Det är skillnad på Gud och Gud

Nu har jag besökt kyrkan i Lundby för första gången. Jag har tänkt på det, att det kan verka konstigt för en del kyrkfolk att jag har gått så sällan i kyrkan trots att jag tror på Gud och att jag vill bli diakon (det känns extra rätt nu när jag pratat med stiftsdiakonen), men för mig är det inte konstigt alls. Även om jag inte gått så mycket i kyrkan så har jag pratat om Gud med andra, i synnerhet min familj. Jag har kommit till insikten att jag har en mer avslappnad syn på Gud än vad kyrkan överlag verkar ha. Så visst finns det en skillnad på en som jag, som inte bildat min uppfattning om Gud helt och hållet utifrån kyrkan, och någon som gått i kyrkan ofta genom livet. Jag har beslutat mig för att ha min Gud bakom en vägg. Dit kan inte kyrkans högtidlige Gud nå. De ska förbli separerade i mitt huvud, så att jag fortfarande kan ha min Gud, den jag levt med hela mitt liv, och samtidigt förstå varför de pratar om Gud på det sätt de gör. Ibland känner jag igen min Gud i vad de säger, såsom när de pratar om Gud som barmhärtig, men när de pratar om sådant som låter konstlat blir jag lite obekväm. Så, det finns min Gud och det finns den högtidlige Gud. Så får det bli.

Jag tror inte att man måste gå i kyrkan för att veta vem Gud är för en själv. Jag har aldrig behövt det i hela mitt liv, även om det ibland kan vara trevligt. Jag tror att det är bra för mig som vill bli diakon att veta vad som sägs i kyrkan mer noggrant och att ha den kunskapen, men för en som inte jobbar inom kyrkan tror jag inte att det är huvudsaken. Det viktigaste är att veta vem Gud är för dig och att inte använda Gud eller religionen för att på något sätt göra andra illa. Det är kärnan, och sedan kan man fylla på det med kyrkobesök, böner, att läsa Bibeln, etc. Vad man nu själv vill ha med sig i sin tro, helt enkelt. Så tänker jag.

Det klarnar

Saker och ting som har hopat sig angående skolan klarnar lite mer nu. Jag skrev en tenta i biologisk psykologi i fredags och följde sedan med några på en tenta-öl (fast jag drack cola förstås). Det kändes som att det gick bra och nu håller jag på att knyta ihop en del andra akademiska trådar, så att säga. Det lugnar sig lite, med andra ord.

För övrigt ska jag möta stiftsdiakonen imorgon. Det ska bli kul att äntligen få klart och tydligt vad som förväntas av mig och av vem för att kunna bli diakon. Jag ser fram emot det, även om jag är nervös för att inte hitta ingången till byggnaden. Som om den ens är så stor, hahaha... men seriöst, jag kommer säkert drömma mardrömmar om det. Är man nervig så är man.

Apropå ingenting kan jag rekommendera mobilspelet Words of Wonder. Det är avslappnande, kul och stundtals utmanande. Det bästa av allt är att det inte går på tid, som the Sims och Hogwarts Mystery. Även om jag gillar de två sistnämnda spelen jättemycket så blir det definitivt en stressfaktor för mig, har jag märkt.

Nu ska jag sova, egentligen borde jag ha lagt mig tidigare, men ibland får man hel enkelt leva med lite mindre sömn. Även om jag kommer att försova mig lite imorgon och sitta och gäspa på lektionen.