Glee, HIMYM och TBBT är (förutom den allra största!) mina motivationer nu. Jag tänker att om jag bara gör det och det och det så får jag se på Glee sedan! Måste kämpa, måste orka fysiskt. Psykiskt är det inte alltid man egentligen orkar när det gäller skolarbete, man bara gör det för att det måste göras även om reultatet blir halvdant.
Jag tror att det gick bra på biologiprovet, men jag kan aldrig vara riktigt säker. När jag tror att det har gått utmärkt har det egentligen gått uselt och vice versa. I övrigt har skoldagen varit bra. Det var raggmunkar, men de stötte inte alls på någon jag kände i alla fall. Hm. Mysko. Ha ha ha! Åh, jag älskar sådana där urusla skämt. De är så bra! Ja, nu har jag kommit långt - jag motsäger mig själv. XP
Idag fick vi veta att IVIK kommer att invadera vårt klassrum ibland. (D.v.s. de kommer att låna det till undervisning.) Nä, jag vill inte. Det är mitt, bara mitt, klassrum. Jag har en väldigt stark "mitt/min" känsla till saker och ting. Min plats, min ditten, min datten, mitt klassrum! Men vissa grejer är jag mer än villig att låna ut. Jag är glad att kunna assistera någon. Att ge bort saker har jag heller oftast inget problem med (beror på om och i s.f. hur emotionellt fäst jag är vid saken i fråga), men när det gäller någon jag inte känner och det kommer till en av mina grejer, så kan du vara säker på att jag inte vill! Varför? För jag litar inte på folk!
Nu kanske jag har ingjutit lite klarhet i vad som definieras som "Marikas lagar". Och kom ihåg: Jag är inte galen, jag bara går utanför normen. (Vem var det jag hela tiden sade: "Jag är inte galen" till? Kom precis på det... Minnen, minnen.) Men seriöst, kliv ut ur lådan av normer. Det är kul! XD Men det kräver att man vågar också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar