tisdag 31 december 2019

10-talets sista blogginlägg

Det här är inte bara mitt sista blogginlägg för i år, det är mitt sista blogginlägg detta decennium! Det är lite speciellt för mig, för jag har haft bloggen i tio år nu. Eller snarare i tio år och en månad sedan eller något sådant, men jag missade datumet. Allt har förändrats sedan jag skaffade bloggen år 2009. Jag kan inte peka ut mycket som är samma, det gäller även mig själv. Fast vissa saker är garanterat oförändrade, jag tänker bara inte på dem. Mycket har hänt och jag tänker lägga ut ett inlägg om det lite senare, nästa decennium någon gång. Vad jag ska göra imorgon? Vet inte, jag har inte 20/20-syn. Ok, nu ska jag sluta med de ooriginella skämten. Gott nytt år! Gott nytt decennium!

söndag 8 december 2019

Problem att somna, problem att vakna

Jag råkade sova helt och hållet för länge i morse och nu är jag inte trött fast klockan är 23. Jag ska kliva upp 06 imorgon för jag jobbar på R&D. Det ska ändå bli lite kul att jobba, men första dagen är alltid jobbigast. Samtidigt har jag ju börjat få ont även då jag inte jobbar, vilket inte är bra. Men jag reder mig ändå. Jag hade inte gjort det om det inte vore värt det. Faktum är att jag har börjat kolla en del på jobb där jag kanske får jobba lite mer stadigt. Har sökt ett jobb på 80% idag som jag hoppas att jag får, men jag tänker att det kommer väl annat annars. Tills dess har jag ju det här i alla fall, och det är ju bra när man får jobba, men vissa månader kanske det inte blir något alls och det är ju vad som gör det svårt också.

Jag jobbar mån-ons denna vecka (och nästa), men på onsdag kan jag inte bara se fram emot ledighet (fast i mitt fall betyder det att göra skoluppgifter) utan även ett möte med S och då ska vi äta landgång. Det kommer bli trevligt. Vi ska få lära oss lite mer om Folkets Hus.

Nu ska jag börja göra mig i ordning för natten, så får vi se när jag somnar.. Förhoppningsvis snart. Det är synd att man blev kvällsmänniska och inte morgonmänniska. De har det mycket lättare här i livet. Jag hade en föreläsning om sömn i våras och då sade föreläsaren att 25% är hardcore morgonmänniskor (d.v.s. har svårare att lägga sig senare än typ 22 och vakna senare än typ 6), 25% är hardcore kvällsmänniskor (som morgonmänniskor fast tvärtom, svårt att sova innan 22 och svårt att vakna tidigt) och 50% är flexibla. Jaja, nu ska jag inte distrahera mig mer. Synd bara att jag har så mycket energi och hade kunnat vara vaken i typ tre timmar till. Jag får försöka se det som att jag ska ta en tupplur, så att jag inte blir så störd av att jag ska upp om ca. 6 timmar från att jag ()förhoppningsvis senast somnat.

onsdag 4 december 2019

Tomten

Inte bara hela November har hunnit gå sedan jag skrev sist, utan också första advent. Vi gjorde det lite adventsfint här hemma dagen innan och julstämningen har infallit litegrand. Jag blev paff när jag drog isär gardinerna och upptäckte att det hade snöat under natten sista dagen på folkhögskolan. Det gjorde att jag fick lite julkänsla, men lite har den avtagit eftersom snön försvann, trots adventspyntet. Jag gick bredvid kyrkvärden för första gången i fredags. Första advent markerar ju ett nytt år i kyrkan, så det var lite extra speciellt på den mässan med körer som sjöng och allt. Det kändes också lite juligt med körsång i advent.

Jag har skrivit önskelista till tomten (läs: Gustaf) och själv vet jag rätt bra vad jag ska köpa till honom. Jag hoppas att han blir glad. Jag är så dålig på att köpa presenter känns det som. Ibland blir det en hit, ibland inte. Det går liksom inte att sia om det, utan det blir som det blir. Jag är ganska enkel att köpa presenter till, jag blir glad för det mesta och vet man inte vad man ska köpa till mig kan man alltid slå till på: 1. en bok, eller 2. någonting med Harry Potter. Det slår aldrig fel! Annars får man jättegärna köpa en liten kattunge till mig, inga problem. Jag kan skicka några länkar till och med.

Nu inser jag att klockan nästan är ett, så nu ska jag sova så att inte endast tomten och jag är vakna. Det räcker med att han är det.

måndag 14 oktober 2019

Matar på

Idag provade jag Mr Cake med Josefin från jobbet på fabriken. Jag åt en jordärtskocksoppa som jag trodde skulle vara god, men som visade sig innehålla kantareller och som jag därmed inte kunde få i mig mycket av. Jag måste ha missat det, hade fått för mig att det inte stod något om det på menyn. Deras cheesecake var desto godare. Jag drack en mintchokladmilkshake också. Den var god, men Butcher's Markets jordnötssmör- och chokladmilkshake är fortfarande godast. Överlag tyckte jag att det var helt ok på kaféet vi var på idag, men kanske lite överhypat. Men så är det väl med allt som är instagramvänligt. Jag och Gustaf läste den roligaste matrecensionen någonsin. Det var recensionen på en restaurang i Stockholm som tydligen fick väldigt dåligt betyg och sades enbart vara till för att man skulle kunna komma dit och ta bild på att man varit där. Maten var sekundär. Tydligen en väldigt poppis restaurang.

På tal om restauranger, så ska jag och Gustaf äta med hans mamma på Villa Godthem på julafton. Det ligger på Djurgården och vi har ätit julbord där ett par gånger förut. De har de godaste köttbullarna någonsin och en massa små efterrätter, knäck och ischoklad. Det blir en första gång för mig, julbord på restaurang på julafton det vill säga. De har så god mat där, jag längtar nästan lite redan nu.

Jag har mycket på gång de närmsta veckorna. Imorgon ska jag klippa mig, sedan åker jag till Helsjön, därefter ska jag jobba och samma dag som jag ska jobba ska jag åka till Sikfors/Öjebyn och vara där i några dagar. Därefter åker jag hem och kan få lite lugn och ro. Förhoppningsvis hinner jag återhämta mig lite innan dess också så klart. Jag är bara så nervös för jobbet eftersom jag är rädd att jag ska få permanenta skador i axlarna om jag jobbar mer där. Jag fick ont efter att jag jobbade där senast och det liksom knakade till flera gånger i min axel när jag stödde mig på armbågarna och skulle resa mig upp. Efter det har jag inte kunnat stöda mig ordentligt på armarna alls, eller lyfta saker i en viss riktning. En viss tid precis efter att det hade hänt kunde jag knappt lyfta något alls. När jag skulle bära hem påsen från Ica, så fick jag så ont så Gustaf fick bära hem även min påse. Det är bättre än så nu, men nu känns det som att jag kanske hade kunnat bli bättre om jag undvek det jobbet men att jag ändå behöver pengar (som vi alla gör) och jag trivs ändå där, så jag kommer göra det ändå.

Snart ska jag lägga mig så att jag inte är för trött när jag klipper mig imorgon (läs: jag ska gå och lägga mig och läsa massa svar på reddit-trådar om alla möjliga sorters frågor på instagram tills jag knappt kan hålla ögonen öppna).

Villa Godthem med vinterbelysning

söndag 13 oktober 2019

Skräck på Liseberg

Igår var vi på Halloween på Liseberg. Vi kom dit och gick omkring lite på området, innan vi hittade fram till zombiehuset, som var skräckhuset vi skulle gå på. Gustaf trodde att jag sade att jag ville gå i det som kallades Skogen, det var därför vi irrade omkring lite först. Det verkade intressant att gå där också, men jag har velat gå på zombiehuset ett långt tag nu så jag ville helst gå där. Gustaf brydde sig inte så mycket om vilket hus vi gick till och därför blev det zombiehuset. Skogen öppnade inte förrän det blev mörkt utomhus heller och vi var där innan det hade hunnit mörkna. Det var tur, för runt 19-tiden (när det blivit mörkt) var det långa köer till skräckhusen. Zombiehuset var jätteläskigt och jag skrek högt vid flera tillfällen. Jag och Gustaf gick först, vilket nog bidrog till att jag var så rädd. Läskigast var nog kanske ändå när man skulle gå ut, för där var det en jättetjock uppblåsbar vägg som man liksom skulle trycka sig genom för att komma ut. Vad som i verkligheten kanske tog 10 sekunder kändes som en minut. Jag fick nästan panik och jag är inte särskilt klaustrofobisk, men väggen tryckte mot en hela tiden och jag visste inte hur länge det skulle ta innan man kom ut, så när jag väl såg ljuset i slutet blev jag enormt lättad.

Efter zombiehuset gick vi på arkadhallen. Vi spelade airhockey, spelade ett lastbilsspel och förlorade lite smågrus på gripklon och senare på chokladhjulen. Vi såg även en grupp som gjorde några uppträdanden, det var någon som låg på spikar och en annan som utförde trolleritrick och lite sådant. Det passade perfekt för precis när det slutade hade vi bokat bord på Hamnkrogen. Vi delade på ett fat räkor med citron och majonnäs. Eller "delade" kanske är att ta i, för det lät som att Gustaf sade 150 gram istället för 250 gram vid beställningen, så det blev lite futtigt, tyckte vi båda. Men vi ides inte beställa in mer, för vi hade ändå tänkt äta churros efteråt också. Till varmrätt åt vi olika saker. Jag åt hummersoppa med räkor. Vi struntade ju i efterrätten för att vi ändå hade tänkt äta churros, men sedan var kön så himla lång till churros-ståndet, så vi lät bli och köpte sockervadd och spelade bort våra sista mynt istället.

