Rikedom

Tänkte bara dela med mig av några av de tusentals bilder som ingår i min bildrikedom. Här är bilder på mig och hundarna.

Skönhet

Just nu står TV:n på och jag halvtittar på slutet av Skönhetsfällan. Jag tycker det är roligt att se en sådan förvandling från att ha ett skönhetsproblem till att få det botat. Jag kan verkligen förstå den lättnaden. Efter mina medicinkurer var det som att få livet åter och jag kan tänka mig att de som får hjälp i programmet känner något liknande.

Mitt tycke för skönhetsprogram tar dock inte slut där. Jag är väl medveten om att jag värderar vikten av min egen skönhet som större än genomsnittsmänniskan, men mycket av det har att göra med hudsjukdomen jag led av i större delen av mitt liv. Det tär ganska mycket på ens självförtroende liksom. Med det sagt, jag älskade programmen The Swan och Extreme Makeover som barn. De var program som gick ut på att fula människor fick genomgå plastikoperationer så att de blev vackra. Varje program var som en Askungesaga och jag älskade det! I efterhand inser jag hur skadliga de programmen är och skulle inte vilja ha tillbaka dem på TV. Skönhetsfällan är annorlunda och handlar snarare om folk som råkat illa ut och får hjälp att korrigera abnormaliteter som uppstått, så det är ändå ett okej program. Det är inte fel att vilja se vacker ut, men när samhället i alltför stor del lägger vikt vid kroppars utseende och på hur folk ska se ut för att vara "vacker" så går det lätt för långt.

Ibland tänker jag på de där plastikoperationsprogrammen och jag är glad att inte de nya generationerna tittar på dem. (Om än de tittar på Paradise Hotel, vilket kanske är värre.) För det är sant som det är sagt, skönhet ligger i betraktarens öga. Jag hade kunnat säga så mycket mer om det här och kunna komma in på andra områden kopplade till detta, men jag ska inte göra det för det blir för långt då. Jag ville mest dela med mig av detta minne utifall att någon hade glömt bort det.

Katter

Mjaulte

Missler kramar min arm

Little ball of fur

Maltes ben får inte plats på ryggstödet

Skitdag

Idag har varit en riktigt skitdag rakt igenom! Den började med att jag väcktes från en intressant dröm som dessutom var underbar eftersom att Muffin levde i den. Det var en mycket abrupt väckning från väckarklockan som ringde för att det var dags att kliva upp för att tvätta. Jag klev upp och gick ned med en överfylld tvättkorg till källaren och upptäckte att det hade varit en översvämning innan för golvet var delvis täckt med vatten. Det var ju bara att sortera all djävla tvätt i flera högar för just idag skulle sängkläderna och handdukarna tvättas samt Gustafs jacka och filtarna, utöver den vanliga tvätten, sedan fick jag städa upp efter mina grannar - igen. När jag kom upp hann jag bara äta frukost innan jag skulle ned igen och så pågick det ända fram till 12 då tvättiden var slut. Jag hade tänkt läsa en massa innan lektionen men det var ju bara att duscha och stressa ihop grejerna och dra.

Väl på bussen kom jag ihåg att vi hade en seminarieuppgift tills idag som jag helt och hållet glömt bort att göra. När jag ska kliva av bussen vid uni så slog jag dessutom i huvudet i taket på bussen då jag satt vid en upphöjning. Jag hade blivit lite sen och stressade uppför backen. När jag, stressad och andfådd kom fram till salsdörren så är den låst. Jag knackade försiktigt en gång och sedan ordentligt men ingen öppnade. En lärare som jag kände igen gick förbi och jag tänkte fråga om hon kunde låsa upp dörren och se efter om någon var där, men allt jag fick ur mig var ett famlande "Ööh, jo, jag undrade... Salen, vet du... ööh..." Och hon ba "Jag vet ingenting om den." (Inte elakt, jag fick typ mer "stop wasting my time"-vibbar) Så jag tackade och kollade på lärplattformen och där ser jag att det står att seminariet är inställt. Jag tänkte passa på att köpa en mascara på Åhléns, men såg att just den sorten jag brukar köpa var helt slut!

När jag skulle börja ta itu med en del saker jag behövde få gjort på kvällen så strulade internet jättemycket, men som tur var kunde jag använda mobilen. Jag började med seminarieuppgiften, men upptäckte precis när jag hade skickat in den att den skulle inte göras förrän nästa vecka och att dagens seminarieuppgift var svårare och dessutom betygsätts den! Det var ju bara att sätta igång med den också.

