Väntar på en ängel

Jag har insett att en del av varför jag inte bloggar så mycket längre är för att jag inte längre vill dokumentera det som sker eller vissa saker som jag tänker i lika stor utsträckning. Men också för att jag sällan sitter vid datorn nu för tiden. Ibland vill man bara hålla allting för en själv så att man slipper gå igenom gamla blogginlägg och skämmas ihjäl för att man en gång i tiden skrev en viss sak. Det har hänt. Men samtidigt så var jag annorlunda då, så jag kan väl förlåta mig själv för sättet jag skrev på som 17-åring, men att göra samma misstag igen som 25-åring är bara inte acceptabelt. Samtidigt inskränker man sig själv. Tänk om det jag vill säga är någonting jag kan stå för i framtiden? Men det är egalt, för jag tycker inte risken är värd det. Och visst hade jag kunnat skriva någonting genomtänkt istället, som om jag skrev en krönika. Men det känns meningslöst. Så det blir korta inlägg om att jag har flyttat eller skaffat en katt och kanske en dag när det blir lite liv i mig igen så blir det även liv här. Jag kan se tillbaka på ett visst år och tänka att det var min peak, att jag inte kommer att bli bättre än så igen. Att det är den jag trivdes med att vara och att saker och ting flöt på av sig själva då. Då känns det återigen meningslöst att skriva något nu, det känns bara som en dålig imitation då. Det känns som jag försvinner...

Färdig med allt

Lägenheten är så gott som färdig efter flytten nu. Inga lådor som skräpar, men det finns så klart en del kvar som ska fixas. På något sätt kändes flytten från Stockholm till Göteborg roligare än den här. Den här flytten har bara inneburit en massa jobb, den förra innebar ett nytt kapitel. Jag skulle inte vilja byta tillbaka till ettan, men jag vill bara att det ska vara över. Jag vill att möblerna ska komma, jag vill att diskmaskinen ska fixas och jag vill ha lampor, en byrå och en hylla så att jag faktiskt kan förvara grejer någonstans. Men nu är målet i sikte i alla fall. Jag har fortfarande ont i ett av mina fingrar efter att ha skrubbat ugnsplåtarna till förra lägenheten. Det fick till och med en liten förhårdnad där, now that's dedication!

Nu hoppas jag bara att det inte snöar något mer, för det är inte december längre och det är inte tillräckligt med snö för att det ska gå att göra något kul i den ändå, typ åka skridskor. Jag vill att våren ska komma.

Efter midnatt

Nu sover han sött bredvid mig, den där Tasse. Han kan verkligen konsten att härja när man minst av allt har tid att ägna uppmärksamhet åt någon, speciellt inte var trettionde sekund. När det blir lite varmare ute ska jag ta med honom på promenader i koppel. Han ska få följa på picknick och sitta med mig i gräset har jag tänkt. Han är riktigt fin, min katt. Nu ska jag också sova. Jag tog en tupplur bredvid Tasse tidigare idag och det var så mysigt att den råkade bli 2,5 timmar lång, så jag är uppe sent och pluggar nu. Ärligt talat hade jag kunnat lägga mig för en timme sedan, men det är okej. Imorgon ska uppgiften vara inlämnad så jag är helt ledig i helgen. Då vill jag läsa en av mina böcker som jag har lånat på bibblo. God natt nu!

Jag måste plugga, Tasse

"Katter sover så mycket, hahaha." Bitch, where?!?!?!

Avsked

Idag sade jag ett sista farväl till den gamla lägenheten. Sedan jag flyttade hemifrån har jag aldrig bott på ett och samma ställe så länge som i just den. Det är dessutom min första förstahandslägenhet, även om jag så klart delade den med Gustaf. Men jag är glad för att vi fick den här tvåan. Ingen mer total insyn, jag behöver inte ha släckt eller låg volym på TV:n om kvällen för att Gustaf ska sova, och vi har lite mer utrymme för sovgäster och för oss själva. Men aldrig mer kommer jag att se när pilträdets grenar svajar lätt i vinden, titta ut mot teater Aftonstjärnan och påminnas om att det är en föreställning just den kvällen och aldrig mer kommer jag att uppleva nya minnen där. Så jag förvarar de gamla minnena istället. De känslor och händelser jag upplevde där kommer jag att minnas, även om vissa saker med tiden suddas ut. En sak som jag har tänkt på är hur noga jag minns saker i alla hus jag har bott i, såsom var rummen låg, vars saker och ting hade sin plats, och vilka möbler som fanns där. Jag kanske inte minns varenda detalj, men jag vet att jag kommer minnas hur det var att vara i den lägenheten. När jag är 60 år kommer jag att kunna blunda och färdas tillbaka till denna plats och känslan av att ligga på soffan och titta på träden, stanna uppe till alltför sent för att sista minuten-plugga eller då vi tog hem Tasse för första gången.

Men nu har jag tagit mitt sista avsked och imorgon lämnar jag tillbaka nycklarna. Jag kommer att göra det med lätta steg.

Kvällskåseri

Det är när klockan är 23.23 en torsdag då man precis har blivit klar med att lägga allt golv i den nya lägenheten, man bara kommer på fyra diktrader och man googlar "cream soda Sverige" som man undrar vad man egentligen gör av sitt liv. Innan man vet ordet av dyker gamla oförrätter upp i minnet och framtiden är mer ett hot än ett löfte. Fast någonstans mellan dåtid och framtid. 23.23, nuet som gled förbi. Jag hann endast tänka tanken så var det borta, så kort är nuet. Vad finns det då kvar att leva i? Så jag googlar på "cream soda Sverige" och får fram en matsida på nätet. Så långt tänker jag inte gå för att köpa den, tänker jag, och åker en extra mil till nästa affär för att köpa den i butik. Jag har alltid varit en sucker för det förflutna.