Hår & sånt

Ack, jag önskar jag hade ännu fler vackra klänningar att ha på mig! Jag köpte en underbar klänning igår, men den är för fin för att användas till vardags. Det var egentligen en vardagsklänning jag var ute efter, men jag föll så otroligt mycket för den här klänningen att jag köpte den. Nu får jag hitta en billig på H&M så min vardagsstil blir lite varierad också... Jag träffade Angelica igår. Vi gick en stund på stan och spenderade hela kvällen på ett kafé i sedvanligt manér. ;)

Nu har jag fräschat till frisyren också. Jag klippte mig på Salong Weiss i Alvik igår. Den frisörsalongen rekommenderar jag starkt! Först skulle de tvätta håret på mig och de lyssnade verkligen på mig när jag sade att jag inte ville att luggen skulle bli blöt för att den blir så himla bångstyrig då. Sedan frågade hon alltid mig om jag blev nöjd med klippningen, lockningen o.s.v. Hon stylade t.o.m. mitt hår utan extra kostnad. Jag fick te och kakor och så hämtade de tidningar åt mig. Man blev helt enkelt servad i allt! Dit kommer jag fortsätta gå i framtiden. Jag, som har frisörskräck, har aldrig blivit så nöjd med hårklippning som jag blev igår och känner inte att det kommer vara jobbigt att klippa håret där igen! Jag brukar vänta ca. sex månader till nästa klippning om jag är nöjd med den förra, men är jag missnöjd kan det gå hur länge som helst. Även om jag har behov av att klippa mig har jag en alltför stor rädsla för att faktiskt göra det p.g.a. det. Denna gång gick det nio månader sedan senast och jag borde ha klippt mig för kanske fyra månader sedan.

P.S. Har ni märkt hur många frisörsalonger som heter typ "Hår å sånt"? Det har jag, därav titeln. D.S.

Droppen

Det var droppen. För andra gången har jag upptäckt att min hyresvärd gått in i mitt rum medan jag varit borta (antagligen för att trycka på knappen till värmepannan ute i garaget, den brukar krångla) och sedan låst min dörr! Det är hutlöst! Förut låste jag dörren mellan mitt rum och övriga huset ibland, men jag ska banne mig börja göra det hela tiden.

Varför är det så dyrt att färga håret på salong?! Nu kan jag inte färga mitt hår, utan kan bara klippa det. Jaja, plånboken tackar åtminstone. Jag har fått en tid på torsdag 11.15. Jag gruvar mig lite inför det för jag ska klippa mig hos en av frisörerna som har fått dålig kritik angående färgning på en sida där man rankar olika frisörsalonger, men Gustaf hade henne senast och sade att hon klippte bra, vilket jag märkte själv att hon hade gjort på honom.

Jag har köpt godiset till Gustafs påskägg idag. =) Jag ser verkligen fram emot påskhelgen. Vi ska till Västerås och så ska vi gömma påskägg. Det är nog den bästa traditionen någonsin.

Nu ska jag gå och kolla lite på texter jag vill ha till antologin. Ikväll ska jag göra tacogratäng för första gången. Hoppas det blir gott, annars får jag och Gustaf äta hårdbröd till middag. ;)

Rädsla

Jag har varit så rädd på sistone. Jag är alltid rädd, men det brukar inte spela någon roll för finns det en bok i närheten behöver jag bara fly in i den. Men det finns någonting som smyger sig ut och fäster sig i mina dikter. Jag kan sitta helt still och i mitt huvud fly till en vid barrskog där träden sluter sig omkring mig och täcker mitt huvud med grenverket. Men skriver jag då en dikt om detta märker jag att det är inte en dikt om lugnet och ron man finner där, det är en dikt om flykten undan det jag räds.

"En författare är en människa som inte kan behålla sina vanföreställningar för sig själv."
- Aksel Sandemose

Göteborg

Jag och Gustaf har fått lägenhet i Göteborg! Inflyttning är den första juni så nu är jag ännu mer desperat över att få sommarjobb. Det är en etta på 30 kvm. Jag tyckte att det var lite väl litet, men det gör ingenting ändå för att området är bra! För mig är det viktigast.

