Väntan

Det ska bli kul att åka upp till Norrbotten. Eller nja, snarare kul när man väl har kommit fram, själva resandet är mindre kul. Egentligen är det inte så farligt på kvällen och somnar man lätt är det bra, men när man vakar och måste vänta på att komma fram känns det som att tiden står stilla. Dessutom är man alltid sen just mellan Jörn och Älvsbyn. Man är i tid till Bastuträsk och i tid till Jörn, men så händer någonting mellan Jörn och Älvsbyn och helt plötsligt är vi 20 minuter sena. Dessutom måste jag alltid påminna mig själv om att det är längre mellan Jörn och Älvsbyn än mellan Bastuträsk och Jörn, annars sitter jag och tror att jag ska vara framme 30 minuter innan vi ska vara det. Det blir nästan olidligt att vänta. Det hade varit roligare om Gustaf hade kunnat åka upp med mig nu, men vi får i alla fall åka hem tillsammans. :)

Egentligen borde jag lägga mig men jag är naturligtvis überpigg efter min tupplur i eftermiddags. Jag ska försöka läsa lite, då blir jag nog lite tröttare i alla fall. Adjö, kanske ses vi i övermorgon!

Älskade vänner

Jag längtar så enormt efter att äntligen kunna slappna av. Om ett par dagar åker jag till Norrbotten och då kommer jag nog kunna det. Hundarna har den effekten på mig och det är det enda stället jag aldrig riktigt pluggar på. Är det framkomligt i skogen brukar det vara en faktor också. Mest är det nog att kunna sitta hos min Cookie och stryka hennes päls.

Jag skulle vilja ha en liten katt som jag kan ha hos mig. Jag tror att allting hade känts bättre då, men det passar inte i mitt liv just nu. Inom ett par år vill jag ha en katt i alla fall. Jag hade helst velat ha en hund också. Då behöver man inte vara rädd för att ens husdjur inte ska vilja kela med en i alla fall. Fast jag skulle förstås ändå älska min katt även om den vore okelig. Vissa katter är ju det, men det är nog mest bondkatter och dylika. Jag hade tänkt skaffa en raskatt för att försöka undvika det problemet. Samtidigt vill man ju ha en självständig katt, det är vad som gör att de är lättare att äga än en hund t.ex. Det är svårt, det där, men oavsett skulle jag ju älska min lilla vän. Förresten så är alla raser olika och alla djur är individuella så man vet ändå aldrig vem man får.

Sunny, Ronja, Muffin, Cookie och Harry är alla labradorer men har väldigt olika personligheter. Sunny var klok och snäll, Ronja var kelig och sökte alltid uppmärksamhet, Muffin var tröstande, lugn och stark, Cookie är busig och sprider glädje och Harry är en odåga som far fram som en virvelvindel ibland men när han stannar upp och sträcker fram tassen eller lägger sig i ens famn kan man inte hjälpa att smälta. Självklart delar djuren drag med varandra också; Muffin är också klok, Cookie är ursnäll och så vidare, men det är precis som med människor att vissa drag särskiljer någon lite extra mycket kanske

En del av mig

På Spotifys lista över mina mest spelade låtar finns Terrence Loves You av Lana Del Rey med högt upp på listan. Jag lyssnade på den på repeat väldigt ofta i början av året men har inte lyssnat så mycket på just den resten av året. Det är rätt otroligt att den ligger så pass högt som en gör med tanke på att jag har lyssnat på den så pass lite under hela året. Jag måste ha lyssnat på den så pass många gånger att den helt enkelt stod som klar topp tio redan då. Jag lyssnar en hel del på Lana på youtube också för hennes osläppta låtar finns inte på Spotify. Jag lyssnar även mycket på Taylor Swift förstås men hon finns ju inte ens på Spotify, med undantag för ett par enstaka låtar. Båda låtarna som hon har skrivit, This is what you came for och Better man, finns dock med på listan.

Jag tycker att Spotifys lista är rolig för att många minnen är kopplade till musik. Jag kan minnas var jag befann mig när jag lyssnade på en viss låt, känslan som väcktes och minnena som sparades i koppling till den låten. Jag lyssnar inte längre på Terrence Loves You varje kväll men den finns i mitt sinne som en del av mig, inpräntat - play och sedan repeat.

So I play my music

Jag ska se Lana Del Rey i augusti! Biljetterna var jättedyra, men det här kan vara enda chansen för mig att se henne om inte för alltid (det hoppas jag verkligen inte!) så åtminstone på länge. Vem vet förresten om jag har pengar till det om hon sedan kommer tillbaka till Sverige? Det är därför jag passar på nu när jag har chansen. Jag minns hur synd jag tyckte att det var när jag missade henne på Bråvalla för ett par år sedan, men nu ska jag äntligen få möjligheten att se min favoritartist!

Nästa person jag också bara måste se är Taylor Swift. Jag har sett en del klipp från hennes turnéer på instagram och de verkar alltid så extravaganta och så är ju hennes sånger väldigt bra förstås. Jag tror att det hade kunnat vara en väldigt bra konsert. Däremot spelar hon ju inte i Norden. Hon har spelat i Norge en gång, vet jag, men inte annars. Det är så synd att jag jobbade när hon spelade i Storbritannien förra året, annars hade jag verkligen velat se henne uppträda. Med andra ord har jag missat mina favoriter en del så jag vet när jag ska ta chansen även om det är dyrt.

Gustaf har bokat biljetter till Håkan Hellström så jag  antar väl att jag får gå och kolla på honom också. Jag kan inte så många låtar av honom, men jag antar att det kan bli kul ändå. Gustaf sade att han bara köpte dem för skojs skull men att han inte ens är säker på att han vill gå heller. I så fall kan man ju sälja biljetterna vidare så det är väl ingen fara om det skulle vara så.

Jag måste bara lägga till en bild på Lana och Taylor tillsammans

Det som fattas mig

Jag har inte skrivit så mycket på sistone. Varken här eller i allmänhet. Jag har inte haft orken att skriva någonting här. Jag är hela tiden så trött. Jag behöver en riktig ledighet nu. I allmänhet så har jag en del tankar och idéer och då och då skriver jag, men det blir inte så mycket. Inget kan ju jämföras med skrivarlinjetiden, men ändå... Ibland får jag inspiration och jag hämtar den ur källor i mitt innersta men de kan sina ibland. Men när källorna är fulla svämmar det över av tankar som kan formas till dikter eller annat. Min själ har dragit sig tillbaka. Jag försöker mest överleva allt som ska göras, allt som blivit ogjort.

Vi ville stöta dig för pannan, du sovande, 
vi ville väcka dig, döda, ur din sömn.

- Edith Södergran, ur Min barndoms träd

Fotografiet

Du är ful nu
I minnet
minns jag dig inte
som om det vore igår
längre

Jag ropar
Ta mitt foto
I en krets står de runt mig,
tar mitt foto nu
just när jag blundar

Systemrensning

Jag har tänkt på en sak. Jag håller inte med när folk säger att om man har vuxit upp i till exempel Norrbotten så uppskattar man inte det som är bra med just Norrbotten eftersom man är van vid det. Jag håller inte alls med. Bara för att jag inte längre bor i Norrbotten är det inte som att jag uppskattar naturen när jag är hemma igen. När man flyttar ifrån en plats man gillar saknar man förstås det som är bra med den platsen, men det är ju just det faktum att man uppskattat det innan som gör att man saknar det så mycket. Jag var ute varje dag i skogen i Sikfors när jag bodde där. Jag visste hur lyckligt lottad jag var som fick växa upp omringad av träd. Nu när jag är där uppskattar jag det lika mycket som innan. Jag må inte ha samma möjligheter att gå ut i skogen som jag hade förut, men det gör inte att jag uppskattar upplevelsen mer när jag väl kan det.

En annan sak som jag har tänkt på är när folk vill att andra ska engagera sig när man själv har tagit över en uppgift. Typ de som på en gång erbjuder sig att göra något och sedan klagar på att andra inte gör något eller gör lika mycket. Märk väl att jag inte menar de som tvingas göra något för att ingen annan tar på sig det, till exempel städsysslor. Jag menar till exempel ett projekt med en grupp på fyra personer och så säger en från början att den ska göra allt och sedan klagar den på att de andra i gruppen inte gör något. Jag klagade inte på att min uppsatskamrat inte bidrog till uppsatsen. Jag klagade väldigt mycket över hur korkad hon var, vilket ledde till att jag fick göra hela uppgiften själv. Jag klagade över det faktum att vi inte fick skriva uppsatsen själv, jag klagade över att det faktum att jag överhuvudtaget behövde kommunicera med henne ibland fast det tog tid från skrivandet och jag klagade på att skriva en uppsats på egen hand på så kort tid (vi var tre veckor sena för att uppsatspartnern ville göra något skitdåligt om CSR till en början). MEN jag klagade aldrig på att uppsatspartnern aldrig skrev något. Varför? För att jag hade SJÄLV tagit på mig att göra det.

Jag vara bara tvungen att få detta ur mitt system. Tack och hej, leverpastej!

Cookie, 12 år

Idag fyller lilla Cookie 12 år. Jag saknar henne alltid så mycket och längtar efter henne varje dag. Min lilla Pluto. Det var som honom hon såg ut när hon var en liten valp - gul, svart nos och så en knopp på huvudet. Min fina vän.

Vilodagen

Det har inte blivit så mycket bloggande på sistone för att jag har haft så mycket att göra i skolan. Imorgon har jag ett seminarium och sedan går allt tillbaka till vanligt igen. Det är skönt. Egentligen var allt som vanligt efter tyskaprovet igår. Jag fick godkänt på litteraturen och det kändes bra på provet i antropologi i fredags, så jag är hoppfull. Jag blir väldigt glad om jag får godkänt på uppsatsen jag lämnade in i måndags för den var verkligen dålig. Jag missuppfattade en del av uppgiften, men jag hoppas att läraren ändå tycker att jag har besvarat frågan tillräckligt bra ändå.

Idag färgade jag håret ljusare. Nedan följer en bild.



Jag blev väldigt nöjd. Jag har lite mörkare på hjässan och så blir det ljusare längre och längre ned.

För övrigt fångade jag en Blastoise idag. Jag hade inte spelat Pokémon på länge men för ett par dagar sedan återupptog jag spelandet och det har gått bra sedan dess. Jag har fångat både en Aerodactyl på väg till frisören och så en Blastoise nu på kvällen. Allt som allt har jag fått en bra dag och imorgon när allt pressande är avklarat blir det ännu bättre.

Fantastiskt

Fantastiska vidunder och var man hittar dem var så bra! Jag lever än på känslan jag fick av att se den. Jag hade så höga förväntningar att jag nästan började tänka att jag borde ha låga förväntningar, men när filmen väl började rulla så var jag fast! Den mötte alla mina förväntningar och än mer! Jag vill se den igen! Jag längtar redan efter nästa film. När sista Harry Potter-filmen släpptes var det the end of an era, som man brukar benämna det inom Harry Potter-världen. Men nu känns det som att det alltid kommer finnas någonting att se fram emot, som att allt av det bästa inte redan har blivit skapat. Jag älskar det!

Kloka ord

Nu är det jobbigaste med denna dag, tyskan och jobbet, över. Jag ska plugga resten av dagen för att imorgon ska en bok lämnas tillbaka. Lyckligtvis behöver jag inte läsa hela boken, endast några kapitel. Det mesta känns genomkomligt. Apropå det ordet, genomkomligt, försökte jag googla på det men det finns ingenstans förutom på diverse bloggar och forum. Det finns inte med i SAOL eller SAOB när jag söker på respektive tilläggsord. Jag kanske är med och skapar en ny del av språket nu genom att använda mig av det ordet. Intressant!

Imorgon är det dags för Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Jag har längtat så länge och nu är det äntligen dags. Jag ska ha på mig min Hogwarts-t-shirt, Hogwarts-hoodie, Gryffindor-halsduk och mina Gryffindor-sockar. Idag hade jag på mig mina Ravenclaw-sockar för jag kände för att göra revolt mot världens tristhet på mitt eget vis. På tal om Ravenclaw, vilket associeras med klokhet, är att jag fick användning av ett lite svårare ord som jag hörde på Criminal Minds igår. Det ordet är antropofagi, vilket betyder kannibalism. Ett avsnitt handlade om det igår och idag pratade vi om det på tyskan när vi diskuterade Häxan i Hans och Greta. Mycket lär man sig av TV:n.

Stress

Jag blir så förbannad på att jag hela tiden bokas in på tider jag inte har lagt upp på mitt jobb. Jag upptäckte inte att jag hade lagts upp på fel tid imorgon förrän idag. Jag såg ju att det inte passade in i schemat, men jag tänkte att det var jag själv som hade gjort en tabbe och då tänkte jag att jag ju måste jobba den tiden då. Jag skrev upp mig på tiden 13-17, men har blivit satt att jobba 12-16. Därför kommer jag inte jobba så mycket i framtiden, det är enda sättet för mig att försäkra mig om att jag inte kommer att behöva stressa ihjäl mig över alla femtioelva saker jag ska hinna med nu när jag tydligen måste dubbelkolla om jag verkligen har blivit tilldelad den tid jag har skrivit upp mig på. Jag börjar tro att de tider som jag tror att jag har skrivit upp mig på tidigare då jag har trott att jag råkat klicka på fel tid egentligen är de som har bokat in mig helt fel! En tid lyckades jag upptäcka i tid i alla fall. Nä, i framtiden räcker det med fem timmar per vecka.

Jag är så sjukt stressad över allting just nu. Jag har tre kurser på gång och de krockar med varandra och har deadlines typ samtidigt. I december kommer jag bara att ha en kurs, vilket kommer att underlätta en hel del. Det är inte så mycket att göra till varje kurs just nu men det är mycket förberedelser till varje kurs inför respektive tenta, vilket hopar sig till väldigt mycket. Alla jag går till säger att jag måste sluta stressa, läkaren på vårdcentralen och tandläkaren säger att de märker att jag är stressad och att jag måste sluta vara det. Det var det roligaste jag har hört - sluta stressa! Om det vore så enkelt skulle jag sluta, tro mig. Jag såg reklam för en distanskurs i kreativt skrivande på Sundbybergs folkhögskola och jag funderar på om jag borde ansöka. Om den kursen är annorlunda än den jag gick så vill jag det, men annars känns det nog bara konstigt att läsa samma kurs igen. Det skulle ge mig tid till det jag har halkat efter med på universitetet också, vilket är varför det vore så passande. Jag får se. Nu ska jag gå.

När jag behöver koppla av

Jag gick in på SJ:s hemsida och har nu gjort tre olika försök att köpa biljett, men det är något fel när jag försöker betala med kort så det går inte. Jag vet att det finns pengar på det, så det är uteslutet att det inte finns nog pengar. Jag har dessutom provat ett annat betalkort, så det verkar inte vara något fel på just mitt kort heller. Det är bara jobbigt när det inte funkar för det gör mig stressad. Jag vill boka en resa 20 december, men jag får se om det går imorgon istället. Man behövde ha mobilt bank-ID för att kunna betala med faktura, annars hade ju det varit ett alternativ. Jag vill bara kunna ta mig hem, nu när det hade löst sig så bra med Gustafs jobb och jag vet att jag kommer att få åka till Sikfors igen snart. Funkar det inte får jag väl gå till butiken och köpa biljetten.

Jag har haft så jobbigt i hjärtat idag, så det ska bli skönt med sovmorgon imorgon. Jag satt en och en halv timme vid lunch idag och bara tog det lugnt, kollade i telefonen och läste en bok. Det var skönt att kunna ta en sådan paus mitt på dagen, mellan lektionerna. Det känns ibland som att jag bara studsar från ställe till ställe. Jag hann förbi fantasy- och sci-fi-bokhandeln (många bindestreck i det namnet) innan jobbet idag och såg en box med alla tre Veronica Mars-säsonger så jag köpte den. Jag kollade lite på Harry Potter-grejerna också, som vanligt. De har tagit bort Rowena Ravenclaws diadem, eller det har väl blivit sålt och inte ersatt antagligen. Jag sade till Gustaf häromdagen att det vore jättecoolt om jag skulle ha det på mig och så en blå klänning på premiären av Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Men det får bli någon annan gång, kanske om jag följer Issa på en till Harry Potter-fest. Jag följde ju inte med på den senaste för jag hade svårt att ta mig till Stockholm då. Jag och en tjej från mitt jobb, som Gustaf roligt nog också har jobbat med fast någon annanstans, ska på Harry Potter-pub på Kårkällar'n på fredag. Det kommer att bli kul, tror jag. Då ska jag ha på mig min Gryffindor-halsduk. På biopremiären ska jag dock ha full mundering med tröjorna, sockarna och halsduken. Jag äger tyvärr ingen Hogwarts-klädnad, men jag är glad ändå trots det. Hade nog ändå hellre haft Ravenclaw's diadem i sådana fall, om jag måste välja.

Date med John Blund

Idag ska jag prova att lägga mig halv nio. Det lär nog gå... somnar nog vid nio i alla fall. Med tanke på min personlighet är detta en engångsföreteelse, jag är vanligtvis en kvällsmänniska och ångrar det på morgonen. Men vad ska man göra? Jag hinner läsa lite nu på kvällen i alla fall.

Hjärtats rop

Idag skulle Muffin ha fyllt 13 år. Jag saknar henne vareviga dag. Ibland tänker jag att hon väntar på  mig i Sikfors och att jag bara måste hälsa på så får jag träffa henne igen. Men jag vet att det inte är så, även om jag kan önska. Ännu en bit av mitt hjärta är borta och jag ropar fortfarande hennes namn som om den biten kommer att komma åter.

Ser serier

Jag och Gustaf har börjat se på Criminal Minds. Jag har längtat efter en spännande serie att se och då Scream Queens inte riktigt var vad jag trodde (om än en helt okej serie) passar denna serie bra för mig. Jag gillar Masterchef, Midnattssol och Follow the Money, som vi också sett på sistone, men det är kul med en serie som inte är reality och som inte är så himla stelt nordisk heller.

Jag vet inte om jag har rekommenderat Stranger Things än, så jag passar på att ta tillfället i akt att göra det nu. Den serien är så bra så det gör inget om den får två rekommendationer. Natten till idag hade jag en dröm som nästan var som en film i sättet den utspelade sig på. Erica var med, men hon såg ut som Molly Ringwald (sade ju att det var som en film), och jag hade en pojkvän som såg ut som Steve från Stranger Things, som jag senare i drömmen dumpade för en brunhårig lockig kille. Hmm, jag undrar vems utseende det kan vara baserat på, lockigt brunt hår... känner igen det där alltså. ;)

Det sista jag tänker säga nu är att det bara är cirka tre veckor kvar tills den nya Gilmore Girls-säsongen har premiär på Netflix! Dessutom är det bara en och en halv vecka vi behöver räkna ned tills det är dags för Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Jag har köpt biljetter till premiärdagen! Nu säger jag god natt.

Frustration

Busy bee

Jag kommer verkligen inte kunna jobba lika mycket i november som jag har gjort tidigare. I december kommer fler luckor i alla fall. Jag kommer ha en hel del att göra denna månad. Jag har fyra olika tentor och stora arbeten att göra i slutet av månaden. I december kommer det att vara mycket lugnare på den fronten.

Jag var på Gadden idag och pratade med Regeringskansliet. Jag fick en massa bra information, så jag var nöjd. Jag ska dit en snabbis imorgon också. Man får till och med lunch och fika så man står sig en hel dag med att bara gå omkring och prata med representanter från olika företag. Jag är mest intresserad av Regeringskansliet förstås, men det är ändå kul att prata med folk från andra organisationer för de kan ha olika tips och idéer och vidga ens vyer lite. Det var tack vare Gadden jag fick jobbet jag har nu! Jag önskar bara att jag hade någon att gå med i år. Jag har alltid hittat folk att gå med, men nu känner jag inte längre igen någon för alla jag kände på Handels har väl gått vidare från universitetet och jag har inte gått där på ett år så jag känner inte igen några nya ansikten heller riktigt.

Lättnad

Halloween

Vilket bättre sätt att fira halloween på än med att se på Scream Queens halloween-avsnitt? Inte så mycket när halloween är på en måndag och man ska upp klockan 6 imorgon bitti. Gustaf ska upp 5.20 så han somnade framför avsnittet så jag fick inte ens se klart det. Och så tog min halloween-kväll slut. Men innan dess hade vi kul. Gustaf mötte mig efter jobbet och vi gick och kollade på heminredning, gick lite i stan och fikade på Ahlströms. En bra dag allt som allt.

