Lover

Swear to be overdramatic and true to my... Lover! Det här är Taylors sjunde och senaste album. Eftersom den är så ny så har inte min reaktion till alla låtar hunnit mogna än och därför kanske jag kommer att förändra vad jag tycker om låtarna eller så, men jag ska ändå göra ett urval och en beskrivning utifrån hur jag känner nu. Den här skivan är en hyllning till kärleken. Den heter Lover, så namnet kanske avslöjar det. Det här är personligen inte en av mina favoritskivor, även om den innehåller en av mina favoriter genom alla tider med Taylor. Jag ska väl inte introducera den mer än så, utan jag går rätt på.

Lover

1. I Think He Knows

Den här låten handlar helt och hållet om refrängen! Och det säger jag med ett stort utropstecken! Jag fastnade direkt för den trallvänliga refrängen. Det är en glad låt med självförtroende. Vem blir inte genast ett fan av låtraden: "He's so obsessed with me, and boy I understand - Boy I understand!" Det lockar den med minst självförtroende i världen att ha det i åtminstone de fyra sekunder det tar att sjunga med i det.

2. Death By A Thousand Cuts

Det här är en sådan där låt med upbeat melodi, men med sorgligare text. Det här är hennes enda break up-låt på hela skivan och hon skrev den efter att hon drömde att hon var i ett scenario som det i Someone Great (en film på Netflix om en tjej vars kille gör slut med henne efter nio år tillsammans). Melodin i ontrast till texten får en att haja till, men på ett bra sätt. Death by a thousand cuts är för övrigt namnet på en kinesisk tortyrmetod.

3. Cruel Summer

Jag gillade den här till en början, men inte alls i närheten av lika mycket som jag gör nu. Så cool, det är som att den drivs framåt av ren energi som spontant uppstår när låten börjar. När bryggan kommer har man helt plötsligt en massa energi att sjunga/skrika med i texten. Det finns en ikonisk del av bryggan, den sista låtraden, som blev ökänd (på ett bra sätt) bland hennes fans i princip direkt efter den släpptes.

"I'm drunk in the back of the car
And I cried like a baby coming home from the bar
Said, "I'm fine," but it wasn't true
I don't wanna keep secrets just to keep you
And I snuck in through the garden gate
Every night that summer just to seal my fate
And I scream, for whatever it's worth:
'I love you, ain't that the worst thing you ever heard?'
He looks up, grinning like a devil"

4. The Archer

Det här är låten jag pratade om när jag skrev att det finns en sång som har gjort stort intryck på mig. Den här låten är en av Taylors bästa någonsin och det är låten jag alltid har saknat från henne och till slut fick. Jag älskar varenda bit av texten och bryggans repetitiva "They see right through me" och "I see right through me" är fan renande. Jag älskar cirkelgången, att låten slutar på samma sätt som den börjar: "Combat, I'm ready for combat". Jag gör själv ofta så när jag skriver dikter, det avrundar dikten på ett bra sätt. Här är några bitar ur låten:

"I wake in the night, I pace like a ghost
The room is on fire, invisible smoke
And all of my heroes die all alone
Help me hold onto you

I've been the archer,
I've been the prey
Screaming, who could ever leave me, darling?
But who could stay?"

"All the king's horses, all the king's men
Couldn't put me together again
'Cause all of my enemies started out friends
Help me hold onto you"

Mina ord är bara överflödiga här. Låten slutar med "You could stay" innan inledningsorden återkommer för att sluta cirkeln. Vackert.

5. Soon You'll Get Better

Den mest deprimerande låten som Taylor någonsin har skrivit. Den handlar om hennes mamma som har blivit sjuk i cancer. En reporter påpekade att känsla dock är allmängiltig. Det här är låten som Taylor själv knappt klarar av att lyssna på. Lyssna på egen risk.

"I know delusion when I see it in the mirror
You like the nicer nurses, you make the best of a bad deal
I just pretend it isn't real
I'll paint the kitchen neon, I'll brighten up the sky
I know I'll never get it, there's not a day that I won't try"

6. Daylight

Taylor skrev den här helt själv. En underbar låt om att släppa taget om det som har tyngt en. "You gotta step into the daylight and let it go" är ett mantra som den här låten förmedlar. Utöver det så är det bara en lugn och fin låt. Min sista rekommendation från den här skivan.

Det finns mycket att sia om det här albumet: vilken blir den nästa singeln? vilka musikvideor kommer det att tillkomma? o.s.v. Kanske jag redan har nämnt någon låt som kommer att bli populär fast jag inte vet det än. Får jag själv säga vad jag tror, så är det att The Man, som jag inte nämnt i det här inlägget, och Cruel Summer kommer att bli singlar. Men vad vet jag?

