Nostalgi

Förflutna dagar, endast omtyckta för att de innehåller något som endast kunde fångas efter att det redan var för sent. De rena känslorna kan endast upplevas när ögonblicket är förbi. Solens strålar bränner för hårt, men efteråt kommer deras hetta att eka på huden. Stunder av lycka som vi bara levde igenom kommer vi senare att återgå till och le åt, något vi inte kunde förstå då. Ett fragment av en värld som kanske inte ens existerade när det skedde, men som är det verkligaste du har känt nu. Och du håller kvar vid dem, för du vet inte att du är i en sådan stund i just detta ögonblick.

Projekt

Jag har precis varit och pratat med en person angående att lära ut lite svenska till tyska volontärer som kommer till Göteborg i höst. Först trodde jag att det skulle vara ett volontärarbete, men det verkar som att det kommer att bli en ersättning också. Det gör mig lättad, för det var just konkurrensen mellan jobb som ger pengar och det här, som är givande men som kanske hindrar mig från att ta vissa jobb, som gnagde i mig. Men nu känns det bättre. Jag har aldrig lärt ut svenska förut, jag trodde upplägget skulle vara lite annorlunda. Jag ska själv få välja ut lite litteratur som vi ska använda och så. Det ska bli intressant.

Ikväll ska jag på min första bokcirkelträff. Egentligen har det redan varit två träffar, men jag har råkat missa just båda dessa. Men idag är det min tur också! Det är en arbetarbokcirkel och det är en del av oss som läste svensk arbetarlitteratur som temakurs förra våren som är med i den. Det var en bra bok vi läste till denna gång också. Den heter Ingenbarnsland och är skriven av Eija Hetekivi Olsson. Jag rekommenderar den.

Nu ska jag läsa lite arbeten till imorgon.

I'll take my chances with the rain

The sky’s not gonna fall

Well, maybe it will

And even though you never call, I hear you still

Even if the papers say to stay inside all day

I’ll take my chances with the rain

With the rain

Det där som nästan kväver dig

Nu har jag lämnat in mitt arbete i psykologi. Det känns bra, nu är det bara provet i kognitiv psykologi och en del annat som ska göras. När jag är klar med provet kommer jag att kunna andas ut lite. Men jag har fortfarande inte meddelat vilka veckor jag kan sommarjobba i fabriken. Jag har många problem med det där stället och ett av dem är hur man kommer dit, inte får en introduktion, de ansvariga ansvarar inte för att man ska lära sig allt utan man kastas bara in i det genom att gå bredvid någon, ingen säger något om min utveckling där - ska jag bara lära mig en maskin eller flera? Det finns inga rutiner. Antingen får man en chef som detaljstyr eller så får man något lika dåligt, om inte sämre, chefer som lyser med sitt ointresse för vad som händer dig. Det är bra och duktiga kollegor som visar mig hur man ska göra med maskinerna, men så länge ingen säger något annat så får jag ju vara på "min" maskin så länge den är igång. Sådant tycker jag är jobbigt. Jag gillar inte när man inte kan vara självständig på arbetet, och för att vara det krävs att man vet exakt vad man ska göra. Maskinerna krånglar så mycket att jag inte alla gånger vet hur man ska fixa det heller, men servicekillarna har mycket att göra och det går inte att lita på att de kommer alltid. Som sagt, det är mycket som strular.

Nu ska jag gå vidare till att gruva mig inför nästa uppgift, det är sedan gammalt.