Riktig skräck

Jag måste bara säga att jag är rädd för någonting. Det känns dumt, för hade det inte redan hänt mig någonting liknande hade jag nog inte varit så rädd. Jag är rädd för att säga mitt namn till de som ringer in på jobbet. Mitt namn är inte så vanligt. Hade jag hetat Anna eller Maria hade jag kanske inte brytt mig så mycket, men mitt namn är någonting som är nog ovanligt för att ge mig obehag när det gäller att lämna ut mitt namn. Ibland frågar de som ringer om mitt namn och jag hatar när det händer för de behöver egentligen inte veta mitt namn. När de ber om efternamnet svarar jag bara att det bara finns en med det namnet på jobbet, vilket är sant. Jag har googlat företagsnamnet med mitt förnamn för att se hur enkel jag är att hitta. Min Linkedin kommer upp som första förslag, vilket ger dem mitt efternamn och i sin tur min hemadress. Med moderbolagets namn är det svårare att hitta men efter ett par sidor på Google hittar man min Instagram.

Dessa personer som ringer in kan vara hur galna som helst, det är jag vittne på. De kan till och med sitta i fängelse, vilket är egalt när jag hjälper dem men när de frågar om mitt namn känns det inte längre okej. Jag vet att jag låter paranoid, men en gång blev jag förföljd från jobbet och sedan dess har jag förstått att det inte är att vara paranoid - det är att inte låta sig glömma, att komma ihåg vad folk är kapabla till.

Jag ville bara dela med mig om min skräck för jag har burit på den så länge nu. Jag vill veta att det finns någon därute som vet vad jag menar. Jag vill kunna släppa taget för jag låser redan dörren och stänger fönstret om varma sommarmorgnar och att jag inte behöver inskränka mitt liv mer än så. Det räcker nu.

Nya tag

Nu går vi snart in i November och Gadden, Fantastic Beasts and Where to Find Them och Gilmore Girls säsong 8! :) Jag ska färga håret den här månaden, hade jag också tänkt. Jag ska bara färga det ljusar blont, men det kommer bli en synbar förändring i alla fall. Mitt hår har blivit så råttfärgat med åren. Jag och Gustaf firar 5 år tillsammans i slutet av månaden. Det finns mycket positivt att fokusera på med andra ord, vilket är bra för jag kommer att få plugga en hel del så kvalitativa pauser är något jag kommer behöva.

Jag kommer inte kunna jobba lika mycket den här månaden och på ett sätt är det skönt. Jag hinner blir less mellan gångerna. Jag har märkt att jag har börjat tappat tron allt mer på mänskligheten. Jag har aldrig varit en som gillar folk i allmänhet men nu känns det som att det är värre än förr. Så är det att jobba med kunder. Ingen person borde behöva lyssna på folk när de visar sig från sin sämre sida dagarna i ända.

Jag börjar om

Jag är antagen på kursen Antropologins kritiska samhällsengagemang nu. Jag har alltså bytt ut uppsatsen och språkvetenskapen mot den kursen, Offentlig granskning samt kursen Språk och genus. Jag gick alltså från 45 poäng till 30 poäng till 7,5 poäng och nu till 37,5 poäng. Det har varit en verklig resa de senaste par veckorna. Sena anmälningar är alltid ett spel eftersom det inte går att veta vad det finns platser kvar på samt att man har ett mycket begränsat urval. Jag ska ge er en överblick över de senaste veckorna och så kommer ni att slippa fler uppdateringar om min situation. Nu har jag löst den.

Jag var registrerad på hela den tyska kandidatkursen; litteraturvetenskap, språkvetenskap och uppsatsen. För varje lektion kände jag dock mer och mer att det inte kändes rätt. Litteraturen var okej, men språkvetenskapen och uppsatsen tyngde mig mycket. Jag kände mig helt maktlös över min situation. Trots hur fel det kändes att gå dessa kurser hade jag en "Har man tagit Fan i båten får man ro honom i land"-mentalitet som skapades och förstärktes av ett slags vilja att bara göra saker för görandets skull, att det på något sätt kändes som att det förväntades av mig att fortsätta. När jag till slut mådde så dåligt över min situation att jag fantiserade över att hitta på något som skulle skada mig nog för att jag skulle kunna sjukskriva mig för resten av terminen men inte mycket nog för att faktiskt döda mig, kände jag att det var dags att kravla mig upp från graven jag befann mig i.

Jag har skrivit tidigare om textraden ur Baysides låt, Though I'm ten feet deep I'll claw my way back out from in my grave. Det inspirerade mig, men det gjorde även min känsla av tillhörighet till Gryffindor. Jag erkänner hellre mitt misstag och säger att jag har gjort fel som valde en viss utbildning än att behöva leva med de dåliga känslorna över att gå någonting jag inte känner för eller orkar med mentalt bara för att jag ska "ro Fan i land". Blotta tanken på att behöva bry mig om språkvetenskapen eller ägna tid åt att skriva uppsatsen var betungande. Jag vet mitt värde och det ligger inte i vad jag har valt att avsluta eller fortsätta med. Ärligt talat var det ett väldigt lätt beslut, vilket tyder på att jag inte kommer blicka tillbaka en sekund och ångra det jag gjort. Jag skiter i vad någon säger om att jag hade kunnat fortsätta, det vet väl jag. Men jag är en Gryffindor och jag är inte rädd för att stå upp för mitt beslut och våga säga: "Jag slutar!" för egentligen säger jag: "Jag börjar om!" Och det var jag som tog mig själv hit till startlinjen igen - och det var inte lätt.

Sömnig

Ikväll ska jag lägga mig väldigt tidigt. Jag försov mig i morse. Jag hade tänkt kliva upp tidigare för att prata med studievägledaren om att eventuellt påbörja en ny kurs innan lektionen. Det visade sig dock att det inte gjorde något för jag hade kollat fel och sett studentexpeditionens öppettider istället för studievägledaren så jag kunde prata med henne efter lektionen istället för innan. Men, faktum kvarstår dock att jag är jättetrött och kommer därför lägga mig typ nu. Jag ska upp vid 6 imorgon eftersom jag jobbar heldag 8-17 då. På torsdag jobbar jag också heldag, fast 10-19 så då får man kliva upp i en lite mer human tid.

Allt jag behövde göra var att stanna kvar

Jag blev så glad när jag vaknade i morse och såg att jag kunde registrera mig för en av kurserna trots att den var på avancerad nivå och jag inte har min examen än. Sedan såg jag att den kursen bara var på 7,5 och inte 15 hp som jag hade trott. Det innebär att om jag inte kommer in på den sista kursen, vilket inte är så troligt med tanke på att de redan har reserver sedan innan på den kursen, så kommer jag bara att läsa 75%. Allt hänger egentligen på hur många som registrerar sig och på hur många reserver det finns. Om jag bara läser trekvartsfart måste jag meddela CSN, för jag har snmält till dem att jag läser på helfart.

Jag skojade med Gustaf om att låten All you had to do was stay är skriven av Marknadsföringskursen till mig. Här nedan ser ni refrängen och lite till. Gustaf tyckte att det var lika spot on som jag gjorde. Om jag bara hade fortsatt marknadsföringen och struntat i tyskan hade jag inte haft detta problem nu. Ack och ve!

Stay, hey, all you had to do was stay
Had me in the palm of your hand
Then, why'd you had to go and lock me out when I let you in
Stay, hey, now you say you want it
Back now that it's just too late
Well could've been easy

All you had to do was stay
All you had to do was stay
All you had to do was stay
All you had to do was stay

Let me remind you this was what you wanted
You ended it
You were all I wanted
But not like this

Kval

Idag gick jag och Gustaf in på Buttericks en snabbis. Då såg jag ett par jättefina änglavingar och tänkte att det hade varit roligt att klä ut sig om vi ska gå på Halloween på Liseberg. Men så började jag tänka att vi ska dit närmare Alla helgons dag än Halloween och då kan det vara lite dumt att klä ut sig om ingen annan gör det. Men jag vet egentligen inte när Halloween kommer att firas, om det är helgen innan eller efter. Jag vet helt enkelt inte hur jag kommer göra.

Just nu är hela min tillvaro rätt oviss, som jag redan skrivit om i tidigare inlägg. Imorgon tar jag nya tag men det är egentligen den sista dagen innan det blir för sent att göra något åt det. Då får jag ta så många arbetspass som jag bara kan och hoppas på det bästa. Jag försöker verkligen. Sista chansen nu.

Sann historia

Jag när jag säger att jag är klar om fem minuter

Vägar att gå

Hela den här "fixa ihop livet"-grejen jag håller på med drar ut på tiden, vilket i sin tur trasslar till saker ytterligare. Jag hoppas innerligt att allt kommer att lösa sig som jag vill. Det känns som att jag bara skriver om det just nu, men det tar upp så mycket av mina tankar bara.

Igår såg jag Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Jag tyckte först att den var rätt dålig, men sedan ändrade jag mig till att jag tycker den är halvbra. Den går att se en gång för den tog upp tänkvärda saker, men jag ser framför mig många förbättringar. Jim Carrey's bästa roll var det inte. Det är Ace Ventura, det vet alla.

Jag och Gustaf tar det lugnt idag. Vädret är inte så fint, annars funderade vi på att gå på Lisebergs Halloween idag. Bowling var lite för dyrt eftersom det är helg och Gustaf var inte sugen på biljard. Vi ska ta en promenad i tråkvädret istället, men det blir nog mysigt ändå. Då kan man komma hem och dricka varm choklad.

Ambitioner

Jag har kommit in på offentlig förvaltning! Hurra! Jag sitter och fiskar efter att komma in på andra kurser, men jag inväntar än svar. Jag hoppas att jag kommer in på en eller två kurser till. I sådana fall hoppar jag av språkvetenskapen och slipper känna av konsekvenserna av mitt dåliga beslut att läsa kandidatkursen i tyska. Jag fattar inte vad jag tänkte alls! Eller jo, jag tänkte på hur det var när jag gick grundkursen och att det nog skulle kunna bli kul. Dessutom var det mer meriterande än litteraturvetenskapen jag gick i våras, om man säger så, så jag kände väl att jag behövde överkompensera. Men när jag väl började insåg jag hur mycket jag har tappat intresse för tysk kultur. Dessutom insåg jag att jag är alltför ringrostig för att platsa in där. Jag har läst fortsättningskursen men den var till och med sämre än grundkursen i Stockholm. Jag har nog aldrig varit så bra på tyska som jag var när jag precis hade gått ut grundkursen i ämnet! Just nu inväntar jag ivrigt mail från studievägledarna från GU och Handels med besked om mina chanser att komma in efter att ha gjort sena anmälningar.

Men nu ska jag gå och äta något, jag har faktiskt inte ätit något förutom en kaka på hela dagen. (Höll på att skriva kakka, lol.)

Clawing

Livet rullar inte på som det ska just nu. Jag försöker trassla ut denna oreda men det är svårt. Allt grundar sig egentligen i att jag gjorde fel val i att gå tyska, men det har jag redan pratat om i tidigare inlägg. Jag försöker, som sagt, reda ut det som jag känner har trasslat ihop sig och har jag riktigt tur kan det gå min väg! Det är bara så energiödslande att tänka på detta då tiden är knapp nu, men jag ska verkligen försöka göra allt jag kan för att det ska gå vägen. Sådana här gånger inspireras jag än idag av en text från en låt med Bayside:

Though I'm 10 feet deep
I'll claw my way back out from in my grave

Den raden är inte så speciell skild från sitt sammanhang, men tillsammans med resten av låten blir den mäktig. Detta i synnerhet med tanke på hur känslofyllt sångaren, Anthony Raneri, sjunger. Jag hade inte lyssnat på dem så mycket de senaste åren men för ett litet tag sedan kände jag mig för att lyssna på dem igen. De har inte gjort så mycket bra på sistone, i alla fall inte baserat på det jag har lyssnat på. De har dock en hel del bra från deras tidigare skivor. Jag rekommenderar Winter, Devotion and desire, A synonym for acquiesce och Blame it on bad luck, som jag citerat ovan. Egentligen lyssnar jag inte så mycket på dem längre alls, det blir mest Lana Del Rey eller Taylor Swift, men vill man kolla in Bayside rekommenderar jag att man gör det.

Ovisshet

Min framtid ser väldigt oviss ut just nu. Jag önskar att jag hade valt att gå kandidatkursen i marknadsföring istället för att "satsa på tyskan" som jag ville då när jag var två månader yngre och full av naivitet. Jag vill inte gå tyskan överhuvudtaget, men jag har inget att falla tillbaka på så jag måste gå dessa två delkurser i tyska i alla fall. Jag kanske inte ska läsa något resten av denna termin efter delkurserna i tyskan, i sådana fall kommer jag under den tiden att försörja mig på extrajobbet och det jag har undansparat. Jag har inte fått ett besked på mina efteranmälningar ännu. Jag såg fram emot att äntligen ha lite ekonomisk frihet men nu verkar det bli tvärtom, att jag får snåla. Om jag inte läser några kurser efter tyskakurserna kommer jag att vara ledig från 8 december och en månad framåt. Jag kommer nog att åka till Norrbotten lite tidigare än Gustaf i sådana fall, men inte alltför tidigt för jag vill ju spendera julmånaden med honom också. Som sagt, min framtid är oviss.

Jaja. Jag antar att jag får föröka att se det bra i det. Jag får en massa tid på mig att förfina mitt CV inför jobbsökande och se på serier, men även mer tid till att jobba vilket kan generera mer inkomst till mig. Just nu ser jag på Stranger things på netflx, men jag har bara fyra avsnitt kvar så den kommer jag hinna bli klar med innan dess.

Jag hade velat semestra i USA. Jag och Gustaf funderar på det till nästa sommar men man vet ju aldrig hur framtiden blir. För 1,5 månader sedan skulle jag läsa 45 poäng, nu är jag nere på 15 poäng i ett ämne jag verkligen inte vill läsa. Jaja, man gör misstag och vissa kan man backa ur men vissa inte. Det är vår lott i livet som människor.

Sådant här händer bara mig

Min datajävel försöker tvinga mig att starta om datorn, men jag håller på med ett arbete som det är viktigt att jag jobbar med just nu. Jag brukar jobba bra på kvällen och såg fram emot att få det här gjort men så poppar det upp ett jävla meddelande om att jag har 15 minuter på mig innan den startar om av sig själv. Naturligtvis vet jag inte hur man stänger av den irriterande funktionen och jag har inte tid att sitta och hålla på med det. Det är ju den sämsta funktionen någonsin. Min daor tvingar alltså mig att stänga av den fast jag håller på och arbetar på den!!! Jag förlorade en hel del arbete nyss för att den startade om av sig själv. Jag stängde genast av den och satte igång den och trodde att det skulle räcka, men nu fick jag återigen ett meddelande om att den skulle starta om sig själv om en kvart. Jag har inte tid med det! Som om denna uppgift inte har skapat nog vånda för mig.

Universitetslärare

Det finns olika typer av lärare på universitetet och dessa typer går säkert att känna igen från gymnasiet eller annan typ av skola också, men jag generaliserar inte vidare än universitetet just på grund av att lågstadielärare inte riktigt stämmer in på profilerna jag tänker lista.

Några av de vanligaste typerna är:

1. Läraren som bryr sig så mycket om det den gör att den verkligen skiner upp av att få prata om sitt favoritämne. Den älskar det den håller på med och vill att alla andra också ska göra det.

2. Läraren som främst är där för att få skryta om sin egen forskning.

3. Läraren som älskar sitt arbete men inte eleverna. Den måste vara där men vill verkligen bara gå tillbaka till sitt arbete. Denna typ är den sista som kommer in i föreläsningssalen och den första som går.

4. Gästföreläsaren. It's their time to shine and they're gonna brag! (Har haft en gästföreläsare som visade en bild på utsikten från dess hus och berättade om lägenheten den köpt i innerstan.)

5. Läraren som är målfokuserad. Alla ska klara kursen och den är där för att göra sitt bästa för att det ska hända.

6. Den trötta läraren. En senior. Den vill inte vara där, du vill inte vara där. Ibland ställer en av de mest intresserade eleverna frågor och svaret blir antingen: 1. Läraren lyser upp då den inser att någon faktiskt lyssnar! 2. Svaret kommer snabbt och rakt på sak och läraren fortsätter med föreläsningen genast så att inga följdfrågor hinner ställas.

Det finns fler lärartyper om jag ska lista de som finns på gymnasiet och högstadiet men denna lista räcker ganska gott för universitetet. Allt är så klart baserat på mina egna erfarenheter och är väldigt generella. De allra minst vanliga typerna har jag inte tagit med ens för de är för svåra att generalisera. Tyckte ändå att listan täckte de allra flesta.

Novemberhändelser

Det är tre stora grejer som händer i november!

2-3 november: Gadden

Gadden är arbetsmässan jag pratade om i mitt tidigare inlägg. Det är en tradition som jag längtar till varje år och snart sker det äntligen!

16 november: Fantastic Beasts and Where to Find Them har premiär!

Först blev jag så förvirrad.Enligt tidigare uppgifter skulle den ha världspremiär 18 nov men på SF:s sida står det att den har premiär 16 nov. Även på imdb:s sida där de listar premiärer i olika länder för filmen ska den ha Sverigepremiär 16 november. Jag hade fattat om USA och Storbritannien var listade för det datumet, men de ska ha premiär 18 november! Jag trippelkollade på Bio3:ans hemsida och där står det också 16 november. Jag tror knappt att det är sant.

25 November: Gilmore Girls har premiär på Netflix!

Det är 4 stycken 90 minuter långa avsnitt som är namngivna efter årstiderna. Den nya säsongen utspelar sig 8 år efter senaste säsongen. Jag har längtat så länge efter det här. Jag såg alla 7 säsonger inom loppet av ungefär två månader. Det är 153 avsnitt på kanske 60 dagar, vilket blir 2,55 avsnitt per dag. Det är inte jättemycket egentligen men med tanke på att det fanns några sällsynta dagar då jag inte såg ett enda eller bara ett enstaka avsnitt är det ändå ganska bra gjort. Det är helt klart en av mina favoritserier genom tiderna.

Det var tur att Gilmore Girls kom in i mitt liv igen precis då för den serien var någonting jag behövde under tiden jag skrev uppsatsen. Det är en underbar serie och den höll mina tankar på plats på något sätt. Jag tänkte på Connecticut, som serien ska utspela sig i (dock är den inspelad i en studio annars hade jag redan flyttat till Stars Hollow), och min bild av New England som en dröm att bo i växte sig större. Jag tänkte även på själva berättelsen som var intressant, rolig, charmig och som gav mig något annat att tänka på än uppsatsen just då.

Skymten av ljus

Nu är jag äntligen officiellt avhoppad från uppsatsen och "omhoppad" till att bara läsa kandidatkurserna utan uppsatsdelen i tyska. Det känns som ett djävligt bra beslut. Offentlig granskning ska bli kul att ta upp, förutsatt att jag kommer in. Jag antar att jag åtminstone kommer in på 2 av kurserna jag har sökt in till, men det handläggs ännu enligt antagnings hemsida.

I början av November drar Gadden igång. Det är Handelshögskolans stora arbetsmässa och den ska jag absolut gå på! Det är alltid kul och i år ska dessutom Regeringskansliet dit igen, vilket ger mig en chans att ställa frågor till dem. Förra året fick jag det jobb jag har nu genom att möta företaget på Gadden och ansöka om jobb på så sätt. Det är kul när man själv vet att det leder någonvart att komma dit och prata med företagen.

Dödläge

Det har länge känts som att jag har befunnit mig i ett dödläge. Att kliva upp på morgonen bara för att det går på rutin eller att tvinga mig upp för att inte ge vika för rösten som viskar lockande om att stanna kvar i sängen och bara släppa taget om allt har varit min vardag på sistone.

Till slut bestämde jag mig för att hoppa av uppsatsdelen på tyskan, så imorgon ska jag berätta för studievägledaren att jag inte vill skriva uppsatsen. En tyngd lyftes från bröstet. Jag har istället sökt in till en del kurser på förvaltningshögskolan och handels och inväntar nu besked. Jag ska även ansöka till ett praktikprogram på svenska konsulatet i San Fransisco som jag har i princip 0% chans att bli antagen till, men jag ska göra det ändå för då vet jag åtminstone att jag har försökt. Jag kollar in jobb som copywriter och kollar regelbundet upp regeringskansliets hemsida för lediga jobb som passar mig. Men det är lugnt, jag har ingen brådska än. Jag kollar dessutom upp boenden i New England, främst Connecticut och Vermont, för att se om det finns någon bostad att hyra under en kortare period. Med andra ord gör jag allt för att hålla mig ovanför vattenytan och det funkar.