reputation

reputation (ja, ska skrivas med bara små bokstäver) är Taylors sjätte skiva. Den kom till efter hela kaoset år 2016 då väldigt många bildade ett drev mot henne och kallade henne "orm" och sade att hon var falsk o.s.v. Allt för att Taylor inte ville bli kallad "bitch" av Kanye West och att hon sade att hon inte gillade att han sade "I made that bitch famous" i en av sina sånger (det var mycket som ledde upp till den här stunden och ärligt talat, det är en lång historia så jag förkortar den grovt här), varpå Kim K (som ju är gift med Kanye) släppte ett olagligt inspelat samtal mellan honom och Taylor då han frågade om det var okej att Taylor nämndes i hans låt (i ett annat sammanhang) och Taylor tyckte att det lät bra. Det är, som sagt, mycket historia där så att undvika att vara respektlös var något som var viktigt för vänskapsrelationens framtid. Efter samtalet som var redigerat släpptes i sociala medier och taget ur sitt sammanhang så började medierna också kalla henne falsk och lögnare och alla möjliga saker, fast det stod klart för alla som verkligen hängde med i debatten och inte tog sida att Taylor aldrig hade påstått något som inte var sant. Hon förklarade detta i ett ökänt instagram-inlägg. Plötsligt började folk som tidigare hade umgåtts med henne att "förråda" henne. Hennes ex sedan ett par månader bakåt (på den tiden) var en av dem. Hela världen verkade vara emot henne. Detta ledde till att Taylor så gott som försvann. Hon försvann från alla sociala medier, paparazzin hade inte så många foton av henne för hon höll sig undan offentlighetens öga, hon gick inte på prisgalor och sådant. Det var dött. Tills en dag då alla hennes bilder på Instagram raderades. Någonting hände. tre nya bilder lades upp, alla på en väsande, slingrande orm. En ny singel skulle släppas: Look What You Made Me Do

reputation

1. I Did Something Bad

This song is that bitch. Det mest episka "fuck you" som någonsin getts. Låt oss prata om refrängen. Förutom att texten är så jävla bra, så är Taylor ett geni som kom på ljudet som är i slutet av refrängen. Jag tycker att de låter som att det ska vara någon som härmar en kulspruta, men det är väl inte riktigt tanken. Det är en ljudinspelning av när Taylor sjunger "ratatatatatatatatadjadja" (typ, ni fattar när ni hör det) som har blivit ändrat så det låter inte som henne. Om det inte vore för att jag har sett behind the scenes-klippen på alla låtar så hade jag inte vetat att det var hon som gjorde det ljudet. Refrängen:

"They say I did something bad

Then why's it feel so good?

They say I did something bad

But why's it feel so good?

Most fun I ever had

And I'd do it over and over and over again if I could

It just felt so good, good"

2. Don't Blame Me

Powerballad utan dess like. En kärlekssång med kraft i, helt enkelt. Taylor säger själv att en sak som inspirerat henne är att det finns tre saker som kan förändra en person i grunden och det är kärlek, religion och droger. Inte är det så konstigt att hon i refrängen sjunger:

"Don't blame me, love made me crazy

If it doesn't, you ain't doin' it right

Lord, save me, my drug is my baby

I'll be usin' for the rest of my life"

Alla tre boxar checkas i: "love made me crazy", "Lord, save me" och "my drug is my baby".

3. Delicate

Ok, det här är en singel, jag vet, men ingen av låtarna på reputation fick lika mycket uppmärksamhet som de förtjänade, så jag nämner den ändå. Taylor gjorde ingen promotion för den här skivan annat än att meddela att den skulle komma på sociala medier. Det här är en skiva för fansen snarare än för allmänheten. Och jag kan bara säga att offentligheten har missat några extremt bra låtar. Delicate var inte en av dem, den har även en musikvideo (vilket bara 4 låtar från den här skivan har, att jämföra med 7 från 1989). Det är låt nummer 5, så självklart är den sårbar. Det handlar om osäkerheten man kan känna i ett förhållande, något som återspeglas i det repetitiva från "isn't it?" som refrängen till stor del består av. Den här sången lyssnar jag gärna på, för samtidigt som den är sårbar och utelämnande så är den betryggande också. "This ain't for the best, my reputation's never been worse, so you must like me for me".

4. Getaway Car

Det är en av Taylors fans största sorger att den här låten inte blev en singel och fick en musikvideo. Det är nog mångas favoritlåt från skivan (samma gäller mig; den och Call It What You Want är mina favoriter). Den här hade nästan lika gärna kunnat vara på 1989 och det är den enda låten på hela skivan som inte handlar om Joe Alwyn eller 2016-dramat. En av de bästa grejerna med den här låten är hennes "We never had a shotgun shot in the dark" och "It hit you like a shotgun shot throught the heart" som hon skriker/sjunger inför första och andra refrängen. Det här är låten som skulle ha varit singel, men aldrig blev det. Lyssna på den.

5. Dancing With Our Hands Tied

Den här har lite 80-talsstuk i musiken, men jag tycker att det gör den mer tidlös. Den här låten live är till och med ännu bättre. På tal om det, kolla in reputation Stadium Tour på Netflix. Där finns alla dessa låtar och några coola mash-ups. Jag har alltid tyckt om den här låten, det är en låt med beat samtidigt som det är en fin kärlekslåt.

"I, I loved you in spite of

Deep fears that the world would divide us

So, baby, can we dance?

Oh, through an avalanche? And

Say, say that we got it

I'm a mess, but I'm the mess that you wanted"

6. This Is Why We Can't Have Nice Things

Jag tänkte egentligen inte ha med den här, men kom på att jag var tvungen att ta med en låt som den här. Det här låter som att det ska vara världens gladaste sång, vilket det typ är för det är ett sista fuck you till alla även om den handlar om svek. Samtidigt har den någonting mer, det som skivan handlar om: att helas med hjälp av kärlek

"Here's a toast to my real friends

They don't care about the he-said, she-said

And here's to my baby

He ain't reading what they call me lately

And here's to my mama

Had to listen to all this drama

And here's to you

'Cause forgiveness is a nice thing to do

Haha, I can't even say it with a straight face"

För i slutändan är det ens riktiga vänner och de som älskar en som står kvar när andra sviker.

7. Call It What You Want

Det här är, som jag sade tidigare, en av mina favoritlåtar på skivan. Den här har hjälpt mig genom dåliga tider, då jag har oroat mig mycket om vad andra tycker eller tror om mig och mina val. Den här sången brukar jag säga är min och Gustafs andra sång (den första är Wuthering Heights av Kate Bush). Det är en enkel låt, som jag till en början inte var så förtjust i just på grund av musiken, men texten fick mig att tycka om den mer och mer och nu tycker jag att melodin är bra. Den är väldigt cool att lyssna på med bra bas, kan tilläggas.

"All my flowers grew back as thorns

Windows boarded up after the storm

He built a fire just to keep me warm

All the drama queens taking swings

All the jokers dressing up as kings

They fade to nothing when I look at him"

There will be no further explanation.

There will be just reputation.

Mjau

Jag frågade Tasse: "Vad gör katter för ljud?" och så gav Tasse ifrån sig ett av sina kattläten, varpå jag utropade hur duktig han var för att han visste svaret. Gustaf påpekade att naturligtvis hade han svarat rätt på frågan oavsett vilket läte han hade gjort eftersom han är en katt och bara katt ge ifrån sig katt-ljud. Jag sade: "Ja, det är väl självklart. Han är inte så dum som man kan tro, man måste bara ställa rätt fråga."

Det kan man tillämpa på människor också. Klart en person verkar dum om man bara ställer frågor som denna inte kan, utan att veta all annan kunskap som den här personen har och som man inte ställer frågor om. Naturligtvis gäller det här med måtta, men ni fattar andemeningen - bara för att en person inte är bra på en sak betyder inte att den är dålig eller dum, den kanske bara inte har kommit till sin rätt ännu.

1989

1989 är Taylors första renodlade popalbum. Det är det album som jag tycker näst mest om efter Red. Det här albumet har ingen låt som inte är bra, vilket inte ens Red har, allt enligt mig förstås. Deluxe-versionen av albumet innehåller tre extra låtar. Det här albumet innehåller mycket kreativa inslag i produktionen, såsom Taylors hjärtslag i Wildest Dreams, pennklicket i Blank Space eller record-knappen som trycks in i I Know Places. Det finns många välkända låtar från den här skivan, så jag kommer nog att nämna ett par stycken som blivit singlar och fått musikvideor, men det är svårt att undvika på just den här skivan om man vill komma till det göttaste.

1989

1. Style

Det här är en av hennes mindre kända singlar, tror jag. Låten fick dock en musikvideo också och släpptes som tredje singel, men det verkar som att den hamnat lite i skymundan för Blank Space och Shake It Off. Det är en av hennes bästa låtar, både på albumet och överlag. Vem kunde ana att pop kunde vara så bra? Jag tror dock att hennes country-rötter har hjälpt henne bli bättre som just popartist. Hennes kreativitet uttrycks i en bra blandning mellan det berättande och det med tiderna förändrande popsoundet, som hon ändå lyckas skapa något eget, nytt och klassiskt av. Hon är inte en följare, utan en ledare. Det förmedlar Style väl. Dessutom kommer hon med one liners som "we never go out of style" och hur episkt är inte det?

2. Out Of The Woods

Refrängen är väldigt repetitiv. Den består i princip av 4 x "Are we out of the woods yet?" och 4 x "Are we in the clear yet?" Men inget sker utan en anledning. Här är den att förmedla ångestkänslan av ett förhållande som hela tiden möter hinder eller ifrågasätts, så den ständiga frågan blir "Kommer vi ta oss igenom det här, kommer vi komma ut i gläntan?" Jag parafraserar Taylor förstås. När jag först hörde låten blev jag lite besviken, för innan hade hon ju haft så bra texter men när jag insåg att detta också var ett sätt att förmedla känslor på, så uppskattade jag låten mycket mer och det är nu en av mina favoriter på skivan. Jag älskar bryggan på den här låten och bakgrundskören som sjunger "aAhah-aAhah" (ni fattar vad jag menar om ni lyssnar på den). Allting bara faller på plats i den här låten. Den fick för övrigt också en musikvideo.

3. All You Had To Do Was Stay

Taylor hade en dröm där hon ville säga till någon att stanna, men allt hon fick ut var ett ljust och svagt "stay". Detta inspirerade henne till att skriva den här sången och hon använde detta ljud till att göra refrängen. Så underbar låt, både lite som ett "fuck you" om man så vill, men även som en sårbar och emotionell låt (detta är trots allt nummer 5). Lyssnar man på en lugn version, t.ex. en lugn, akustisk cover, så sticker dessa egenskaper i låten ut mer. Studioversionen är mer kraftfull och har lite tempo.

