Jag har bestämt mig för att bara läsa tyska denna termin. Jag känner att det skulle vara väl mycket med två kandidatkurser nu, i synnerhet med den stressen jag har känt på sistone. Jag gick på introduktionen till tyskan idag och det visar sig att vi ska läsa en bok som jag hade på grundkursen i tyska för fem år sedan! Jag önskar verkligen att jag hade läst boken då, men har jag någonsin varit en slacker så var det under min allra första termin på universitetet. Och förra terminen, men då kunde man vara slacker utan att man för den skull inte klarade uppgifterna. Men denna termin ska jag försöka vara så skärpt som möjligt, för nu är det dags för en ny kandidat!
Det är helt otroligt att fem år har gått sedan jag började på universitetet. Min tid i Stockholm hade sin med- och motvind men överlag var det en mycket bra tid i mitt liv. Det är konstigt att tänka tillbaka på det nu och gemenskapen som fanns på tyskan. (Jag börjar bara tänka på "Barn krigar inte, barn leker bara, barn" etc - om du inte sjöng den i huvudet var det alltför längesedan du såg filmen G senast - när man säger ordet gemenskap.) Den sammanhållningen är svår att finna på universitetet. När jag tänker tillbaka på den första tyskakursen tänker jag inte bara på början av mitt universitetsliv, utan även mitt liv som ett nytt oskrivet blad. Jag hade alla förutsättningar då och jag formade en början åt mig själv.
Och en och samma tyskabok kan än idag kasta mig tillbaka till livet
som det var då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar