Maktlöshet

Jag har stått maktlös inför mitt öde. Nu i dödsögonblicket står det klart för mig hur jag borde ha gjort. Det är inte lätt att veta vad man borde ha uppoffrat när det man prioriterade var så viktigt. Viktigt kanske, men inte relevant. Nu skördar jag mina sockerärtor när jag borde ha odlat ett potatisland. Endast siaren hade kunnat förstå vad som väntade vid varje vägskäl. Endast siaren kunde vanmäktigt se hur jag valde fel väg gång på gång. Nu kan jag se tillbaka och förstå att jag inte kunde vinna när jag inte förstod spelreglerna. Jag måste gå över kullen och när jag passerar krönet kommer jag att se vad detta har lett mig till. Först då kan jag börja förändra mitt öde igen, men vissa vägar kommer jag aldrig kunna gå om.