4. Wildest Dreams

Det här är min favorit på hela skivan. Även den fick en musikvideo, som är väldigt bra. Sevärd! Jag gillar musikvideor som berättar en berättelse och inte bara är saker som ser estetiskt coola ut, och den här musikvideon gör det på ett snyggt sätt. För att återgå till själva låten, det är den här som Taylor har samplat sitt hjärtslag till. Det kan ni höra i inledningen av låten. Jag visste inte ens att det var det när jag först hörde den, för det låter så naturligt. Första gångerna jag hörde den här tänkte jag alltid att det var Lana jag lyssnade på tills jag efter en kort stund kom på att det ju faktiskt var Taylors låt! Den är väldigt Lana-esque och jag har hört andra som uttryckt detta också, så det är inte enbart min åsikt. Det är både text och musik som kändes Lana. Här är inledningen av låten:

"He said, 'Let's get out of this town
Drive out of the city
Away from the crowds'
I thought heaven can't help me now
Nothing lasts forever
But this is gonna take me down
He's so tall, and handsome as hell
He's so bad but he does it so well"

5. New Romantics

Den här låten har självförtroende! Det här är 1989:s 22 (22 är en låt från Red-skivan); den handlar om vänskap och livet som det kan vara när man är ung (om jag kan uttrycka mig mer ålderdomligt än så).  Den handlar lite om ljusglimtar i kaos, skulle jag säga. Den har bra text också, här är ett utdrag:

"Cause, baby, I could build a castle
Out of all the bricks they threw at me
And every day is like a battle
But every night with us is like a dream"

Den här skivan har mer bra låtar, men jag kan inte nämna alla. Jag kan snabbt nämna att This Love är en av de lugnare låtarna som jag kan rekommendera och vill man bara höra en cool melodi ska man lyssna på Welcome To New York. Jag har medvetet undvikit att nämna en av mina favoriter från skivan och det är Blank Space. Den blev en megahit, så därför antar jag redan att alla känner till den mer eller mindre. Gör du inte det, så rekommenderar jag den också.

RED

Nu har vi kommit till mitt favoritalbum av Taylor Swift - Red. Red släpptes 2012 och det var den skivan som verkligen gjorde mig till ett fan av Taylor Swift. Skivan hade jag nedladdad på min telefon, det var på tiden då jag inte hade Spotify och mest lyssnade på nedladdade låtar. Helt lagligt förstås... Jag lyssnade på den här skivan till och från skrivarlinjen varje dag i princip. Den här skivan blir aldrig gammal för mig, den kan bara bli klassisk.

RED

1. State Of Grace

Det här är en av hennes allra bästa låtar, men ska jag beskriva låtarna på den här skivan med ifall jag tycker det är en av de bästa så kommer jag skriva det på många. Så jag kan säga så här - det är en av de bästa på den här skivan. Och det säger något. Den är nästan lite countryrockig i soundet ibland och det parat med texten gör den till en så storslagen låt.

"So you were never a saint
And I've loved in shades of wrong
We learn to live with the pain
Mosaic broken hearts
But this love is brave and wild"


2. Treacherous

Det här är en lugn låt. Det är som att fastän den är lugn så har den ett tempo som är lite mer i normal takt. Jag kan typ inget om musik, så jag kan inte förklara vad jag menar bättre än så. Det är en av mina favoriter på den här skivan.

"Put your lips close to mine
As long as they don't touch
Out of focus, eye to eye
Till the gravity's too much
And I'll do anything you say
If you say it with your hands
And I'd be smart to walk away,
But you're quicksand"

3. Sad Beautiful Tragic

Det här är den tredje låten i min holy trinity, som består av de två ovannämnda låtarna och så denna.  Det är en underbar, lugn låt som egentligen är väldigt enkel. I sin enkelhet sticker dock känslan av hjärtesorg ut ännu bättre.

"In dreams, I meet you in warm conversation
We both wake in lonely beds in different cities
And time, is taking its sweet time erasing you
And you've got your demons, and darling they all look like me"

4. All Too Well

Om de tre tidigare var the holy trinity, så är det här god tier (som står över the holy trinity i det här fallet, även fast det ju tekniskt sett är Gud). Det är min absoluta favoritlåt och den kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det finns bara en enda låt av Taylor som har haft ett sådant intryck på mig men det kommer vi till i ett senare album. Det här år ett lyriskt mästerverk, men inte bara det, musiken är så bra! Det är lite som i Bohemian Rhapsody, att låten går från lugn till rockig och så vidare. När det gäller All Too Well så börjar den lugnt, det är kraft och mer liv i refrängerna, för att låten sedan ska vända mot ett mer rockigt och kraftfullare sound både i sättet Taylor sjunger på såväl som musiken. (Märk väl att när jag säger rockigt så menar jag rock-igt, inte "det här är rock".) Till sist är det som att låten går ned i tempo igen och blir lugnare och rösten blir som fylld av uppgivenhet.

Här är en av mina favoritdelar ur texten:

"Maybe we got lost in translation, maybe I asked for too much,
And maybe this thing was a masterpiece 'til you tore it all up.
Running scared, I was there, I remember it all too well.

Hey, you call me up again just to break me like a promise.
So casually cruel in the name of being honest.
I'm a crumpled up piece of paper lying here
'Cause I remember it all, all, all too well.

Time won't fly, it's like I'm paralyzed by it
I'd like to be my old self again, but I'm still trying to find it
After plaid shirt days and nights when you made me your own
Now you mail back my things and I walk home alone"

Jag kan inte beskriva mer varför den här är så bra. Jag tycker texten kan tala för sig själv. Det här är låten som du kommer ångra att du inte har lyssnat på.

