2018

Det här är mitt sista blogginlägg 2018. Jag har inte bloggat så mycket i år, men jag tänkte ändå säga det som jag varit mest glad över i år. Jag är glad över att vi fick vår nya lägenhet, tvåan, i år. Jag är också glad över att vi köpte kyrkstugan! Jag är glad över att ha läst arbetarlitteratur i våras och över att ha badat i Orsasjön i somras. Jag är alltid glad över min fina lilla katt och över att han har fått må bra! Det ska jag tänka på när jag tänker på 2018.

E45

Jag längtar efter långa bilfärder längs E45. En oändlig, slingrande väg kantad av skog och små samhällen med ojämna mellanrum. E4 är en enda lång, spårig väg kantad av städer man aldrig åker in i, bara förbi. Vägkrogarna avlöser varandra som på löpande band, men vi kan inte bestämma oss för vilken vi ska ta ändå. Antingen blir man glatt överraskad eller knappt besviken. E4 är en nödvändighetens väg, tungt trafikerad. Alla måste åka någonstans. E45 är sommarens väg, en väg dit man ska någonstans. Du möter inte fler än du vill möta. Små byar och små städer och du stannar i en av dem för att fika våfflor. Du lånar en del av gemenskapen, av byalivet. Välkomnas in i gemenskapen som en välkommen gäst, med vetskapen om att du kommer att åka. Det är kontraktet. Och det är okej, för E45 är inte en väg du vill bo längs, det är en väg du vill färdas längs.

Nothing gold can stay

Nature’s first green is gold,
Her hardest hue to hold.
'Her early leaf’s a flower;
But only so an hour.
Then leaf subsides to leaf.
So Eden sank to grief,
So dawn goes down to day.
Nothing gold can stay.

Av: Robert Frost

Faller på plats

För första gången på väldigt länge känns det som att bitarna börjar falla på plats. Jag har ett mål och med detta specifika mål en ljusare framtid. Förut när jag sade att jag inte visste vad jag skulle göra och tog ett steg i taget sade en del att "men det kan ju vara skönt också". Detta med all välmening och jag förstod ju vad de menade. När jag i slutet av 2011 insåg att jag inte alls ville bli översättare, som jag trott, så kändes det både tråkigt att inte veta vad jag ville göra, men också som att jag hade alla möjligheter i världen att göra just det jag ville göra. Men när jag insåg att jag faktiskt inte visste vad jag ville ett år senare, två år senare, tre år senare, så blev det bara kaosartat till slut.

Jag läste en utbildning som inte passade mig för att jag hade en bild av att det var en "seriös" utbildning och skulle ge mig ett jobb. Nu inser jag att de mest seriösa utbildningarna jag gått är de jag har lärt mig något om mänskligheten av och dessutom lärt mig något om mig själv och det jag faktiskt tycker om att göra; litteraturen, socialantropologin, de baltiska kurserna, o.s.v. De kommer jag att bära med mig resten av livet.

Nästan tre år efteråt sitter jag här och har precis kommit på det jag vill göra. Jag är en bit på vägen, men har en god bit kvar. Om 2,5-3 år kan jag vara färdigutbildad och söka jobb inom mitt nya yrke. Det är ett yrke som är viktigt och där den ena dagen inte är den andra lik, verkar det som. Men jag ska hålla det för mig själv ett tag till, låta det stå orört från grävande händer bara ett litet tag till. Kanske jag kan nämna det imorgon, en vecka eller en månad. Just nu är det här mitt och jag vill njuta av den här känslan, att bitarna har fallit på plats, ett litet tag till.

Funderingar

Och här sitter jag och funderar och funderar. Jag trodde att jag visste vad jag ville bli. Att jag ville klättra i kontorsvärlden, styra upp saker och ting. Men efter att ha jobbat på kontor inser jag att det kan döda själen rätt snabbt om man hamnar på fel ställe. Så istället spelar organisationen större roll - vad är det för verksamhet. Samtidigt har jag börjat söka mig till andra ställen, där jag t.ex. kan jobba mer praktiskt. Då funderar jag istället om jag kan tänka mig ett sådant jobb resten av livet eller om det kommer att tära på mig att utföra monotona uppgifter. Men så tänker jag att i ett par år kan jag göra det i alla fall, tills jag har listat ut vad jag annars vill jag göra. Men så tänker jag också att det finns jobb där man inte behöver göra samma sak gång på gång och där man inte sitter på ett kontor hela tiden, utan har olika arbetsuppgifter som gör att man blir friare. Och som jag faktiskt kan tänka mig att jobba med. De jag har kommit på hittills är: folkhögskolelärare, skolkurator och diakon. Omedvetet rankade i den ordning som det är svårast att utbilda sig till med den utbildningen jag redan har. (D.v.s. från svårast till lättast.) Men det jag helst av dessa tre vill bli är just folkhögskolelärare.

