måndag 5 november 2018

E45

Jag längtar efter långa bilfärder längs E45. En oändlig, slingrande väg kantad av skog och små samhällen med ojämna mellanrum. E4 är en enda lång, spårig väg kantad av städer man aldrig åker in i, bara förbi. Vägkrogarna avlöser varandra som på löpande band, men vi kan inte bestämma oss för vilken vi ska ta ändå. Antingen blir man glatt överraskad eller knappt besviken. E4 är en nödvändighetens väg, tungt trafikerad. Alla måste åka någonstans. E45 är sommarens väg, en väg dit man ska någonstans. Du möter inte fler än du vill möta. Små byar och små städer och du stannar i en av dem för att fika våfflor. Du lånar en del av gemenskapen, av byalivet. Välkomnas in i gemenskapen som en välkommen gäst, med vetskapen om att du kommer att åka. Det är kontraktet. Och det är okej, för E45 är inte en väg du vill bo längs, det är en väg du vill färdas längs.

onsdag 31 oktober 2018

Nothing gold can stay

Nature’s first green is gold,
Her hardest hue to hold.
'Her early leaf’s a flower;
But only so an hour.
Then leaf subsides to leaf.
So Eden sank to grief,
So dawn goes down to day.
Nothing gold can stay.

Av: Robert Frost

måndag 27 augusti 2018

Faller på plats

För första gången på väldigt länge känns det som att bitarna börjar falla på plats. Jag har ett mål och med detta specifika mål en ljusare framtid. Förut när jag sade att jag inte visste vad jag skulle göra och tog ett steg i taget sade en del att "men det kan ju vara skönt också". Detta med all välmening och jag förstod ju vad de menade. När jag i slutet av 2011 insåg att jag inte alls ville bli översättare, som jag trott, så kändes det både tråkigt att inte veta vad jag ville göra, men också som att jag hade alla möjligheter i världen att göra just det jag ville göra. Men när jag insåg att jag faktiskt inte visste vad jag ville ett år senare, två år senare, tre år senare, så blev det bara kaosartat till slut.

Jag läste en utbildning som inte passade mig för att jag hade en bild av att det var en "seriös" utbildning och skulle ge mig ett jobb. Nu inser jag att de mest seriösa utbildningarna jag gått är de jag har lärt mig något om mänskligheten av och dessutom lärt mig något om mig själv och det jag faktiskt tycker om att göra; litteraturen, socialantropologin, de baltiska kurserna, o.s.v. De kommer jag att bära med mig resten av livet.

Nästan tre år efteråt sitter jag här och har precis kommit på det jag vill göra. Jag är en bit på vägen, men har en god bit kvar. Om 2,5-3 år kan jag vara färdigutbildad och söka jobb inom mitt nya yrke. Det är ett yrke som är viktigt och där den ena dagen inte är den andra lik, verkar det som. Men jag ska hålla det för mig själv ett tag till, låta det stå orört från grävande händer bara ett litet tag till. Kanske jag kan nämna det imorgon, en vecka eller en månad. Just nu är det här mitt och jag vill njuta av den här känslan, att bitarna har fallit på plats, ett litet tag till.

onsdag 15 augusti 2018

Funderingar

Och här sitter jag och funderar och funderar. Jag trodde att jag visste vad jag ville bli. Att jag ville klättra i kontorsvärlden, styra upp saker och ting. Men efter att ha jobbat på kontor inser jag att det kan döda själen rätt snabbt om man hamnar på fel ställe. Så istället spelar organisationen större roll - vad är det för verksamhet. Samtidigt har jag börjat söka mig till andra ställen, där jag t.ex. kan jobba mer praktiskt. Då funderar jag istället om jag kan tänka mig ett sådant jobb resten av livet eller om det kommer att tära på mig att utföra monotona uppgifter. Men så tänker jag att i ett par år kan jag göra det i alla fall, tills jag har listat ut vad jag annars vill jag göra. Men så tänker jag också att det finns jobb där man inte behöver göra samma sak gång på gång och där man inte sitter på ett kontor hela tiden, utan har olika arbetsuppgifter som gör att man blir friare. Och som jag faktiskt kan tänka mig att jobba med. De jag har kommit på hittills är: folkhögskolelärare, skolkurator och diakon. Omedvetet rankade i den ordning som det är svårast att utbilda sig till med den utbildningen jag redan har. (D.v.s. från svårast till lättast.) Men det jag helst av dessa tre vill bli är just folkhögskolelärare.