5. Holy Ground

Den här börjar i ett snabbt tempo och förlorar det i princip aldrig. På vissa ställen hör man sång i bakgrunden och när hon fick frågan vad det egentligen var som sjöngs sade Taylor att det var ljud som representerar lycka. Det var alltså inte riktiga ord, utan ljud som tillsammans bildade representationen av glädje. Bara en sådan sak tycker jag är fantastisk. Den här är så rolig att sjunga med i att man inte ens tänker på texten ibland, men det betyder inte att texten inte är bra också. Här är ett utdrag, så ni kan bedöma själva:

"We blocked the noise with the sound of 'I need you'
And for the first time I had something to lose
And I guess we fell apart in the usual way
And the story's got dust on every page
But sometimes I wonder how you think about it now
And I see your face in every crowd"

6. Red

Den här handlar om Erics pappa i That 70's Show. Skojar bara. Den handlar om kärlek som är "burning red". Egentligen hade det varit passande att lägga till Taylors förord till albumet här, men det är för långt, så jag ska kort försöka förklara vad det innebär. Sådan kärlek är kärlek som är väldigt intensiv och som kan ha sina toppar och dalar, men de betyder någonting. Främst av allt är det en låt med lite tempo och den är väldigt rolig att sjunga med i.

"Remembering him comes in flashbacks and echoes
Tell myself it's time now, gotta let go
But moving on from him is impossible
When I still see it all in my head
Burning red"

7. Girl At Home

Den är bara så bra och kul och trallvänlig. Det är allt jag har att säga. Jag älskar den, en av hennes mest underskattade låtar bland hennes fans, i mitt tycke.

Det var vad jag hade säga om en del av låtarna från Red. Jag har naturligtvis någonting att säga om alla, men jag har gjort ett urval. Det här är några favoriter, men jag tycker att hela skivan är värd att lyssna på (även om Stay Stay Stay är den låt jag brukar skippa). Den här skivan kom att förändra Taylors karriär, men det var främst hennes pophits som gjorde det, såsom We Are Never Ever Getting Back Together och I Knew You Were Trouble. Jag älskar de låtarna, men inte lika mycket som de flesta av de jag nämnt här. Den här skivan är den perfekta kombon av country och pop, tycker jag. Det är inte förrän hennes femte skiva, 1989, som hon blir mer renodlad pop.

Igår och idag

Igår bokade jag biljetter till Sommertid-festivalen i Oslo nästa år! Den 26 juni 2020 kommer jag att få se henne och det kommer att bli så kul! Jag har redan fått se Lana, som ju är min andra favorit, och nu ska jag få se Taylor! Vi har platserna som var längst bak, för det kostade mer att stå längre fram, men det gör inget för jag får se henne och det är det viktigaste! Jag hoppas att hon kommer att spela The Archer, men den tror jag är given. Cruel Summer kommer hon definitivt att spela och så länge hon spelar de två från den nya skivan är jag nöjd. I Think He Knows och ME! är också viktiga. Av hennes äldre låtar så vore det min dröm att höra All Too Well live, men den känns inte så festivalig. Så om jag får vlja en låt som känns mer passande för festivaler så är det Holy Ground, den rockigare versionen.

Idag var vi bland annat till Ullared och handlade lite. Man kanske tänker att det inte är någon idé att åka dit, för att de inte är så billiga som man kan tro, men då har man fel. Delvis i alla fall. Vissa saker kostar lika mycket som i affären och är inte så nödvändiga att köpa just där, men idag köpte vi ett pussel som var 100 kronor billigare än annars, ett mobilskal som var hälften så dyrt som i vanliga fall och ett duschdraperi som var säkert 130 kronor billigare än de jag har sett på stan. Sminket är också billigare där, jag köpte samma eyeliner-märke som jag brukar för 20 kronor mindre och pudret jag använder för 30 kronor mindre, bara för att nämna ett par saker. Sedan har de ju budgetsmink också som är ännu billigare. Samma med scrunchies, jag fick två av den mindre varianten och ett tvåpack på stan kostar kanske 50 kronor, minst 40. Min poäng är att det går att fynda där om man ändå ska dit. Jag tycker att Ullared förtjänar lite upprättelse, så därför ville jag ge mina egna exempel.

P.S. Jag lade till en låt på Speak Now-inlägget, som jag hade glömt att jag skulle ta med och lade dessutom till en bild. Så nu vet ni det ifall ni redan hade hunnit läsa det.

Speak Now

Taylors tredje skiva heter Speak Now. Den skulle egentligen heta Enchanted (namnet på en låt från skivan) var tanken från början, men Taylor övertygades om att låta den heta Speak Now istället. Vare sig det var något Taylor egentligen ville eller tvingades till får vi kanske aldrig veta. Det här är ett album som jag till en början inte var så förtjust i, men nu är det (som jag sade i mitt tidigare blogginlägg) nummer tre i ordningen av mina favoriter. Det är egentligen svårt att välja mellan den här skivan och reputation, det står och väger mellan några låtar som tippar över vågen till Speak Now-sidan. Det och det faktum att det här är en av skivorna med bäst text, väldigt målande beskrivningar och hela fyra låtar som går över 5-minutersstrecket. Taylor har skrivit många letar helt och hållet själv och de andra låtarna skriver hon i princip själv och tar sedan lite hjälp av någon annan att färdigställa dem. Det som är speciellt med Speak Now är att alla låtar på den här skivan är skrivna helt och hållet av Taylor själv.

Speak Now

1. Sparks Fly

En låt med mycket fart i. "The way you move is like a full on rainstorm, and I'm a house of cards" är de inledande orden i låten. Jag tycker att den här raden beskriver Taylors låtskrivande på ett bra sätt. Varför säga "You knock me off my feet" när man kan beskriva det så här istället liksom? Hela låten är ett energiknippe och jag tycker att den delar en del likheter med Fearless, i synnerhet vad gäller energin och känslan.