Jag ska även berätta om vad som hände vid ett av chokladhjulen. Först stod jag och Gustaf och kollade om det fanns någon platta att spela på. Då såg jag en som var ledig och sade till Gustaf: "Den vill jag ha!" Gustaf stod lite bakom mig, så när jag tog ett steg bak för att säga det till honom så tog mannen som stod vid brickan bredvid och ställde sig vid den brickan. Jag tyckte det var oförskämt, men ville inte skapa onödigt bråk eftersom jag ju ändå hade tagit ett steg bakåt, vilket kunde tolkas som att jag inte ville ha den i alla fall. När den omgången var slut ställde jag mig vid brickan bredvid den istället, eftersom den blev ledig. När jag stod där sträckte samma man som tidigare snodde min bricka över en tjuga på min nya bricka, fortfarande medan jag stod där! Då sade jag att det var min bricka, varpå han svarade att han hade lagt sin tjuga där. Jag kände genast att han luktade överförfriskad på öl, vilket förklarade hans beteende lite grand. Jag stod dock fast vid att jag stod där och därför var det min bricka, samt att tjejen inte hade tagit insatserna än (underförstått att det var anledningen varför jag inte hade lagt några pengar där, utan stod och höll dem i handen). Han drog tillbaka sin tjuga, men efter att hon som jobbade där hade samlat in våra insatser hörde jag att han sade något om att han egentligen hade min bricka först. Hon hörde inte/ignorerade honom, för han mumlade ändå bara. Jag tyckte inte det var roligt att stå där längre, jag stod bara kvar för att visa att han inte kunde hålla på så. Det är nog första gången jag har önskat att jag inte skulle vinna, för då hade han bara bråkat ännu mer säkert. Det värsta av allt var att jag tror att han var där med sin son. Sonen tyckte säkert det var jättetrevligt. Inte. Men det var en liten anekdot på en i övrigt trevlig kväll.

Jag rekommenderar att åka på Halloween på Liseberg. Jag tyckte vår kväll var bra, för det var inte bara skräck, utan även lite underhållning i form av en liten show och spel i arkadhuset. Dessutom fick vi lite lugn från allt stim när vi åt middag på Hamnkrogen. Det var så lugnt och stilla i jämförelse med hur det var utomhus. En bra middagspaus, med andra ord.

Reklam för zombiehuset på området

torsdag 3 oktober 2019

Jag hoppas, tror och vill

Jag har precis gjort klart en uppgift till min kurs på folkhögskolan. Jag tycker att jag lär mig jättemycket utan att jag liksom inser det förrän efteråt. Vi har ju inga prov och så, så det blir inte bara att sitta och plugga fakta. Det handlar om att läsa Bibeln och diskutera den: hur man kan tolka den, lite historiskt sammanhang och så vidare. Jag kommer inte vara en expert när jag slutar kursen, men jag kommer att ha betydligt mer kött på benen och ett större sammanhang för att diskutera Bibeln och Gud. Det känns bra!

Jag har sökt ett jobb på församlingen i Kungälv, men jag vet inte om jag kommer att få det. Jag vill jättegärna ha det, för det vore en bra fot in i kyrkan och det skulle göra att jag kunde slappna av lite i min ambition att bli diakon.

Ikväll ska jag och Gustaf äta på Sibylla, så jag väntar på att han ska komma hem så vi kan göra det. Det är en liten grej, men samtidigt tycker jag att det är kul att göra något som avviker från vardagslunket så här mitt i veckan. Samma om man äter en god middag hemma mitt i veckan. Allt måste inte göras på helgen. Jag förstår att jobbar man heltid har man inte mycket ork kvar när man kommer hem, därför är det kul om man kan göra en liten grej som det här.

En bild på mig, för skojs skull


onsdag 2 oktober 2019

These are a few of my favourite things



































Ok, så jag har lite att tillägga. Jag gjorde den här i paint och inte snapchat, som jag borde ha gjort, därav den konstiga emojin. Det här är dessutom inte alltid så genomtänkta, utan mest för skojs skull. Såsom maten, jag älskar t.ex. palt, oxfilé, och Gustafs fläskfilégryta också, men jag valde pizza för enkelhetens skull. Favoritrestaurang var väldigt svår att välja, ska jag välja vars min favoriträtt finns? Det är ju flera (obs, då menar jag ej pizza, utan lite olika favoriträtter). Eller ska man välja den som är trevligast? Jag funderade på den vi var i i London på min födelsedag, men där har jag ju bara varit en gång. Men så tänkte jag att restaurangen jag valde har god mat, är prisvärd (ibland) och trevlig. Och vad gäller favoritstaden så valde jag utomlands. Men fläderlemonaden är jag helseriös med. Så god!

Belvoirs fläderlemonad

tisdag 1 oktober 2019

Moster igen

Idag har jag blivit moster igen. Erica fick lilla Vera idag och det ska bli så kul att träffa den lilla. Om tre veckor åker jag till Sikfors/Öjebyn och då får jag träffa henne för första gången! Jag ser fram emot det.

Här är Nova och Vera. Jag tyckte att de var inte så lite söta på den här bilden


måndag 30 september 2019

Lover

Swear to be overdramatic and true to my... Lover! Det här är Taylors sjunde och senaste album. Eftersom den är så ny så har inte min reaktion till alla låtar hunnit mogna än och därför kanske jag kommer att förändra vad jag tycker om låtarna eller så, men jag ska ändå göra ett urval och en beskrivning utifrån hur jag känner nu. Den här skivan är en hyllning till kärleken. Den heter Lover, så namnet kanske avslöjar det. Det här är personligen inte en av mina favoritskivor, även om den innehåller en av mina favoriter genom alla tider med Taylor. Jag ska väl inte introducera den mer än så, utan jag går rätt på.

Lover

1. I Think He Knows

Den här låten handlar helt och hållet om refrängen! Och det säger jag med ett stort utropstecken! Jag fastnade direkt för den trallvänliga refrängen. Det är en glad låt med självförtroende. Vem blir inte genast ett fan av låtraden: "He's so obsessed with me, and boy I understand - Boy I understand!" Det lockar den med minst självförtroende i världen att ha det i åtminstone de fyra sekunder det tar att sjunga med i det.

2. Death By A Thousand Cuts

Det här är en sådan där låt med upbeat melodi, men med sorgligare text. Det här är hennes enda break up-låt på hela skivan och hon skrev den efter att hon drömde att hon var i ett scenario som det i Someone Great (en film på Netflix om en tjej vars kille gör slut med henne efter nio år tillsammans). Melodin i ontrast till texten får en att haja till, men på ett bra sätt. Death by a thousand cuts är för övrigt namnet på en kinesisk tortyrmetod.

3. Cruel Summer

Jag gillade den här till en början, men inte alls i närheten av lika mycket som jag gör nu. Så cool, det är som att den drivs framåt av ren energi som spontant uppstår när låten börjar. När bryggan kommer har man helt plötsligt en massa energi att sjunga/skrika med i texten. Det finns en ikonisk del av bryggan, den sista låtraden, som blev ökänd (på ett bra sätt) bland hennes fans i princip direkt efter den släpptes.

"I'm drunk in the back of the car
And I cried like a baby coming home from the bar
Said, "I'm fine," but it wasn't true
I don't wanna keep secrets just to keep you
And I snuck in through the garden gate
Every night that summer just to seal my fate
And I scream, for whatever it's worth:
'I love you, ain't that the worst thing you ever heard?'
He looks up, grinning like a devil"

4. The Archer

Det här är låten jag pratade om när jag skrev att det finns en sång som har gjort stort intryck på mig. Den här låten är en av Taylors bästa någonsin och det är låten jag alltid har saknat från henne och till slut fick. Jag älskar varenda bit av texten och bryggans repetitiva "They see right through me" och "I see right through me" är fan renande. Jag älskar cirkelgången, att låten slutar på samma sätt som den börjar: "Combat, I'm ready for combat". Jag gör själv ofta så när jag skriver dikter, det avrundar dikten på ett bra sätt. Här är några bitar ur låten:

"I wake in the night, I pace like a ghost
The room is on fire, invisible smoke
And all of my heroes die all alone
Help me hold onto you

I've been the archer,
I've been the prey
Screaming, who could ever leave me, darling?
But who could stay?"

"All the king's horses, all the king's men
Couldn't put me together again
'Cause all of my enemies started out friends
Help me hold onto you"

Mina ord är bara överflödiga här. Låten slutar med "You could stay" innan inledningsorden återkommer för att sluta cirkeln. Vackert.

5. Soon You'll Get Better

Den mest deprimerande låten som Taylor någonsin har skrivit. Den handlar om hennes mamma som har blivit sjuk i cancer. En reporter påpekade att känsla dock är allmängiltig. Det här är låten som Taylor själv knappt klarar av att lyssna på. Lyssna på egen risk.

"I know delusion when I see it in the mirror
You like the nicer nurses, you make the best of a bad deal
I just pretend it isn't real
I'll paint the kitchen neon, I'll brighten up the sky
I know I'll never get it, there's not a day that I won't try"

6. Daylight

Taylor skrev den här helt själv. En underbar låt om att släppa taget om det som har tyngt en. "You gotta step into the daylight and let it go" är ett mantra som den här låten förmedlar. Utöver det så är det bara en lugn och fin låt. Min sista rekommendation från den här skivan.