Men jag känner att jag har ju alltid vetat vad jag vill bli. Fast det räknas ju inte i andras ögon eller på kontot i slutet av månaden, men tänk att det är det jag har varit mest glad och stolt över de senaste åren. Att jag skrivit lika mycket det senaste året än typ de två åren innan dess spelar inte roll för någon annan. Endast för mig. Men det är alltid någonting och snart kanske jag kan skicka in något till förlagen. Jag vet inte. Om jag bara kunde utbilda mig till mitt drömyrke som så många andra, eller om jag åtminstone hade något jag kunde tänka mig att göra nästan lika mycket som det. Men nu sitter jag här och har som vanligt funderat för länge.

tisdag 3 juli 2018

Juni

Juni var den första månaden sedan jag startade min blogg som jag inte skrivit ett endaste blogginlägg. Det kanske säger något om mina bloggvanor nu för tiden. I juni åkte jag till Sikfors, jobbade på travet i restaurangen, hälsade på mormor och morfar och blev sjuk så att jag inte har kunnat hälsa på dem de senaste två veckorna. Jag ska hälsa på dem imorgon i alla fall! Jag har dessutom bestämt mig för att köpa en kyrkstuga i Öjebyn och så snart vi får klartecken från banken så ska vi börja buda. Vi bestämde oss ju rätt sent för att köpa en, men det var inte en spontangrej. Jag har länge velat ha en kyrkstuga. Jag var och kollade på tre stugor/rum i söndags och har fått bilder på ytterligare en stuga och ett rum, men det var en stuga vi fastnade extra mycket för och självklart var det en av de dyrare. Men får vi inte den så är jag nöjd med kyrkrummet för gissningsvis en tredjedel av priset också.

Idag har jag varit i Boden, främst i Gunnarsbyn. Vi var på Nestors kafé och diversehandel, som då är en second hand-butik bl.a. Jag köpte Francois Sagans Ett moln på min himmel och Något av ett leende, det var två böcker i en, därifrån. Vi var även till Återvinningen, där jag köpte Statarna av Ivar Lo-Johansson och en film. Vi gick även på Antikboden och där fanns det en hel de fint, men tyvärr har jag rätt begränsad budget just nu. Men jag är överlag nöjd, förutom att jag hittade Nils Holgersson för en femma på Antikboden och hade köpt den för överdrivna 20 kronor på PMU Öjebyn för ett par veckor sedan. 5-10 kronor tycker jag r okej för böcker, men 20 kronor är väl mycket för begagnade böcker. Det är ju en sak om det är förstaupplagor, men Da Vinci-koden liksom... nä, rätt ovärt faktiskt. Snart ska jag följa med för att kolla på en lägenhet i Älvsbyn till Emma. Vi får se om hon gillar den.

onsdag 30 maj 2018

Att göra saker

Jag sitter just nu och skriver på min sista uppgift för terminen. Det är en muntlig presentation och efter den är avklarad på fredag har jag inget mer jag måste göra. Jag vet ännu inte om jag ska gå kandidatkursen. Den verkar jätterolig, men det blir nog som denna termin, att jag fokuserar mer på skolarbetet än att söka jobb fast jag ska göra både och. Jag ska i alla fall gå en kvällskurs med Gustaf, vilket ska bli kul. Jag har saknat att gå kurser med honom. När vi bodde i Stockholm gick vi åtminstone en kurs tillsammans varje termin. Vi sade att vi alltid skulle göra det, men så blev det inte i Göteborg för att vi gick så olika saker. Men nu blir det så igen och det ser jag fram emot.

Jag läser just nu The Handmaid's Tale av margaret Atwood och så ska jag läsa klart Arma människor av Dostojevskij som vi skulle ha läst till igår, men jag har inte så mycket kvar. Jag ska se serien när jag är kar med Atwoods bok. Det ska bli kul att äntligen se den. Eller obehagligt snarare kanske. Jag ser på andra säsongen av 13 Reasons Why nu, den är helt okej. Jag ska fortsätta skriva på min presentation nu så hinner jag se några asvnitt av det sedan.

onsdag 2 maj 2018

Så var det inte tänkt

Jag ba: "I'm on a roll! Jag kommer att hinna skriva säkert tio inlägg i april och komma ur den här bloggsvackan."

Jag, två dagar in på maj: "Oj, det blev visst fyra inlägg..."

Vi firade inte Valborg så mycket. Det regnade jättemycket här i Göteborg, så Gustaf bakade en äppelkaka och så såg vi på Castle. Föga kunde vi ana att Castle dock skulle försvinna från Viaplay dagen därpå. :( Jag hatar at Viaplay ibland tar bort ens favoritserier i några månader. Jag hoppas i alla fall att Castle kommer tillbaka, tänk om det är borta tills vidare. Så får det inte vara!

Igår tågade vi bakom Gustafs fack genom Göteborg och upp till Götaplatsen. Det var okej bortsett från de som vill protestera mot ditten eller datten som inte rör arbetarfrågor. Det är faktiskt arbetarrörelsens dag och antingen, om man röstar på ett arbetarparti, går man i ett tåg för att demonstrera, eller så låter man bli att demonstrera alls. Det är inte en allmänt politisk dag, men folk verkar inte fatta det. För folk som står med Västlänken-plakat och vill stoppa den så är det fel dag för det. Samma med andra partier, såsom KD som har "Familjens dag". Vilket dåligt försök att spåra ur arbetarrörelsens viktigaste dag. Samma med det som hände i Boden. Den som godkände en nasse-demonstration på just den dagen undrar jag vad de tänkte med. Om man nu nött och tvunget ska godkänna en sådan marsch så kan de väl åtminstone neka dem att ha den på en sådan viktig dag och ta det när alla är på jobbet så de slipper se åbäket.