Guldkornet

Jag orkar inte med att läsa mina gamla blogginlägg från gymnasiet. Jag måste skumma igenom dem, för annars mår jag rent dåligt av att läsa vissa av dem. Lät jag alla mina tankar flöda fram helt ofiltrerat eller vad? Jag tänker inte ta bort dem, för det är ändå så jag var på ett sätt. Samtidigt var det inte så jag såg på mig själv helt och hållet. Jag tror en del av det var ett slags persona som jag trodde var kul att visa upp, men samtidigt var jag bara awkward som många andra, fast på mitt eget sätt. Å andra sidan kan jag uppskatta friheten i att våga uttrycka mig på sätt som jag själv tyckte skulle vara roliga eller på sätt som var totalt (för mycket) utlämnande. Kanske inte vad jag skulle kalla roligt idag, men jag levde under andra villkor och var då i en ålder som är lite speciell och med ett internet som uppmuntrade rAnDoMnEsS. Allt det åsido, jag sökte efter ett specifikt inlägg som jag mindes och på vägen dit hittade jag ett inlägg som innehöll något från min vardag tillsammans med mormor och morfar. Det var som en gudagåva att få läsa det och se det framför mig. En helt vardaglig sak, en stund med dem som jag idag klamrar mig fast vid som om det skulle försvinna igen om jag släpper taget om det, men stunden är redan borta. Det som finns kvar mitt bland allt det i jämförelse oväsentliga nonsens jag har skrivit om finns något som är mer värt än guld, en stund jag hade glömt bort och nu vann åter. Jag bara önskar att jag hade förstått att det var det jag borde ha skrivit om.

’Tis the damn season

Jag handlar julklappar åt Gustaf och har länge vetat vad jag ska köpa åt honom. Jag hittade t.o.m. en av grejerna till reducerat pris. ”Fint”, tänkte jag. ”Jag köper det senare.” Nu när det börjar bli dags ser jag att det jag hade tänkt köpa nu kostar normalpris och det måste ha varit ett black friday-erbjudande förut. Det är som det är och jag ska köpa det ändå. Gustaf har redan köpt min julklapp i november och är nu klar med alla inköp. Jag har precis börjat. Jag har planerat länge istället.

Det blir en julafton med inte så många i år. Det är en del bestyr innan julafton. Grannen ska skotta uppfarten inför min ankomst. Vi ska ha julgran som jag ska pynta innan Gustaf kommer. Vi ska handla julmat. På själva julafton ska vi se Kalle och kanske äta någon ischoklad. Vi ska välkomna gästerna och sätta oss vid bordet. Jag ska spela musiken från min spellista som heter Christmas Spirit på Spotify. Vi ska öppna paket. Och mycket mer. Så ser jag framför mig det, men hur det blir får vi se.

Jag ska på julavslutning i kyrkan imorgon. Det blir andakt, fika och julklappar åt oss kyrkvärdar. Efter det ska jag vidareläsning det ställe jag är volontär på och där väntar också ett paket. Jultomten kommer tidigt.

Just nu ser jag fram emot Lisebergs julbord på lördag som jag och Gustaf ska på. Vi ska först kolla in marknaden också, som vi gör så gott som varje år. Det är ingen isshow i år. Den har annars varit höjdpunkten på marknaden för oss, men det blir fint även utan den. I år är julbordet höjdpunkten.

Balladen om svunna tider

Jag har nyligen läst Balladen om sångfåglar och ormar. Den är skriven av Suzanne Collins, som har skrivit Hungerspelen. Jag beställde genast trilogin från biblioteket när jag blev klar med min bok, för det var så länge sedan jag läste dem och jag älskade Balladen om sångfåglar och ormar och mindes hur mycket jag älskade de böckerna och filmerna. Det fick mig att tänka tillbaka på de tiderna. Så länge sedan nu, men ändå så tydliga i mitt minne. Det är fint. ”Being this young is art”, som Taylor Swift sjunger.

Fyra födelsedagar och ett avsked

I början av månaden fyllde min lilla Bosse ett år. Han är nu alltså en ettåring, men fortfarande en kattunge. Jag själv fyllde 31 år den 25:e och hade en alldeles fin och lugn födelsedag, som var allt jag hade kunnat önska att den skulle vara bara för det. Två dagar senare föds - så det är bokstavligt talat en födelsedag - min lilla brorsson Melker. Jag längtar så mycket efter att få träffa honom.

Och så den fjärde födelsedagen, men inte i kronologisk ordning. Min mormor fyllde 84. Dagen efter gick hon bort.

Liv som tänds, liv som slocknar, liv som fortsätter

Midnights

Midnights är Taylors senaste skiva. Jag har inte skrivit om den förrän nu, eftersom den fortfarande är rätt ny. Jag känner ändå att jag kan göra det nu, eftersom jag har hunnit bilda en mer långvarig uppfattning om den. När jag först hörde skivan kände jag att soundet kanske inte var en favorit, men jag lyssnade mer och kan uppskatta det på ett annat sätt än vid första lyssningen. Det här är en skiva som jag har favoriter på, men som jag ändå gärna lyssnar på från början till slut och då menar jag hela Midnights (3am Edition).