Tillsammans blir vi ett lag

Idag kom ett par barn, två pojkar, fram till mig och frågade om det var jag som spelade Pokémon. Jag hade slagits mot ett gym och de snodde det innan jag själv hann ta det. "Ja", svarade jag. Pojkens ansikte lyste upp i ett flin och han erkände att han och den andra pojken hade tagit över gymmet efter jag hade slagits klart. För er som inte vet är det ett välkänt dick move inom Pokémon-världen. Jag har gjort det själv någon gång också, ska jag säga, men eftersom att det går ut på att låta någon annan göra allt jobb för att sedan skörda frukterna av den andras hårda arbete gör jag det inte numera. Efter att pojken erkänt kunde jag inte längre vara irriterad över att ha blivit snuvad på konfekten, i synnerhet när denna manöver oftast görs av barn då de ofta inte har så starka Pokémon själva. Den andra pojken kom också fram och de frågade vilken min starkaste Pokémon var. När jag svarade Dragonite berättade båda barnen om sina historier med hur de nästan fångat Dragonite. Sådana har nog alla, även jag har några sådana historier från tiden innan jag faktiskt lyckades fånga denna Pokémon med stort P. När jag gick önskade barnen mig lycka till och jag önskade dem detsamma. Jag gick sedan för att låna en bok från biblioteket, mitt egentliga ärende, och tog sedan över ett annat gym på vägen hem.

New clothes

Jag har precis upptäckt att jag totalt missat att hela New Girl säsong 5 sändes i våras och håller nu på att ta igen det! Jag fullkomligt älskar alla Jess kläder. På en hemsida, som tyvärr inte blivit uppdaterad på länge nu, finns det bilder på sådant Jess har burit i serien och var de går att finna på internet, men de är ofta åt det dyrare hållet och nu finns de ändå inte kvar på grund av att det var så länge sedan kläderna började säljas. Igår handlade jag kläder från Beyond retro. Jag gillar deras butik i Göteborg för kläderna är speciella utan att vara dyra. Man kan få ett par outfits utan att det har kostat skjortan (no pun intended). Däremot på Beyond retro i Stockholm ser det ut som att Röda korset i Alingsås, 80-talet och Klubben för Bortglömda Balklänningar tillsammans har gått in och dumpat alla kläder de har i lokalerna. Jag vet inte varför skillnaden är så stor, men det är den.

Lika som bär

Omg, jag har precis insett en sak!

Jensen Ackles som spelar Dean winchester i Supernatural, och Drew Van Acker, som spelar Jason DiLaurentis i Pretty Little Liars är superlika! I alla fall unga Jensen Ackles är jättelik Drew Van Acker.

En yngre Jensen Ackles


Jason i en av de tidigare säsongerna

Elva

Idag har det gått 11 år sedan Sunny dog och ändå förväntade jag mig då jag stod på övervåningen av Sikforsgården att hon fanns där på nedervåningen när det lät som att någon ropade hennes namn. I en sekund stannade jag upp innan jag förstod att jag hade hört fel. Elva år har gått och jag ska aldrig sluta räkna hennes födelsedagar. Elva år har gått och halva mitt liv har jag levt utan henne. Elva år har gått och det lär gå hundra år till innan jag förstår att det inte längre är någon som ropar på henne.

Den allvarsamma leken

Idag skulle jag och Gustaf se Den allvarsamma leken på Aftonstjärnan men han var tvungen att jobba övertid så vi missar den. Filmen som jag har väntat länge på att se måste jag nu alltså vänta ännu längre med att se. Jag som till och med läste ut boken på en dag (fast jag hade hunnit till sidan 64 sedan innan) för att hinna färdigt innan vi skulle se filmen. Jag står fast vid att Doktor Glas är Söderbergs allra främsta verk, men jag tycker ändå att Den allvarsamma leken var bra. Den hade kunnat förkortas en del, enligt min mening, men överlag var den bra.

Imorgon åker jag till Norrbotten. Det ska bli skönt. Något som kommer att vara skönt är att slippa jobba. När man väl är där så är det ok. Jag har dock inte tålamod som alla andra har att orka sitta med en massa personer som man inte får säga åt att hålla käften eller fråga om de blev tappade på huvudet som barn. Jag säger naturligtvis inget sådant, men efter ett samtal där jag verkligen velat säga något ilsket blir jag mycket mer utmattad och arg än vad de flesta andra verkar bli. Jag kan inte skaka av mig den känslan lika lätt. Jag sitter absolut inte med något leende och tar skit! Jag tar en fast och hård ton mot de som säger något stöddigt, men jag hade ju inte nöjt mig med det i verkliga livet om man säger så. Jag vill inte sitta och tänka "Åh, nej stackars vuxna människa, den är säkert orolig över att den kommit till oss." Det är fortfarande inte okej att bete sig hursomhelst mot en annan människa!



Förresten, de som verkligen är oroliga betalar på en gång, de sitter inte och försöker komma med bortförklaringar. Tänk om jag gick på Ica och snattade och sedan blir jag sur för att jag får betala böter för att jag inte betalade i tid (det vill säga vid kassan i denna liknelse) och så börjar jag skälla på väktaren (mig i liknelsen) för att den tog fast mig! Gissa vad - det händer varje dag! Så, ja, det ska bli skönt med semester ett tag.

Blast from the past

Jag och Gustaf såg precis två filmer som jag inte har sett på kanske 14 år! Båda filmerna har jag sett flera gånger, men som sagt var det länge sedan sist tills idag. Den första filmen vi såg är Den där Mary. Jag trodde inte att den skulle vara så bra som jag mindes den, men det var den faktiskt. Det var ju ingen fempoängare, men den var småcharmig och smårolig. Många gånger tycker jag att filmer som man minns att man tyckte var så bra när man var liten är så extremt till brädden fulla av sexism att man inte kan se dem längre. Ibland är det också bara så att man har förändrats så pass mycket att man inte tycker om just den typen av film längre heller. Det kan kort sagt bero på vad som helst, att man inte gillar en film som man gillade för några år sedan. Det är därför det är så kul när man ser om en film efter över ett decennium och inser att den inte var så pjåkig trots allt.

Den andra filmen är Fucking Åmål. Den minns jag att jag gillade också, precis som Den där Mary. Jag är glad att jag såg om den för den var verkligen bra. Den sände mig tillbaka till 90-talet och min barndom med alla kläder, hårfrisyrer och mobilsignaler. Den tar upp ett ämne som var aktuellt då och är aktuellt idag och kan lyfta upp detta ämne naturligt. Filmen var underhållande så jag rekommenderar dig att se den igen om det, som för mig, var länge sedan du såg den.

Vi måste ta ett snack

Jag är så extremt less på att läsa böcker i godan ro för att helt plötsligt få hela min läsning störd av en våldtäktsscen. Jag öppnade upp min tyskabok och där var den, författaren kunde inte vänta med sitt kvinnohat längre än till sidan två. Samma sak var det med en bok som jag skulle ha läst till litteraturvetenskapen och med en bok som jag hade valt ut själv. Den tyska boken är en dystopi så jag är säker på att kvinnohatare kommer att argumentera med "vaddå, det finns ju inga lagar, då är det normalt" För det första antyder kvinnohataren då att män av naturen är våldtäktsmän och att den enda anledningen till att vissa inte våldtar i de verkliga samhället är för att det finns lagar (d.v.s. allt feminismen inte står för). För det andra är detta en bok i vilken personerna i boken nyligt har fått en förändrad värld, vilket innebär att de ju vuxit upp i den vanliga världen. Detta sistnämnda går då under samma princip som det förstnämnda, att män skulle vara naturligt onda. Nä, vi alla vet att detta är ett gammalt sätt för kvinnohatare att spy ut sin världsbild på. Aldous Huxley lät enbart män vara Alfa-människor medan kvinnor fick vara Beta-människor eftersom han ansåg män vara de högre stående. Detta märker man än idag i vissa böcker, såsom denna tyska dystopi. Om det nu är en dystopi så kan vad som helst hända, varför just våldtäkt? Varför inte ha det som i Hungerspelen, en dystopi utan våldtäkt och uppenbar sexism? Jo, för att författaren är inte intresserad av att skildra ett möjligt scenario - författaren vill skildra den rådande diskursen kring våldtäkt ur ett patriarkalt perspektiv. Både fantasilöst att inte kunna tänka utanför lådan och samtidigt oerhört skrämmande.

Jag var tvungen att få låta er alla därute veta att om det inte är en kvinnas genuina berättelse om hennes upplevelser eller dylikt så är våldtäktsscenen i boken, TV-serien, filmen etc. helt onödig. Det är okej att vända ryggen till, det vill säga att sluta läsa, hoppa över just det stycket eller be någon säga till när det är över till exempel. Jag accepterar inte längre sådana scener på TV och ber alltid någon att säga till när det är över. Jag har alltid varit så empatisk kring karaktärer, det har ibland vällt över. När jag då tar del av en våldtäktsscen så känner jag det karaktären känner fast naturligtvis i betydligt mycket mindre skala då jag enbart kan föreställa mig känslan. Min poäng är: Jag vägrar att vara en del av patriarkatets våldtäktsdiskurs, jag vill vara en del av förändringen.

Över ett år

Igår bokade jag resan till Sikfors. Jag ska vara uppe i fem dagar över Storis 50-årskalas. Jag har inte träffat Harry på så länge så det ska bli kul att äntligen få träffa honom och de andra. Idag är det ett år och en dag sedan Tindra dog, vilket innebär att det har gått över ett år sedan hon dog nu. Det är konstigt att tänka att Muffin levde för bara ett år sedan och att jag fick träffa henne för mindre än ett år sedan. Det känns som att det var en evighet sedan jag fick träffa henne. Fast det är väl inte så konstigt med tanke på att några få månader kunde kännas som en evighet mellan gångerna jag fick träffa henne när hon levde. Det här är den längsta tid som gått utan att jag har fått träffa henne.

Jag jobbar ganska mycket nu. Jag insåg häromdagen att detta är den längsta tid jag har jobbat på ett och samma ställe, vilket säger något med tanke på att jag bara jobbat på mitt jobb i ca 7 månader. Jag tror att jag kommer att jobba där i ett år i alla fall. Det känns helt okej att gå till jobbet nu när jag inte jobbar heltid. Man kan bli rätt trött på att sitta med inkommande samtal en hel dag faktiskt. Den bästa tiden att jobba är efter 16 men det är ju just då som Gustaf slutar och då vill jag vara med honom. Jag tycker att det är tråkigt att han jobbar på Volvo när jag studerar för att han är nästan aldrig hemma och han är alltid jättetrött så vi hinner knappt göra något på kvällen heller. Han fick inte ens ledigt från jobbet fredag och måndag för att åka till Sikfors. Han blir så bunden och det är så tråkigt när jag är raka motsatsen. Han ligger och sover nu och jag ska väl också gå och lägga mig nu, två timmar efter att han lade sig.