Men jag känner att jag har ju alltid vetat vad jag vill bli. Fast det räknas ju inte i andras ögon eller på kontot i slutet av månaden, men tänk att det är det jag har varit mest glad och stolt över de senaste åren. Att jag skrivit lika mycket det senaste året än typ de två åren innan dess spelar inte roll för någon annan. Endast för mig. Men det är alltid någonting och snart kanske jag kan skicka in något till förlagen. Jag vet inte. Om jag bara kunde utbilda mig till mitt drömyrke som så många andra, eller om jag åtminstone hade något jag kunde tänka mig att göra nästan lika mycket som det. Men nu sitter jag här och har som vanligt funderat för länge.

Juni

Juni var den första månaden sedan jag startade min blogg som jag inte skrivit ett endaste blogginlägg. Det kanske säger något om mina bloggvanor nu för tiden. I juni åkte jag till Sikfors, jobbade på travet i restaurangen, hälsade på mormor och morfar och blev sjuk så att jag inte har kunnat hälsa på dem de senaste två veckorna. Jag ska hälsa på dem imorgon i alla fall! Jag har dessutom bestämt mig för att köpa en kyrkstuga i Öjebyn och så snart vi får klartecken från banken så ska vi börja buda. Vi bestämde oss ju rätt sent för att köpa en, men det var inte en spontangrej. Jag har länge velat ha en kyrkstuga. Jag var och kollade på tre stugor/rum i söndags och har fått bilder på ytterligare en stuga och ett rum, men det var en stuga vi fastnade extra mycket för och självklart var det en av de dyrare. Men får vi inte den så är jag nöjd med kyrkrummet för gissningsvis en tredjedel av priset också.

Idag har jag varit i Boden, främst i Gunnarsbyn. Vi var på Nestors kafé och diversehandel, som då är en second hand-butik bl.a. Jag köpte Francois Sagans Ett moln på min himmel och Något av ett leende, det var två böcker i en, därifrån. Vi var även till Återvinningen, där jag köpte Statarna av Ivar Lo-Johansson och en film. Vi gick även på Antikboden och där fanns det en hel de fint, men tyvärr har jag rätt begränsad budget just nu. Men jag är överlag nöjd, förutom att jag hittade Nils Holgersson för en femma på Antikboden och hade köpt den för överdrivna 20 kronor på PMU Öjebyn för ett par veckor sedan. 5-10 kronor tycker jag r okej för böcker, men 20 kronor är väl mycket för begagnade böcker. Det är ju en sak om det är förstaupplagor, men Da Vinci-koden liksom... nä, rätt ovärt faktiskt. Snart ska jag följa med för att kolla på en lägenhet i Älvsbyn till Emma. Vi får se om hon gillar den.

Att göra saker

Jag sitter just nu och skriver på min sista uppgift för terminen. Det är en muntlig presentation och efter den är avklarad på fredag har jag inget mer jag måste göra. Jag vet ännu inte om jag ska gå kandidatkursen. Den verkar jätterolig, men det blir nog som denna termin, att jag fokuserar mer på skolarbetet än att söka jobb fast jag ska göra både och. Jag ska i alla fall gå en kvällskurs med Gustaf, vilket ska bli kul. Jag har saknat att gå kurser med honom. När vi bodde i Stockholm gick vi åtminstone en kurs tillsammans varje termin. Vi sade att vi alltid skulle göra det, men så blev det inte i Göteborg för att vi gick så olika saker. Men nu blir det så igen och det ser jag fram emot.