2. Dear John

En av Taylors berömda nummer 5-låtar. För er som inte vet, så uppmärksammade fansen att Taylor verkade lägga just de råa, emotionella, sårbara låtarna på just plats nummer fem i ordningen av låtar på albumet. Hon gjorde det utan att tänka på det, men sedan det påpekades har hon medvetet vigt en sådan låt till plats nummer fem på sina album. Den här sångens studioversion är jättebra, men den gör sig nästan ännu bättre live. Det mest ikoniska är bryggan:

"You are an expert at sorry
And keeping lines blurry
Never impressed by me acing your tests
All the girls that you've run dry have tired lifeless eyes
'Cause you burned them out
But I took your matches
Before fire could catch me
So don't look now
I'm shining like fireworks
Over your sad empty town"

Låten är värd att lyssna på bara för den här biten nästan.

3. Haunted

Förut brukade alltid fans säga att det här var deras favoritlåt och jag minns att jag tänkte att den här verkade vara superpopulär. Nu säger de flesta att det är All Too Well istället, den som jag alltid har gillat. Hur som helst, för att återgå till Haunted så är det här en väldigt bra låt och det är mycket fioler i den. Det är mycket kraft i låten också, speciellt i refrängen. Den handlar i princip om hur textjaget fortfarande "hemsöks" av en gammal kärlek som denna inte kommit över. Min favoritdel är när Taylor innan sista refrängen sjunger "I know, I know, I just know / You're not gone, you can't be gone / No" Hon sjunger hela låten med så mycket känsla, men den här biten är verkligen känslofylld. Ett tips är att lyssna på den akustiska versionen också, den är så grym!

4. If This Was A Movie

Jag brukade hoppa över den här förut. Jag hade fått för mig att den inte var så bra, att jag hade lyssnat på den förut och inte fastnat för den. Men så lyssnade jag på den igen för kanske ett halvår-ett år sedan och återupptäckte den. Nu kan jag inte förstå att jag hoppade över den. Den har lite samma stuk, som Haunted; det är en kraftfull låt som handlar om hur man inte kan sluta tänka på en gammal kärlek. Som vanligt är det Taylors berättarsätt och liknelser som målar upp så starka bilder. Jag skulle försöka välja ut en textrad, men det är svårt. Hela låten bygger ju upp en bild, så jag rekommenderar er att bara lyssna på den.

5. Long Live

Det här är låten som jag säger att jag ska ha på min begravning. Vem vet om jag hinner ändra mig tills jag faktiskt dör, men den här ger mig all the feels. Mest är det egentligen den här biten som griper mig:

"Long live the walls we crashed through
All the kingdom lights shined just for me and you
I was screaming, 'long live all the magic we made'
And bring on all the pretenders
I'm not afraid
Long live all the mountains we moved
I had the time of my life
Fighting dragons with you
I was screaming, 'long live the look on your face'
And bring on all the pretenders
One day we will be remembered"

Jag menar, hon sjunger om drakar och magi - vad mer kan man önska sig? Skämt åsido, det är en fin låt om att tänka tillbaka på goda tider.

6. Last Kiss

Det här är en av mina favoriter. Det är en långsam melodi som passar väl ihop med uppgivenheten i texten, känslan av saknad efter någon som har lämnat en. Känslan målas upp genom textrader som "So I'll watch your life in pictures like I used to watch you sleep / And I feel you forget me like I used to feel you breathe". Det är en hjärtskärande text, men som vanligt är det hur hela berättelsen byggs upp som gör att en sådan textrad blir så förkrossande. Hon har ett sätt med orden.

Nu har jag nämnt några av mina personliga favoriter som inte blivit singlar (förutom Sparks Fly). Ska jag rekommendera fler sånger, så är det Back To December och Mean, som är två singlar från albumet. Den här skivan har förresten också Taylors absolut sämsta låt. Den är pinsamt dålig. Den heter Superman, så nu kan ni antingen hålla er borta från den eller lyssna på den och cringea till döds.

Fearless

Taylors andra skiva heter Fearless och släpptes 2008. Det var det året jag upptäckte Love Story när den spelades på radio och jag älskade den omedelbart och tänkte genast att den där Taylor Swift inte var så dålig. Även fast jag lutade mer åt rock-hållet, och delvis gör det ännu, så har jag alltid gillat kärlekslåtar i princip oberoende av tidsepok eller musikstil. Med det sagt så gillar jag inte alla kärlekslåtar, men tilltalar den mig så lyssnar jag på den. Det är därför jag alltid har gillat Savage Garden och varför jag exempelvis lyssnar på Roy Orbisons You Got It från 1989 eller Ray Petersons Tell Laura I Love Her från 1960. Love Story var en hit för mig redan från början alltså, men det var  inte förrän ett par år senare som jag verkligen skulle börja lyssna mer på Taylor.

Fearless

Det här albumet har en specialutgåva som heter Fearless Platinum Edition. De nya låtarna på den skivan är konstigt nog placerade i början av skivan. Jag kommer inte att nämna Love Story eller You Belong With Me, eftersom att de flesta som har hört Taylor nog känner till dem och inte riktigt behöver mina kommentarer på dem.