Vidare

Tänk att det redan har hunnit gå några dagar in på September. Idag kändes som en sensommardag så jag känner inte av höstens annalkande alltför mycket faktiskt. Så länge det inte regnar är jag nöjd. Jag tänker så mycket på Tindra och Muffin. Det är så konstigt att tänka att för bara ett år sedan fanns de båda hos oss. Jag saknar dem varje dag. Det är svårt att vara utan dem.

Nu går livet på och jag vill ibland stanna upp och säga "Vänta!" men det är som att jag hela tiden puttas vidare. Jag tänker igenom en del som jag tror kan förbättra saker och ting, men inget har satts igång än. Jag får smida vidare på mina planer, vänta och se.

På egna ben

Idag var jag ensam på jobbet igen. Jag tycker att det är skönt, delvis för att jag slipper svara på inkommande samtal och bara fokuserar på en uppgift, d.v.s. mailen, men även för att jag kan göra det i lugn och ro och känna att jag faktiskt kan stå på mina egna ben lite också. Jag har förstås en bit kvar innan jag blir riktigt bra, men jag närmar mig i alla fall. Fast det är förstås roligt när andra jobbar med mig så jag hade inte velat vara själv alltid. Fast städarna gjorde mig ju faktiskt sällskap idag, så helt ensam på kontoret var jag inte. Det hade nog varit lite läskigt.

Nu ska jag läsa lite så att jag hinner innan jag blir trött, Jag börjar dessutom tidigare imorgon och måste gå upp tidigare för att hinna med min feel good-film. (Idag såg jag Bring it on. Den var väldigt bra.)

Bra känsla

Jag sitter och ser feel good-filmer som är ca. 1,5 timme långa på förmiddagarna. Jag har redan bränt igenom en massa serier som jag tycker passar bra att se på dagtid. Jag ser OC just nu, men det är så jävla deprimerande efter 3 säsonger utan att karaktärerna någonsin förändras och det känns som att alla tragiska händelser sker i repris. Handlingen går ut på att Marissa och Ryan har det lite tufft i förhållandet, sedan kommer en ny kille in i Marissas liv och det är något skumt med honom eller att Ryan tror att det är något skumt med honom och de bråkar om honom. Någon ny kommer då in i Ryans liv och de tar en paus. Sedan inser de att de hör ihop. Repeat. Under tiden har Seth och Summer ett on/off-förhållande oberoende av Ryan och Marissas cykel. Efter ett tag blir det lite uttjatat att se på, speciellt när det bara händer negativa saker och nästan aldrig några positiva.

Det är där mina feel good-filmer kommer in i bilden. De är typ lika långa som två avsnitt av en dramaserie och jag ser ändå alltid på minst två avsnitt. Dessutom är de roliga och skulle de suga (kan inte säga att Cadet Kelly med en ung Hillary Duff var en hit direkt, men hade jag varit 12 hade jag gillat den) behöver man ändå inte slösa mer tid på dem och hursomhelst känner man sig ändå rätt bra efteråt. Jenny's Wedding och 13 going on 30 är två filmer jag har sett nylgen. Jag kan rekommendera båda starkt. Mean Girls 2 gillade jag dock inte alls, men det är ett helt eget inlägg i sig om jag ska börja prata om det. Jag kan tipsa om en del filmer som kan passa bra en regnig dag eller för de som liksom jag befinner sig mellan serier för tillfället: Jenny's Wedding, 13 going on 30, 10 orsaker att hata dig, Mean Girls, Legally Blonde (min favoritfilm) och En shopaholics bekännelser. De flesta finns på Netflix.

Nu har ni fått mer insikt i mitt liv än vad ni bett om. Jag ville bara berätta om min lilla bra serier-torka och dela med mig av min lösning.

Höstigt

Just nu ser jag fram emot att åka upp till Norrbotten i slutet av September. Jag vill till Storforsen och jag vill även gå lite i Skomanstjälen. Jag gillar höstlövens färger. Jag tror inte alla träd är kvar nu, men när jag var liten kantades gången till skolan av björkar och under denna allé samlades varje höst tusentals löv. Jag brukade samla ihop dem till ett bo och låtsas att jag var en örn. I övrigt är jag inte så förtjust i hösten. Den är kall, frostig och fuktig. Men är det en torr höstkväll med fullmåne är jag förstås inte emot det. Jag har en klar bild av hösten som orange, frisk klar luft och fullmånskvällar eller en regnig söndag som spenderas delvis ute i skogen och delvis inomhus framför ett bra TV-program eller en bok. Men oftast blir det ändå fuktig luft, blåst och gråmulen himmel som är realitet här i Göteborg. Höstterminens början brukar innebära nystart, vilket är uppfriskande i sig. Vem vet vad den här hösten för med sig?

En krets var dragen kring dessa ting

Jag har bestämt mig för att bara läsa tyska denna termin. Jag känner att det skulle vara väl mycket med två kandidatkurser nu, i synnerhet med den stressen jag har känt på sistone. Jag gick på introduktionen till tyskan idag och det visar sig att vi ska läsa en bok som jag hade på grundkursen i tyska för fem år sedan! Jag önskar verkligen att jag hade läst boken då, men har jag någonsin varit en slacker så var det under min allra första termin på universitetet. Och förra terminen, men då kunde man vara slacker utan att man för den skull inte klarade uppgifterna. Men denna termin ska jag försöka vara så skärpt som möjligt, för nu är det dags för en ny kandidat!

Det är helt otroligt att fem år har gått sedan jag började på universitetet. Min tid i Stockholm hade sin med- och motvind men överlag var det en mycket bra tid i mitt liv. Det är konstigt att tänka tillbaka på det nu och gemenskapen som fanns på tyskan. (Jag börjar bara tänka på "Barn krigar inte, barn leker bara, barn" etc - om du inte sjöng den i huvudet var det alltför längesedan du såg filmen G senast - när man säger ordet gemenskap.) Den sammanhållningen är svår att finna på universitetet. När jag tänker tillbaka på den första tyskakursen tänker jag inte bara på början av mitt universitetsliv, utan även mitt liv som ett nytt oskrivet blad. Jag hade alla förutsättningar då och jag formade en början åt mig själv.

Och en och samma tyskabok kan än idag kasta mig tillbaka till livet
som det var då.

Splitter

Det jag förmår berätta

Trots en sommar av ledighet är jag ändå stressad. Det känns som att jag går omkring med grumlig blick men förväntas kunna se tydligt och klart. Jag önskar att det bara kunde försvinna, men det gör aldrig det. Jag hade behövt flytta från den här staden, byta miljö. Jag vill läsa distanskurser nästa termin och åka till New England, typ Rhode Island, Vermont eller Connecticut, och bo där under tiden. Det lär antingen bli det eller så skaffar jag ett jobb. Jag vet inte hur jag ska orka med allt tills dess, jag hoppas på något som kan dra mig framåt.

Love story

För alla som vill börja lyssna på Taylor men inte vet var de ska börja har jag de perfekta tipsen. Jag ska lista mina favoriter från Taylor Swifts skivor med motivering. Jag rekommenderar de två senaste skivorna, Red och 1989, men jag börjar listan från början.

1. Taylor Swift
Tim McGraw

Förut skulle jag ha sagt Teardrops on my guitar. Det var min favorit av Taylor länge, det vill säga innan Red-skivan kom ut. Tiderna förändras men Tim McGraw förblir en tidlös sång. Den har en bra text och melodin är bra. Den har kraft i sig trots att det är en lugn låt. Jag gillar även rundgången, att cirkeln sluts med att Taylor avslutar låten med den inledande textraden. Det förstärker känslan av tillbakablicken.

Bubblare: Our song

2. Fearless
You belong with me

Trots viss text som är så där är låten melodiskt för bra för att inte hamna på topp. Det är verkligen melodin som gör låten. I ärlighetens namn är inte det här hennes bästa skiva, så jag går vidare nu.

Bubblare: Fearless, Love story

3. Speak Now
Last kiss

Fin text, lugn och långsam låt. Mer än så är det egentligen inte,

Back to December

Jag kunde inte bara välja en låt för dessa två låtar är typ precis lika bra.
Den här har en bra melodi och fin text, återigen en lugn låt.

Bubblare: Sparks fly

4. Red
All too well

Taylors bästa låt genom tiderna. Låten är lite som Bohemian Rhapsody på det sättet att den har flera faser. Först är det ett jämnt tempo som sedan trappas upp, efter det kommer en kraftfull del och till sist bryter den ut i den sista, lugna delen. Alla delar är musikaliskt väldigt bra, både melodin och Taylors sätt att sjunga låten på är väldigt bra. Texten är så väl uttryckt genom hela låten. Taylor lyckas uttrycka sig på ett sätt som folk kan känna igen sig i genom att vara väldigt specifik, något hon lyckas extraordinärt bra med i denna låt.

Bubblare: Girl at home, Begin again

5. 1989
Wildest dreams

Första gången jag hörde den tänkte jag att den lät som en låt som Lana Del Rey hade kunnat ha gjort. Den är väldigt annorlunda från Taylors andra grejer, med andra ord. Låten är cool men samtidigt känner man igen Taylor i texten. Det är en lite djupare del av sångjagets personliga liv, men precis så nära inpå som man behöver komma för att låten ska kännas riktigt genuin. Underbar!

Bubblare: Blank space (häftig, bra melodi), New Romantics (återigen en häftig låt, personlig och bra melodi, från deluxe-versionen)

Semester i repris

Jag vill ha semester fast jag nyss hade semester. Jag tror att vad jag försöker säga är att jag inte vill jobba så mycket just nu för att det tär på mig en hel del. Jag vill vara utvilad inför terminen, men det kommer jag inte att vara helt och hållet. Jag blir så frustrerad och arg över vissa samtal och mail som vi får in på jobbet och dessa är två känslor som jag inte kan känna för mycket av utan att bli helt emotionellt och psykiskt utmattad. Jag som dessutom alltid bär hjärtat på tröjärmen (för att brutalt direkt översätta ett idiomatiskt uttryck) kokar över av alla känslor jag inte kan uttrycka i professionalismens namn. Jag trodde inte att jag skulle säga detta, men ibland önskar jag att jag kunde lämpa över mailen och de inkommande samtalen på kollegorna och ringa ut istället. Trots att de som svarar då vi ringer ut inte själva valt att ringa brukar samtalen ändå vara trevligare än hälften av samtalen som kommer in till oss. Detta är definitivt inte en bransch för mig, fast jag är ändå glad över att ha ett extrajobb just nu.

