Minne från nattåget uppåt

Jag har nog aldrig känt mig så förolämpad som när jag åkte nattåget och pratade med en man i restaurangvagnen som tyckte att min dialekt lät Luleå-aktig. Jag tänkte att det är av sådana anledningar jag gillar att vara ute i skogen, man stöter inte på människor som fäller sådana kommentarer. I övrigt var han trevlig.

Jag har faktiskt märkt att min dialekt är lite påverkad av pappas, vilket antagligen är varför jag inte lät rent pitemålig, men Luleå? Det tar ju priset.

Maktlös

I the Butterfly Effect åker huvudpersonen tillbaka i tiden genom sitt eget medvetande. Han ändrar skeenden och förändrar livets gång för evigt. Saker går inte riktigt alltid som han hade tänkt sig, men mer säger jag inte för då riskerar jag att spoila en bra film. Men tänk om man kunde göra så, ändra vissa saker i ens liv för evigt. Jag hade gärna ändrat på en del saker. Folk som säger att de lever utan ånger är antingen lögnare, tursamma eller så vet de helt enkelt inte bättre. Jag har ångrat saker sedan jag var barn. Saker som jag ville göra ogjorda om det bara gick. Vissa saker är små och hade inte gjort någon större skillnad på den efterföljande tidslinjen. Men vissa saker är så stora att det är svårt att veta om det hade gått att göra något åt det alls. Sedan finns det saker jag aldrig någonsin skulle röra, vackra saker som blir till patronusminnen. "It does not do to dwell on dreams and forget to live", som Dumbledore sade. Ett råd jag inte tror att Dumbledore själv levde efter, men inte desto mindre ett sanningens ord. Kanske jag försöker säga att jag har gett upp på att bli någonting jag trodde att jag ville vara, eller någonting jag trodde att jag kunde vara men inte kan. Mot livets obarmhärtiga framfart har jag blivit och förblir ödmjuk.

Mannen som talar med hundar

Igår fick jag se Cesar Millan live i Helsingborg! Jag älskar verkligen att se på The Dog Whisperer och det var jättekul att få se Cesar tala live om det han lär ut. Det hade ju varit rena drömmen att få träna hundpsykologi hos honom! Upplägget såg lite annorlunda ut än i programmet, men det var i grund och botten samma saker han gick igenom. Han har ju en del grunder som han ofta pratar om och det var detta som hans show var centrerad kring. Jag önskar bara att man fick prata med honom, om så bara för en snabb stund. Men någon gång i livet kanske man får det. Det sista han gjorde var att prata om Daddy och det tyckte jag var så fint. Daddy påminner lite om Cookie, tycker jag. Jag vet inte exakt varför egentligen, det är mest en känsla. Jag tror att det är ögonen som är lika, men även lite till sättet kanske, att Daddy är så lugn. Daddy cool. Förresten gick det hur bra som helst att ha Tasse på hotellrummet. Det kostade lite extra, men med tanke på att han klöste lite på en soffmöbel och sprätte kattsand över hela badrumsgolvet så kan jag kanske förstå varför.

Idag innan vi skulle hem så åkte vi till Höganäs och ut till Kullens fyr, som tydligen är Sveriges näst äldsta fyr. Allting ligger så kompakt i Skåne, känns det som. Åk 20 minuter och hitta en ny sevärdhet, typ. Jag vill utforska det mer. Däremot kommer jag aldrig att vänja mig vid språket. Jag hade behövt en skåning-whisperer. Jag trodde ett butiksbiträde var utlänning i några sekunder innan jag fattade att hon pratade på den där riktigt jobbiga skånskan. Inte den som Robin Paulson pratar, utan den då de uttalar "r" med tyskt "ch"-ljud, typ "uttalar" blir "uwt-tawlach". Jag ba trodde att hon inte hade bott i Sverige särskilt länge, men så var hon bara skåning. Jag gillade inte henne, för hon var en sådan där som följer efter en för att se så att man inte snattar och då började jag tycka att det var obehagligt. De gör det från avstånd så att man inte ska märka, men det gör man ändå naturligtvis för de är så uppenbara med det. Som om hon ens kan döma någon, hennes sminkning var inte passande hennes ansikte (eller någon annans för den delen). Sorry, not sorry.

Hursomhelst var Skåne värt ett besök och om Cesar kommer till Sverige igen så rekommenderar jag dig att se hans show!

Sommarvärme

Idag har det varit sommarvärme fast det bara är april och fast det snöade för bara två veckor sedan. Det gick direkt från vinter till sommar, känns det som. Jag välkomnar det. Jag hatar kylan och att inte kunna röra fingrarna ordentligt ens när man sitter inomhus. Hur mycket jag än klär på mig på vintern så är det som att det ändå aldrig blir riktigt varmt. Jag kan sitta med underställ, tjocksockar och varm tröja på mig men det hjälps som inte. Jag fryser ändå. Snart får jag börja ta på mig ytterkläder också. Nä, sommaren är min grej. Även när jag tycker att det är för varmt så gillar jag det, för jag vet att på vintern är det mycket värre när det är för kallt. Är det för varmt kan man byta om till något varmare, leta upp skugga eller bada. På vintern kan man klä på sig för att vara utomhus, men inomhus är det för kallt oavsett hur man klär sig, som jag beskrev innan. Dock så finns det en nackdel med solen - jag blir så sömnig av den. Jag blir så trött av att vara ute en solig dag. Man är oftast mer aktiv, så det beror nog mycket på det. Men att sitta i solljus gör en bara så trött. Men ändå, jag passar på att njuta av solen medan jag kan.