Jag läser just nu The Handmaid's Tale av margaret Atwood och så ska jag läsa klart Arma människor av Dostojevskij som vi skulle ha läst till igår, men jag har inte så mycket kvar. Jag ska se serien när jag är kar med Atwoods bok. Det ska bli kul att äntligen se den. Eller obehagligt snarare kanske. Jag ser på andra säsongen av 13 Reasons Why nu, den är helt okej. Jag ska fortsätta skriva på min presentation nu så hinner jag se några asvnitt av det sedan.

Så var det inte tänkt

Jag ba: "I'm on a roll! Jag kommer att hinna skriva säkert tio inlägg i april och komma ur den här bloggsvackan."

Jag, två dagar in på maj: "Oj, det blev visst fyra inlägg..."

Vi firade inte Valborg så mycket. Det regnade jättemycket här i Göteborg, så Gustaf bakade en äppelkaka och så såg vi på Castle. Föga kunde vi ana att Castle dock skulle försvinna från Viaplay dagen därpå. :( Jag hatar at Viaplay ibland tar bort ens favoritserier i några månader. Jag hoppas i alla fall att Castle kommer tillbaka, tänk om det är borta tills vidare. Så får det inte vara!

Igår tågade vi bakom Gustafs fack genom Göteborg och upp till Götaplatsen. Det var okej bortsett från de som vill protestera mot ditten eller datten som inte rör arbetarfrågor. Det är faktiskt arbetarrörelsens dag och antingen, om man röstar på ett arbetarparti, går man i ett tåg för att demonstrera, eller så låter man bli att demonstrera alls. Det är inte en allmänt politisk dag, men folk verkar inte fatta det. För folk som står med Västlänken-plakat och vill stoppa den så är det fel dag för det. Samma med andra partier, såsom KD som har "Familjens dag". Vilket dåligt försök att spåra ur arbetarrörelsens viktigaste dag. Samma med det som hände i Boden. Den som godkände en nasse-demonstration på just den dagen undrar jag vad de tänkte med. Om man nu nött och tvunget ska godkänna en sådan marsch så kan de väl åtminstone neka dem att ha den på en sådan viktig dag och ta det när alla är på jobbet så de slipper se åbäket.

Minne från nattåget uppåt

Jag har nog aldrig känt mig så förolämpad som när jag åkte nattåget och pratade med en man i restaurangvagnen som tyckte att min dialekt lät Luleå-aktig. Jag tänkte att det är av sådana anledningar jag gillar att vara ute i skogen, man stöter inte på människor som fäller sådana kommentarer. I övrigt var han trevlig.

Jag har faktiskt märkt att min dialekt är lite påverkad av pappas, vilket antagligen är varför jag inte lät rent pitemålig, men Luleå? Det tar ju priset.

Maktlös

I the Butterfly Effect åker huvudpersonen tillbaka i tiden genom sitt eget medvetande. Han ändrar skeenden och förändrar livets gång för evigt. Saker går inte riktigt alltid som han hade tänkt sig, men mer säger jag inte för då riskerar jag att spoila en bra film. Men tänk om man kunde göra så, ändra vissa saker i ens liv för evigt. Jag hade gärna ändrat på en del saker. Folk som säger att de lever utan ånger är antingen lögnare, tursamma eller så vet de helt enkelt inte bättre. Jag har ångrat saker sedan jag var barn. Saker som jag ville göra ogjorda om det bara gick. Vissa saker är små och hade inte gjort någon större skillnad på den efterföljande tidslinjen. Men vissa saker är så stora att det är svårt att veta om det hade gått att göra något åt det alls. Sedan finns det saker jag aldrig någonsin skulle röra, vackra saker som blir till patronusminnen. "It does not do to dwell on dreams and forget to live", som Dumbledore sade. Ett råd jag inte tror att Dumbledore själv levde efter, men inte desto mindre ett sanningens ord. Kanske jag försöker säga att jag har gett upp på att bli någonting jag trodde att jag ville vara, eller någonting jag trodde att jag kunde vara men inte kan. Mot livets obarmhärtiga framfart har jag blivit och förblir ödmjuk.

