Spring

Jag står alltid med ena foten utanför, beredd att springa. Det är inte fusk, det är instinkt. Den som är långsammast blir tagen.

Jess

Jag älskar verkligen New Girl. Jag kan känna igen mig en hel del i Jess, men även en del i Nick, vilket är två saker som säger emot varandra. Men mest kan jag känna igen mig i Jess förutom att hon är betydligt mer självsäker än jag och, om möjligt, ännu mer awkward. Jag gillar speciellt en sak hon sade i ett avsnitt. Hon sade till en tjej att bara för att hon gillade att ha på sig söta kläder och för att hon var på ett visst sätt och så vidare betydde inte det att hon inte var tuff, att hon inte var att räkna med. Nu beskriver jag inte situationen särskilt bra, men jag tror att ni förstår andemeningen i det. Det är precis vad jag brukar säga. Och så är det den här grejen med att sjunga om saker jag gör och dylika grejer. Jag är lite en blandning av henne och Nick. Är jag avslappnad med mitt sällskap är jag mer en Jess, men känner jag mig obekväm sätter jag upp min gard och blir en Nick. Om man nu ska gå och jämföra sig med karaktärer, vilket jag inte alls brukar göra... Förutom typ alltid.

Sådant är livet

Det blev ingen storm igår. Visst blåste det mer än vanligt, men det är knappast vad jag skulle utfärda en klass 3-varning för. Jag har fått reda på att jag inte har en enda lektion i veckan, vilket innebär att jag egentligen hade kunnat befinna mig i Norrbotten nu och jag hade gjort det om det inte vore för att jag totalt hade missat det förut och nu är det lite för sent för att åka eftersom att jag redan har tackat ja till att ta hand Ronja, schäfern jag ska ta hand om, på onsdag. Livet suger lite just nu eftersom att jag totalt hade missat detta. Ingen har uppmärksammat det och jag kollade idag närmare på datumen på schemat och insåg att de hoppat över en hel vecka.

Nu ska jag ut och leta inredning till lägenheten. Igår köpte vi en ljuslykta. När vi kom hem upptäckte vi att våra framtida besökare måste tänka att vi är konstglas-galningar eftersom att vi har så mycket grejer från Kosta Boda och Orrefors.

Stormvarning

Jag har tagit mig ut en gång idag, men det finns något som lockar mig att gå ut igen när de talar om klass 3-varningar för Västra Götaland. Vinden har börjat blåsa starkt nu, tidigare regnade det bara mycket. De säger att havsnivån kommer att stiga med ca. en meter. Jag söker mig ut till stormen, jag vill känna hur den känns. Det är som ett äventyr där jag visar om jag är stark nog. Men den här stormen lär blåsa förbi oss. Den lär inte ruska våra rötter och rycka i våra omsorgsfullt lagda tak. Just nu är det vindstilla; en vilande potential.

These days

One of these days, the ground will drop out from beneath your feet

Marika

Gissa vems namnsdag det är idag? ;)

På sistone

Helgen har varit lite turbulent. Jag har dock hunnit med att se två pjäser, Kung Lear och Främmande språk. Den sistnämnda var bäst, i mitt tycke. Idag har jag bara hunnit med att städa och tvätta, så nu känner jag mig som en hemmafru eller något. Jag hade aldrig stått ut. Inte undra på att de i Desperate Housewives mördar och ljuger o.s.v. Ett sådant här liv kan få vem som helst att göra vad som helst för lite spänning. Skämta'.

Igårkväll såg jag Frölunda möta Örebro i hockey. Frölunda vann efter förlängning och jag hade kul ända tills idioten som satt bakom mig råkade slå mig i huvudet när han höll på att vifta. Bara för att du är ett steg mindre från apstadiet än oss andra behöver du inte visa det med dina primitiva gester. Så skulle jag ha sagt om han hade kunnat höra mig, men jag var mycket snällare än jag borde ha varit och gjorde en gest som sade mer i stil med: wtf?!

Nu ska jag gå och göra en dag av denna också. Kanske blir det bio ikväll.

Tid

Saker och ting känns hektiska just nu trots att jag egentligen inte har mycket för mig. Kanske för att jag inte riktigt tar itu med det jag borde ta itu med. Men det är en liten svacka just nu. Jag har dessutom varit extra ledig i veckan, men det betyder ju att jag har haft mycket tid att vila upp mig. Jag har hunnit med en del pluggande idag också så jag har faktiskt tagit itu med det.

Imorgon bär det av till Stockholm. Jag ska se två pjäser, hälsa på Gustafs morföräldrar och träffa Issa. Så jag har ju faktiskt en del på gång. Nu har jag ingen mer tid att blogga, ska se klart Agents of SHIELD.

"De flesta skulle ha mycket att glädja sig åt om de bara hade tid."
- K.K. Steincke

Just nu

Till slut kan jag se löven. Solen dränker dem nästan och fäller en behaglig skugga över de nedre grenverken. Inomhus vissnar rosen. Jag ville så gärna ta hand om den.

Det finns inga bilder kvar, eller så stoppade jag undan dem i en kartong. Jag minns inte. Jag orkar inte leta just nu.

Jag ser hur solen sträcker sig ned mot oss. Jag är så glad att jag kan gråta. Fast jag gör det inte. Snart kommer julafton. Jag ska lyssna på julsånger, dricka julmust och bli tjock.

Jag ska prata med ett par om att ta hand om deras schäfer om dagarna. Jag hatar att vara fastlåst, jag är rädd för att binda mig till platser. Men jag gör det ändå för jag vet att man inte kan låta sådant hindra en. Och så brukar det inte vara så fel när jag väl gjort det.