I need something to sing about

Äntligen är jag klar med mitt arbete till utvecklingspsykologin. Okej, jag har bara arbetat i totalt fem dagar med den, men det innebär inte att jag inte har känt mig lite stressad. Imorgon ska den finslipas och lämnas in. Sedan har jag bara två andra uppgifter att ta itu med. Tre om man räknar med min nästa kurs, som det verkar som att vi har en inlämning till allra första veckan. Förhoppningsvis blir det inget stort arbete. Men det är ändå inte det som får mina käkar att dras mot varandra (ni som gnider tänderna mot varandra vet vad jag snackar om), utan det är att jag imorgon ska meddela min chef på fabriken om vilka veckor jag kan jobba i sommar. Alltså, inga? Jag skojade bara, men ärligt talat vet jag inte hur jag ska göra. Jag ska jobba en vecka i juni i alla fall, men jag ska nog börja se mig om efter ett nytt jobb för jag kan inte fortsätta med ett jobb där man bara får jobba på sommaren. Dessutom vantrivs jag så mycket där. Jag hatar det så mycket, jag tror ingen kan förstå mig. Jag kommer att gruva mig inför att jobba en vecka i sträck ända tills det är över. Kanske jobbar två veckor i juni så jag slipper få sommaren förstörd. Jag får se. Efter ett par månader där har jag fler mardrömmar om stället än jag någonsin haft om mitt kundtjänstjobb. Men jag stannade kvar för pengar är pengar, men nu när man bara får jobba på sommaren är det inte ens värt det. Jag har ju varit sjuk och behövt ta igen så mycket skolarbete direkt efter det så jag har inte haft möjlighet att jobba som vikarie heller de senaste par veckorna. Jobben måste ju matcha mina kunskaper också nämligen och det har ärligt talat varit rätt fattigt med sådana jobb på sistone. Spanska eller matematik på gymnasienivå är inte min grej direkt. April ska nog gå bättre.

Jag längtar så innerligt till nästa söndag, för då är jag klar med allt (förhoppningsvis). Jag behöver verkligen åka till Gullholmen, det är det enda stället där man kan andas ut. Det finns inget skolarbete där ute, det finns inga aktiviteter eller evenemang. Allt som finns är stugan, böcker, TV och själva ön. Flera dagar borta från all stress, med bara Gustaf och Tasse. Det är det jag lever för.

Prov och prövningar

Jag är faktiskt rätt less på skolan. Jag trodde inte att jag kunde bli det, för samtidigt är det också rätt ofta kul. Mest är jag nog less på att skriva dessa evinnerliga uppsatser hela tiden, även om det var vad jag brukade tycka var bäst. Det är ju ändå rätt chill, men samtidigt så känns det som att jag bara skriver och skriver och i slutändan flyter allt ihop. Men jag är nog faktiskt allra mest less på att hela tiden ha deadlines. Vad man än gör så måste finns den där och skaver. Det stör min sömn eftersom uppsatsen hela tiden finns där i huvudet. När man ska skriva tenta så är det mer uppdelat när man ska tänka på det och inte, för man kan ju inte skapa nytt material vad gäller en tenta som man kan gällande en uppsats. Tenta-pluggmaterialet utvecklas inte i hjärnan genom att man tänker på det, utan förblir det du har pluggat in och utvecklas bara genom att du pluggar in mer material. Som sagt, mycket kraftigare gränsdragning mellan pluggtid och icke-pluggtid när man ska skriva tenta. Uppsats är dock chill på det sätt att det sällan tar den tid som man faktiskt får för att skriva uppsatsen. Men då gäller det ju att man tar det lugnt när man är nästan klar snarare än innan man ens har börjat, för då kan det slå slint och man är ute i sista minuten i alla fall. Men den här gången har jag börjat i rätt god tid i alla fall.

Men sedan finns det mycket annat som ställer till det. Det faktum att jag inte längre får CSN lägger en stor stress på mig som inte fanns innan. I söndags talade prästen om prövningar och om inte det här är en prövning så vet jag inte vad som är det. Men det går an, det går alltid an.

Tre goda ting

Vi har köpt något som heter franska våfflor och de är jättegoda! Efter lite googling har jag insett att detta är ett bakverk som många bakar hemma själva, men så goda som de som är köpes är, så rekommenderar jag dem med. Paketet kostar bara 14 kronor och man får 12 stycken. Jag är typ beroende. Så det är mitt tips i alla fall, att köpa sådana.

