På egna ben

Idag var jag ensam på jobbet igen. Jag tycker att det är skönt, delvis för att jag slipper svara på inkommande samtal och bara fokuserar på en uppgift, d.v.s. mailen, men även för att jag kan göra det i lugn och ro och känna att jag faktiskt kan stå på mina egna ben lite också. Jag har förstås en bit kvar innan jag blir riktigt bra, men jag närmar mig i alla fall. Fast det är förstås roligt när andra jobbar med mig så jag hade inte velat vara själv alltid. Fast städarna gjorde mig ju faktiskt sällskap idag, så helt ensam på kontoret var jag inte. Det hade nog varit lite läskigt.

Nu ska jag läsa lite så att jag hinner innan jag blir trött, Jag börjar dessutom tidigare imorgon och måste gå upp tidigare för att hinna med min feel good-film. (Idag såg jag Bring it on. Den var väldigt bra.)

Bra känsla

Jag sitter och ser feel good-filmer som är ca. 1,5 timme långa på förmiddagarna. Jag har redan bränt igenom en massa serier som jag tycker passar bra att se på dagtid. Jag ser OC just nu, men det är så jävla deprimerande efter 3 säsonger utan att karaktärerna någonsin förändras och det känns som att alla tragiska händelser sker i repris. Handlingen går ut på att Marissa och Ryan har det lite tufft i förhållandet, sedan kommer en ny kille in i Marissas liv och det är något skumt med honom eller att Ryan tror att det är något skumt med honom och de bråkar om honom. Någon ny kommer då in i Ryans liv och de tar en paus. Sedan inser de att de hör ihop. Repeat. Under tiden har Seth och Summer ett on/off-förhållande oberoende av Ryan och Marissas cykel. Efter ett tag blir det lite uttjatat att se på, speciellt när det bara händer negativa saker och nästan aldrig några positiva.

Det är där mina feel good-filmer kommer in i bilden. De är typ lika långa som två avsnitt av en dramaserie och jag ser ändå alltid på minst två avsnitt. Dessutom är de roliga och skulle de suga (kan inte säga att Cadet Kelly med en ung Hillary Duff var en hit direkt, men hade jag varit 12 hade jag gillat den) behöver man ändå inte slösa mer tid på dem och hursomhelst känner man sig ändå rätt bra efteråt. Jenny's Wedding och 13 going on 30 är två filmer jag har sett nylgen. Jag kan rekommendera båda starkt. Mean Girls 2 gillade jag dock inte alls, men det är ett helt eget inlägg i sig om jag ska börja prata om det. Jag kan tipsa om en del filmer som kan passa bra en regnig dag eller för de som liksom jag befinner sig mellan serier för tillfället: Jenny's Wedding, 13 going on 30, 10 orsaker att hata dig, Mean Girls, Legally Blonde (min favoritfilm) och En shopaholics bekännelser. De flesta finns på Netflix.

Nu har ni fått mer insikt i mitt liv än vad ni bett om. Jag ville bara berätta om min lilla bra serier-torka och dela med mig av min lösning.

Höstigt

Just nu ser jag fram emot att åka upp till Norrbotten i slutet av September. Jag vill till Storforsen och jag vill även gå lite i Skomanstjälen. Jag gillar höstlövens färger. Jag tror inte alla träd är kvar nu, men när jag var liten kantades gången till skolan av björkar och under denna allé samlades varje höst tusentals löv. Jag brukade samla ihop dem till ett bo och låtsas att jag var en örn. I övrigt är jag inte så förtjust i hösten. Den är kall, frostig och fuktig. Men är det en torr höstkväll med fullmåne är jag förstås inte emot det. Jag har en klar bild av hösten som orange, frisk klar luft och fullmånskvällar eller en regnig söndag som spenderas delvis ute i skogen och delvis inomhus framför ett bra TV-program eller en bok. Men oftast blir det ändå fuktig luft, blåst och gråmulen himmel som är realitet här i Göteborg. Höstterminens början brukar innebära nystart, vilket är uppfriskande i sig. Vem vet vad den här hösten för med sig?