Förvirrande inlägg? Där var mina tankar under x antal minuter, kraftigt reducerade till endast några få meningar.

Fatta eld

Jag kan knappt vänta tills den nya Hungerspelen-filmen, Fatta eld, kommer upp på bio. Jag älskar de böckerna! Trots alla underbara klassiker jag läst kan inget fatta tag i mig lika starkt som en riktigt bra fantasy- eller sci-fi-historia. Jag antar att det är vad jag brinner för... Ok, no more bad puns. I promise.

Om jag doktorerar...

Skulle jag antagligen använda mig av

Yeah... Don't though.

Höst

Hösten har kastat sina färger i kaskader över träden. En blandning av gult, rött och oranget trängs om platserna uppe i träden och i buskarna. De kalla vindarna har påbörjat sitt intåg och annalkar en frusen vinter. Insekterna har börjat söka sig inomhus för att få tag i lite värme och vi släpper in dem för vi vet att deras tid ändå är ute. Solen lyser, men håller sig på avstånd. Den lämnar jorden kall. Det är vad den här årstiden för med sig; i allra högsta grad en förändring. Samtidigt en besvikelse över sommarens lämnade chanser.

Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften.
Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla.

Mina brorsbarn

Jag saknar alla mina brorsbarn jättemycket. Jag skulle vilja kunna hälsa på för att rita, leka att Barbie dödar krokodiler eller se på film med dem. Men jag kan inte det så därför hälsar jag på dem så ofta jag kan när jag är i Sikfors. Även om jag ibland blir lite leds på att röra på mig så mycket (tänk att man brukade ha en sådan energi!) så jag vill ta det lugnt och även om de skriker så jag blir tokig älskar jag dem jättemycket och nöjer mig med att bara vara där de är. Ibland när jag ser på TV och det är ett litet barn med som påminner om något av mina brorsbarn blir jag glad för då minns jag hur mycket jag tycker om att vara med dem.

Emilia har jag inte hunnit träffa så mycket men det gör bara att jag längtar efter henne ännu mer. Alvin är så rar och han möter en alltid med ett stort leende. Mikael är knasig och hittar på en massa roliga saker. Theodor är den busigaste jag vet, men han är så söt och då kommer man undan med lite rackartyg ibland.

Och så ska jag bli moster för första gången. Det är så roligt med syskonbarn för då får man vara med dem utan att behöva göra grovjobbet. It's the sweetest deal! ;) Skämt åsido. Jag älskar dem och längtar efter dem. Det ska bli kul att få hälsa på dem nästa gång jag åker upp.

Bli kvitt dig

Enda gången jag verkligen kan leva i nuet är när jag går till mina skrivarlektioner. Det kan du inte ta ifrån mig. Jag finner frihet när jag skriver, med pennan kan jag springa. Sluta sök upp mig.

Suck.

Det fanns så mycket att skriva att det blev inget av det. Här har ni lite ointressant information om mitt vardagsliv istället:

Mina skor har gött sönder i tån. Igen.

Trodde jag hade glömt nycklarna i tvättstugan. Ringde på tre dörrar, hittade dem senare under vardagsrumsbordet. Tur att ingen öppnade sin dörr, synd att killen jag frågade om nycklar i trapphuset nu tror att jag är skum.

Min hjärna verkar inte vilja samarbeta med mig idag. Inte heller livet, fast det har pågått längre.

Jag och Gustaf ska se sista avsnittet av Buffy idag.

Jag ska äta fruktsallad nu.

Lagg

Igår såg jag Camille mellan två åldrar på bio Aftonstjärnan. Det är en biograf med inriktning på utländska filmer med kulturell anknytning. Det passar mig jättebra. Jag sket i att gå till psykologin igår, för de visar bara en film per vecka på måndagar och tisdagar och ikväll hade jag skrivarlektion. Jag har börjat hata psykologilekionerna, allting är så stelt och människorna passar alla i samma fack. De känns så fyrkantiga, om ni förstår vad jag menar. De är den där typen av människor jag vanligtvis inte klickar med för de är så drivna av sitt eget medvetande på något sätt. Det känns som att ingenting kommer utav känslor, allting är genomtänkt. Självklart är det inte på det sättet, det förstår jag väl. Men den känslan brukar oftast säga någonting och jag litar på den. Hur kom jag nu från bio till detta? Sak samma.

Jag älskar mina skrivlektioner. Jag känner att allting är lätt att hänga med i och läraren är verkligen pedagogisk när det kommer till bemötandet av eleverna. Jag kan inte minnas när jag var så glad över att gå till en lektion senast, men så kommer jag på att det var i våras. Skrivandet och litteraturen är det enda som gör mig glad. Språk är också ett stort intresse. Jag måste hålla på med det i framtiden och därför funderar jag återigen på att utbilda mig till bibliotekarie, åtminstone tills vidare. Det finns en distansutbildning i Borås och de få träffarna borde ju inte vara svåra att ta sig till.

Men det finns tvivel inom mig. Är det vad jag vill? Är det något jag borde göra tills vidare? Kommer tills vidare bli längre och kommer jag aldrig få doktorera i litteratur? Kommer jag fastna i en ändlös lagg? Fler frågor följer.

Ge efter

"We are punished for our refusals. Every impulse that we strive to strangle broods in the mind, and poisons us. /.../ The only way to get rid of a temptation is to yield to it. Resist it, and your soul grows sick with longing for the things it has forbidden to itself"

- ur The Picture of Dorian Gray