Serier

Ibland kan jag sakna att bara slå på ett Gilmore Girls-avsnitt och alldeles slukas upp av serien, Jag kan se det mesta, men det är sällan det kommer en så bra serie som Gilmore Girls som man tänker på länge efter att man sett klart alla avsnitt. Jag har alltid gillat tv-serier. Jag må inte vara mycket för filmer alltid, men serier blir jag alltid engagerad i. Det finns dock en serie, Mitt liv som död heter den, som jag inte kan rekommendera alls. Alltså, jag kan som sagt se det mesta men den serien tar ju priset i tråkighet. Jag såg säkert halva första säsongen men man kom aldrig någonvart och karaktärerna var för det mesta tråkiga. Där ser ni, jag blir engagerad fast jag inte ens gillar serien.

För de som inte har något för sig på kvällarna eller kanske har sett klart senaste säsongen av sin nya serie (avslutade själv precis Supernatural säsong 11) tänker jag lista några favoriter. Märk väl att jag inte listar alla favoriter för då hade Buffy - nu och för alltid - varit nummer 1.

1. Pretty little liars

Serien har allt! Bra karaktärer, spänning och humor. Den kan ses av alla i alla åldrar. Det är som en deckargåta med fyra tonårstjejer, så gillar man Agatha Christie möter Tvillingarna i Sweet Valley... så får man Kitty? Äh, man får PLL också!

2. New Girl
Om du har missat New Girl har du missat det viktigaste inom humorserievärlden på flera år. Mer motivering behövs inte, men ni får det ändå. Jess är en rolig karaktär, annorlunda, huvudet i det blå, vill alltid väl, osäker men samtidigt självsäker. Man skulle kunna tro att detta innebär att de andra karaktärerna kommer vara platta bredvid henne, men serieskaparna har lyckats ge alla en egen personlighet utan att det blir för mycket. Alla är rätt extrema utan att det känns som att någon överskuggar det andra eller att det blir för mycket. Fotnot, är det konstigt att jag är både som Jess och Nick på en och samma gång? De är som natt och dag. Hehe, get it - 'cause her name is Jessica Day! Vet du inte vad jag pratar om - se serien!

3. Gilmore Girls
Ja, vi ska prata om Gilmore Girls. Jag såg alla 7 säsonger på två månader. Detta var under tiden som jag skrev min uppsats och jag tror inte att jag hade orkat utan Gilmore Girls att förlora mig i (något som var väldigt lätt att göra). Runda karaktärer - detta gäller även bikaraktärer, spännande händelser, intressanta relationer och Stars Hollow - min drömstad om det bara vore riktig! Jag gillade New England redan innan, men jag googlade på småstäder i Connecticut och drömde mig bort medan jag såg på Gilmore Girls.

4. Agent Carter
Alla som har Netflix behöver se på Agent Carter. Även om man inte gillar superhjältefilmerna som Marvel har släppt så kan man ändå se på Agent Carter. Serien utspelar sig på 40-talet, så inte bara är Peggy (Agent Carter) en karaktär väl värd att investera tid på att följa, utan kläderna är också väldigt fina!

5. Veronica Mars
En av de bästa serierna någonsin! Den skulle egentligen ha fortsatt efter tredje säsongen men det blev inte av trots intresse från fansen och intresse från serieskaparen själv. Jag misstänker den gamla godingen som TV-folket i USA kör på, vilket är (scen: en mötesrum fyllt med 10 män, varav en är en token svart person, samt en kvinna) "jaså, en TV-serie med en smart ung kvinna i huvudrollen - vem vill se det? Jaså, många, säger du? Hmm, låt mig tänka... Nej, vi kör den här serien som handlar om två killar istället" *applåder runt bordet* Hur som helst, trots smärtan av att bara se tre säsonger, en spännande avslutning på tredje och sista säsongen samt en teaser för säsong 4 som handlar om Veronica i FBI, så är serien väl värd att titta på! Filmen är dock skräp.

Det var mina fem tips för stunden. Det finns så klart fler både nya och gamla serier som jag kan tipsa om, men lite får jag tygla mig.

Trött

Jag är trött. Jag blir extremt trött av jobbet, trots att jag sover som rekommenderas. (Det är en pet peeve jag har, när folk ba "men du kanske inte sover tillräckligt mycket, gå och lägg dig tidigare" oavsett om man har sömnproblem eller inte. Säger man att man faktiskt gör får bra med sömn blir de antigen så paffa av att det inte kan vara för lite sömn som är problemet att de spontant självantänder eller så säger de snabbt "aha, men då sover du nog för länge! Man ska alltid ha 8,32 timmar sömn per natt, annars blir man trött!")

Jag har märkt av att jag blir extra trött av det här jobbet än andra jobb eftersom att jag konstant har huvudet igång. Om man ringer ut kan man bli trött av den enformiga hjärnaktiviteten, men när jag sitter på inkommande och mail så är det värre än att jobba 8 timmar på campingen till exempel. Då är hjärnan vaken men kroppen trött, nu är det tvärtom. Min kropp vill hålla igång men eftersom att det är hjärnan som bestämmer så stänger hjärnan av allt och jag däckar i soffan klockan 21.58 istället. Så var fallet i onsdags.

Samtidigt är jobbet psykiskt stressigt. Ofta är folk sura för att de vägrar att fatta att de får skylla sig själva eller så är det någonting de inte fattar (oftast är det att de inte fattar att man inte bara kan låta bli att betala fakturor utan att det får konsekvenser) och då måste jag 1000 gånger per dag sitta och försöka prata sansat med folk som jag har lust att bara skrika åt. Därför tänker inte jag lägga upp mig på alltför många timmar i höst. Om jag ska orka gå så mycket skola kan jag inte lägga energi på det här för det tömmer hela mig. Nu ska jag göra mig i ordning för kvällen eftersom att jag ska upp vid 6 imorgon. Bara 7,5 timmar sömn, då förlorar jag ju hela 0,82 timmar!

Uppståndelsestenen

Jag drömde i natt att Muffin var ett spöke som jag ibland kunde se och till och med vidröra. Jag grät i min dröm av både lycka och sorg. Lycklig över att ha henne hos mig igen, men sorgsen över att hon var död och bara synlig för mig men inte riktigt tillhörande denna värld. Det är väl så det är med uppståndelsestenen, antar jag.

Inte alltid så lätt

Jag läste en historia om en ung kvinna som blev trakasserad av en man som hela tiden bjöd ut henne på jobbet och så vidare. Hon gick vidare till att säga att hon flertalet gånger svarat "Nej, tack!" Först tänkte jag att hon borde ha svarat något grövre än så, men min andra tanke knockade helt och håller bort den första - jag vet att det inte går till så.

När man som kvinna befinner sig i en situation med hotfulla män, män som inte förstår gränser, lär man sig snabbt att det för det första inte spelar någon roll om man säger artigt eller inte. För det andra har man inte alltid möjligheten med tanke på både situationen men även samhällets uppfostran att inte "krångla" fast det inte är en själv som har skapat den dåliga situationen. Jag vet hur det känns när män har invaderat min personliga sfär och jag vet från erfarenhet att man inte alltid bara säger "dra åt helvete!" Man känner sig nedtryckt och hotad i en sådan situation och det är då fight, flight or freeze response kickar in. Ju fler gånger det händer desto lättare tycker jag att det är att säga ifrån högre och bruka våld, men de fortsätter ändå. Problemet ligger alltid hos dem. Män ska kunna läsa av signaler, ta ett enkelt nej och aldrig anta att en annan människa vill något den inte uttryckt att den vill. De små pojkarna i min närhet kommer antagligen få den rättvisa uppfostran som mina egna bröder fick, men jag ska ändå finnas där för att lära dem rätt och fel.

Jag tänker tillbaka på när jag var ett barn och att säga "Stick, din idiot!" var lättare. Jag var alltid ett barn man kallade bångstyrigt och vilt, för att jag var en flicka som hade självsäkerhet, självständighet och styrka. Detta barn jag en gång var har alltid funnits inom mig, detta barn återfinner jag alltmer för var dag som går. Nu ser jag en liten flicka som jag som också orättvist blir utpekad som bångstyrig. Den lilla flicka som påminner så mycket om mig, henne ska jag beskydda från patriarkatet så gott jag kan. De ska inte få kalla henne bångstyrig och sätta henne på någon tänkarsoffa för att hon har mod, nyfikenhet och vilja som drivkrafter. Hon ska aldrig lära sig att säga annat än "Dra åt helvete!" till de som försöker fånga hennes fria ande som en fågel i bur. Och hör sen!

Konstig känsla

Det känns konstigt att vara tillbaka i Göteborg. Jag är färdig med den här staden och kände det egentligen förra året också, men nu ännu starkare. Jag gillar att vara i Sikfors under somrarna men jag vill inte flytta tillbaka dit än. Jag känner istället tvärtom, en ännu starkare längtan efter att bo utomlands. Det enda kruxet är att det är svårt att finna pengar. San Fransisco hade varit så underbart, men lycka till att få arbetsvisum där liksom. Det ska bli kul att åka till Tyskland i alla fall. Vi åker nattåg dit och det kommer att bli en intressant resa.

Några korn från timglaset

Idag åker jag till Sikfors! Jag har hunnit med så himla mycket de senaste dagarna att det känns konstigt att jag hade min sista jobbdag för mindre än en vecka sedan! Jag var på after work i fredags. Det var småtrevligt faktiskt. Jag gick vid nio och såg fram emot att se på Legally Blonde efteråt, men jag orkade inte det så nu ska jag packa ned den och se den i Norrbotten istället. Den har verkligen allt en film bör ha - humor, feminism, bra budskap och värme! Det är en film som är fin och rolig utan att sugar coata verkligheten. Den visar hur det kan vara samtidigt som den visar vad som händer om man stöttar varandra, kämpar för den man är och för det man tror på!

Sofia och Robin var i stan i helgen och i fredags åt vi lunch och gick på Bengans. Det var kul. Vi missade tydligen precis Lars Winnerbäck, men då jag inte är ett stort fan gjorde det inte mig så mycket. Jag går alltid och suktar efter Lana-plattorna som finns på Bengans, men de är lite dyra så det får bli någonting jag unnar mig i framtiden! Hennes musik finns ju både på Spotify och Youtube!

Issa var hos oss lördag-måndag. Vi tog promenader och åt indiskt på stan, gick längs Andra lång bland annat. Det var roligt att hon kom hit! Det är bara synd att det är så dåligt väder varje gång gäster kommer hit till Göteborg. Något annat som är typiskt är att det bara är fint väder när jag jobbar eller tvättar! Det var fint väder tills jag slutade jobba och nu idag när jag vaknade sken solen, men precis när det var 20 minuter kvar av tvättiden slog det om och blev molnigt för att till sist börja regna. Typiskt.

Allmänt trött

Jag hatar att kliva upp så tidigt och jobba med monotont arbete en hel dag. Det gör mig så slut i huvudet utan att jag känner att jag verkligen åstadkommit något. Det funkar ett par kvällar i veckan att jobba 3-timmarspass, men inte en hel dag efter att ha vaknat 6.30. Jag går och lägger mig i tid varje dag men det är något med att vakna tidigt, aldrig riktigt komma igång och sedan knappt ha tid eller ork att göra något när jag kommer hem efter jobbet. Min idealdag är att lägga mig lite sent, vakna efter 9-10 timmar och sedan ta det lugnt i ett par timmar för att låta huvudet starta igång. Efter det kan jag göra vad som helst hela dagen. Monotona arbeten funkar också, bara inte i längden. Jag kan stapla ved två dagar i streck utan problem men skulle jag behöva jobba heltid med det hade jag gråtit. Jag måste ha något med varierande uppgifter för att riktigt trivas.

I kyrkan när jag var guide upprepade jag ju samma information men det var ju nya människor som kom och lyssnade så det var ändå annorlunda för mig. När jag var receptionist var det ju också olika människor som kom in och ville ha hjälp med olika saker. Det kanske är därför jag tycker att de är de bästa jobben jag har haft. Jag tyckte det här jobbet var helt okej tills jag började jobba för många timmar i sträck med det. Det kommer nog kännas bättre till hösten igen.

Nu ska jag sova så jag inte är alltför trött imorgon. Vem försöker jag lura, det kommer jag ändå att vara! Har nästan somnat på jobbet vissa gånger, men har självinsikt nog att sluta blunda när jag känner sömnen krypa inpå. Jag har körlektion på den nya skolan imorgon. Jag tänkte egentligen avboka men jag råkade glömma det så nu måste jag gå dit. Jag ångrade att jag skrev upp mig där för jag orkar inte köra när jag ska jobba. Hade orkat med min vanliga lärare men det är för att jag har kört med henne så mycket så jag vet att jag kan slappna av. Tur att det inte kostar alltför mycket pengar i alla fall! Nä, hur var det med den där sömnen nu?

Fem i ett

Nu ska ni kära läsare få en fem-i-ett-deal! Jag har varit så dålig på att uppdatera fotolistan så ni ska få fem olika bilder i ett enda inlägg!

Tema 1: Kärlek
Klart mitt hjärta fick en liten kudde att vila huvudet på när hon hälsade på hos mig. Vi som har så stenhårt golv! Jag älskar henne så mycket och jag har alltid velat visa henne, Cookie och Harry var jag bor. Det var viktigt för mig.

Tema 2: Självporträtt i svartvitt

Tema 3: Ett ögonblick
Ögonblicket då jag öppnade dörrarna till stora salen var ett jag kommer minnas för livet.

Tema 4: Känslor
Ännu en London-bild. Jag var så glad och kände bara positiva känslor på Harry Potter-världen. Här är en bild på mig, mamma och Erica när vi stod framför Hogwarts-expressen!

Tema 5: Här bor jag
Här är lekparken som ligger nära mitt hus. Den har en rolig gunga men Gustaf vill sällan stanna till här. Ibland lyckas jag dock övertala honom. :)

Ny glöd

Dagens fototema är en höstbild och trots att jag kände mig rejält otaggad på hösten just nu lyckades jag hitta en som ändå var ganska fin och som får mig att tänka att det kanske inte är så fel med hösten trots allt. Den kommer ju med en ny början åt oss varje år, så att så illa är den ändå inte.

Ljus

Fototemat är ljus, så vad passar bättre än ljusen i mitt liv?

Lilla Muffin

London

Jag har inte uppdaterat bloggen någonting sedan innan jag åkte till London för att jag har antingen varit i Stockholm eller jobbat till klockan 17 varje dag sedan jag kom hem från England.

Jag kan berätta lite kort om London-resan. Det var en av de bästa resorna i hela mitt liv. Jag tyckte att vi hade jättekul även om jag och Erica verkar ha slitit ut mamma när vi gick så mycket. Första kvällen tog vi det lugnt på hotellet och åt på en italiensk restaurang. Servitören frågade Erica "Didn't you like it?" för att hon inte hade ätit upp hela men hon svarade att hon bara var mätt. Men saken är den att det hade blivit dags att betala och jag var osäker på om man lämnade dricks i England, vilket påminde mig om en historia som en klasskompis berättade för mig. Jag berättade den för mamma och Erica, att när han var i USA var han osäker på hur mycket han skulle dricksa så han dricksade 10%. Då sprang servitören ut efter honom på gatan och skällde ut honom och frågade "Didn't you like it?" Det var då jag insåg att servitören precis gick förbi mig och tittade på mig. Jag hade ju sagt exakt den frasen han hade sagt på engelska men resten på svenska, så han måste ju ha trott att jag snackade skit om honom! Det var så pinsamt så det slutade med att jag överkompenserade med att dricksa mer än vad jag tror att jag behövde, i synnerhet med tanke på att servicen inte var utomordentlig.

Första heldagen i London började vi med att gå genom Kensington Gardens och Hyde Park. Det var jättefint där. Vi gick via Speaker's corner och Marble arch till Oxford street och shoppade lite. Sedan åkte vi dubbeldäckare till Westminster Abbey, Big Ben och London Eye. När vi hade tagit lite bilder, tappat bort mamma, letat soptunna fast det inte fanns någon i närheten fast det fanns en skylt där det stod "No rubbish" - jävligt ironiskt London. Jag hittade till slut en papperskorg i tunnelbanan och den passade vi på att ta till Towern. Vi gick inte in i själva borgen för det var så pass sent att de hunnit stänga så vi tittade mest på utsidan och satte oss på en bänk vid Themsen. Vi beställde fish and chips och åt det i kvällssolen vid floden. Det var härligt! Sedan gick vi ut på Tower Bridge och kikade lite på de kända byggnaderna runt omkring.

Dag nummer två, min födelsedag, ägnades åt Harry potter-världen. Det var en av de mest fantastiska upplevelser jag någonsin varit med om! Jag älskade allt! När det var dags att gå in i Stora salen frågade de om någon firade sin födelsedag och mamma och Erica knuffade fram mig så jag fick hjälpa till att öppna portarna in till rummet. Det var helt otroligt. Jag kände mig som en elev på Hogwarts nästan. Jag fick en pin där det stod att det var min födelsedag så jag fick många gratulationer av personalen hela vistelsen. Närmare slutet av Harry Potter-världen fanns kafeterian och där kunde man köpa honungsöl. Jag köpte så klart den och den smakade nästan precis som jag hade förväntat mig, söt och honungsaktig, men den hade även en bismak som var annorlunda än jag föreställt mig. Den var god, men passar som en dessert och inte som måltidsdryck eller att äta något sött till, då blir det för mycket sött. Efteråt åkte vi in till London och shoppade lite till. På vägen hem stannade vi till vid en italiensk restaurang som hade jättegod mat. Jag gillade servitörerna för de var tre olika karaktärer allihopa. Den första som mötte oss var rätt livlig och sade "Prego!" när han visade gästerna till sina bord. Först tänkte jag att det betydde samma sak som "Pronto!" men så kom jag på att jag bara blandade ihop det han sade med det ordet eftersom att jag inte visste vad det han sade betydde. Erica kollade upp att det betydde något i stil med "vänligen". Det gav ett bättre intryck än "Pronto!" måste jag säga. Den andra mannen var en äldre herre. Han var väldigt proper och lugn. Den tredje var en jättetrevlig man som verkligen var angelägen att vi skulle ha det bra. Det var en jättebra restaurang! Jag beställde hem en bit chokladtårta också eftersom att det var in födelsedag och den var jättegod.

Dagen efter, dagen för hemfärd, var lite hektisk. Vi höll på att missa deadline för tiden till vår gate för tiden bara rusade iväg på flygplatsen. Vi hann dock i tid och allt gick bra! Jag kommer väl at lägga upp en del bilder sedan också. :)

Vardagen

Dagens fototema är vardag.

Just nu är säsongen över och Frölunda vann. Det är rätt så mycket vardag för oss att se dem spela i Scandinavium, då helst mot Luleå eller Skellefteå.

Fika är vår grej, så är det bara

Den sista bilden är från en promenad. Jag tar minst en promenad om dagen så länge vädret är fint och så klart även om vädret inte är fint ibland.

Blues

Well, I didn't know it would come to this
But that's what happens when you're on your own
And you're alright letting nice things go

Remi

Offensiv

Motdrag

Remi

eller

Ingen av oss kan vinna

Ljus

Hej dagboken!

Igår hade jag bara en lektion på två timmar och var ledig resten av tiden, vilket var skönt! Jag har kunnat cykla på min nya, fina cykel igår och när jag skulle ta ut den ur cykelgaraget hörde jag Sunes matte säga till honom: "Nämen, Sune! Låt den lilla råttan vara." Med "den lilla råttan" antar jag att hon menade en mus. En halv minut senare hörde jag "Varför måste du vara elak?" Det var jättekul! Personligen tycker jag att det är bra att han tar möss! Inatt hade jag en jättebra dröm som satte positiva spår i mig, något som behövdes. Drömmar kan vara bra på så sätt. Jag tvättade så fort jag vaknade i morse och sedan spenderade jag tid med Gustaf och åkte till jobbet. Det var bara jag och en till som jobbade idag och hon är jättetrevlig, så det var tur att jag fick jobba med just henne! Vädret var jättefint på kvällen så jag och Gustaf tog en promenad i det vindstilla vädret. Det är speciellt, då det sällan är vindstilla i Göteborg. Överlag, en bra dag. :)