Det finns mycket att sia om det här albumet: vilken blir den nästa singeln? vilka musikvideor kommer det att tillkomma? o.s.v. Kanske jag redan har nämnt någon låt som kommer att bli populär fast jag inte vet det än. Får jag själv säga vad jag tror, så är det att The Man, som jag inte nämnt i det här inlägget, och Cruel Summer kommer att bli singlar. Men vad vet jag?


söndag 29 september 2019

reputation

reputation (ja, ska skrivas med bara små bokstäver) är Taylors sjätte skiva. Den kom till efter hela kaoset år 2016 då väldigt många bildade ett drev mot henne och kallade henne "orm" och sade att hon var falsk o.s.v. Allt för att Taylor inte ville bli kallad "bitch" av Kanye West och att hon sade att hon inte gillade att han sade "I made that bitch famous" i en av sina sånger (det var mycket som ledde upp till den här stunden och ärligt talat, det är en lång historia så jag förkortar den grovt här), varpå Kim K (som ju är gift med Kanye) släppte ett olagligt inspelat samtal mellan honom och Taylor då han frågade om det var okej att Taylor nämndes i hans låt (i ett annat sammanhang) och Taylor tyckte att det lät bra. Det är, som sagt, mycket historia där så att undvika att vara respektlös var något som var viktigt för vänskapsrelationens framtid. Efter samtalet som var redigerat släpptes i sociala medier och taget ur sitt sammanhang så började medierna också kalla henne falsk och lögnare och alla möjliga saker, fast det stod klart för alla som verkligen hängde med i debatten och inte tog sida att Taylor aldrig hade påstått något som inte var sant. Hon förklarade detta i ett ökänt instagram-inlägg. Plötsligt började folk som tidigare hade umgåtts med henne att "förråda" henne. Hennes ex sedan ett par månader bakåt (på den tiden) var en av dem. Hela världen verkade vara emot henne. Detta ledde till att Taylor så gott som försvann. Hon försvann från alla sociala medier, paparazzin hade inte så många foton av henne för hon höll sig undan offentlighetens öga, hon gick inte på prisgalor och sådant. Det var dött. Tills en dag då alla hennes bilder på Instagram raderades. Någonting hände. tre nya bilder lades upp, alla på en väsande, slingrande orm. En ny singel skulle släppas: Look What You Made Me Do














reputation

1. I Did Something Bad

This song is that bitch. Det mest episka "fuck you" som någonsin getts. Låt oss prata om refrängen. Förutom att texten är så jävla bra, så är Taylor ett geni som kom på ljudet som är i slutet av refrängen. Jag tycker att de låter som att det ska vara någon som härmar en kulspruta, men det är väl inte riktigt tanken. Det är en ljudinspelning av när Taylor sjunger "ratatatatatatatatadjadja" (typ, ni fattar när ni hör det) som har blivit ändrat så det låter inte som henne. Om det inte vore för att jag har sett behind the scenes-klippen på alla låtar så hade jag inte vetat att det var hon som gjorde det ljudet. Refrängen:

"They say I did something bad
Then why's it feel so good?
They say I did something bad
But why's it feel so good?
Most fun I ever had
And I'd do it over and over and over again if I could
It just felt so good, good"

2. Don't Blame Me

Powerballad utan dess like. En kärlekssång med kraft i, helt enkelt. Taylor säger själv att en sak som inspirerat henne är att det finns tre saker som kan förändra en person i grunden och det är kärlek, religion och droger. Inte är det så konstigt att hon i refrängen sjunger:

"Don't blame me, love made me crazy
If it doesn't, you ain't doin' it right
Lord, save me, my drug is my baby
I'll be usin' for the rest of my life"

Alla tre boxar checkas i: "love made me crazy", "Lord, save me" och "my drug is my baby".

3. Delicate

Ok, det här är en singel, jag vet, men ingen av låtarna på reputation fick lika mycket uppmärksamhet som de förtjänade, så jag nämner den ändå. Taylor gjorde ingen promotion för den här skivan annat än att meddela att den skulle komma på sociala medier. Det här är en skiva för fansen snarare än för allmänheten. Och jag kan bara säga att offentligheten har missat några extremt bra låtar. Delicate var inte en av dem, den har även en musikvideo (vilket bara 4 låtar från den här skivan har, att jämföra med 7 från 1989). Det är låt nummer 5, så självklart är den sårbar. Det handlar om osäkerheten man kan känna i ett förhållande, något som återspeglas i det repetitiva från "isn't it?" som refrängen till stor del består av. Den här sången lyssnar jag gärna på, för samtidigt som den är sårbar och utelämnande så är den betryggande också. "This ain't for the best, my reputation's never been worse, so you must like me for me".

4. Getaway Car

Det är en av Taylors fans största sorger att den här låten inte blev en singel och fick en musikvideo. Det är nog mångas favoritlåt från skivan (samma gäller mig; den och Call It What You Want är mina favoriter). Den här hade nästan lika gärna kunnat vara på 1989 och det är den enda låten på hela skivan som inte handlar om Joe Alwyn eller 2016-dramat. En av de bästa grejerna med den här låten är hennes "We never had a shotgun shot in the dark" och "It hit you like a shotgun shot throught the heart" som hon skriker/sjunger inför första och andra refrängen. Det här är låten som skulle ha varit singel, men aldrig blev det. Lyssna på den.

5. Dancing With Our Hands Tied

Den här har lite 80-talsstuk i musiken, men jag tycker att det gör den mer tidlös. Den här låten live är till och med ännu bättre. På tal om det, kolla in reputation Stadium Tour på Netflix. Där finns alla dessa låtar och några coola mash-ups. Jag har alltid tyckt om den här låten, det är en låt med beat samtidigt som det är en fin kärlekslåt.

"I, I loved you in spite of
Deep fears that the world would divide us
So, baby, can we dance?
Oh, through an avalanche? And
Say, say that we got it
I'm a mess, but I'm the mess that you wanted"

6. This Is Why We Can't Have Nice Things

Jag tänkte egentligen inte ha med den här, men kom på att jag var tvungen att ta med en låt som den här. Det här låter som att det ska vara världens gladaste sång, vilket det typ är för det är ett sista fuck you till alla även om den handlar om svek. Samtidigt har den någonting mer, det som skivan handlar om: att helas med hjälp av kärlek

"Here's a toast to my real friends
They don't care about the he-said, she-said
And here's to my baby
He ain't reading what they call me lately
And here's to my mama
Had to listen to all this drama
And here's to you
'Cause forgiveness is a nice thing to do
Haha, I can't even say it with a straight face"

För i slutändan är det ens riktiga vänner och de som älskar en som står kvar när andra sviker.

7. Call It What You Want

Det här är, som jag sade tidigare, en av mina favoritlåtar på skivan. Den här har hjälpt mig genom dåliga tider, då jag har oroat mig mycket om vad andra tycker eller tror om mig och mina val. Den här sången brukar jag säga är min och Gustafs andra sång (den första är Wuthering Heights av Kate Bush). Det är en enkel låt, som jag till en början inte var så förtjust i just på grund av musiken, men texten fick mig att tycka om den mer och mer och nu tycker jag att melodin är bra. Den är väldigt cool att lyssna på med bra bas, kan tilläggas.

"All my flowers grew back as thorns
Windows boarded up after the storm
He built a fire just to keep me warm
All the drama queens taking swings
All the jokers dressing up as kings
They fade to nothing when I look at him"













There will be no further explanation.
There will be just reputation.

Mjau

Jag frågade Tasse: "Vad gör katter för ljud?" och så gav Tasse ifrån sig ett av sina kattläten, varpå jag utropade hur duktig han var för att han visste svaret. Gustaf påpekade att naturligtvis hade han svarat rätt på frågan oavsett vilket läte han hade gjort eftersom han är en katt och bara katt ge ifrån sig katt-ljud. Jag sade: "Ja, det är väl självklart. Han är inte så dum som man kan tro, man måste bara ställa rätt fråga."

Det kan man tillämpa på människor också. Klart en person verkar dum om man bara ställer frågor som denna inte kan, utan att veta all annan kunskap som den här personen har och som man inte ställer frågor om. Naturligtvis gäller det här med måtta, men ni fattar andemeningen - bara för att en person inte är bra på en sak betyder inte att den är dålig eller dum, den kanske bara inte har kommit till sin rätt ännu.


lördag 28 september 2019

1989

1989 är Taylors första renodlade popalbum. Det är det album som jag tycker näst mest om efter Red. Det här albumet har ingen låt som inte är bra, vilket inte ens Red har, allt enligt mig förstås. Deluxe-versionen av albumet innehåller tre extra låtar. Det här albumet innehåller mycket kreativa inslag i produktionen, såsom Taylors hjärtslag i Wildest Dreams, pennklicket i Blank Space eller record-knappen som trycks in i I Know Places. Det finns många välkända låtar från den här skivan, så jag kommer nog att nämna ett par stycken som blivit singlar och fått musikvideor, men det är svårt att undvika på just den här skivan om man vill komma till det göttaste.

1989













1. Style

Det här är en av hennes mindre kända singlar, tror jag. Låten fick dock en musikvideo också och släpptes som tredje singel, men det verkar som att den hamnat lite i skymundan för Blank Space och Shake It Off. Det är en av hennes bästa låtar, både på albumet och överlag. Vem kunde ana att pop kunde vara så bra? Jag tror dock att hennes country-rötter har hjälpt henne bli bättre som just popartist. Hennes kreativitet uttrycks i en bra blandning mellan det berättande och det med tiderna förändrande popsoundet, som hon ändå lyckas skapa något eget, nytt och klassiskt av. Hon är inte en följare, utan en ledare. Det förmedlar Style väl. Dessutom kommer hon med one liners som "we never go out of style" och hur episkt är inte det?

2. Out Of The Woods

Refrängen är väldigt repetitiv. Den består i princip av 4 x "Are we out of the woods yet?" och 4 x "Are we in the clear yet?" Men inget sker utan en anledning. Här är den att förmedla ångestkänslan av ett förhållande som hela tiden möter hinder eller ifrågasätts, så den ständiga frågan blir "Kommer vi ta oss igenom det här, kommer vi komma ut i gläntan?" Jag parafraserar Taylor förstås. När jag först hörde låten blev jag lite besviken, för innan hade hon ju haft så bra texter men när jag insåg att detta också var ett sätt att förmedla känslor på, så uppskattade jag låten mycket mer och det är nu en av mina favoriter på skivan. Jag älskar bryggan på den här låten och bakgrundskören som sjunger "aAhah-aAhah" (ni fattar vad jag menar om ni lyssnar på den). Allting bara faller på plats i den här låten. Den fick för övrigt också en musikvideo.

3. All You Had To Do Was Stay

Taylor hade en dröm där hon ville säga till någon att stanna, men allt hon fick ut var ett ljust och svagt "stay". Detta inspirerade henne till att skriva den här sången och hon använde detta ljud till att göra refrängen. Så underbar låt, både lite som ett "fuck you" om man så vill, men även som en sårbar och emotionell låt (detta är trots allt nummer 5). Lyssnar man på en lugn version, t.ex. en lugn, akustisk cover, så sticker dessa egenskaper i låten ut mer. Studioversionen är mer kraftfull och har lite tempo.

4. Wildest Dreams

Det här är min favorit på hela skivan. Även den fick en musikvideo, som är väldigt bra. Sevärd! Jag gillar musikvideor som berättar en berättelse och inte bara är saker som ser estetiskt coola ut, och den här musikvideon gör det på ett snyggt sätt. För att återgå till själva låten, det är den här som Taylor har samplat sitt hjärtslag till. Det kan ni höra i inledningen av låten. Jag visste inte ens att det var det när jag först hörde den, för det låter så naturligt. Första gångerna jag hörde den här tänkte jag alltid att det var Lana jag lyssnade på tills jag efter en kort stund kom på att det ju faktiskt var Taylors låt! Den är väldigt Lana-esque och jag har hört andra som uttryckt detta också, så det är inte enbart min åsikt. Det är både text och musik som kändes Lana. Här är inledningen av låten:

"He said, 'Let's get out of this town
Drive out of the city
Away from the crowds'
I thought heaven can't help me now
Nothing lasts forever
But this is gonna take me down
He's so tall, and handsome as hell
He's so bad but he does it so well"

5. New Romantics

Den här låten har självförtroende! Det här är 1989:s 22 (22 är en låt från Red-skivan); den handlar om vänskap och livet som det kan vara när man är ung (om jag kan uttrycka mig mer ålderdomligt än så).  Den handlar lite om ljusglimtar i kaos, skulle jag säga. Den har bra text också, här är ett utdrag:

"Cause, baby, I could build a castle
Out of all the bricks they threw at me
And every day is like a battle
But every night with us is like a dream"

Den här skivan har mer bra låtar, men jag kan inte nämna alla. Jag kan snabbt nämna att This Love är en av de lugnare låtarna som jag kan rekommendera och vill man bara höra en cool melodi ska man lyssna på Welcome To New York. Jag har medvetet undvikit att nämna en av mina favoriter från skivan och det är Blank Space. Den blev en megahit, så därför antar jag redan att alla känner till den mer eller mindre. Gör du inte det, så rekommenderar jag den också.


fredag 27 september 2019

RED

Nu har vi kommit till mitt favoritalbum av Taylor Swift - Red. Red släpptes 2012 och det var den skivan som verkligen gjorde mig till ett fan av Taylor Swift. Skivan hade jag nedladdad på min telefon, det var på tiden då jag inte hade Spotify och mest lyssnade på nedladdade låtar. Helt lagligt förstås... Jag lyssnade på den här skivan till och från skrivarlinjen varje dag i princip. Den här skivan blir aldrig gammal för mig, den kan bara bli klassisk.



RED

1. State Of Grace

Det här är en av hennes allra bästa låtar, men ska jag beskriva låtarna på den här skivan med ifall jag tycker det är en av de bästa så kommer jag skriva det på många. Så jag kan säga så här - det är en av de bästa på den här skivan. Och det säger något. Den är nästan lite countryrockig i soundet ibland och det parat med texten gör den till en så storslagen låt.

"So you were never a saint
And I've loved in shades of wrong
We learn to live with the pain
Mosaic broken hearts
But this love is brave and wild"


2. Treacherous

Det här är en lugn låt. Det är som att fastän den är lugn så har den ett tempo som är lite mer i normal takt. Jag kan typ inget om musik, så jag kan inte förklara vad jag menar bättre än så. Det är en av mina favoriter på den här skivan.

"Put your lips close to mine
As long as they don't touch
Out of focus, eye to eye
Till the gravity's too much
And I'll do anything you say
If you say it with your hands
And I'd be smart to walk away,
But you're quicksand"

3. Sad Beautiful Tragic

Det här är den tredje låten i min holy trinity, som består av de två ovannämnda låtarna och så denna.  Det är en underbar, lugn låt som egentligen är väldigt enkel. I sin enkelhet sticker dock känslan av hjärtesorg ut ännu bättre.

"In dreams, I meet you in warm conversation
We both wake in lonely beds in different cities
And time, is taking its sweet time erasing you
And you've got your demons, and darling they all look like me"

4. All Too Well

Om de tre tidigare var the holy trinity, så är det här god tier (som står över the holy trinity i det här fallet, även fast det ju tekniskt sett är Gud). Det är min absoluta favoritlåt och den kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det finns bara en enda låt av Taylor som har haft ett sådant intryck på mig men det kommer vi till i ett senare album. Det här år ett lyriskt mästerverk, men inte bara det, musiken är så bra! Det är lite som i Bohemian Rhapsody, att låten går från lugn till rockig och så vidare. När det gäller All Too Well så börjar den lugnt, det är kraft och mer liv i refrängerna, för att låten sedan ska vända mot ett mer rockigt och kraftfullare sound både i sättet Taylor sjunger på såväl som musiken. (Märk väl att när jag säger rockigt så menar jag rock-igt, inte "det här är rock".) Till sist är det som att låten går ned i tempo igen och blir lugnare och rösten blir som fylld av uppgivenhet.

Här är en av mina favoritdelar ur texten:

"Maybe we got lost in translation, maybe I asked for too much,
And maybe this thing was a masterpiece 'til you tore it all up.
Running scared, I was there, I remember it all too well.

Hey, you call me up again just to break me like a promise.
So casually cruel in the name of being honest.
I'm a crumpled up piece of paper lying here
'Cause I remember it all, all, all too well.

Time won't fly, it's like I'm paralyzed by it
I'd like to be my old self again, but I'm still trying to find it
After plaid shirt days and nights when you made me your own
Now you mail back my things and I walk home alone"

Jag kan inte beskriva mer varför den här är så bra. Jag tycker texten kan tala för sig själv. Det här är låten som du kommer ångra att du inte har lyssnat på.













5. Holy Ground

Den här börjar i ett snabbt tempo och förlorar det i princip aldrig. På vissa ställen hör man sång i bakgrunden och när hon fick frågan vad det egentligen var som sjöngs sade Taylor att det var ljud som representerar lycka. Det var alltså inte riktiga ord, utan ljud som tillsammans bildade representationen av glädje. Bara en sådan sak tycker jag är fantastisk. Den här är så rolig att sjunga med i att man inte ens tänker på texten ibland, men det betyder inte att texten inte är bra också. Här är ett utdrag, så ni kan bedöma själva:

"We blocked the noise with the sound of 'I need you'
And for the first time I had something to lose
And I guess we fell apart in the usual way
And the story's got dust on every page
But sometimes I wonder how you think about it now
And I see your face in every crowd"

6. Red

Den här handlar om Erics pappa i That 70's Show. Skojar bara. Den handlar om kärlek som är "burning red". Egentligen hade det varit passande att lägga till Taylors förord till albumet här, men det är för långt, så jag ska kort försöka förklara vad det innebär. Sådan kärlek är kärlek som är väldigt intensiv och som kan ha sina toppar och dalar, men de betyder någonting. Främst av allt är det en låt med lite tempo och den är väldigt rolig att sjunga med i.

"Remembering him comes in flashbacks and echoes
Tell myself it's time now, gotta let go
But moving on from him is impossible
When I still see it all in my head
Burning red"

7. Girl At Home

Den är bara så bra och kul och trallvänlig. Det är allt jag har att säga. Jag älskar den, en av hennes mest underskattade låtar bland hennes fans, i mitt tycke.

Det var vad jag hade säga om en del av låtarna från Red. Jag har naturligtvis någonting att säga om alla, men jag har gjort ett urval. Det här är några favoriter, men jag tycker att hela skivan är värd att lyssna på (även om Stay Stay Stay är den låt jag brukar skippa). Den här skivan kom att förändra Taylors karriär, men det var främst hennes pophits som gjorde det, såsom We Are Never Ever Getting Back Together och I Knew You Were Trouble. Jag älskar de låtarna, men inte lika mycket som de flesta av de jag nämnt här. Den här skivan är den perfekta kombon av country och pop, tycker jag. Det är inte förrän hennes femte skiva, 1989, som hon blir mer renodlad pop.

Igår och idag

Igår bokade jag biljetter till Sommertid-festivalen i Oslo nästa år! Den 26 juni 2020 kommer jag att få se henne och det kommer att bli så kul! Jag har redan fått se Lana, som ju är min andra favorit, och nu ska jag få se Taylor! Vi har platserna som var längst bak, för det kostade mer att stå längre fram, men det gör inget för jag får se henne och det är det viktigaste! Jag hoppas att hon kommer att spela The Archer, men den tror jag är given. Cruel Summer kommer hon definitivt att spela och så länge hon spelar de två från den nya skivan är jag nöjd. I Think He Knows och ME! är också viktiga. Av hennes äldre låtar så vore det min dröm att höra All Too Well live, men den känns inte så festivalig. Så om jag får vlja en låt som känns mer passande för festivaler så är det Holy Ground, den rockigare versionen.

Idag var vi bland annat till Ullared och handlade lite. Man kanske tänker att det inte är någon idé att åka dit, för att de inte är så billiga som man kan tro, men då har man fel. Delvis i alla fall. Vissa saker kostar lika mycket som i affären och är inte så nödvändiga att köpa just där, men idag köpte vi ett pussel som var 100 kronor billigare än annars, ett mobilskal som var hälften så dyrt som i vanliga fall och ett duschdraperi som var säkert 130 kronor billigare än de jag har sett på stan. Sminket är också billigare där, jag köpte samma eyeliner-märke som jag brukar för 20 kronor mindre och pudret jag använder för 30 kronor mindre, bara för att nämna ett par saker. Sedan har de ju budgetsmink också som är ännu billigare. Samma med scrunchies, jag fick två av den mindre varianten och ett tvåpack på stan kostar kanske 50 kronor, minst 40. Min poäng är att det går att fynda där om man ändå ska dit. Jag tycker att Ullared förtjänar lite upprättelse, så därför ville jag ge mina egna exempel.

P.S. Jag lade till en låt på Speak Now-inlägget, som jag hade glömt att jag skulle ta med och lade dessutom till en bild. Så nu vet ni det ifall ni redan hade hunnit läsa det.

torsdag 26 september 2019

Speak Now

Taylors tredje skiva heter Speak Now. Den skulle egentligen heta Enchanted (namnet på en låt från skivan) var tanken från början, men Taylor övertygades om att låta den heta Speak Now istället. Vare sig det var något Taylor egentligen ville eller tvingades till får vi kanske aldrig veta. Det här är ett album som jag till en början inte var så förtjust i, men nu är det (som jag sade i mitt tidigare blogginlägg) nummer tre i ordningen av mina favoriter. Det är egentligen svårt att välja mellan den här skivan och reputation, det står och väger mellan några låtar som tippar över vågen till Speak Now-sidan. Det och det faktum att det här är en av skivorna med bäst text, väldigt målande beskrivningar och hela fyra låtar som går över 5-minutersstrecket. Taylor har skrivit många letar helt och hållet själv och de andra låtarna skriver hon i princip själv och tar sedan lite hjälp av någon annan att färdigställa dem. Det som är speciellt med Speak Now är att alla låtar på den här skivan är skrivna helt och hållet av Taylor själv.

Speak Now

1. Sparks Fly

En låt med mycket fart i. "The way you move is like a full on rainstorm, and I'm a house of cards" är de inledande orden i låten. Jag tycker att den här raden beskriver Taylors låtskrivande på ett bra sätt. Varför säga "You knock me off my feet" när man kan beskriva det så här istället liksom? Hela låten är ett energiknippe och jag tycker att den delar en del likheter med Fearless, i synnerhet vad gäller energin och känslan.

2. Dear John

En av Taylors berömda nummer 5-låtar. För er som inte vet, så uppmärksammade fansen att Taylor verkade lägga just de råa, emotionella, sårbara låtarna på just plats nummer fem i ordningen av låtar på albumet. Hon gjorde det utan att tänka på det, men sedan det påpekades har hon medvetet vigt en sådan låt till plats nummer fem på sina album. Den här sångens studioversion är jättebra, men den gör sig nästan ännu bättre live. Det mest ikoniska är bryggan:

"You are an expert at sorry
And keeping lines blurry
Never impressed by me acing your tests
All the girls that you've run dry have tired lifeless eyes
'Cause you burned them out
But I took your matches
Before fire could catch me
So don't look now
I'm shining like fireworks
Over your sad empty town"

Låten är värd att lyssna på bara för den här biten nästan.

3. Haunted

Förut brukade alltid fans säga att det här var deras favoritlåt och jag minns att jag tänkte att den här verkade vara superpopulär. Nu säger de flesta att det är All Too Well istället, den som jag alltid har gillat. Hur som helst, för att återgå till Haunted så är det här en väldigt bra låt och det är mycket fioler i den. Det är mycket kraft i låten också, speciellt i refrängen. Den handlar i princip om hur textjaget fortfarande "hemsöks" av en gammal kärlek som denna inte kommit över. Min favoritdel är när Taylor innan sista refrängen sjunger "I know, I know, I just know / You're not gone, you can't be gone / No" Hon sjunger hela låten med så mycket känsla, men den här biten är verkligen känslofylld. Ett tips är att lyssna på den akustiska versionen också, den är så grym!

4. If This Was A Movie

Jag brukade hoppa över den här förut. Jag hade fått för mig att den inte var så bra, att jag hade lyssnat på den förut och inte fastnat för den. Men så lyssnade jag på den igen för kanske ett halvår-ett år sedan och återupptäckte den. Nu kan jag inte förstå att jag hoppade över den. Den har lite samma stuk, som Haunted; det är en kraftfull låt som handlar om hur man inte kan sluta tänka på en gammal kärlek. Som vanligt är det Taylors berättarsätt och liknelser som målar upp så starka bilder. Jag skulle försöka välja ut en textrad, men det är svårt. Hela låten bygger ju upp en bild, så jag rekommenderar er att bara lyssna på den.

5. Long Live

Det här är låten som jag säger att jag ska ha på min begravning. Vem vet om jag hinner ändra mig tills jag faktiskt dör, men den här ger mig all the feels. Mest är det egentligen den här biten som griper mig:

"Long live the walls we crashed through
All the kingdom lights shined just for me and you
I was screaming, 'long live all the magic we made'
And bring on all the pretenders
I'm not afraid
Long live all the mountains we moved
I had the time of my life
Fighting dragons with you
I was screaming, 'long live the look on your face'
And bring on all the pretenders
One day we will be remembered"

Jag menar, hon sjunger om drakar och magi - vad mer kan man önska sig? Skämt åsido, det är en fin låt om att tänka tillbaka på goda tider.

6. Last Kiss

Det här är en av mina favoriter. Det är en långsam melodi som passar väl ihop med uppgivenheten i texten, känslan av saknad efter någon som har lämnat en. Känslan målas upp genom textrader som "So I'll watch your life in pictures like I used to watch you sleep / And I feel you forget me like I used to feel you breathe". Det är en hjärtskärande text, men som vanligt är det hur hela berättelsen byggs upp som gör att en sådan textrad blir så förkrossande. Hon har ett sätt med orden.

Nu har jag nämnt några av mina personliga favoriter som inte blivit singlar (förutom Sparks Fly). Ska jag rekommendera fler sånger, så är det Back To December och Mean, som är två singlar från albumet. Den här skivan har förresten också Taylors absolut sämsta låt. Den är pinsamt dålig. Den heter Superman, så nu kan ni antingen hålla er borta från den eller lyssna på den och cringea till döds.


Fearless

Taylors andra skiva heter Fearless och släpptes 2008. Det var det året jag upptäckte Love Story när den spelades på radio och jag älskade den omedelbart och tänkte genast att den där Taylor Swift inte var så dålig. Även fast jag lutade mer åt rock-hållet, och delvis gör det ännu, så har jag alltid gillat kärlekslåtar i princip oberoende av tidsepok eller musikstil. Med det sagt så gillar jag inte alla kärlekslåtar, men tilltalar den mig så lyssnar jag på den. Det är därför jag alltid har gillat Savage Garden och varför jag exempelvis lyssnar på Roy Orbisons You Got It från 1989 eller Ray Petersons Tell Laura I Love Her från 1960. Love Story var en hit för mig redan från början alltså, men det var  inte förrän ett par år senare som jag verkligen skulle börja lyssna mer på Taylor.

Fearless

Det här albumet har en specialutgåva som heter Fearless Platinum Edition. De nya låtarna på den skivan är konstigt nog placerade i början av skivan. Jag kommer inte att nämna Love Story eller You Belong With Me, eftersom att de flesta som har hört Taylor nog känner till dem och inte riktigt behöver mina kommentarer på dem.

1. Fearless

Det här är låten som får en att, om så bara under tiden för låtens längd, släppa taget om allt och förlora sig i allting som varit bra, äventyrligt, spännande och kul i ens liv. Och i tankar på det som kommer att vara det, inte bara det som varit i det förflutna. Det finns en låtrad som jag ibland tänker på när tillfället dyker upp och det är "In this moment now - capture it, remember it"

2. Change

Jag har faktiskt en rolig anekdot förknippad till den här låten, men jag tar den sedan. Det här är sången som får dig att kämpa när du vill ge upp, när "the final blow hits you" som Taylor sjunger i låten. Jag gillar ordet "hallelujah" som kommer i slutet av sången. Det kan tolkas religiöst om man vill det, men kan även vara bara ett uttryck för glädje! Det är förresten det som min anekdot handlar om. När jag jobbade där jag extrajobbar nu på ett visst snacksföretag så hade personalen på kontoret frågat mig vad jag utbildade mig till och så vidare och jag hade då berättat att jag ville bli diakon och lite vad det kunde innebära, kallet som man känner från Gud och så vidare. Det verkade som att vissa var genuint intresserade medan vissa var lite svalare mot detta och nästan hånfulla. Det snurrade ju igång mitt huvud och jag tänkte att de kanske trodde att jag var en sådan där som hatar mer än älskar sin nästa, om jag uttrycker mig så. Hur som helst, jag fortsatte jobba efter lunchen och spelar då bland annat den här låten. Och precis när hon sjunger (och har ni hört låten så vet ni att hon sjunger det med kraft och väldigt utdraget) "hallelujah" så kommer av de från kontoret in. Jag tänkte att med allt prat om diakoni och så nu det här så måste de tro att jag är superreligiös och kommer börja dela ut pamfletter om Kristus härnäst och knacka på deras kontorsdörr och fråga om de har släppt in "Jesus vår Herre och frälsare" i deras liv än. Jag tror inte riktigt att det var så illa, men det var lite så jag tänkte i stunden, för som sagt, hon sjöng "And we'll sing hallelujaaaah, we sang hallelujaaaaah, Hallelujaaaaaaaaaaaaaaaaaaah". Om ni hör sången så fattar ni vad jag menar.

3. Breathe

Den här skrev Taylor tillsammans med Colbie Caillat. Den handlar om när en vänskap tar slut, men kan även handla om andra typer av relationer. Det är förstås fritt för tolkning. Den här låten är helt klart lugnare än de andra två jag har listat. Det är en enkel, men bra låt som jag har gillat sedan jag först hörde den.

4. White Horse

Det här är också en lugnare låt, men inte riktigt lika lugn som Breathe. Det här är en ballad som är mest kraftfull i bryggan och den sista refrängen, så den slutar med lite mer styrka än i början. Det är en av mina favoriter på skivan.

Nu är jag färdig med både debutalbumet och genomslagsalbumet. Nästa album är tredje i ordningen både i kronologisk ordning såväl som på listan över mina favoritalbum av Taylor. Det kommer att komma lite fler kommentarer och fler textutdrag på fler låtar när jag pratar om den. Hoppas ni ser fram emot att läsa det lika mycket som jag ser fram emot att skriva om det.


måndag 23 september 2019

Taylor Swift

Jag tyckte att det var så kul att skriva om den musik jag tyckte om när jag gjorde listan i maj och nu i september, så jag bestämde mig för att jag ville prata ännu mer om musik. Jag har dessutom insett att man kanske lyssnar på typ I Knew You were Trouble och bestämt sig för att det är Taylor Swifts musik i ett nötskal. Jag skulle inte hålla med om det, så därför tänkte jag guida er till vad jag tycker är Taylors bästa låtar genom att lista några favoriter i olika inlägg. Man behöver inte hålla med, men kanske man hittar något man tycker om.

Taylor Swift a.k.a. Debut

Taylors debutalbum som heter just Taylor Swift är inte mitt favoritalbum. Hennes röst har bara blivit bättre med åren och melodierna har vuxit sig mognare. Med det sagt så finns det ändå en del riktigt bra låtar på den här skivan. Nedan listar jag mina favoriter.