Det är en massa annan småskit också som hänt men som jag inte minns nu. I slutändan gick det ju bra och jag fick mina seminarieuppgifter gjorda, vilket är det viktigaste! I helgen kan jag alltså ta det lugnt och läsa i lugn och ro och kolla lite Once upon a time.

Elle Woods

Min idol som hjälper mig genom mitt första kontorsjobb


En sann inspiration


Tack vare henne vet jag att trots att patriarkatet smyger sig in överallt kan jag komma över det och att det är viktigt att vara sann mot sig själv och att jag kan finna styrka i det.

Hjärtan

När jag tänker på Cookie tar mitt hjärta några glada extraskutt

Och när jag tänker på Harry nästan spricker hjärtat av längtan

Vad som komma skall

Idag ringde jag mina första personer helt själv på jobbet! Jag fick hjälp när jag bad om det så klart, men vissa pratade jag med utan att behöva be om hjälp. Det är kul att jobba med det här och jag längtar tills jag verkligen kommer in i arbete och kan börja maila folk och även svara på samtal också. Jag ska nog anmäla att jag kan jobba ett par veckor i juni också. Jag hoppas i så fall att jag får det för det vore bra med lite extra pengar i sommar.

Imorgon ska jag ha min första körlektion på typ 9 månader. Det ska bli skönt att komma igång med det igen så att jag förhoppningsvis äntligen kan ta det! Jag tror redan nu att jag inte kommer vara lika nervös så att jag sumpar det nästa gång. Delvis för att teorin sitter bättre nu, men även för att jag inte bryr mig lika mycket. Jag är inte bunden till Sikfors denna sommar. Om jag inte kan ta körkortet så behöver jag helt enkelt inte vara uppe lika mycket, då räcker det med ett par veckor. Bara det faktumet gör att jag inte känner samma förlamande press som jag lade på mig själv förra året. Plus att jag har pengar för två uppkörningar denna gång.

Världens undergång

Det här är så jag.

Tass

Gustaf har varit sjuk hela helgen. Det är det sämsta tillfället att bli sjuk på om han nu väl ska gå och bli sjuk för att jag är helt och hållet ledig denna helg. Jag snackar ingenting att läsa (som jag fått tag på i alla fall) och ingenting att skriva. Det har varit den perfekta helgen att göra saker utan lite ångest gnagande i bakhuvudet. Ok, den är i och för sig i princip alltid där. Innan Muffin dog hade jag ett system för att få bort den. När jag är rädd eller ledsen brukar jag ropa på hundarna, så när jag kände ångest blev det så att jag sade Muffin och Cookies namn för mig själv och började tänka på dem. Det tog ett litet tag, men till slut insåg jag att när jag väl gjorde det så försvann ångesten. Det blev som ett slags inlärd respons. Ångesten börjar --> Muffin och Cookie --> jag undviker ångesten. Det var ett bra sätt och det enda som någonsin funkat för mig. Men när Muffin dog och jag sade hennes namn så infann sig ett hål i mitt hjärta istället. Ångesten fick sällskap av en känsla betydligt mer förödande. Så jag säger deras namn inte mer då.

Jag har alltid kunnat beskriva mina känslor på ett mer eller mindre bra sätt, men jag vet inte hur jag ska beskriva den här känslan. Min trygghet är återigen borta, på flera sätt. Hon tog alltid hand om mig, hon tog hand om alla som behövde någon. På natten samma dag som hon dog kom hon till mig i min dröm, som för att låta mig ta farväl en sista gång. Jag kan inte beskriva hur det känns att vara utan henne för evigt.

Cookie strikes again

Titta i bakgrunden...























... Cookie! X,D

Cookie

Hon är så himla söt! Jag fångade en bild när hon gäspade och hon ser så rolig ut.

Jobbsnack

Idag fick jag själv prova på att ringa i telefonen och det gick bra! Jag blev coachad av min kollega, utan honom hade det inte gått lika bra men det börjar likna något i alla fall! Jag tycker att mina kollegor i callcentret är snälla, men det finns en annan person som har uttalat sig på ett sätt som jag inte tyckte om överhuvudtaget. Det var ett fördomsfullt uttalande och som visar på brist av empati. Jag ska inte säga mer här annat än att jag är glad att jag inte kommer prata så mycket med den personen. Det är dessutom flera vuxna människor som kallar att gå på toa för att pudra näsan. (Jag vet, det är så knäppt!) När en person sade att en kille var och pudrade näsan kom ovan nämnda person (den med brist på empati) och sade "Det hoppas jag verkligen inte! Det kan man inte säga om killar, de pudrar inte näsan!" Som om den där halvsexistiska/halvtransfobiska kommentaren inte vore nog så visade den personen verkligen vem den var idag när den gjorde vissa uttalanden. Men som sagt tycker jag att alla andra verkar snälla och så.