Mannen som talar med hundar

Igår fick jag se Cesar Millan live i Helsingborg! Jag älskar verkligen att se på The Dog Whisperer och det var jättekul att få se Cesar tala live om det han lär ut. Det hade ju varit rena drömmen att få träna hundpsykologi hos honom! Upplägget såg lite annorlunda ut än i programmet, men det var i grund och botten samma saker han gick igenom. Han har ju en del grunder som han ofta pratar om och det var detta som hans show var centrerad kring. Jag önskar bara att man fick prata med honom, om så bara för en snabb stund. Men någon gång i livet kanske man får det. Det sista han gjorde var att prata om Daddy och det tyckte jag var så fint. Daddy påminner lite om Cookie, tycker jag. Jag vet inte exakt varför egentligen, det är mest en känsla. Jag tror att det är ögonen som är lika, men även lite till sättet kanske, att Daddy är så lugn. Daddy cool. Förresten gick det hur bra som helst att ha Tasse på hotellrummet. Det kostade lite extra, men med tanke på att han klöste lite på en soffmöbel och sprätte kattsand över hela badrumsgolvet så kan jag kanske förstå varför.

Idag innan vi skulle hem så åkte vi till Höganäs och ut till Kullens fyr, som tydligen är Sveriges näst äldsta fyr. Allting ligger så kompakt i Skåne, känns det som. Åk 20 minuter och hitta en ny sevärdhet, typ. Jag vill utforska det mer. Däremot kommer jag aldrig att vänja mig vid språket. Jag hade behövt en skåning-whisperer. Jag trodde ett butiksbiträde var utlänning i några sekunder innan jag fattade att hon pratade på den där riktigt jobbiga skånskan. Inte den som Robin Paulson pratar, utan den då de uttalar "r" med tyskt "ch"-ljud, typ "uttalar" blir "uwt-tawlach". Jag ba trodde att hon inte hade bott i Sverige särskilt länge, men så var hon bara skåning. Jag gillade inte henne, för hon var en sådan där som följer efter en för att se så att man inte snattar och då började jag tycka att det var obehagligt. De gör det från avstånd så att man inte ska märka, men det gör man ändå naturligtvis för de är så uppenbara med det. Som om hon ens kan döma någon, hennes sminkning var inte passande hennes ansikte (eller någon annans för den delen). Sorry, not sorry.

Hursomhelst var Skåne värt ett besök och om Cesar kommer till Sverige igen så rekommenderar jag dig att se hans show!

Sommarvärme

Idag har det varit sommarvärme fast det bara är april och fast det snöade för bara två veckor sedan. Det gick direkt från vinter till sommar, känns det som. Jag välkomnar det. Jag hatar kylan och att inte kunna röra fingrarna ordentligt ens när man sitter inomhus. Hur mycket jag än klär på mig på vintern så är det som att det ändå aldrig blir riktigt varmt. Jag kan sitta med underställ, tjocksockar och varm tröja på mig men det hjälps som inte. Jag fryser ändå. Snart får jag börja ta på mig ytterkläder också. Nä, sommaren är min grej. Även när jag tycker att det är för varmt så gillar jag det, för jag vet att på vintern är det mycket värre när det är för kallt. Är det för varmt kan man byta om till något varmare, leta upp skugga eller bada. På vintern kan man klä på sig för att vara utomhus, men inomhus är det för kallt oavsett hur man klär sig, som jag beskrev innan. Dock så finns det en nackdel med solen - jag blir så sömnig av den. Jag blir så trött av att vara ute en solig dag. Man är oftast mer aktiv, så det beror nog mycket på det. Men att sitta i solljus gör en bara så trött. Men ändå, jag passar på att njuta av solen medan jag kan.

Påsk på Gullholmen

Nu är vi ute på Gullholmen igen. Vi provade gå med Tasse i koppel för första gången idag och det gick bra. Han var lite tveksam först, men efter ett tag tyckte han att det var roligt och ville utforska. Det ska bli kul att kunna gå en sväng med honom när det är fint väder i sommar.

Vi kom till Gullholmen i onsdags och ska stanna tills på måndag. Jag tycker om att vara här. Man behöver bara vara och kan ta det lugnt. Stugan ska tydligen vara lika stor som vår nya lägenhet, men det är mycket bättre planlösning i den här. Däremot har vi ju en diskmaskin nu, så jag är nöjd ändå.

Jag glömde våra påskägg hemma. Jag hade ansvaret över just dem, men glömde dem. Som tur var kom vi på det i Stenungsund i alla fall, så vi köpte ett par sådana där genomskinliga plastägg med färdigt godis i. Bättre än inget, tänkte vi. Imorgon ska vi äta på restaurangen här. Sedan kanske vi ser på påskbrasan, även om jag aldrig kommer vänja mig vid den traditionen.

Nu ska jag sova. Glad påsk!

Kärt barn har många namn

Här är tre namn jag har kallat min katt istället för Tasse:
Bulle (Jag har ju redan Muffin och Cookie, då måste jag ju få ha en bulle också), Simba (han rör sig som ett lejon när han går) och Kicki (härmar ett slags tjattrande ljud han gör när han ser fåglar, alltså inte en förkortning på Krisitna el. dyl. namn, samt omskrivning av kisse).

Från Abisko till PH

Imorgon kommer vår nya klädbyrå, våra nya nattduksbord och vår nya kökslampa! Jag är jätteglad över det, speciellt med tanke på att vi inte förväntade oss att få dem förrän i mitten av april. Byrån och nattduksborden är i samma stil och heter Abisko. Kökslampan är en klassisk PH-lampa i mörkrosa. Nu väntar vi bara på köksbordet och två stolar till, så kommer vi inte behöva vänta mer just nu i alla fall.

Här nedan är bilder på våra nya möbler:

Här är lampan

Väntar på en ängel

Jag har insett att en del av varför jag inte bloggar så mycket längre är för att jag inte längre vill dokumentera det som sker eller vissa saker som jag tänker i lika stor utsträckning. Men också för att jag sällan sitter vid datorn nu för tiden. Ibland vill man bara hålla allting för en själv så att man slipper gå igenom gamla blogginlägg och skämmas ihjäl för att man en gång i tiden skrev en viss sak. Det har hänt. Men samtidigt så var jag annorlunda då, så jag kan väl förlåta mig själv för sättet jag skrev på som 17-åring, men att göra samma misstag igen som 25-åring är bara inte acceptabelt. Samtidigt inskränker man sig själv. Tänk om det jag vill säga är någonting jag kan stå för i framtiden? Men det är egalt, för jag tycker inte risken är värd det. Och visst hade jag kunnat skriva någonting genomtänkt istället, som om jag skrev en krönika. Men det känns meningslöst. Så det blir korta inlägg om att jag har flyttat eller skaffat en katt och kanske en dag när det blir lite liv i mig igen så blir det även liv här. Jag kan se tillbaka på ett visst år och tänka att det var min peak, att jag inte kommer att bli bättre än så igen. Att det är den jag trivdes med att vara och att saker och ting flöt på av sig själva då. Då känns det återigen meningslöst att skriva något nu, det känns bara som en dålig imitation då. Det känns som jag försvinner...

Färdig med allt

Lägenheten är så gott som färdig efter flytten nu. Inga lådor som skräpar, men det finns så klart en del kvar som ska fixas. På något sätt kändes flytten från Stockholm till Göteborg roligare än den här. Den här flytten har bara inneburit en massa jobb, den förra innebar ett nytt kapitel. Jag skulle inte vilja byta tillbaka till ettan, men jag vill bara att det ska vara över. Jag vill att möblerna ska komma, jag vill att diskmaskinen ska fixas och jag vill ha lampor, en byrå och en hylla så att jag faktiskt kan förvara grejer någonstans. Men nu är målet i sikte i alla fall. Jag har fortfarande ont i ett av mina fingrar efter att ha skrubbat ugnsplåtarna till förra lägenheten. Det fick till och med en liten förhårdnad där, now that's dedication!

Nu hoppas jag bara att det inte snöar något mer, för det är inte december längre och det är inte tillräckligt med snö för att det ska gå att göra något kul i den ändå, typ åka skridskor. Jag vill att våren ska komma.

Efter midnatt

Nu sover han sött bredvid mig, den där Tasse. Han kan verkligen konsten att härja när man minst av allt har tid att ägna uppmärksamhet åt någon, speciellt inte var trettionde sekund. När det blir lite varmare ute ska jag ta med honom på promenader i koppel. Han ska få följa på picknick och sitta med mig i gräset har jag tänkt. Han är riktigt fin, min katt. Nu ska jag också sova. Jag tog en tupplur bredvid Tasse tidigare idag och det var så mysigt att den råkade bli 2,5 timmar lång, så jag är uppe sent och pluggar nu. Ärligt talat hade jag kunnat lägga mig för en timme sedan, men det är okej. Imorgon ska uppgiften vara inlämnad så jag är helt ledig i helgen. Då vill jag läsa en av mina böcker som jag har lånat på bibblo. God natt nu!