1. Tim McGraw

På Taylor Swifts skiva Taylor Swift finns Tim McGraw. Hu, det var många namn där! Skämt åsido så är hennes första singel en av hennes bästa låtar någonsin, enligt mig. Den är country, så förvänta er inget popigt med den här. Taylors debutskiva är överlag mer country än pop (något som kommer att förändras med varje skiva ända tills 1989, som är renodlad pop). Texten är bra, men för mig är det country-stuket och melodin som gör låten så bra. Lyssna och avgör själv!

2. Our Song

En countrylåt med fart i. Det här är låten som ingen kan ogilla! Så fort den spelas så rycks man med i melodin och kan man texten så måste man sjunga med! Har du missat den här så har du missat allt (ok, överdrivet, men nästan)!

3. Mary's Song (Oh My My My)

Återigen country. Det här är en sång som berättar en historia. Nej, alltså, hon berättar faktiskt en historia och det är det som är texten till sången. Den är skriven om ett gammalt par och deras uppväxt tillsammans och hur de blev kära och hur de som gamla lever tillsammans. Det är liv i både verserna och refrängen, men lite mer liv i den senare.

Det finns fler bra låtar på den här skivan (Teardrops On My Guitar älskade jag som tonåring och var min favorit länge!), men jag listar inga fler. Lyssnar man på dessa tre och vill höra fler, så kan jag göra det men dessa fångar ändå upp albumet rätt bra överlag.


Klagomuren

Jag har en hemlighet som jag tänker avslöja nu. Jag är less på sommarvädret. Eller, egentligen är jag snarare less på den ständiga växlingen mellan sommar- och höstväder. Man kan inte planera vad man ska ha på sig. Vädret kan till och med växla på en och samma dag så att man tar på sig kläder efter hur vädret är på morgonen och så får man gå omkring och svettas mitt på dagen. Men skulle man säga att man är less, då skulle folk bara tycka att man klagade och var negativ. Jag är faktiskt mer än less på den attityden också. Det är så hämmande att aldrig få klaga på någonting utan att någon passivt-aggressiv-positiv ska komma och klaga på att man klagar. Så därför klagar jag här.

När jag ändå håller på, så vill jag framföra att jag också är urless på de som säger att om man klagar på 30 graders värme så får man inte heller klaga när det blir -30, för har man en gång tyckt att det har varit för varmt så får man aldrig någonsin tycka att det är för kallt heller! För då skulle man inte ha klagat på när det var för varmt, utan man måste njuta av lårskav och svett på varje liten del av kroppen. Jag tycker att man får klaga lite, för annars kommer det bara ligga och gro och kännas värre. Att säga att folk inte får klaga är som att säga att ett spädbarn inte får gråta när det är hungrigt. Hur ska det kunna bli bättre om man inte gör sig hörd? Även om det så bara handlar om något okontrollerbart som vädret, så får man ju åtminstone lite mänsklig gemenskap genom att dela med sig av hur man känner. Jag uppmanar alla att sluta låtsas som att världen blir bättre av att ingen klagar och börja anamma sina negativa känslor innan man blir helt tom av allt man måste låtsas att man tycker och känner, för ingen känner sig positiv hela tiden och ingen ska behöva det. Mvh en klagare

Disclaimer: Nej, jag menar inte att man ska klaga på andra människor, typ "ditt ansikte är fult", utan mer på situationer och sådant som inte direkt sårar en annan människa. Vill man ändå klaga på en annan ska man tillämpa "konstruktiv kritik", vilket innebär att du klagar på någon på ett trevligare sätt och den andra personen måste låtsas att den ska ta emot allt du sagt på ett positivt sätt för att inte bli stämplad som "kan inte ta emot kritik". En taktik som används av passivt aggressiva hela tiden, för att de inte vill bli sedda som klagare. Obs, ej att förväxlas med genuin konstruktiv kritik.

måndag 16 september 2019

Slutförande

Jag tänkte bara slutföra den musiklista jag påbörjade, men aldrig avlutade i maj månad.

Dag 24: En sång av ett band som jag önskar fortfarande spelade tillsammans

Mitt svar: Savage Garden

Hela Affirmation-skivan är så bra. Darren Hayes är så bra på att skriva låtar! Älskar nostalgin man får av soundet i låtar som exv. Chained To You.


Dag 25: En sång av en artist som har gått bort

Mitt svar: Back to Black av Amy Winehouse


Dag 26: En sång som får dig att vilja bli kär

Mitt svar: Lover av Taylor Swift

Om jag inte redan vore kär så hade den här fått mig att vilja bli det.


Dag 27: En sång som krossar ditt hjärta

Mitt svar: Soon You'll Get Better av Taylor Swift

Lyssna på den så förstår du.


Dag 28: En sång av en artist som har en röst som du älskar

Mitt svar: Head Above Water av Avril Lavigne

En bra låt och jag tycker att hennes röst kommer till sin rätt i låten. Jag gillar att Avril kan sjunga med sådan kraft i rösten utan att kompromissa hur bra det låter.

Dag 29: En låt som du kommer ihåg från din barndom

Mitt svar: Barbie Girl av Aqua

Jag minns att jag önskade mig deras skiva i julklapp och så fick jag den. Det känns som en skiva som många hade när de var barn, eller så är det bara de jag har pratat med.

Dag 30: En låt som påminner om dig själv:

God Knows I Tried av Lana Del Rey

Det var det sista av den här låtlistan, som jag egentligen mest började för att fylla ut lite inlägg samtidigt som jag tyckte att det skulle bli kul både för mig själv, men även kanske för andra som vill veta lite mer om  mig eller musiken jag pratar om. Jag tror att det finns en del att lära om andra genom vilken musik de lyssnar på, men det gäller att vara uppmärksam på rätt saker. Nu går jag vidare till det vanliga, vad nu det är. Ibland är det en dikt, ibland en uppdatering om mitt liv. Det är lite olika nu för tiden. Vi får väl se.

måndag 9 september 2019

Liten uppdatering om min vardag

Så, en liten uppdatering: Jag ska inte läsa psykologi denna termin, utan jag ska läsa det antingen nästa eller nästnästa termin istället. Annars då? Jag har jätteont i ena axeln. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag stödde mig på armbågarna och när jag skulle kliva upp så lät det som att flera saker inne i axeln knäcktes och enda sedan dess har jag haft ont i den. Jag är ganska säker på att det här är relaterat till mitt jobb, men jag tänker ändå låtsas som ingenting för just nu är det mitt enda jobb. Det går över mer och mer för var dag som går. Vad mer?... Jo! Jag trodde inte att Scream (serien, inte filmen) skulle vara ens hälften så bra som den är. Jag rekommenderar den. Nettflix har två säsonger och jag har efter lite googlande tagit reda på att det ska finnas en tredje säsong, men att den är mycket kortare än de andra två. Hur som helst är den sevärd! Det är vad jag ser på kvällarna just nu i alla fall.

lördag 31 augusti 2019

Höst

Jag är seriöst beroende av att söka upp nya bilder på temat ’höst’ och lägga till det på min anslagstavla på Pinterest. Jag har aldrig egentligen varit ett fan av hösten förrän några få år sedan. Jag har alltid sett hösten som en chans till en ny start och Gud ska veta att jag har haft många sådana genom livet, men annars har jag inte varit förtjust i vädret eller i hösten i ren allmänhet. Den har ju alltid betytt att sommaren är över och det enda som väntar är vinter. Men nu har jag förstått hur skönt det kan vara att det inte är varmt, fuktigt och kvavt, vad vacker lövens färgskiftning är, hur bra det faktiskt är att kunna plocka lingon i skogen, bl.a. Så nu välkomnar jag hösten, men det betyder inte att jag inte uppskattar sommaren fortfarande. Fast jag måste nog säga att alla årstider tycker jag nog är bäst i Norrbotten. Det är som att alla årstider kommer till sin rätt i det klimatet. Det finns en del att önska av Göteborgs vinter (såsom snön) t.ex. Men förutom de iskalla vindarna är hösten rätt bra här ändå, i alla fall de första fyra månaderna, sedan börjar det bli lite tjatigt, men sedan kommer ju våren. ;)

fredag 12 juli 2019

Döden

Jag skrev inget här på hela juni, för jag orkade inte. Efter att morfar gick bort var jag bara så arg och sorgsen. Jag klarade inte av att formulera det jag inte kunde förstå. Det är knappt jag förstår det nu. Jag vaknade mitt på natten för att jag i drömmen kom på att han var borta, men när jag vaknade så insåg jag att mardrömmen var verklig.

Nu har Cookie gått bort också och jag kan inte förstå hur någon jag träffade två dagar innan bara var borta. Jag ville inte att hon skulle ha ont, hon behövde vila. Men jag trodde ändå på något sätt att hon skulle leva för evigt, som jag alltid brukar säga att mina hundar ska göra. Det spelar ingen roll hur länge någon är sjuk, det spelar ingen roll hur länge jag har gått omkring och varit rädd för att den ska komma till någon jag älskar; döden är ändå alltid oväntad.

söndag 26 maj 2019

Nordens Ark

Igår fyllde jag 27 år och jag måste berätta om när vi var på Nordens Ark. Det var jättekul förutom att Gustaf blev sjuk så att vi var tvungna att ställa in våra middagsplaner och stanna hemma resten av dagen efter att vi kommit hem. Vi åkte dit med en buss som gick från Volvo.

Det första djuret vi såg var en tiger och det var så coolt, för den valde att ligga på just det ställe där man kunde se den som bäst. Den hade en stor inhägnad, men valde ändå att ligga just där.

När vi såg lodjuren så såg vi först bara ett par öron ligga uppe på en typ avsats i berget. Men sedan kom ett par människor som jobbade där och lockade fram djuren och då ställde den sig upp. Vi funderade över hur den hade tagit sig dit i första taget, för klippan var väldigt brant, typ 90 grader. Men vi behövde inte fundera länge, för lodjuret gick bara på klippans skrovliga yta som om den hade lim under fötterna. Det var jättehäftigt att se. Ett annat lodjur kom fram och var riktigt nära stängslet också, så vi fick se det på nära håll.