1. Fearless

Det här är låten som får en att, om så bara under tiden för låtens längd, släppa taget om allt och förlora sig i allting som varit bra, äventyrligt, spännande och kul i ens liv. Och i tankar på det som kommer att vara det, inte bara det som varit i det förflutna. Det finns en låtrad som jag ibland tänker på när tillfället dyker upp och det är "In this moment now - capture it, remember it"

2. Change

Jag har faktiskt en rolig anekdot förknippad till den här låten, men jag tar den sedan. Det här är sången som får dig att kämpa när du vill ge upp, när "the final blow hits you" som Taylor sjunger i låten. Jag gillar ordet "hallelujah" som kommer i slutet av sången. Det kan tolkas religiöst om man vill det, men kan även vara bara ett uttryck för glädje! Det är förresten det som min anekdot handlar om. När jag jobbade där jag extrajobbar nu på ett visst snacksföretag så hade personalen på kontoret frågat mig vad jag utbildade mig till och så vidare och jag hade då berättat att jag ville bli diakon och lite vad det kunde innebära, kallet som man känner från Gud och så vidare. Det verkade som att vissa var genuint intresserade medan vissa var lite svalare mot detta och nästan hånfulla. Det snurrade ju igång mitt huvud och jag tänkte att de kanske trodde att jag var en sådan där som hatar mer än älskar sin nästa, om jag uttrycker mig så. Hur som helst, jag fortsatte jobba efter lunchen och spelar då bland annat den här låten. Och precis när hon sjunger (och har ni hört låten så vet ni att hon sjunger det med kraft och väldigt utdraget) "hallelujah" så kommer av de från kontoret in. Jag tänkte att med allt prat om diakoni och så nu det här så måste de tro att jag är superreligiös och kommer börja dela ut pamfletter om Kristus härnäst och knacka på deras kontorsdörr och fråga om de har släppt in "Jesus vår Herre och frälsare" i deras liv än. Jag tror inte riktigt att det var så illa, men det var lite så jag tänkte i stunden, för som sagt, hon sjöng "And we'll sing hallelujaaaah, we sang hallelujaaaaah, Hallelujaaaaaaaaaaaaaaaaaaah". Om ni hör sången så fattar ni vad jag menar.

3. Breathe

Den här skrev Taylor tillsammans med Colbie Caillat. Den handlar om när en vänskap tar slut, men kan även handla om andra typer av relationer. Det är förstås fritt för tolkning. Den här låten är helt klart lugnare än de andra två jag har listat. Det är en enkel, men bra låt som jag har gillat sedan jag först hörde den.

4. White Horse

Det här är också en lugnare låt, men inte riktigt lika lugn som Breathe. Det här är en ballad som är mest kraftfull i bryggan och den sista refrängen, så den slutar med lite mer styrka än i början. Det är en av mina favoriter på skivan.

Nu är jag färdig med både debutalbumet och genomslagsalbumet. Nästa album är tredje i ordningen både i kronologisk ordning såväl som på listan över mina favoritalbum av Taylor. Det kommer att komma lite fler kommentarer och fler textutdrag på fler låtar när jag pratar om den. Hoppas ni ser fram emot att läsa det lika mycket som jag ser fram emot att skriva om det.

Taylor Swift

Jag tyckte att det var så kul att skriva om den musik jag tyckte om när jag gjorde listan i maj och nu i september, så jag bestämde mig för att jag ville prata ännu mer om musik. Jag har dessutom insett att man kanske lyssnar på typ I Knew You were Trouble och bestämt sig för att det är Taylor Swifts musik i ett nötskal. Jag skulle inte hålla med om det, så därför tänkte jag guida er till vad jag tycker är Taylors bästa låtar genom att lista några favoriter i olika inlägg. Man behöver inte hålla med, men kanske man hittar något man tycker om.

Taylor Swift a.k.a. Debut

Taylors debutalbum som heter just Taylor Swift är inte mitt favoritalbum. Hennes röst har bara blivit bättre med åren och melodierna har vuxit sig mognare. Med det sagt så finns det ändå en del riktigt bra låtar på den här skivan. Nedan listar jag mina favoriter.

1. Tim McGraw

På Taylor Swifts skiva Taylor Swift finns Tim McGraw. Hu, det var många namn där! Skämt åsido så är hennes första singel en av hennes bästa låtar någonsin, enligt mig. Den är country, så förvänta er inget popigt med den här. Taylors debutskiva är överlag mer country än pop (något som kommer att förändras med varje skiva ända tills 1989, som är renodlad pop). Texten är bra, men för mig är det country-stuket och melodin som gör låten så bra. Lyssna och avgör själv!

2. Our Song

En countrylåt med fart i. Det här är låten som ingen kan ogilla! Så fort den spelas så rycks man med i melodin och kan man texten så måste man sjunga med! Har du missat den här så har du missat allt (ok, överdrivet, men nästan)!

3. Mary's Song (Oh My My My)

Återigen country. Det här är en sång som berättar en historia. Nej, alltså, hon berättar faktiskt en historia och det är det som är texten till sången. Den är skriven om ett gammalt par och deras uppväxt tillsammans och hur de blev kära och hur de som gamla lever tillsammans. Det är liv i både verserna och refrängen, men lite mer liv i den senare.

Det finns fler bra låtar på den här skivan (Teardrops On My Guitar älskade jag som tonåring och var min favorit länge!), men jag listar inga fler. Lyssnar man på dessa tre och vill höra fler, så kan jag göra det men dessa fångar ändå upp albumet rätt bra överlag.

