Mindblowing

Min hjärna ställer fortfarande in sig på det här.

Vad sade du sade du?!

Dagen som gått, tider som flytt

Idag har jag tagit ett stort steg närmare att flytta ihop med Gustaf. På lördag ska mina grejer köras till honom, men redan idag har jag tagit hit mina kläder och mitt smink. Mina prylar kommer ligga i förvaringslådor som ska köras till Göteborg sedan. Tänk, om ca. 3 veckor är lägenheten vår och jag kommer faktiskt vara skriven på orten jag bor. Har inte hänt på flera år. Kanske jag till slut får mig ett riktigt hem, då fattas bara katten. Men jag känner om Sikfors såsom man sjunger: "det är hit man kommer när man kommer hem." Låt mig aldrig komma så långt ifrån den skog jag vandrat i tusentals gånger, den som jag vuxit upp i.

Hyresvärdsuppdatering

Jag vill tvätta, han tvättar. Han är bara 1 person! Hur ofta kan han tvätta egentligen?! Han tvättar typ var tredje dag minst - återanvänder han samma plagg varannan dag eller?! Det verkar vara hans hobby att tvätta. Han ska alltid tvätta när jag ska göra det också. Men värst av allt är när han tar ned min (torra) tvätt från strecket för att hänga upp sin! Both rude and creepy! Han tar ofta upp tvättstugan i flera dagar, men själv får man inte ha uppe sin tvätt någon dag extra någon gång. Inte om det krockar med en av hans tusentals tvättider. Tro mig, han kan vänta med tvätten.

Suck.

Hysteri

Kulturnatten var ett misslyckande.
Gustaf vann KM.
Hundratals tjejer står utanför Grand Hotel och inväntar Justin Biebers ankomst imorgon. Tydligen tror de inte på att han inte är där ännu.

Ok, fördjupning. Jag skulle gå på en del grejer på kulturnatten igår men insåg att det var lönlöst. Typ allt var fullbokat och kön till slottet var ca. 300(!) meter lång. Det var sjukt många som ville gå på allt. Vi såg att det fanns goda chanser att komma in på Nobelmuséet i alla fall, av förklarliga skäl visade det sig. Utställningen var inte så bra, så vi drog ganska snabbt. Jag är dock ägare av penna som  doppas i bläck, inkl. bläck, efter en tur i presentshopen. Jag älskar presentshopar, där finns nästan alltid något man vill ha.

Gustaf vann klubbmästerskapet i hoppning idag. Han är bäst. Jag är sämst för jag missade det, men det flyttades bakåt en timme så jag hann inte dit. Vi firade med en burgare på favorithaket, Beefeater Inn. Enkelt, men härlig stämning. Jag såg en från Parlamentet där idag.

Justin Bieber har jag ingen vidare fördjupning på annat än att 6 stycken hade svimmat av nervositet. De får ju skärpa sig! Jag fattar om de vill vänta utanför hotellet och så, men att skrika så fort en bil rullar in för att det kan vara Justin Bieber känns lite väl.

Inlärning/mos i skallen

Just nu är jag slutkörd efter mina inlärningspass på frescati. Inte för att de har varit hårda mot mig eller så, helt enkelt för att jag har fått på tok för lite sömn. Jag klev upp fem i morse för att jag skulle hjälpa till att öppna hallen och var supertrött efter en lång dag av både skola och jobb dagen innan. Tänk er då att kliva upp klockan fem på morgonen. Inte så kul, nej. De är riktigt snälla där och de är riktigt bra på att lära ut. Jag tycker de verkligen är pedagogiska, man känner verkligen att de är måna om att man ska våga fråga och inte känna jättestor press på att klara allt perfekt första gången.

Efter mitt avslutade inlärningspass mötte jag Gustaf, hans mamma och hans kusin på stan. Vi gick omkring en stund, besökte bland annat en koreansk butik och fikade på Vete-katten (som hade gott om tomma platser för första gången någonsin). Efter det for vi hem till honom och jag passade på att sova en stund (det är den energin jag går på just nu). Det var roligt att de hade besök av hans kusin, när man inte träffar sin egen släkt så ofta är det kul att kunna prata lite med Gustafs. Jag var dock inte på det bästa humöret idag kan tilläggas. Jag tycker inte någon kan klandra mig för det. Sleep deprived me, will never stop being grumpy me. ;)

Jag ska lägga mig om inte alltför länge, jag ville bara he in lite nya låtar på mobilen och skriva av mig lite här på bloggen.