Midnights

1. You’re On You’re Own, Kid

Den här låten är melankoli, acceptans och hopp i ett. Eller något. Bryggan är nyckeln till livet och verserna är de tankar som bara kan uttryckas genom poesi, genom de symboler som representerar dem.

You’re on your own, kid

You always have been

2. Labyrinth

”It only hurts this much right now” was what I was thinking the whole time

Så inleds en låt som handlar om att falla för någon på nytt, men också om tidigare fall och allt som har följt med en till det nya

3. Bigger Than The Whole Sky

No words appear before me in the aftermath

Den här låten är applicerbar på så mycket, men är centrerad kring förlust. Det är en av mina favoriter på hela skivan.

4. Hits Different

Den här låten är en av mina favoriter också, men den finns egentligen bara på en av CD-utgåvorna (Lavender-utgåvan). Jag älskar kombinationen av uppbrott som ämne med en väldigt poppig och uppåt melodi. Det ger låten styrka i sitt utförande och framhäver textens känslomässiga karaktär. (Andra sådana låtar av Taylor är Death By A Thousand Cuts och All You Had To Do Was Stay).

Jag lägger inte upp någon bit av texten från den här låten, för den kommer inte till sin rätt om den inte lyssnas på.

Nu har jag gått igenom några låtar från Midnights, men den är väl värd att lyssna på rakt igenom.

Ja

Jag fick ett ja på antagningen, vilket innebär att jag nu har börjat med förberedelserna inför att jobba som diakon. Jag blev glad över det. Samtidigt är det många tankar som snurrar nu. Delvis inför ett krav att jobba 100% med något vårdande/omsorgsyrke, som jag ska göra i minst sex månader innan jag får påbörja den slutliga utbildningen. Vissa jobb inom den kategorin känns mer relevanta än andra. Jag funderar just nu kring hur jag ska göra angående detta. Jag lär väl uppdatera mer om det.

Mening

Dagar fyllda av mening

Meningar fyllda av mening

Mening med mening

Meningens mening

Meningsfull mening

Meningsbärande enheter

Mening

.

Maktlöshet

Jag har stått maktlös inför mitt öde. Nu i dödsögonblicket står det klart för mig hur jag borde ha gjort. Det är inte lätt att veta vad man borde ha uppoffrat när det man prioriterade var så viktigt. Viktigt kanske, men inte relevant. Nu skördar jag mina sockerärtor när jag borde ha odlat ett potatisland. Endast siaren hade kunnat förstå vad som väntade vid varje vägskäl. Endast siaren kunde vanmäktigt se hur jag valde fel väg gång på gång. Nu kan jag se tillbaka och förstå att jag inte kunde vinna när jag inte förstod spelreglerna. Jag måste gå över kullen och när jag passerar krönet kommer jag att se vad detta har lett mig till. Först då kan jag börja förändra mitt öde igen, men vissa vägar kommer jag aldrig kunna gå om.

Min Bosse

 Jag hittade en bild igår som mamma har tagit på mig och Bosse. Han är en av mina mysiga, snälla och fina små katter.

Jag såg ett träd…

Jag såg ett träd som var större än alla andra

och hängde fullt av oåtkomliga kottar;
jag såg en stor kyrka med öppna dörrar
och alla som kommo ut voro bleka och starka
och färdiga att dö;
jag såg en kvinna som leende och sminkad
kastade tärning om sin lycka
och såg att hon förlorade.

En krets var dragen kring dessa ting
den ingen överträder.

Skriven av Edith Södergran

Hela inlägget handlar om Harry Potter

Det är många saker som inte går min väg just nu vad gäller jobb och skola. Inga kurser att registrera mig på och inga jobbpass. Samtidigt ber jag om tecken och ser ut att få dem från olika håll, fast om sådant jag inte bett om men behöver. Eller för både och? Kanske finns det någon där som skickar detta, kanske är det en slump. Naturligtvis sker det av en slump, men varför skulle det betyda att det inte är någon som skickar dem?

På tal om det har jag läst ut Harry Potter 7 nu och eftersom de flesta andra böcker är så gott som tråkiga (överdrift) i jämförelse med HP-böckerna, så läser jag bara på tills jag har glömt hur kul det är att läsa Harry Potter. Just nu läser jag En man som heter Ove. Jag läste Fredrik Backmans krönikor i Metro för ca 10 år sedan och tyckte mycket om dem, så det ska bli kul att se vad jag tycker om boken. Det är mitt andra försök att läsa den nu, senast kom jag inte förbi kapitel 1 ens en gång.

Angående Harry Potter, så märker jag att jag läser dem och tänker lite annorlunda nu än när jag var yngre. Inte så konstigt kanske, men det är roligt att jag har andra tankegångar kring saker och ting som sker i handlingen och så. Jag är inte lika brydd i att Albus heter Severus i mellannamn som jag var förut, men jag tycker fortfarande inte att det är passande. Jag kan förstå att det är Harrys sätt att försonas med det förflutna, även om jag tycker att det kunde ha gjorts på andra sätt. Förut förstod jag ju också det och att han ville hedra Snape, men samtidigt såg jag mest personen som mobbade barn och gladeligen skulle offra Harry och James om Lily fick leva. Det gör jag än, men jag kan acceptera att Harry såg en annan sida för att det är sådan han är. Det är väl det som Dumbledore alltid såg i Harry och som han beundrade hos honom: hans vilja till försoning och hans osjälviskhet. Så tänker jag.

Mycket tror jag har att göra med att jag är 30 år nu och inte 14, men det har nog också att göra med att jag redan vet vad som händer och har haft över halva livet på mig att tänka på allt som händer i böckerna. Men det är inte stora saker jag pratar om nu och absolut inget som på något sätt ändrar kvaliteten på min läsupplevelse, det är bara att jag tänker ur flera synvinklar. Sådana här små förändringar vid läsningen har jag alltid upplevt, det tror jag nog de flesta gör när de läser om en bok. Jag ville bara klargöra det.

Här är en bild från då jag öppnade porten till Stora salen på Harry Potter-världen i London. I en sekund var det som att jag faktiskt gick där och skulle gå in i salen för att sorteras till mitt elevhem. Det var en av de bästa sekunderna jag har upplevt.

Vad jag drömmer om

Du och jag. Gullholmen. En meningslös längtan. Jag kvävs.

Det jag ser när jag inte kan se någonting

De kritvita tassarna kontrasterade mot de gråbruna benen på min katt Tasse. Den mjuka pälsen hos min katt Bosse. Den lilla svarta knappnosen på min Tasse. De runda ögonen på min Bosse. De lena, svarta öronen på Tasse. Den stora, ludna svansen på Bosse. Tasse i fåtöljen. Bosse på soffan, bredvid mig. Tasse och Bosse.

Det rådande läget

I helgen åt jag min första semla för i år. Jag tycker att det är bra att semmelsäsongen börjar i januari, för då hinner man äta många fler än annars. Semlor är helt enkelt för goda för att bara ätas en gång per år. Annars har jag inte gjort särskilt mycket sedan vi åkte ned igen. Det tar alltid ett par veckor för mig att komma igång på riktigt.

Vädret är tråkigt och kurserna har inte kommit igång än. Det som väntar mig nu är jourpass, att mina kurser på uni ska starta, medlemsutbildning 2, politiska möten och annat.

Färre jobbpass har jag nu (och har haft under hela hösten), eftersom folk just nu inte vill lägga pengar på lyxtjänster, som att någon annan packar ens matvaror och ger en recept för mat man ska laga under veckan. Folk kan liksom gå på Ica eller Coop själva. En kedjereaktion av kriget. Det är som det är.

Därför är det bra att det finns mer eller mindre stora saker som man kan glädja sig åt, såsom att åka till stugan, se på Ginny & Georgia, eller att äta semlor.

Väntan

Saker känns lite osäkra nu. Jag vet när jag ska gå på antagningen, men vad som händer sedan är fortfarande ovisst. Kan det inte bara bli mars nu så jag får det gjort och sedan får veta? Jaja, har jag väntat så här länge kan jag vänta i två månader till. Jag har annat att göra tills dess. Bara imorgon hade jag tre möten inbokade, så jag har fått avböja deltagande i två av dem. Annars har jag mjukstartat den här veckan.

Jag ville skriva en liten haiku, som en rolig avslutning. Här är den:

Molnen täcker skyn

Rullar tummar i väntan

Inget regn kommer

Vårplaner

 Nu är vi tillbaka till Göteborg och vardagen kommer snart att dra igång. Jag har lite politiska möten att se fram emot nu i januari. I februari ska jag vara hundvakt en helg i Stockholm och i mars drar antagningen igång och då får jag se om jag blir diakon eller inte. I april åker vi till stugan igen i ett par veckor. Där ska vi fira både påsk och Gustafs födelsedag. Så det finns lite att göra och att 

Den här terminen ska jag läsa om ett par kurser som jag tidigare har försummat, så att jag får dem avklarade. Det känns så dumt att inte ha gjort det, utan att bara ha låta dem ligga. Jag känner mig motiverad nu, för snart kanske jag börjar med annat och då kanske jag inte har tid.

Mellan allt detta ska jag väl hinna spela spel, se på serier, läsa böcker, jobba, gosa med katterna och mer. Överlag känns det bra att jag ska gå antagningskonferensen. Även om jag får ett nej så vet jag i alla fall och kan gå vidare utifrån det, men jag hoppas på att jag får ett ja.

Det här är en vårbild från Gustafs födelsedag vid Gåstjärn för ett par år sedan

Solen har gått ned

 Nu har vi åkt från stugan och ned till Stockholm. Imorgon träffar vi Issa hemma hos henne och på söndag åker vi hem till Göteborg. Vardagen väntar, men jag längtar alltid till stugan.

Här är en bild på solnedgången i Sikfors tidigare i veckan. Bilden är tagen 12.46.

Bosse hoppade ned i väskan när jag packade