Det djur jag allra helst ville se var järven. Först stod vi där vid dess inhägnad och såg ingen järv någonstans. Men till slut såg Gustaf en järv som låg under ett träd och det var jättekul. Men så såg vi en till järv som sprang fram i ful fart och skulle dricka från en liten pöl som de hade i inhägnaden. Den badade också lite däri, rullade sig i gräset, kliades sig och sprang sedan vidare. Vi fick se riktigt mycket av järvarna med andra ord.

Nöjda så gick vi mot rastplatsen som ligger i närheten och då fick vi reda på att Gustaf var sjuk. Då blev jag orolig, för jag visste inte om han alls skulle kunna gå klart men han sade att han kunde det om han fick vila en stund först. Då vi satt där och jag kollade ned på kartan över området så hörde jag något från trädet alldeles bredvid mig. När jag kollade upp så såg jag en ekorre som kilade nedför trädstammen. Den stannade upp och kollade mig rakt i ögonen i några sekunder och sedan sprang den vidare för att kolla ifall någon hade spillt någon god mat. När den hade sprungit omkring ett tag, så gick den in bland träden igen och den var borta ett tag. Fem minuter senare kommer den tillbaka till där jag satt och tittade på mig från backen, som för att säga hejdå, innan den sprang den långt in i skogen.

Det var kul och nästa djur vi såg var vargarna. Vi såg tre stycken som lade sig och solade i gräset och gick omkring lite. En av dem såg ut att gäspa några gånger också, det var gulligt.

När vi kom till de persiska leoparderna fann vi två stycken. Den ena låg hopkurad och sov och den andra gick omkring på toppen av ett rest plank som stod mot ena sidan av inhägnaden. När vi kom så ville den hoppa ned, men man såg på den att den inte riktigt visste var den skulle hoppa ned. Det var som att se en katt som råkat klättra för högt och sedan inte kunde ta sig ned. Men leoparden valde till slut ett ställe att hoppa ned på och när den landade så dunsade det för att den var så tung. Inte riktigt som en katt med andra ord. Den gick fram till den sovande leoparden och strök sin panna mot dess panna, men den ville inte gosa så den fräste som en katt. Då blev den andra leoparden ledsen (såg det ut som) och gick och lade sig i deras koja istället.

Vi såg många fler djur där, men de här är de jag tyckte gjorde roliga saker som kunde vara värda att berätta om. Gustaf mådde bättre mot kvällen, men vi hade klivit upp så tidigt så vi gick och lade oss vid elva redan. Jag ska kliva upp vid 5 imorgon, så jag var tvungen att lägga mig tidigt ändå för att orka lägga mig tidigt idag. Som tur är så är det bara måndag och tisdag som jag behöver det i alla fall. Jag och Gustaf ska äta ute någon annan dag istället, eftersom vi inte kunde det igår, så det finns saker att se fram emot i alla fall.

Fem låtar/Livet

Fortsättning på sånglistan:

Dag 19: En sång som får dig att tänka på livet

Mitt svar: Long Live av Taylor Swift

Svår fråga, för man kan ju tänka på livet på olika sätt och det är många låtar som får en att tänka på det. Men för att välja någon så tar jag den här för att den får mig att tänka på hur jag vill se tillbaka på livet som jag har levt, både nu och när jag är äldre.

Singing long live all the mountains we moved
I had the time of my life
Fighting dragons with you
And long, long live the look on your face
And bring on all the pretenders
One day, we will be remembered

Dag 20: En sång som påminner dig om din mamma

Mitt svar: Hungry Heart av Bruce Springsteen

För hon ville höra den i somras så mycket. Passande tema med tanke på att det är mors dag idag.

Dag 21: En favoritlåt med en persons namn i titeln

Mitt svar: Terrence Loves You av Lana Del Rey

Den är underbar på alla sätt och vis och när skivan precis hade släppts nötte jag den här låten. Honeymoon är en av Lanas skivor som har hållit bäst med tiden.

You are what you are
I don't matter to anyone
But Hollywood legends
Will never grow old
And all of what's hidden
Well, it will never grow cold

Dag 22: En låt som motiverar dig

Mitt svar: Fight Song av Rachel Platten

Första gången jag hörde den här var på ett svenskt morgonprogram på TV och då tyckte jag att den var jättedålig, men sedan började jag att tycka den var bra.

And I don't really care if nobody else believes
'Cause I've still got a lot of fight left in me

Dag 23: En sång som du tycker att alla borde lyssna på

Mitt svar: All Too Well av Taylor Swift

Det här är en jättesvår fråga och jag skulle egentligen kunna lista tio låtar och ända ha flera stycken kvar. Därför har jag valt en låt som har mycket att erbjuda. Den går från lugn till känslosam och tillbaka till lugn, som en katharsis. Den har väldigt stark text också. Det är Taylors allra bästa låt och ända sedan jag hörde den och började tycka det så har det inte kommit en enda låt som har kunnat bräcka den.

Maybe we got lost in translation, maybe I asked for too much,
And maybe this thing was a masterpiece 'til you tore it all up.
Running scared, I was there, I remember it all too well.
And you call me up again just to break me like a promise.
So casually cruel in the name of being honest.
I'm a crumpled up piece of paper lying here
'Cause I remember it all, all, all too well.

fredag 24 maj 2019

Forts. följer

Fortsättningen på musiklistan följer nedan. Jag kommer ta fem i ett kör:

Dag 14: En låt som du skulle vilja spelas på ditt bröllop

Mitt svar: Wuthering Heights av Kate Bush

Det var denna jag egentligen tänkte ta på förra dagen, den där man skulle välja en låt från 70-talet. Jag hade ingen aning om att denna låt var så gammal.

Dag 15: En sång som är en cover av en annan artist

Mitt svar: Riptide av Vance Joy, tolkad av Taylor Swift

Första gången jag hörde den blev jag kär i låten. Jättebra cover!

Dag 16: En av dina favoritsånger från en film

Mitt svar: Young and Beautiful av Lana Del Rey

Underbar, tidlös, vacker. Den var med i The Great Gatsby.

Dag 17: En sång som featar din favoritartist

Mitt svar: Babe av Sugarland ft. Taylor Swift

Det är Taylor som skrivit låten tillsammans med Patrick Monahan, men hon frågade Sugarland om de ville ha den och så sjunger hon med på den. Jättebra låt!

Dag 18: En sång från det år du föddes

Mitt svar: Right Said Fred - I'm Too Sexy

Vilken annars?

tisdag 14 maj 2019

Minneslek

Jag har kollat på gamla bilder på mitt USB-minne och det är roligt att se saker och ting såsom det känns att de ska vara, mitt gamla rum i Sikfors, att mormor och morfar är nere på campingen, hundpromenader i skogen o.s.v. Samtidigt känns det lite sorgligt att det aldrig kan komma åter, men vissa saker känns lite skönt att de aldrig kommer åter. Det är lite roligt att se hur man såg ut då, för även om man inte var överförtjust i sitt utseende så tycker jag ändå att det är kul att se bilder på mig från förr. Är det en sak jag däremot har insett, så är det att det inte är så kul att gå igenom alla miljontals selfies från senare år. Jag får bli bättre på att sålla bort vissa selfies, så att jag kan skona mig själv i framtiden. Jag tar i och för sig inte lika många selfies nu som jag gjorde är 2015, men ändå. Det är så jävla tråkigt att bara sitta och bläddra igenom bild efter bild som ser likadan ut typ. Men det gör inte så mycket egentligen. Jag kanske uppskattar det om 10 år igen.

Jag ska avsluta med att säga en sak. Nämligen: vilken sång jag väljer till listan

Dag 13: En av dina favoritsånger från 70-talet

Mitt svar: Daddy Cool av Boney M

En av anledningarna till att jag valde den är för att jag minns att mina morbröder har spelat den på vinyl hos mormor och morfar när vi var där och hälsade på en gång. Det passar ju bra med det lite nostalgiska temat på dagens inlägg. Egentligen hade jag valt en annan låt, men den kommer på nästa plats på listan. Jag tänkte att jag inte ville köra dubbletter, utan ni får se när den kommer nästa gång jag skriver... Lite spänning blev det i alla fall, haha.

måndag 13 maj 2019

Five by five

Idag ska jag göra fem sånger från listan.

Dag 8: En sång om droger eller alkohol

Mitt svar: Losing My Way av Justin Timberlake

Dag 9: En sång som gör dig glad

Mitt svar: ME! av Taylor Swift

Jag har redan haft den låten som svar, men det är en låt som man alltid kan lyssna på och ändå bli lite gladare, och inte bara som jag lyssnar på för att jag redan är glad

Dag 10: En sång som gör dig ledsen

Mitt svar: I Can't Go On av Bayside

Sångaren i Bayside, Anthony Raneri, har en förmåga att kunna förmedla känslan i en sång inte bara genom texten eller musiken, utan i känslan med vilken han framför sången. I Can't Go On är låten som kan förmedla känslan av att ge upp utan att bli klyschig. Texten är enkel, det är inte mycket i texten som skulle få en att tänka att "den raden är ett mästerverk" eller så, men ändå slår han huvudet på spiken; allt faller på plats och känslan når ut till den som lyssnar.

Dag 11: En sång som du aldrig tröttnar på

Mitt svar: Complicated av Avril Lavigne

Jag skulle kunna ta nästan hela Taylor Swifts diskografi också, men denna låt har klarat sig sedan 2002 och jag hörde Taylor Swift för första gången 2008, så Complicated har helt klart klarat "the test of time" längre än någon låt med Taylor.

Dag 12: En sång från 2011 som du älskar

Mitt svar: Snälla bli min av Veronica Maggio

Svårt val, för Inga kläder, som är med på samma skiva (Satan i gatan), är lika bra.

onsdag 8 maj 2019

The light of freedom on my face

Idag är det dag 7 på sånglistan.

Dag 7: En sång att spela när du kör bil

Mitt svar: Getaway Car av Taylor Swift

Det kommer vara väldigt många Taylor Swift-låtar på den här listan, känns det som rent spontant. Men det finns väldigt många låtar som passar att spela i bilen, men den här känns ju lite extra passande med tanke på texten. Det är en rolig låt som är kul att sjunga med i.

tisdag 7 maj 2019

Allt och inget

Den här veckan pluggar jag för fullt, så jag har inte så mycket att berätta om det jag håller på med. Men det är dag 5 och 6 på sånglistan, så det ska jag skriva om åtminstone.

Dag 5: En sång som måste spelas på hög volym

Mitt svar: Typ alla. Jag skojar bara. I Did Something Bad av Taylor Swift.

Det är väl egentligen mest refrängen som verkligen kräver detta. Ikonisk. Lyssna på den så förstår ni varför den behöver spelas på hög volym.

Dag 6: En sång som får dig att vilja dansa

Mitt svar: Typ ingen. Skojar igen. Fast inte. Måste jag ta en så väljer jag ME! av Taylor Swift och Brendon Urie bara för att den är kul. But make no mistake, I don't dance. Om det inte är medvetet fult, gärna med inslag av 70-tals-moves såsom "baka pizza", och i hemmet där ingen kan se mig och tro att jag dansar så på allvar.

söndag 5 maj 2019

Tre i ett

Eftersom jag inte har varit ute på bloggen varken igår eller i förrgår, så kommer jag lägga upp tre sånger som ingår i 30-dagarsutmaningen på raken.

Dag 2: A song you like with a number in the title

Mitt svar: 13 Beaches av Lana Del Rey

Jag måste förstås nämna introt, som är taget ur en skräckfilm från 60-talet som heter Carnival of Souls.

"I don't belong in the world, that's what it is
Something separates me from other people
Everywhere I turn, there's something blocking my escape"

Introt sätter tonen för resten av sången och jag tycker att det stärker förståelsen för resten av texten. Min favorittextrad är:

"But I still get lonely
And baby, only then do I let myself recline
Can I let go, and let your memory dance
In the ballroom of my mind?"

Jag tänker låta texten stå för sig själv, men en sak som jag tycker är talande för Lana Del Reys skrivartalang, så är det just uttrycket "dance in the ballroom of my mind".

Dag 3: A song that reminds you of summertime

Mitt svar: Svårt, för det varierar så mycket från år till år och oftast är det låtar som spelas på radio som man tänker på, typ Kid Rocks All Summer Long (som spelades på radio när jag hade mitt första sommarjobb som poolvärd), Cascadas Everytime We Touch (som jag hade som singel-CD och lyssnade på på min bärbara CD-spelare när vi åkte på semester till Finland) eller Fly on the Wings of Love (som spelades på hög volym sommaren typ 2000 och som strömmade ut genom fönstret medan jag sprang mellan vårt hus och Lisas), men jag skulle säga att Summer of '69 av Bryan Adams är en klassiker som alltid får en att tänka på sommaren och dess flyktighet.

Dag 4: A song that reminds you of someone you would rather forget about

Mitt svar: Jag ändrar lite och tar en tid som jag helst vill glömma, för det finns nog ingen person som jag vill glömma på så sätt. Då väljer jag A Dream of You and Me av Future Islands. Så kan det vara med sånger, att de påminner om en känsla man hade då man lyssnade på dem. Även om sången är bra så har man kategoriserat den till en viss tid eller stämning och då kan man inte bara lyssna på den när som helst. Och ibland lyssnar man på den låten igen och förknippar den inte med den tiden på samma sätt som man gjort innan och då ändras allt det där.

Det var dagens tre sånger. Jag kanske gör så här fler gånger i framtiden, alltså att jag bakar ihop flera sånger i ett inlägg.

torsdag 2 maj 2019

Burning red

Idag tänkte jag börja med en lista som ska sträcka sig över 30 dagar. Jag skickar den även till Gänget på Snapchat, men här på bloggen skriver jag lite utförligare om varje låt; varför jag valt den eller en textrad jag gillar, etc. På så sätt blir det lite roligare för dem jag skickar till på Snapchat att även se låtarna här. Kommer även lista en bonuslåt här, längst ned.

Idag är Dag 1: A song you like with a color in the title

Mitt svar är: Red av Taylor Swift

Det är en låt med drag i och texten centrerar kring färger som man kan uppleva att världen blir i när man känner en viss känsla. T.ex.:
Losing him was blue like I'd never known
Missing him was dark grey, all alone
Forgetting him was like
Trying to know somebody you never met
But loving him was red

Eller min favoritdel av texten:
Remembering him comes in flashbacks and echoes
Tell myself it's time now, gotta let go
But moving on from him is impossible
When I still see it all in my head in burning red

Dagens bonuslåt är: Blue Jeans av Lana Del Rey "I Will love you till the end of time / I would wait a million years / Promise you'll remember that your mine / Baby can you see through the tears?"

Här är hela listan, så ni vet vad som väntar:


lördag 27 april 2019

One of these things are not like the others

Jaha, så kom man in i vardagslunket i alla fall. Det var inte så farligt ändå. Idag vaknade jag av att jag var sugen på en Delicato-boll för jag drömde att jag åt en. Direkt som jag klev upp skulle vi iväg till odlingslotten för det var allmän städdag där idag. Det gick jättesnabbt och sedan gick jag och Gustaf till hundkaféet och åt lunch. Jag såg en svart labrador, vilket fick mig att sakna Harry. Jag saknar Cookie också. Det är så tråkigt att jag inte har kunnat åka upp något denna termin, men om två månader så åker jag ju upp igen.

Taylor släppte en ny singel igår i alla fall, så jag har fått ny musik att lyssna på. Det är en helt ok låt, den heter "ME!" Hon sjunger den tillsammans med Brendon urie från Panic! At The Disco. Som sagt är den helt ok, men lyriskt är den ju inte vad man kan förvänta sig av Taylor. Jättemånga hatar första delen av bryggan, då de sjunger "Hey kids! Spelling is fun!" Väldigt cringey! Men det är roligt att försöka lista ut vilken ledtråd som säger vad nästa album ska heta. Nästa singel blir väl "Lover" antagligen. Det är redan utlistat, om vi har rätt. Med vi menar jag och andra fans som sitter och försöker hitta ledtrådarna. (Taylor har sagt att det finns ledtrådar till albumnamnet och nästa singel.) Det är faktiskt kul, som en detektivgåta. Det spelar inte roll om man har rätt, det är bara kul att spekulera. :)

Idag regnade det i Göteborg för första gången på länge. Det känns så konstigt att det inte regnar så ofta nu, för det gjorde det ju verkligen när vi flyttade hit. Jag älskar ju regn, så jag blev glad.

måndag 22 april 2019

Tillbaka

Idag kom vi hem från Gullholmen. Jag pallar inte. Jag vill aldrig åka därifrån. Fast jag åker inte dit för naturen och det pittoreska och hela det köret. Jag åker dit för att därute finns bara saker att göra för stunden. De säger att man ska ta dag för dag, men det är ju bara dag för dag av samma ändlösa ting. Men inte där, där kan du sova om du är trött, där kan du läsa om du vill; där kan du göra det du vill men som det annars känns som att du inte borde. Därute finns inte den känslan; det finns inget du egentligen borde göra, det finns ingenting annat som du hade kunnat göra istället. Nu är det över.

tisdag 2 april 2019

Eden

Ibland färdas jag genom tid och rum till ett sinnestillstånd, en känsla jag kände när solen lös in genom fönstret och jag ser den, gul och glödande mot tapeten. I nästa sekund förflyttas jag mot ett nytt minne av en känsla jag hade när jag promenerade och kände sommarsolen mot huden och energin spratt i kroppen. Sedan står jag inne på Kioskbaren och ska välja godis, jag andas in den där typiska kioskdoften av godis och andra sötsaker. Detta har skett på en sekund, och sedan tas jag tillbaka till nuet. Jag sitter kvar på samma sätt som jag gjorde innan och jag nickar åt det någon säger, men inombords är jag berörd av dessa lyckliga minnen och undrar över vad som kan ha framkallat dem. En strimma av vårsol eller ett ljud som påminner om någonting jag inte riktigt kan placera, men som ändå för mig tillbaka till något som var värdefullt just för att det var så vanligt då. En enkel stund som endast innehöll det ögonblick jag befann mig i då. Hade jag vetat då att det var vad lycka var skulle jag inte minnas det idag.

söndag 31 mars 2019

Nostalgi

Förflutna dagar, endast omtyckta för att de innehåller något som endast kunde fångas efter att det redan var för sent. De rena känslorna kan endast upplevas när ögonblicket är förbi. Solens strålar bränner för hårt, men efteråt kommer deras hetta att eka på huden. Stunder av lycka som vi bara levde igenom kommer vi senare att återgå till och le åt, något vi inte kunde förstå då. Ett fragment av en värld som kanske inte ens existerade när det skedde, men som är det verkligaste du har känt nu. Och du håller kvar vid dem, för du vet inte att du är i en sådan stund i just detta ögonblick.

torsdag 21 mars 2019

Projekt

Jag har precis varit och pratat med en person angående att lära ut lite svenska till tyska volontärer som kommer till Göteborg i höst. Först trodde jag att det skulle vara ett volontärarbete, men det verkar som att det kommer att bli en ersättning också. Det gör mig lättad, för det var just konkurrensen mellan jobb som ger pengar och det här, som är givande men som kanske hindrar mig från att ta vissa jobb, som gnagde i mig. Men nu känns det bättre. Jag har aldrig lärt ut svenska förut, jag trodde upplägget skulle vara lite annorlunda. Jag ska själv få välja ut lite litteratur som vi ska använda och så. Det ska bli intressant.

Ikväll ska jag på min första bokcirkelträff. Egentligen har det redan varit två träffar, men jag har råkat missa just båda dessa. Men idag är det min tur också! Det är en arbetarbokcirkel och det är en del av oss som läste svensk arbetarlitteratur som temakurs förra våren som är med i den. Det var en bra bok vi läste till denna gång också. Den heter Ingenbarnsland och är skriven av Eija Hetekivi Olsson. Jag rekommenderar den.

Nu ska jag läsa lite arbeten till imorgon.

onsdag 20 mars 2019

I'll take my chances with the rain



The sky’s not gonna fall
Well, maybe it will
And even though you never call, I hear you still
Even if the papers say to stay inside all day
I’ll take my chances with the rain
With the rain