fredag 12 juli 2019

Döden

Jag skrev inget här på hela juni, för jag orkade inte. Efter att morfar gick bort var jag bara så arg och sorgsen. Jag klarade inte av att formulera det jag inte kunde förstå. Det är knappt jag förstår det nu. Jag vaknade mitt på natten för att jag i drömmen kom på att han var borta, men när jag vaknade så insåg jag att mardrömmen var verklig.

Nu har Cookie gått bort också och jag kan inte förstå hur någon jag träffade två dagar innan bara var borta. Jag ville inte att hon skulle ha ont, hon behövde vila. Men jag trodde ändå på något sätt att hon skulle leva för evigt, som jag alltid brukar säga att mina hundar ska göra. Det spelar ingen roll hur länge någon är sjuk, det spelar ingen roll hur länge jag har gått omkring och varit rädd för att den ska komma till någon jag älskar; döden är ändå alltid oväntad.