Jag måste plugga, Tasse

"Katter sover så mycket, hahaha." Bitch, where?!?!?!

Avsked

Idag sade jag ett sista farväl till den gamla lägenheten. Sedan jag flyttade hemifrån har jag aldrig bott på ett och samma ställe så länge som i just den. Det är dessutom min första förstahandslägenhet, även om jag så klart delade den med Gustaf. Men jag är glad för att vi fick den här tvåan. Ingen mer total insyn, jag behöver inte ha släckt eller låg volym på TV:n om kvällen för att Gustaf ska sova, och vi har lite mer utrymme för sovgäster och för oss själva. Men aldrig mer kommer jag att se när pilträdets grenar svajar lätt i vinden, titta ut mot teater Aftonstjärnan och påminnas om att det är en föreställning just den kvällen och aldrig mer kommer jag att uppleva nya minnen där. Så jag förvarar de gamla minnena istället. De känslor och händelser jag upplevde där kommer jag att minnas, även om vissa saker med tiden suddas ut. En sak som jag har tänkt på är hur noga jag minns saker i alla hus jag har bott i, såsom var rummen låg, vars saker och ting hade sin plats, och vilka möbler som fanns där. Jag kanske inte minns varenda detalj, men jag vet att jag kommer minnas hur det var att vara i den lägenheten. När jag är 60 år kommer jag att kunna blunda och färdas tillbaka till denna plats och känslan av att ligga på soffan och titta på träden, stanna uppe till alltför sent för att sista minuten-plugga eller då vi tog hem Tasse för första gången.

Men nu har jag tagit mitt sista avsked och imorgon lämnar jag tillbaka nycklarna. Jag kommer att göra det med lätta steg.

Kvällskåseri

Det är när klockan är 23.23 en torsdag då man precis har blivit klar med att lägga allt golv i den nya lägenheten, man bara kommer på fyra diktrader och man googlar "cream soda Sverige" som man undrar vad man egentligen gör av sitt liv. Innan man vet ordet av dyker gamla oförrätter upp i minnet och framtiden är mer ett hot än ett löfte. Fast någonstans mellan dåtid och framtid. 23.23, nuet som gled förbi. Jag hann endast tänka tanken så var det borta, så kort är nuet. Vad finns det då kvar att leva i? Så jag googlar på "cream soda Sverige" och får fram en matsida på nätet. Så långt tänker jag inte gå för att köpa den, tänker jag, och åker en extra mil till nästa affär för att köpa den i butik. Jag har alltid varit en sucker för det förflutna.

Mat

Just nu lagar Gustaf en pasta som jag upptäckte via Instagram. Jag älskar att hitta nya rätter att göra, annars blir det så lätt att man fastnar i en rutin där man växlar mellan 10 rätter. Förut åt vi oftare på restaurang, så då var det inte lika lätt att man åt samma saker vecka efter vecka. Jag har även upptäckt ett recept på en fläskfilégryta som jag såg på Halv åtta hos mig. Jag kan inte se på det programmet utan att äta något samtidigt, annars blir jag per automatik hungrig. Jag är hungrig just nu, vilket är varför jag bara pratar om mat. Jag ska nog gå nu, maten är ändå snart klar. Men lyssna på mitt tips! Vill ni hat mattips, kolla in matvideor på Instagram eller följ det där receptet du såg på Halv åtta hos mig som du tyckte såg gott ut. (Lätt för mig att säga, som har en pojkvän som lagar den mesta maten här hemma.) Här är receptet på fläskfilégrytan i alla fall. Jag föredrar pasta men potatis funkar också. Tänk om jag vore en matbloggare, jag hade inte varit särskilt duktig. Jag hade bara länkat till Halv åtta hos mig-recept och Youtube-videor. Nu ska jag gå på riktigt.

Lista 2017

Jag älskar ju listor och den här gjorde jag även förra året. Jag tycker att den passar så bra, så den kommer i år igen! :)

Årets musik:

Lana Del Reys album Lust For Life och Taylor Swifts Reputation, trots att inget av albumen var deras bästa.