Övervakning och straff

Snart ska jag på jobbet för att medlyssna i ett par timmar. Snön har för första gången sedan jag flyttat hit faktiskt täckt marken i mer än ett dygn. Det är kallt både ute och inne. Jag sitter under filten och tänker på Foucault. Jag tänker på att jag går emot mina principer, och fast jag vet att många inte har ett problem med att göra det själva så har jag det. Vissa kanske tycker att en klädkod är en petitess men jag ser det ur Foucaults perspektiv. Det är ännu ett sätt att kontrollera oss. En uniform är en grej, men klädkoden är till för att censurera och för att ta bort alla element av 1. underklassen, 2. individualiteten och 3. friheten. Det är det som stör mig allra mest. Den blinda lydnaden, att underordna sig auktoriteten. De tar sig in i våra huvuden och utan att fysiskt ta i oss, utan att ens ha sett oss, har de redan kontrollerat oss. Jag tänker inte säga mer om det, hade jag tänkt. Jag ville förklara vad mitt hat för klädkoden grundar sig i. Samt att jag har erfarenheter av sexistiska kommentarer på grund av "klädkoden" så jag har fått erfara på egen hand hur det egentligen funkar med klädkoder.

Men mest av allt vet jag att det här är inte den jag är.

Stilla fundering

Jag tror att Cookie tittar så mycket på mig och Emilia när vi somnar bredvid henne för att hon är van vid att Muffin ligger där och vaknar upp och funderar om det inte är henne hon känner ligga så tätt emot.

Karriären

Jag känner mig rätt tom i huvudet. Jag antar att det är så när jag kliver upp tidigt. Imorgon ska jag ta en sovmorgon och läsa materialet till seminariet och in på min andra jobbdag. Förra gången satt och jag blev bombarderad med information om dataprogrammet de använder men jag vet inte hur mycket jag egentligen lärde mig. Jag var helt mosig i huvudet efteråt. Det är så mycket man ska lära sig att det kommer ta minst en månad innan jag kan börja jobba på egen hand, kanske två.

Jag fick VG på kandidatuppsatsen, vilket gjorde mig mycket förvånad och glad. Efter allt slit och all ångest så lönade det sig till slut. Det är bara synd att jag gav min uppsatspartner ett gratis VG eftersom att jag skrev uppsatsen helt och hållet på egen hand, men jag skiter i det för ett VG var bättre än vad jag vågat hoppas på! Jag är bara glad att jag slipper träffa henne mer.

Litteraturvetenskapen går bra men jag önskar att det vore lite högre standard på utbildningen. Jag vet att det bara är en grundkurs men för det behöver de inte sänka kraven hur lågt som helst. Min första kurs på universitetet var också en grundkurs, men det var en med bra tempo och hög kvalitet på undervisningen. Och vet ni vad - jag har aldrig lärt mig så mycket av ett språk på så kort tid! Jaja, jag får mer tid till att jobba nu, vilket är bra. Jag tror dessutom att den första delkursen håller lägre standard än vad de andra delkurserna kommer att göra.

Nu ska jag sova för jag är dödstrött! Jag hoppas på en drömrik natt.

Utan mask

Jag är egentligen inte så mycket för film. Filmfestivalen hade ett par bra filmer men även några som inte föll mig så mycket i smaken. Vissa saker är det tänkt att man ska gilla. Det är tänkt att jag hellre ska gå ut och se en film än att sitta ensam i lägenheten och se ut på människorna som kämpar med att hålla paraplyet upprätt och inte låta blåsten ta det med sig. Ibland vill jag hellre det, idag vann den sidan över mig och jag gick och såg Land of Mine. Det var den bästa filmen jag såg på filmfestivalen så i slutändan var det ett bra beslut att gå dit. Samtidigt var jag obekväm under hela tiden förutom de nära två timmarna då jag satt i mörkret och var lika uppslukad i filmen som alla andra. Ibland är det okej att inte vilja gå ut och möta världen, jag skulle säga att det mer än ibland är bra att inse att man inte vill det och lyssna på sig själv.

"Och så dessa masker! De gå med mask allesammans. Till på köpet är det deras största förtjänst. Jag skulle inte vilja se dem utan. Ja, inte heller själv visa mig utan! Inte för dem!"

- Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas