Sista dagen

Sista dagen, pennan läggs ned
Nu går vi ut, alla ska med
Men en liten del lämnas här,
det är minnena vi alla bär

En liten, liten ramsa om avslutet från skrivarlinjen som äger rum imorgon. Det känns nästan overkligt. Jag älskar att skriva, men nu kommer jag ju att få skriva helt och hållet på egen hand. Jag antar att det som skrämmer mig är att inte ha tid att göra det. Och självklart kommer jag sakna att höra klassens verk, för man blir ju så fäst vid vissa stilar, och det här med att få höra vissa dikter som jag helt enkelt bara önskar att jag hade bredvid mig på sängkanten så att sömnen kunde bli lugn. För det finns talanger på skrivarlinjen, det finns många oupptäckta talanger som inte blir publicerade överallt så klart. Men jag kan inte hjälpa att tro att åtminstone någon av oss kommer nå långt.

Födelsedagen

Nu har födelsedagen förflutit och jag är 21 år. Födelsedagen firades med Gustaf, Issa, Jonathan och Jakob. Vi hade picknick i Humlegården och sedan åkte jag och Gustaf hem och grillade. Tidigare på dagen åt han och jag tårta. Jag beställde den från Vete-katten. Den smakar gudomligt och den finns som bakelse också, vilket var hur jag upptäckte den.
Så här gott kan det vara:

Blombuketterna var så klart mina! ;)

Börja om

Om ni inte hittar mig
är det för att jag inte vill bli funnen
För jag ska ta tåget till Nice
och överge mitt namn
Det är ingen idé att ropa
Den jag var är redan bortglömd

Uppläsning

Ikväll har jag läst upp dikter på Sundbybergs bibliotek med min underbara klass. Alla gjorde det superbra. Det var inte så många i publiken, men det var ju faktiskt 5 personer utöver oss och bibliotekarien. Och 60% av den publiken kom för min skull! ;) He he, inte så svårt att dra ihop den siffran när det inte var så många där, men det var  så himla roligt att de kom! Gustaf, Issa och Jonathan bland andra var det som såg till att vi skrivare inte behövde läsa upp dikter för oss själva.

Glassigt

Vår lärare var sjuk och kunde inte komma till skolan idag, vilket resulterade i diktskrivning, promenad från Hagaparken till universitetet och glassköp vid Mariatorget. Först var jag tvungen att dra hem för att byta kläder för det var så himla varmt idag!

Här är en bild på mig vid Mariatorget. Mm, glass!

 

Lycka

Det är Sikforsväder idag, tänkte jag när jag gick mot tunnelbanestationen i Råcksta denna morgon. Vad menas med det då? Jag vet inte. Det är en känsla man får utav vädret. Kanske är det vindarnas friskhet eller den överhängande regnskuren som väntar på att bryta sig loss som påminner om den fuktiga luften vid älven om sommarkvällarna. För det är just sommaren jag tänker på allra oftast när jag tänker på Sikfors, och så barndomen. Det är alltid soligt i mina minnen, men så var det nog inte i verkligheten. När jag gick i mina tankar såg jag en flicka som sparkade en sten framför sig. Stenen for än hit än dit och flickan följde efter den i sin lek. Det verkade finnas en outgrundlig lycka hos henne. En lycka som jag inte kan ta vid, men jag har gjort det förut. För jag har också sparkat en sten framför mig och följt dess nyckfulla väg. Jag har gått på vägen som kantas av björkar och känt ren och skär glädje, jag har kunnat släppa taget om min omvärld. Då kände jag en lycka jag idag endast finner genom att fly från min omvärld. Vare sog det gäller en promenad i skogen eller genom en uppdiktad berättelse om något fantasikittlande.

I sko heim.

Dagen har varit sjukt jobbig, orkar inte berätta om det. Den präglas av nummer åtta (fick vänta på alla tåg idag i 8 min. vardera. Sammanlagt blev det cirka 1 timme. Hur?!) och plankning i t-banan som resulterade i ett stort blåmärke med tillhörande svullnad på benet. Jag hatar SL.

Men imorgon åker jag hem! Jag skiter fan i att jag måste kliva upp tidigt och att det tydligen bara är kring 7 grader där, för jag ska hem och gå i skogen med hundarna, träffa brorsbarnen och bara njuta av att få vara i Sikfors och slippa betongen, höghusen och SL. Nu ska jag packa väskan.


Denna bild på hundarna är så charmig just för att det känns så typiskt att det alltid är någon som tittar bort eller blundar när man ska ta kort, i det här fallet sker både och.