Årets bästa låtar:

Lana Del Rey - 13 Beaches
Taylor Swift - Getaway Car
Alice Boman - Waiting
Bruce Springsteen - Fade Away
Kelsea Ballerini - Love Me Like You Mean It

Årets bästa film:

Annabelle 2 och Jumanji: Welcome to the Jungle

Årets bästa bok:

Divergent

Årets bästa spel:

Jumanji. Skojade bara. Bondespelet var ju kul, för i år gick det bra för mig när vi spelade det.

Årets bästa tv-serie:

Det är ju alltid Buffy som är bäst, men om jag tänker å tv-serier med fokus på detta år så är det nog Nashville. Den började vi se i år och den har vi fastnat för rejält.

Årets viktigaste händelse:

Att vi skaffade Tasse

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Skaffade katt, var på Gullholmen och skaffade bil (eller Gustaf, men den är ju ändå som vår)

Har du några nyårslöften?

Nej.

Vilka länder besökte du?

Nederländerna

Vad var din största framgång 2017?

Att jag stod längst fram och såg Oskar Linnros i Piteå och att jag stod näst längst fram och såg Lana Del Rey på Way Out West

Bästa köpet?

Tasse.

Vad spenderade du mest pengar på?

Sommarens diverse äventyr och nöjen

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Tasse.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ledsnare.

Vad önskar du att du gjort mer?

Åkt till Bruket på sommaren

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?

Var på Liseberg hela dagen med Gustaf

Hur skulle du beskriva din stil år 2017?

På sommaren: min korallröda långkjol som jag köpte på Beyond Retro. På hösten och vintern: Stora, bylsiga tröjor.

Bloggen

Ibland tänker jag på det här med bloggande. Jag bloggar inte lika mycket nu för tiden. Inte lika många läser bloggar nu för tiden. Medierna förändras. Men Snapchat och Instagram känns inte som rätt forum för att skriva långa texter. Även om vissa försöker och lyckas, så är det i princip bara populära, ofta politiska, konton som lyckas med det. Jag hade velat ha orken att lägga upp inlägg som jag gjorde förr, i princip dagligen och med bilder emellanåt. Men då hade jag också en större publik. Har det påverkat mig? Ja, jag vet inte ens vilka som överhuvudtaget läser bloggen längre, eller hur många det är. Jag kan se i statistiken hur många som besöker ett inlägg, men med tanke på att den brukar räkna med mig så är den statistiken lite off. Jag ska nog bara köra mitt eget race, precis som jag har gjort på sistone. Jag hörde ett citat i Criminal Minds häromdagen. Det löd: "Better to write for yourself and have no public, than to write for the public and have no self." Och ja, det kanske stämmer.

Vägar

Nu har vi äntligen anlänt i Göteborg igen. Resan har känts lång och jag som har klagat lite över att jag har varit ganska less på att åka nattåget fram och tillbaka kommer inte klaga igen på ett bra tag! Jag kan tänka mig att åka bil upp till Sikfors igen, men bara på sommaren och bara om jag ska vara där så pass länge att vi kan tänkas behöva en egen bil. Annars, med rätt ekonomi, så kan man ju hyra en bil. Jag föredrar tåget - helt klart. På väg hem från Stockholm körde Gustaf hela vägen. Jag erbjöd mig så klart att köra, men han sade att han tyckte att det var roligt. Jag körde oss till Eriksberg och tillbaka sedan istället. Eftersom att jag älskar att ranka saker, så ska ni få en rangordning på vägkrogarna vi åt på.

1. Värdshuset Glada Hudik
De hade god mat, köttbullarna och moset må vara uppvärmt, men äkta.

2. Hörnefors
De hade billig mat, och god var den. Jag vett ställen som serverar likadan mat för en femtiolapp mer.

3. Pink Ladies
Jättebra service och god mat, men väldigt dyr. Det är förståeligt med tanke på läget. Begränsad meny för oss icke-bufféätare.

4. Lenas vägkrog
Vi skulle nog inte ha valt buffén, då tror jag att denna hade fått en högre placering. Buffén var helt okej, men inget för mig.

Men självklart finns det ingen bättre vägkrog än Björkäng, som ligger längs E6:an.

Det är skönt att vara hemma i alla fall. Jag letar jobb så att jag kan köpa en av alla de stugor i Norrbotten som jag sett på hemnet. Tillbaka till vardagen, med andra ord.