"Att lära sig är inte en barnlek; vi kan inte lära oss utan smärta."
- Aristoteles

Jobbigt

Jag fick jobbet på frescatihallen! Jag ska på min första utbildning imorgon, sedan ska jag på tre utbildningar till och så börjar jag jobba på tisdag! Det känns så skönt att ha ett jobb nu, över sommaren och allt. Det enda jag tänker på nu är att jag måste ha ett jobb till hösten också, men det är verkligen en stor, tung sten som lyft från bröstet nu. Jag måste skippa skolan lite nu när jag utbildar mig, men det får vara så. Jag har ett jobb! Det här är ett jobb jag tycker verkar himla roligt också. Att få sitta i receptionen och informera folk om vad som gäller, ta betalt och att få använda mina språkfärdigheter känns jättekul. Detta är för övrigt det andra jobbet jag fått genom kontakter. Hur många har jag fått genom att skicka CV:n? Svar: 0. Det säger någonting. Jag behöver kontakter i Gbg.

Antologiarbetet är typ helt klart, i alla fall när det kommer till själva texterna, vad som ska stå och så vidare. Det känns också jätteskönt! Jag är inte helt nöjd med två av texterna jag tog med, men det blir nog bra ändå. Förhoppningsvis blir inte det här det största jag någonsin lär göra.

Småsaker

Nu har jag ansökt till en del kvällskurser i Göteborg som jag förhoppningsvis kan ta. Jag behöver bara ett jobb först... Det blev en skrivarkurs på 15 hp och en kurs i Göteborgs historia, även den på 15 hp. Framtiden känns så ostadig när det kommer till det ekonomiska, men jag hoppas åtminstone att jag får jobbet jag gick på intervju för. Jag tyckte det gick ganska bra, men han skulle intervjua fler personer och de kanske har mer erfarenhet eller något, man vet aldrig

 Jag har inte mått så bra varken igår eller idag, så jag stannade hemma från skolan. Jag mår dock bättre nu. Jag hade en del att göra till antologin, men det kan inte hjälpas. Jag får göra det imorgon. Det ska bli skönt när arbetet med den är över, det har gett negativ effekt på min inspiration, känner jag.

Jag pratade med Micke idag och det får mig att längta hem ännu mer, i synnerhet när han sade "Jag vill vara med dig!" Jag saknar honom och mina andra små brorsbarn så himla mycket och är det någon som kan göra mig riktigt glad så är det att prata med någon av dem. Att se Buffy hjälper också, vilket jag ska göra innan jag lägger mig.

Men det allra bästa, det som hjälper allra mest, är att ha en Gustaf att ty sig till.

Extrajobb

Jag ska till frescatihallen idag och prata med en person angående extrajobb där! Issa var så snäll och tipsade mig om det. Om det inte vore för det taskiga vädret hade allting varit skitbra! Jag väljer kyla över hög luftfuktighet. Jag har ansökt om jobbet i Sikfors och jag hoppas att jag får det eller bara något! Nu ska jag dra för jag och Gustaf ska till Sundbyberg en snabbis innan vi ska till universitetet så jag kan prata med den där personen.

I'd like to be my old self again, but I'm still trying to find it

Rädslans tre djup

Issa sade att hon kanske ska sommarjobba i Piteå, vilket får mig att känna mig bättre till mods över att söka jobb i Sikfors. Jag har känt mig lite nere över det eftersom att Gustaf inte kommer kunna vara där uppe med mig så mycket. Utan honom är tiden inte lika mycket värd. Men måste man så måste man. Fast helst skulle jag vilja vara här i Stockholm.

Göteborgsflytten annalkar. Livet ter sig som en hägring. Jag är fast i tankebanor och samma uttjatade ord som alltid härjar fritt och tänder eldar inuti huvudet på mig. Samma gamla djävla känsla som jag bara vill bli av med, men den hemsöker mig. Jag vill så gärna flytta...

Ibland önskar jag att du bara kunde vara kvar och att jag åtminstone skulle ha haft dig, men du kommer till mig i mina drömmar och det skänker själen ro. Jag har drömt om dig så ofta på sistone och det känns som att det verkligen är du som kommer till mig för att låta mig veta att jag inte behöver vara rädd.