Klagomuren

Jag har en hemlighet som jag tänker avslöja nu. Jag är less på sommarvädret. Eller, egentligen är jag snarare less på den ständiga växlingen mellan sommar- och höstväder. Man kan inte planera vad man ska ha på sig. Vädret kan till och med växla på en och samma dag så att man tar på sig kläder efter hur vädret är på morgonen och så får man gå omkring och svettas mitt på dagen. Men skulle man säga att man är less, då skulle folk bara tycka att man klagade och var negativ. Jag är faktiskt mer än less på den attityden också. Det är så hämmande att aldrig få klaga på någonting utan att någon passivt-aggressiv-positiv ska komma och klaga på att man klagar. Så därför klagar jag här.

När jag ändå håller på, så vill jag framföra att jag också är urless på de som säger att om man klagar på 30 graders värme så får man inte heller klaga när det blir -30, för har man en gång tyckt att det har varit för varmt så får man aldrig någonsin tycka att det är för kallt heller! För då skulle man inte ha klagat på när det var för varmt, utan man måste njuta av lårskav och svett på varje liten del av kroppen. Jag tycker att man får klaga lite, för annars kommer det bara ligga och gro och kännas värre. Att säga att folk inte får klaga är som att säga att ett spädbarn inte får gråta när det är hungrigt. Hur ska det kunna bli bättre om man inte gör sig hörd? Även om det så bara handlar om något okontrollerbart som vädret, så får man ju åtminstone lite mänsklig gemenskap genom att dela med sig av hur man känner. Jag uppmanar alla att sluta låtsas som att världen blir bättre av att ingen klagar och börja anamma sina negativa känslor innan man blir helt tom av allt man måste låtsas att man tycker och känner, för ingen känner sig positiv hela tiden och ingen ska behöva det. Mvh en klagare

Disclaimer: Nej, jag menar inte att man ska klaga på andra människor, typ "ditt ansikte är fult", utan mer på situationer och sådant som inte direkt sårar en annan människa. Vill man ändå klaga på en annan ska man tillämpa "konstruktiv kritik", vilket innebär att du klagar på någon på ett trevligare sätt och den andra personen måste låtsas att den ska ta emot allt du sagt på ett positivt sätt för att inte bli stämplad som "kan inte ta emot kritik". En taktik som används av passivt aggressiva hela tiden, för att de inte vill bli sedda som klagare. Obs, ej att förväxlas med genuin konstruktiv kritik.

Slutförande

Jag tänkte bara slutföra den musiklista jag påbörjade, men aldrig avlutade i maj månad.

Dag 24: En sång av ett band som jag önskar fortfarande spelade tillsammans

Mitt svar: Savage Garden

Hela Affirmation-skivan är så bra. Darren Hayes är så bra på att skriva låtar! Älskar nostalgin man får av soundet i låtar som exv. Chained To You.


Dag 25: En sång av en artist som har gått bort

Mitt svar: Back to Black av Amy Winehouse


Dag 26: En sång som får dig att vilja bli kär

Mitt svar: Lover av Taylor Swift

Om jag inte redan vore kär så hade den här fått mig att vilja bli det.


Dag 27: En sång som krossar ditt hjärta

Mitt svar: Soon You'll Get Better av Taylor Swift

Lyssna på den så förstår du.


Dag 28: En sång av en artist som har en röst som du älskar

Mitt svar: Head Above Water av Avril Lavigne

En bra låt och jag tycker att hennes röst kommer till sin rätt i låten. Jag gillar att Avril kan sjunga med sådan kraft i rösten utan att kompromissa hur bra det låter.

Dag 29: En låt som du kommer ihåg från din barndom

Mitt svar: Barbie Girl av Aqua

Jag minns att jag önskade mig deras skiva i julklapp och så fick jag den. Det känns som en skiva som många hade när de var barn, eller så är det bara de jag har pratat med.

Dag 30: En låt som påminner om dig själv:

God Knows I Tried av Lana Del Rey

Det var det sista av den här låtlistan, som jag egentligen mest började för att fylla ut lite inlägg samtidigt som jag tyckte att det skulle bli kul både för mig själv, men även kanske för andra som vill veta lite mer om  mig eller musiken jag pratar om. Jag tror att det finns en del att lära om andra genom vilken musik de lyssnar på, men det gäller att vara uppmärksam på rätt saker. Nu går jag vidare till det vanliga, vad nu det är. Ibland är det en dikt, ibland en uppdatering om mitt liv. Det är lite olika nu för tiden. Vi får väl se.

Liten uppdatering om min vardag

Så, en liten uppdatering: Jag ska inte läsa psykologi denna termin, utan jag ska läsa det antingen nästa eller nästnästa termin istället. Annars då? Jag har jätteont i ena axeln. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag stödde mig på armbågarna och när jag skulle kliva upp så lät det som att flera saker inne i axeln knäcktes och enda sedan dess har jag haft ont i den. Jag är ganska säker på att det här är relaterat till mitt jobb, men jag tänker ändå låtsas som ingenting för just nu är det mitt enda jobb. Det går över mer och mer för var dag som går. Vad mer?... Jo! Jag trodde inte att Scream (serien, inte filmen) skulle vara ens hälften så bra som den är. Jag rekommenderar den. Nettflix har två säsonger och jag har efter lite googlande tagit reda på att det ska finnas en tredje säsong, men att den är mycket kortare än de andra två. Hur som helst är den sevärd! Det är vad jag ser på kvällarna just nu i alla fall.