Här är en bild på lägenhetsbyggnaden. Den ser jättefin ut, tycker jag!

Att leka med orden

Igår åt jag och Gustaf på Beefeater Inn. Det var St. Patrick's day igår så det var många där. Det är kul att äta just där eftersom att det oftast brukar vara mycket folk inne på puben. Atmosfären blir bättre när det inte är alldeles tomt eller alltför tyst. Efteråt gick vi till Muggen tvärsöver gatan. Killen i kassan pratade mest engelska, vilket var skönt. Jag hade nämligen stått och översatt en mening från engelska till svenska i huvudet och försökte komma på bästa sättet att förmedla vad jag ville ha sagt på svenska. Som tur var behövde jag inte det ändå. Vissa ord på andra språk fastnar man vid i huvudet, så är det. När jag gick tyska var det många tyska ord jag tänkte först innan det svenska ordet hann komma upp. Jag är inte ens flytande i tyska!

 Jag har textinlämning imorgon så jag måste bli klar med mina texter tills dess. Det är svårt att skriva dikter med så korta mellanrum, känner jag. Åtminstone när de ska följa det temat jag valt ut. Jag vill att den här diktsamlingen ska representera den jag är och hur jag känner. Den ska vara ett förnimmelse av mitt väsen. Det är viktigt för mig att det blir så och sådana dikter kommer inte bara upp i huvudet på löpande band ska jag säga.

Omfirandet

Jag har kommit på att jag inte berättat om hur det var när jag och Gustaf firade om vår ettårsdag! Det var hur bra som helst, förutom att vi var dödströtta och skulle upp jättetidigt morgonen efter för att åka till Göteborg... Skämt åsido, det var jättebra. Så länge vi får somna in bredvid varandra är allt bra. Vi var (så klart) sena till Villa Godthem där vi skulle äta, så vi var tvungna att skynda oss till tunnelbanan. Utanför dörren stötte vi dock på Gustafs svåger som kom åkande i sin bil så vi stannade och pratade med honom en snabbis. Efter det var det ännu mer bråttom. Men vi hann. Vi tog spårvagnen ut till Djurgården, det är där restaurangen ligger. Det var inte så många på restaurangen när vi var där, så det var lugnt och tyst. Vårt bord hade en fin utsikt över vattnet men det var så mörkt då att vi inte riktigt kunde njuta av den. Vi åt båda toast skagen till förrätt och plankstek till varmrätt, men Gustaf valde deras hemgjorda glass till efterrätt och jag tog crème brûlée. Det var jättegott med varmrätten och efterrätten, men vi båda kände att deras toast skagen inte var så prisvärd. "Gott, men för dyrt", säger Gustaf. Jag säger att den smakade lite väl mycket hav. Typ salt? Jag vet inte.

Hela den stunden var så underbar för jag fick för en gångs skull faktiskt känna mig fin, även om det jag bar inte var så dyra kläder. Första gången vi var där försökte jag att passa in på detta flådiga ställe att jag sket i vad jag kände mig bekväm med att bära. Lesson learned!

Nu har jag skrivit om det. Nu ska jag spendera tid med, gissa vem, Gustaf. Naturligtvis. ;)

Mat på ett fat!

Idag har jag och Gustaf tagit en promenad. Det var soligt ute och inte alltför kallt heller. Temperaturen på sistone har ju varit väldigt låg med tanke på att solen under denna tid lyst starkare än på hela året. Gustaf gjorde våfflor till frukost åt mig idag. Han är så himla snäll! Jag ska laga spaghetti och köttfärssås ikväll för det är min rätt. Vi är lite som mormor och morfar på det sättet. Hos dem är det så att mormor lagar den mesta av maten medan morfar brukar hjälpa till. Men vissa rätter, såsom stuvade makaroner och köttfärssås, det är morfars rätter; de får han laga. Så är det hos oss också lite grand; jag lagar alltid stuvade makaroner och så gör jag köttfärssåsen, annars gör Gustaf det mesta. Jag brukar få laga mat hemma hos mig, men jag hatar det. Det är tråkigt att laga mat, men det är väldigt gott att äta! Imorgon ska vi äta ute. =)

P.S. Rubriken är något som mormor alltid brukade säga till mig när jag bodde hos henne och morfar, utifall att någon undrade. D.S.

Min favoritdikt

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.


Ibland behöver man bara få läsa underbar poesi som denna och det kan vara nog för att skänka hjärtat ro och göra de evigt susande tankarna stilla. Om så bara för en stund.

Fota mig!

När jag var på Därmedpasta häromsistens såg jag ett sällskap på två män och en kvinna som satt och pratade och åt. Vid ett tillfälle gick stolen sönder för en av männen, som hamnade på toppen av högen med stolrester. Han ställde sig upp och skrattade och det var inget mer med det. Tre sekunder senare såg han att hans vän ville ta kort på det där så han satte sig ned på stolresterna igen och gjorde en min till kameran. Jag reagerade genast inombords. Alla poserar på ett eller annat sätt på bilder; att de brukar vara fejkade på det sättet är ju inget nytt eller ovanligt. Men att faktiskt sätta sig ned på stolen igen och försöka återskapa händelsen känns bara dåligt. Vad fan, liksom.

Ville bara dela med mig av det för det fick mig att tänka på hur världen ser ut idag med alla som lägger upp bilder på "roliga ögonblick"(läs fejkade ögonblick). Varför inte bara låta ögonblicket vara vad det var istället för att försöka återskapa något, ta bild på det och, vad, visa det för folk?! Man får lägga upp bilder på vad man vill så klart, så brydd är jag inte i vad folk gör. Men vad är det för meninge med bilder som är rekonstruerade? Jag hörde på TV eller läste i en tidning att det var någon bloggare som alltid skulle ta kort på maten så att folk inte fick börja äta förrän det var gjort. I mitten av maten skulle hon också duka undan allt skräp och göra allt lika perfekt som förut innan hon kunde ta en ny bild på hennes åh, så lyckade middagsbjudning. Jag tror jag spyr. Varför ändra på verkligheten och försöka dokumentera något slags perfekt yta som inte alls återspeglar verkligheten? Det var precis så det var med killen vars stol gick sönder. Stunden var över. Allt som är kvar är ett fejkat fotografi som förlorat sin glans.

Gryffindor-anda

För jag kommer aldrig sluta vara den som står upp för de jag älskar. Jag kommer aldrig att sluta vara den som inte sätter den jag älskar främst av allt och strider för den ihärdigare än jag skulle kämpa för mig själv. Det är den jag alltid varit och det är den jag aldrig får glömma att vara.

"Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort."
-Astrid Lindgren

För tillfället

Jag längtar efter mina hundar. De bästa skogspromenaderna man tar är med hundarna. De är så roliga där de springer omkring och leker och de utgör ett utmärkt sällskap samtidigt som man får gå där i lugn och ro. Självklart gillar jag att ta promenader med andra också, till exempel i staden tycker jag mer om att ha sällskap av människor på mina promenader. Jag och Gustaf går ofta och upptäcker nya delar av Stockholm eller kanske bara njuter av de vi redan gått genom hundra gånger förut. Idag gick vi mellan Odenplan och Fridhemsplan.

Jag ska förbereda mig för att söka jobb idag och imorgon. Jag ska söka både extrajobb och sommarjobb. Jag ska även få ett så kallat superpresentkort för att jag ställer upp på att svara på enkäter från ännu en sådan där avriven lapp. Ett sådant där presentkort jag talar om innebär att man får en värdecheck på 100 kronor och så kan man välja mellan en massa olika butiker var man vill använda rabatten. Fika och 100 spänn är inte dåligt, det. Nästa gång kanske det blir gratis bio för mig också. Hoppas bara att jag får ett jobb också!

En avriven lapp

På universitetet finns det ställen där det brukar finnas en hel del lappar från folk som skriver att det gör något experiment eller skriver en uppsats till vilken de behöver samla intervjuer och dylikt. Jag har rivit av mailadressen från en sådan lapp som jag sedan hittade i min väska. Det var så länge sedan jag rev av lappen att jag helt och hållet glömt vad det handlade om, men eftersom att jag litar på mitt dåtida jag tänkte jag att det antingen var något intressant eller att ersättningen var bra. Jag tänkte att det vore värt att fråga vad experimentet var om och vad ersättning var (man brukar få en biobiljett). Så nu ska jag möta en person nästa torsdag som ska fråga ut mig om min musiksmak. Ersättningen var en fika, men eftersom att experimentet verkade kul så behövde jag ingen vidare ersättning. Det kommer ändå alltid upp nya lappar för den som är intresserad. ;)

Vänner

Förra veckan var rolig då jag var med flera vänner som jag inte träffat på ett tag. På tisdagen träffade jag Angelica. Hon hade åkt från Uppsala för att träffa mig och det var jättekul, som vanligt. På torsdagen träffade jag först Issa på 44:an och senare på dagen åkte vi hem till Jonathan och Jakob, där jag sedan stannade till sena kvällen. Underbart. Med undantag från när Jakob sprang runtomkring min spelare när vi spelade Black ops och jag hade problem med att: 1. Rikta vapnet 2. Rikta min överkropp åt önskat håll 3. Skjuta Jakobs spelare o.s.v. Ni fattar.

Att vara mig själv

Stupid Urban outfitters-advertisements getting me to click on them and see all their pretty dresses. And still-not-stupid Gustaf for telling me they have a store in Stockholm.

Har jag sagt att jag är på klänningsjakt nu? Jag har redan köpt klänningar för så mycket jag tillåter mig själv att köpa klänningar för den här månaden, men jag har redan börjat planera mina köp inför nästa månad. Beroende? Nej, bara i behov av en ny garderob som innehåller kläder jag faktiskt kommer att ha på mig till vardags.

Det var Elsa Billgren som inspirerade mig genom att säga att hon alltid har klänningar för att hon en dag insåg att hon egentligen inte gillade att ha byxor på sig, men att hon hade det för att det var vad man brukade ha på sig. Jag har sedan länge vetat att jag föredrar klänningar och kjolar, men jag köper byxor ändå för att det är praktiskt ibland. Men det känns inte lika bra att gå omkring i ett par byxor som det gör att kunna röra sig fritt i en klänning (eller ett par shorts!). Förresten så tar nästan alla jag känner av sig byxorna och byter till typ långkalsonger eller mysbyxor när de kommer hem. Varför? Pants are uncomfortable, but sometimes they quite simply are the most convenient option.

Leva ur resväskan

Jag har fått klartecken på att jag kan flytta från Jakobsberg i Maj redan. Jag ska flytta in till min älskade pojkvän och bo hos honom resten av tiden jag stannar här i Stockholm. Mina grejer kommer jag förvara i ett förråd, men kläder och andra nödvändigheter kommer jag att ha med mig i en resväska (eller två...). Det är jättebra att jag kan spara in pengar på hyran eftersom att csn bara kommer att ge mig ca. 2000 kronor i Maj och det vore ju skönt att ha någonting att leva på i Juni.

Skrivandet går okej just nu. Jag har upptäckt att jag är mycket intresserad av att skriva filmmanus, vilket vi hållit på med ett tag nu. Idéerna är färska och jag tillåts att använda min kreativitet på ett annorlunda sätt, vilket för mig är som att födas på nytt i mitt skapande.

Ville bara uppdatera mig lite eftersom att jag precis idag insett att det redan är mars månad och att jag officiellt är gammal eftersom att jag tycker att ett år gått snabbt. När man var barn var ett år en evighet. Nä, det säger bara att jag inte är ett barn längre! Bra va - jag måste betala hyra, betala av biblioteksskulder (som jag alltid lyckas lägga på mig) och hantera stressen av att vara tvungen att ha en inkomst och en utbildning och ett körkort och... Nä, skämt åsido är jag glad över att vara så gammal som jag är. Jag vill inte leva i det förflutna eller i framtiden, då missar man så mycket. Förutom ibland, typ när man får en biblioteksräkning på 625 kronor. Då vill jag vara liten igen.