Diktarens dilemma

Jag tror att jag har kommit in i något slags skrivkramp. Allt känns så fel och så konstigt. Så fort jag ska göra något känns det konstlat. I och med alla kommentarer från exempelvis textsamtal och så känns det som att jag måste tänka på varje minsta lilla grej jag gör. Jag vill inte vara med på textsamtalen för jag tycker att de förstör. Det är ju inga färdiga grejer jag lämnar in alltid! Det som jag verkligen är nöjd med själv bryr jag mig inte ett dugg vad folk säger om, det är inte så att jag inte kan hantera andras åsikter angående mina verk. Däremot blir jag så störd av att folk kommenterar halvfärdiga grejer som man ändå måste lämna in bara för att faktiskt ha någonting att lämna in. Jag vet att karaktären inte har ett namn, jag vet att meningen känns lång, jag vet att... Ja, ni fattar. Detta gäller även positiva kommentarer - de stör mig också. Jag har aldrig kunnat hantera ett "Fan, vad bra, Marika." Så fort någon säger det till mig rörande något jag åstadkommit blir jag självmedveten och övertänker allt ända tills jag blir så dålig på det att jag måste börja om från början igen.

Jag känner mig också så dum själv som ska kommentera på andras texter, så jag försöker ta stavfel eller specifika ord och lyfta fram dem eller saker som är rent allmänna för texten. Men jag misslyckas nog med det ibland också och säger saker som de redan vet själva. Jag behöver ingens kommentarer. Jag känner själv när saker är som bäst för mig. Jag skiter i andras subjektiva synpunkter (eller objektiva för den delen) - jag skriver för min egen skull! Om andra tycker om det eller inte rör mig egentligen inte i ryggen.

"En författare är en människa som har svårare att skriva än andra människor."
- Thomas Mann

Firande

Nu har jag firat Gustaf. Han fick operabiljetter av mig i födelsedagspresent så vi ska se Tosca 21 Maj. Han lagade jättegod mat och vi drack en jättegod fläderlemonad. Det är en icke-alkoholaltig dryck som är jättegod. Läsk funkar ju, men jag tycker det är roligare när man dricker något gott som inte smakar så himla sött, det känns så vardagligt. Så vill man dricka något finare utan alkohol rekommenderar jag starkt Belvoirs fläderlemonad.

Gustafs syskon, merparten i alla fall, med familjer kom hit idag och åt våfflor. Gustaf gör de bästa våfflorna som finns. Dagen till ära provade jag att locka håret med plattång igen och det gick mycket bättre denna gång. Dock var ena sidan betydligt bättre än den andra fortfarande. Övning ger färdighet.

Det är så skönt med ledighet, men jag tror att jag är redo för skolstarten igen. Bara det inte blir en massa utdraget tjat om petitesser angående antologin. Då är det så tråkigt att vara där. Jag vill skriva eller diksutera någon bok man läst. Inte prata i en hel timme om vad redaktionsgruppen vill att vi ska ha för sorts bild eller slösa bort en hel dag på att diskutera vare sig vi borde ha en kartong med häften i istället för en bok i pärm. Usch, jag hatar sådant. Jaja. Ni kan följa oss på twitter och facebook förresten.

Nu ska jag vara med Gustaf. Jag ska till uni imorgon och ta itu med realian sådär en cirka 3 månader för sent... Men ikväll blir det Buffy och då uppslukas man utav det. Verklighetsflykt at it's best! ;)

Ny frisyr

Förresten, här har ni en bild på min nya frisyr. Ja, minus lockarna så klart - de är inte naturliga. Jag har faktiskt lockigt hår just nu dock, för jag har upptäckt att man kan locka det med Gustafs plattång (det går inte med min egen). Ena sidan blev superperfekt, men andra blev totalt misslyckad trots mina otaliga försök.

Bemärkelsedagen

Idag slog jag in Gustafs presenter! Han fyller år imorgon så jag ska gratta honom då. Jag tycker det är roligt med födelsedagar, i alla fall när det gäller personer jag bryr mig om. Min födelsedag är så klart den bästa! Gustaf började räkna ned till sin tio dagar innan. Jag började min nedräkning samtidigt. Jag fyller år 1 månad och 20 dagar efter honom.

Födelsedagar är roliga för man får bestämma typ allt och så handlar hela dagen bara om en själv. Det är som att vara Harry Potter utan hela den här "Voldemort är ute efter att döda mig och ta över trollkarlsvärlden"-grejen hängande över sig. Presenterna är bara en bonus.

Nu ska jag sova så jag orkar fira min älskade Gustaf ordentligt.
God natt!