En krets var dragen kring dessa ting

Jag har bestämt mig för att bara läsa tyska denna termin. Jag känner att det skulle vara väl mycket med två kandidatkurser nu, i synnerhet med den stressen jag har känt på sistone. Jag gick på introduktionen till tyskan idag och det visar sig att vi ska läsa en bok som jag hade på grundkursen i tyska för fem år sedan! Jag önskar verkligen att jag hade läst boken då, men har jag någonsin varit en slacker så var det under min allra första termin på universitetet. Och förra terminen, men då kunde man vara slacker utan att man för den skull inte klarade uppgifterna. Men denna termin ska jag försöka vara så skärpt som möjligt, för nu är det dags för en ny kandidat!

Det är helt otroligt att fem år har gått sedan jag började på universitetet. Min tid i Stockholm hade sin med- och motvind men överlag var det en mycket bra tid i mitt liv. Det är konstigt att tänka tillbaka på det nu och gemenskapen som fanns på tyskan. (Jag börjar bara tänka på "Barn krigar inte, barn leker bara, barn" etc - om du inte sjöng den i huvudet var det alltför längesedan du såg filmen G senast - när man säger ordet gemenskap.) Den sammanhållningen är svår att finna på universitetet. När jag tänker tillbaka på den första tyskakursen tänker jag inte bara på början av mitt universitetsliv, utan även mitt liv som ett nytt oskrivet blad. Jag hade alla förutsättningar då och jag formade en början åt mig själv.

Och en och samma tyskabok kan än idag kasta mig tillbaka till livet
som det var då.

Splitter

Det jag förmår berätta

Trots en sommar av ledighet är jag ändå stressad. Det känns som att jag går omkring med grumlig blick men förväntas kunna se tydligt och klart. Jag önskar att det bara kunde försvinna, men det gör aldrig det. Jag hade behövt flytta från den här staden, byta miljö. Jag vill läsa distanskurser nästa termin och åka till New England, typ Rhode Island, Vermont eller Connecticut, och bo där under tiden. Det lär antingen bli det eller så skaffar jag ett jobb. Jag vet inte hur jag ska orka med allt tills dess, jag hoppas på något som kan dra mig framåt.

Love story

För alla som vill börja lyssna på Taylor men inte vet var de ska börja har jag de perfekta tipsen. Jag ska lista mina favoriter från Taylor Swifts skivor med motivering. Jag rekommenderar de två senaste skivorna, Red och 1989, men jag börjar listan från början.

1. Taylor Swift
Tim McGraw

Förut skulle jag ha sagt Teardrops on my guitar. Det var min favorit av Taylor länge, det vill säga innan Red-skivan kom ut. Tiderna förändras men Tim McGraw förblir en tidlös sång. Den har en bra text och melodin är bra. Den har kraft i sig trots att det är en lugn låt. Jag gillar även rundgången, att cirkeln sluts med att Taylor avslutar låten med den inledande textraden. Det förstärker känslan av tillbakablicken.

Bubblare: Our song

2. Fearless
You belong with me

Trots viss text som är så där är låten melodiskt för bra för att inte hamna på topp. Det är verkligen melodin som gör låten. I ärlighetens namn är inte det här hennes bästa skiva, så jag går vidare nu.

Bubblare: Fearless, Love story

3. Speak Now
Last kiss

Fin text, lugn och långsam låt. Mer än så är det egentligen inte,

Back to December

Jag kunde inte bara välja en låt för dessa två låtar är typ precis lika bra.
Den här har en bra melodi och fin text, återigen en lugn låt.

Bubblare: Sparks fly

4. Red
All too well

Taylors bästa låt genom tiderna. Låten är lite som Bohemian Rhapsody på det sättet att den har flera faser. Först är det ett jämnt tempo som sedan trappas upp, efter det kommer en kraftfull del och till sist bryter den ut i den sista, lugna delen. Alla delar är musikaliskt väldigt bra, både melodin och Taylors sätt att sjunga låten på är väldigt bra. Texten är så väl uttryckt genom hela låten. Taylor lyckas uttrycka sig på ett sätt som folk kan känna igen sig i genom att vara väldigt specifik, något hon lyckas extraordinärt bra med i denna låt.

Bubblare: Girl at home, Begin again

5. 1989
Wildest dreams

Första gången jag hörde den tänkte jag att den lät som en låt som Lana Del Rey hade kunnat ha gjort. Den är väldigt annorlunda från Taylors andra grejer, med andra ord. Låten är cool men samtidigt känner man igen Taylor i texten. Det är en lite djupare del av sångjagets personliga liv, men precis så nära inpå som man behöver komma för att låten ska kännas riktigt genuin. Underbar!

Bubblare: Blank space (häftig, bra melodi), New Romantics (återigen en häftig låt, personlig och bra melodi, från deluxe-versionen)

Semester i repris

Jag vill ha semester fast jag nyss hade semester. Jag tror att vad jag försöker säga är att jag inte vill jobba så mycket just nu för att det tär på mig en hel del. Jag vill vara utvilad inför terminen, men det kommer jag inte att vara helt och hållet. Jag blir så frustrerad och arg över vissa samtal och mail som vi får in på jobbet och dessa är två känslor som jag inte kan känna för mycket av utan att bli helt emotionellt och psykiskt utmattad. Jag som dessutom alltid bär hjärtat på tröjärmen (för att brutalt direkt översätta ett idiomatiskt uttryck) kokar över av alla känslor jag inte kan uttrycka i professionalismens namn. Jag trodde inte att jag skulle säga detta, men ibland önskar jag att jag kunde lämpa över mailen och de inkommande samtalen på kollegorna och ringa ut istället. Trots att de som svarar då vi ringer ut inte själva valt att ringa brukar samtalen ändå vara trevligare än hälften av samtalen som kommer in till oss. Detta är definitivt inte en bransch för mig, fast jag är ändå glad över att ha ett extrajobb just nu.

Serier

Ibland kan jag sakna att bara slå på ett Gilmore Girls-avsnitt och alldeles slukas upp av serien, Jag kan se det mesta, men det är sällan det kommer en så bra serie som Gilmore Girls som man tänker på länge efter att man sett klart alla avsnitt. Jag har alltid gillat tv-serier. Jag må inte vara mycket för filmer alltid, men serier blir jag alltid engagerad i. Det finns dock en serie, Mitt liv som död heter den, som jag inte kan rekommendera alls. Alltså, jag kan som sagt se det mesta men den serien tar ju priset i tråkighet. Jag såg säkert halva första säsongen men man kom aldrig någonvart och karaktärerna var för det mesta tråkiga. Där ser ni, jag blir engagerad fast jag inte ens gillar serien.

För de som inte har något för sig på kvällarna eller kanske har sett klart senaste säsongen av sin nya serie (avslutade själv precis Supernatural säsong 11) tänker jag lista några favoriter. Märk väl att jag inte listar alla favoriter för då hade Buffy - nu och för alltid - varit nummer 1.

1. Pretty little liars

Serien har allt! Bra karaktärer, spänning och humor. Den kan ses av alla i alla åldrar. Det är som en deckargåta med fyra tonårstjejer, så gillar man Agatha Christie möter Tvillingarna i Sweet Valley... så får man Kitty? Äh, man får PLL också!

2. New Girl
Om du har missat New Girl har du missat det viktigaste inom humorserievärlden på flera år. Mer motivering behövs inte, men ni får det ändå. Jess är en rolig karaktär, annorlunda, huvudet i det blå, vill alltid väl, osäker men samtidigt självsäker. Man skulle kunna tro att detta innebär att de andra karaktärerna kommer vara platta bredvid henne, men serieskaparna har lyckats ge alla en egen personlighet utan att det blir för mycket. Alla är rätt extrema utan att det känns som att någon överskuggar det andra eller att det blir för mycket. Fotnot, är det konstigt att jag är både som Jess och Nick på en och samma gång? De är som natt och dag. Hehe, get it - 'cause her name is Jessica Day! Vet du inte vad jag pratar om - se serien!

3. Gilmore Girls
Ja, vi ska prata om Gilmore Girls. Jag såg alla 7 säsonger på två månader. Detta var under tiden som jag skrev min uppsats och jag tror inte att jag hade orkat utan Gilmore Girls att förlora mig i (något som var väldigt lätt att göra). Runda karaktärer - detta gäller även bikaraktärer, spännande händelser, intressanta relationer och Stars Hollow - min drömstad om det bara vore riktig! Jag gillade New England redan innan, men jag googlade på småstäder i Connecticut och drömde mig bort medan jag såg på Gilmore Girls.

4. Agent Carter
Alla som har Netflix behöver se på Agent Carter. Även om man inte gillar superhjältefilmerna som Marvel har släppt så kan man ändå se på Agent Carter. Serien utspelar sig på 40-talet, så inte bara är Peggy (Agent Carter) en karaktär väl värd att investera tid på att följa, utan kläderna är också väldigt fina!

5. Veronica Mars
En av de bästa serierna någonsin! Den skulle egentligen ha fortsatt efter tredje säsongen men det blev inte av trots intresse från fansen och intresse från serieskaparen själv. Jag misstänker den gamla godingen som TV-folket i USA kör på, vilket är (scen: en mötesrum fyllt med 10 män, varav en är en token svart person, samt en kvinna) "jaså, en TV-serie med en smart ung kvinna i huvudrollen - vem vill se det? Jaså, många, säger du? Hmm, låt mig tänka... Nej, vi kör den här serien som handlar om två killar istället" *applåder runt bordet* Hur som helst, trots smärtan av att bara se tre säsonger, en spännande avslutning på tredje och sista säsongen samt en teaser för säsong 4 som handlar om Veronica i FBI, så är serien väl värd att titta på! Filmen är dock skräp.

Det var mina fem tips för stunden. Det finns så klart fler både nya och gamla serier som jag kan tipsa om, men lite får jag tygla mig.

Trött

Jag är trött. Jag blir extremt trött av jobbet, trots att jag sover som rekommenderas. (Det är en pet peeve jag har, när folk ba "men du kanske inte sover tillräckligt mycket, gå och lägg dig tidigare" oavsett om man har sömnproblem eller inte. Säger man att man faktiskt gör får bra med sömn blir de antigen så paffa av att det inte kan vara för lite sömn som är problemet att de spontant självantänder eller så säger de snabbt "aha, men då sover du nog för länge! Man ska alltid ha 8,32 timmar sömn per natt, annars blir man trött!")

Jag har märkt av att jag blir extra trött av det här jobbet än andra jobb eftersom att jag konstant har huvudet igång. Om man ringer ut kan man bli trött av den enformiga hjärnaktiviteten, men när jag sitter på inkommande och mail så är det värre än att jobba 8 timmar på campingen till exempel. Då är hjärnan vaken men kroppen trött, nu är det tvärtom. Min kropp vill hålla igång men eftersom att det är hjärnan som bestämmer så stänger hjärnan av allt och jag däckar i soffan klockan 21.58 istället. Så var fallet i onsdags.

Samtidigt är jobbet psykiskt stressigt. Ofta är folk sura för att de vägrar att fatta att de får skylla sig själva eller så är det någonting de inte fattar (oftast är det att de inte fattar att man inte bara kan låta bli att betala fakturor utan att det får konsekvenser) och då måste jag 1000 gånger per dag sitta och försöka prata sansat med folk som jag har lust att bara skrika åt. Därför tänker inte jag lägga upp mig på alltför många timmar i höst. Om jag ska orka gå så mycket skola kan jag inte lägga energi på det här för det tömmer hela mig. Nu ska jag göra mig i ordning för kvällen eftersom att jag ska upp vid 6 imorgon. Bara 7,5 timmar sömn, då förlorar jag ju hela 0,82 timmar!

Uppståndelsestenen

Jag drömde i natt att Muffin var ett spöke som jag ibland kunde se och till och med vidröra. Jag grät i min dröm av både lycka och sorg. Lycklig över att ha henne hos mig igen, men sorgsen över att hon var död och bara synlig för mig men inte riktigt tillhörande denna värld. Det är väl så det är med uppståndelsestenen, antar jag.