På fredag åker vi till Stockholm igen. Vi ska passa på att gå på Vårsalongen och äta på Blå Porten. Det ska bli trevligt. I övrigt ska vi hälsa på Gustafs mamma bara, vi ska ju bara vara där över helgen. Det hade varit kul om man hann med något annat när man är där, men vi hinner i alla fall gå på Liljevalchs, så det är ju bra.

Ikväll ska vi se The Favourite på Aftonstjärnan. Det ska bli kul, men innan dess måste jag hämta upp en bok på biblioteket, så det får vara allt för idag.

Här är en bild på de franksa våfflorna, så ni vet vad ni ska leta efter i butiken:

Nashville

Ifall ni har missat det så finns det en väldigt bra serie som heter Nashville. Den finns på Viaplay, bara så ni vet var den finns. Jag rekommenderar den verkligen, jag tycker att det är en av de bästa serierna från den här sidan 2010-talet, antagligen på min topp 10-lista över bästa serier alla tider också när jag tänker efter. Den utspelar sig i Nashville och handlar om några countrystjärnor och deras dramatiska liv, men även om några countryartister som vill bli stora artister.

Det som är bra är ju att säsong 1 kom ut för 6 år sedan, så det finns redan flera säsonger som man kan sträcktitta på. Jag vet inte vad som är bäst med serien, om det är handlingen eller låtarna. Nedan har jag bäddat in en video från youtube, vilket känns som en evighet sedan jag gjorde sist. Det är en låt som Hayden Panettieres karaktär, Juliette, sjunger. Den heter Don't Put Dirt On My Grave Just Yet.



Jättebra låt! Nedan listar jag mina favoritlåtar från Nashville:

Don't Put Dirt On My Grave Just Yet
Black Roses
The Wrong Song
Trouble Is
If I Didn't Know Better

Jag skriver inte ut vem som sjunger vilken, för man kan bara söka på Nashville och titeln så har man inga problem att hitta låten.

Veckor

Jag är så less på att vara sjuk. Jag har varit sjuk i två veckor nu, till och med någon dag mer. Jag började ju bli frisk förra söndagen, men efter att jag var vikarie i tre dagar blev jag jättesjuk igen. Jag har bihåleinflammation och har haft ont i käken. Jag vaknade klockan 3 natten till fredag och var tvungen att kliva upp då. Jag läste nämligen att om man har bihåleinflammation så hjälper det att vara upprätt, att inte ligga ned, så jag satte mig och såg ett par filmer tills Gustaf klev upp. Det hjälpte faktiskt och natten efter låg jag med en extra kudde under huvudet, så nu mår jag bättre. Jag måste gå till skolan imorgon, men jag ska bara gå på förmiddagen. Jag har redan missat två veckors skola (ena veckan hade bara en obligatorisk lektion och så själva tentan, men det är ändå jobbigt), så nu när den nya kursen börjar måste jag i alla fall försöka gå så gott jag kan. Mår jag mycket dåligt imorgon kommer jag uppenbarligen inte gå alls, men jag ska gå så mycket jag orkar i alla fall.

Apropå skolan så måste jag uttrycka mitt missnöje över upplägget på kursen. När jag gick grundkursen för flera år sedan (2013-2014) hade vi 4 delkurser på 7,5 hp, vilket är det vanliga. Ibland kan det vara variationer i detta, men oftast är de rimliga. Men nu har de ändrat på grundkursen och även fortsättningskursen så att de innehåller 6 olika kurser på 5 hp vardera. Det innebär att vi har tre veckor på oss att plugga in materialet, skriva provet och sedan ska vi gå vidare till en ny delkurs. Det upplägget är dåligt. Nu när jag har varit sjuk så missar jag inte bara en tenta, jag missade halva mina lektioner bara genom att vara borta från skolan i en vecka. En vecka. Halva antalet lektioner. Det är sjukt. Jag tycker att det blir för mycket på en och samma gång, hade varit bättre att kanske ha lite längre delkurser, 4-5 stycken och så gå lite djupare in på det eller något sådant.

Men, vad ska man göra? Livet går vidare...