Huvudstadsliv

Idag har det varit så himla fint väder så jag och Gustaf bestämde oss för att åka in till stan. Vi for till Djurgården och promenerade där. Vi tänkte fika i Rosenlund, men det var jättelång kö så vi tänkte att vi skulle käka på en grill eller något istället. Så när vi är på väg in till stan ser vi inget annat än café-spårvagnen! Vi skyndade oss att hoppa på den och fick riktigt gott fika samtidigt som vi fick en bra åktur runt Djurgården och Strandvägen.
Så här ser den spårvagnen ut:

Bilden är tagen från internet, för jag kan fortfarande inte ladda ner några bilder från min mobilkamera. Denna tur kan rekommenderas till alla som befinner sig i Stockholm under helgerna, det är då den går nämligen.

Vi tog Djurgårdsfärjan över till Slussen och gick till Katarina Bangata för att gå på en street food market, men de hade börjat he ned allt, vi kom för sent. Men nästnästa söndag ska vi dit. Nästa söndag är vi i Sikfors. =) På onsdag blir det utforskning av Shake käk, en pop up-restaurang som varje onsdag förvandlas från Judith och Bertil till Shake käk, såsom jag har förstått det i a.f.

Det här är det roliga med att bo i Stockholm; att gå på olika aktiviteter och utforska en hel massa gamla saker. Det är därför jag ville hit. Jag gillar inte att bara sitta i någon förort flera dagar i rad och inte göra något. Det kan jag göra var som helst. Det här ska jag ta vara på medan jag bor här så jag kan komma ihåg Stockholm som den stad den kan vara, den staden jag gillar!

Nyttig eller inte nyttig?

Har jag, den starkaste rösten för främjandet av att slippa träna och slippa hela äta-nyttig-mat-annars djävlar-hetsen, gått och blivit nyttig?! Nej, inte det. Men nu när sommaren är på intåg och snön är borta från marken sedan ett par veckor får jag äntligen chansen att göra allt det där härliga som man vill göra och som även råkar infalla under kategorin motion. Att åka roller blades är så himla skönt, för man kan bara susa förbi alla gångtrafikanter utan att känna sig så uppenbart överlägset snabb som man gör på en cykel. Det är en mer en känsla av frihet, att vara snabbare, att hinna se mycket mer på den stunden man hinner vara ute. Ja, ända tills man måste stanna för alla grushögar som ligger lite här och var i vår kära huvudstads förorter. Eller till exempel när man inser att man måste vända om efter tio minuter för att alternativet är att fortsätta åka och komma hem med stora blåsor på fötterna.

Att ta långa promenader är också väldigt härligt, men självklart är de bäst att ta om sommarnätterna i skogen när ljumma vindar blåser doft av sav och vilda blommor och trollbinder mig. Fast att ta långa promenader med Gustaf är super också för då får man en chans att prata om allt man kan tänkas vilja prata om. Vi spelar badminton en gång i veckan nu när jag jobbar på frescatihallen. Det är roligt att göra det tillsammans med honom, även fast han vann mot mig senast.

Nä, något nyttighetsfreak blir jag nog aldrig. Men att det är skönt att få röra på sig och sporta, det förnekar jag inte!

Du ska inte tro det blir sommar

Livet går vidare, men på en ny adress. Sedan i lördags har jag bott i Råcksta och jag gillar det än så länge. Att slippa springa omkring med en tygkasse full med kläder och smink är definitivt något jag kan leva med. Idag har jag och Gustaf shoppat. Jag handlade lite kläder, bland annat ett par träningsshorts som jag kan använda när jag och Gustaf spelar badminton. Mina gamla var ett par gröna, inte så smickrande ena, så det är jag glad över att ha hittat. Nu slipper jag springa omkring som ett mongo i gröna shorts med inbyggda nättrosor typ, you know the one. Nu kommer jag bara springa omkring som ett mongo i snygga shorts. ;)

Jag har en strategi som ska göra att sommaren kommer snabbare. Jag klär mig som om det vore varmt när vindarna egentligen blåser kallt. Resultatet blir att jag trotsigt går i iskall motvind samtidigt som jag fryser häcken av mig eftersom att allt jag bär är en sommarklänning med en tunn jeansjacka över. Egentligen har jag bara anammat hela "Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nå'n sätter fart"-andan. Känns mer som att den borde ha låtit mer: "Du ska inte tro det blir sommar." Punkt. Där kan den sluta. Och det är bara första maj ännu. Jag är nog bara en bortskämd norrlänning som åker ned till Stockholm och förväntar sig att det ska bli Bahamas-väder redan kring Valborg. Ack.