onsdag 30 november 2011

Alltså...

Tydligen är pizza billigt och rikligt på Åland. Då vet vi det.

måndag 28 november 2011

Åssit

Var sjukt otaggad inför skoldagen idag, men kom ändock till uni 50 minuter innan skolan började. Jag vaknade klockan 10, men kunde inte somna om. Jag har ändå gjort åssit idag. Suck... Förutom att upptäcka Luke Conards (från Ministry of Magic) och Landon Austins cover på Without you av Usher feat. David Guetta. Värt att kolla in!

Imorgon blir det att Lillis betalar min blocketannons. =D Det känns skönt att veta att man bara kommer vara tvungen att bo här en månad till! Däremot är problemet med skolan fortfarande kvarstående. Ack, ack...

Jag vill läsa lite Harry Potter, men tror jag ska läsa lite Eyvind Johnsson. It's about bloody time I do! Varje gång jag hör Hey Soul Sister nu för tiden är det bara Hey Harry Potter-versionen av Jamesatwar som kommer fram i huvudet.
When I need to unplug,
reading you is the escape I need
You're so wizard, I'm so muggle

Den gamla tiden

Förut var de så roliga i låttexter. På något sätt har jag gillat "Det börjar vanka kärlek, banne mig" med Claes-Göran Hederstam ända sedan jag såg en del ur hans uppträdande från ESC -68. (Jag tänker inte förneka det, det kan till viss del även ha att göra med hans utseende...) Texten skiljer sig rätt så drastiskt från de som skrivs idag, men åh, vilken charm. Ha ha!

I förrgår sa jag plötsligt nej till killarna
När de skulle ha ett party
Sen satt jag en hel kväll och konverserade
Med din mamma och va' artig

Det börjar verka kärlek, banne mig
Sånt som man ser på bio, tänka sig
Jag är väl misstänksam
Men tanken sticker fram
Men för all del
Jag kan ha fel

I går kväll gick jag med dig på en snyftare
Fast jag ville gå på pang-pang
Och sen satt jag och hörde på en stråkkvartett
Jag som bara gillar dang-dang

Det börjar verka kärlek, banne mig
Sånt där som står i böcker, tänka sig
Jag fattar ingenting
Jag är väl lite ding
Så för all del
Jag kan ha fel

I morse sjöng jag när jag borsta' tänderna
Och sen fick jag arbetsdille
Sen ringde jag till dej om inte nånting alls
Bara för jag plötsligt ville

Det börjar verka kärlek, banne mig
Sånt där som händer andra, tänka sig
Det mesta pekar på
Att jag är kär och så
Men för all del
Jag kan ha fel

Det börjar verka kärlek, banne mig
Sånt där som händer andra, tänka sig
Det mesta pekar på
Att jag är kär och så
Men för all del
Jag kan ha fel
Jag kan ha fel

Mani

Åland! Åland! Åland! På lördag blir det Åland igen. =D Alltså, det var ju 1½ månad sedan, så det var ju på tiden! ;) Jag och fågelskrämman ska sova där, så jag har sovplats åtminstone en av dagarna jag är bostadslös. Känns nice!

Jag är sjukt sugen på grillad kyckling med potatissallad. Fan vad gött! Även sugen på ägg. Jag fick ägg av rara Sofia i morse, men nu är hyresvärden hemma och enligt köksreglerna mina, ska man inte gå upp dit i onödan då.

Jag håller på att skriva en ny blocketannons nu! =D Förhoppningsvis får jag ett sjysst erbjudande från någon sjysst person på ett sjysst ställe. Nu ska jag bort härifrån! Om jag så ska bo på en camping så ska det ske! Banne mig!

Idag fyller Richard år! Grattis till honom! Issa fyllde år igår och grattis till henne med! Nästa födelsedag är Lillis, sedan Jesus. ;P

söndag 27 november 2011

Komma undan från Flemingsberg

Igår var jag med Gustaf och Sofia på Skansens julmarknad. Det kändes inte särskilt juligt, men det var p.g.a. den icke så existerande snön. Annars var det trevligt. Jag köpte blåbärssylt. Efteråt åt vi middag på Shamrock, vilket var nice. Jag var trött och utmattad på kvällen, så jag hade tänkt åka hem. Men när jag satte mig på tåget mot Mariatorget insåg jag att jag hade blivit lite piggare och inte alls vill hem till dystra Flemingsberg. På kvällen såg vi Mamma Mia. Den... var inte min grej, för att uttrycka det snällt.

Jag hade även tenta i Realia igår. Gustaf hade hjälpt mig att plugga till den under fredagen och det var mycket snällt. Vi pluggade lite på Gunnarsons, efter det for vi till Därmedpasta där de har jättestora portioner. Det var pappa som rekommenderade det. Jag älskar Södermalm.

I never

Aldrig någonsin skulle jag ha gjort så, aldrig någonsin. Om jag bara fick säga tre ord till dig, bara förklara. Jag skulle bygga upp mig själv. Och det gjorde jag, bara för att inse att jag inte spelar någon roll. Lögner och sanning blandas ihop och jag kan säga vad som helst. Bara jag inte visar dig för dem. Men sch... du vet att det bara är jag.

Coming out of my cage and I've been doing just fine
Gotta, gotta be down because I want it all

fredag 25 november 2011

Hit the wall

Jag borde gå och lägga mig nu, men inte än. Snart. Först måste jag bara säga att en ny blocketannons ska läggas ut imorgon! Jag kan inte bo kvar här senare än årsskiftet. Då bor jag hellre på en camping, för jag tänker inte bo här längre än så. Min hyresvärd har frågat mig om inte han fick låna rummet mitt, då hans son m. familj ska komma och sova över. Vi ska förhålla oss formellt till varandra och så har han mage att fråga en sådan sak! Jag sade ja, för inget bra hade kommit ut av att jag hade sagt nej. Jag ville inte ens vara här om hans familj skulle komma hit. Vissa gånger måste man välja den bästa strategin, vilket var att säga ja. Jag fokuserar nu istället helhjärtat på att ta mig härifrån. Han vill hela tiden leka "vi känner varandra sedan långt innan"-leken, men det funkar inte. Vi har skrivit ett kontrakt och jag har försökt att visa både subtilt och på ett bestämt sätt att jag vill att vi förhåller oss formellt mot varandra, då detta för mig är som ett onödigt tvång! Men nej, det går inte. Det är för svårt för den efterblivne idioten som inte fattar kutymen här. Min hyresvärd. Synonym: tragisk, puckad, läskig. Antonym: smart, begåvad, bra.

Pallar inte mer. Ska bort härifrån snarast möjligt. Det är bara så det är. Tack för mig. Btw, ska hitta boende för fredag-lördag nästa vecka också. Ha ha ha... It's not even funny.

torsdag 24 november 2011

Vänd aldrig om när ni ser ett hinder

Jag kommer aldrig klara processkrivningen. Processkrivningen i Tyska I på Stockholms universitet innebär att man ska skriva ett referat på tyska, som endast får innehålla max. 10 fel. På första försöket. Det är provet. Ich will nie die Klausur bestehen. Så, ena delen av mig försöker desperat komma på en plan, i vilken jag kan ta både Engelska I och II samtidigt nästa år. Kommer det att gå, månntro? Icke troligt, men en gnutta hopp finns väl kvar inom mitt sargade sinne. Eller är det falskt hopp?

Å andra sidan finns den där "Bli en man"-kämpen som tror på mina förmågor. Den brukar komma fram när den behövs, men denna gång vet jag inte om den är bäst att lyssna på. Jag menar, detta är min översättarexamen, min framtid, vi talar om här. Jag måste klara Tyska I för att få min översättarexamen överhuvudtaget. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag är bedrövad över detta, men försöker samtidigt frenetiskt leta efter en lösning i mitt huvud. Någonting måste funka. Kanske min kämparglöd finns i att finna lösningen snarare än att satsa på ett prov som verkar helt hopplöst.

Klockan tickar och snart är det upp till bevis, då måste jag visa vad jag går för. Jag vet inte bara var, hur eller när. Vilket alternativ blir det? Allt jag vet är att jag skall inte vända om. Det finns ändå ingenting bättre där.

Don't underestimate the epicness of Pokémon

Kent is like: "Du är min vän och vi lär oss av varann."

Pokémon is like: "Du lär mig och jag lär dig."

Pokémon - 1
Kent - 0

Sorry, but Pokémon is epic.

måndag 21 november 2011

What I do

English; my comfort zone. I don't exactly know why that is, but I have a few theories which will partly explain this, oh, so, exciting phenomenon. (Notice the sarcasm?) One of the theories is that it is something I have alwyas been good at, and since I have always been good at it, I have always felt confident when I speak English. To me, English is not just another language, but another identity as well. It is true, when I speak English it's like I become someone else. And come to think of it, I think I am even more of a bitch when I speak English... Ha ha, I don't know. If so, it is because it is often easier to say something serious or mean in another language than your mother tongue.

I seem to have thought the same thing about English being a comfort zone for me a year and a half ago as well. Here is an excerpt from my blog (10-06-14): "I caught myself several times today thinking in English. I think that it is some kind of defense mechanism. Whenever I feel like I don't belong or other situations when I feel like I want to be left alone or whatever, then I start thinking in English. I think it's a bit soothing. It's like... It's kind of my thing in a way". It soothes me because it is something that never changes for the worse. Not for me anyway. And it is something that has always been with me, allthrough my childhood and to my adult life. Mostly, I also daydream in English. And since I daydream a lot, English is a huge part of my life just because of that reason.

English entirely determined my education. Had it not been for my love for the language and my desire to learn more about it, I would never had attended the IB. That would have been one of the greatest tragedies of my life and I would never have known it. And had it not been for my interest in English and the language skills I have actually acquired along the way, I would probably not have decided to become a translator. I love learning all languages, but without English (in which I am fluent) I would not have applied for this education. Well, at least I think so. One can never really know, right?

What can be concluded from this is... that IB still controls my life? Nah, just kidding. English is my comfort zone because it is not just my second language, it is a part of my childhood, my daydreams and my life. English is my education and my work. English is simply what I do, there is no more to it.

söndag 20 november 2011

Filth

I live in filth. I fuckin' mean it. Partly I don't even care, partly I feel I'm too deep in to do anything about it. I need to move out - now! I need to get my own vacuum cleaner and I need to be in control of my own fucking surroundings! Well, at least my own so called "home". This isn't a home to me. A home is a haven, or at least it should be. The forest, my room in Sikfors and grandma and grandpa's place are my homes. Those are the places I can call my home and I thought that I'd get another one here in Stockholm; somewhere I could go to when I needed a break from the stress, school and clingy shall-remain-unknown-on-my-blog or whatever, but I don't. Södermalm is where I go when I need to collect my thoughts. I love to look at the Boden-houses, or to sit for hours at Kafé 44 or Gunnarsons. But it's not my home either. Maybe soon, maybe next year. I don't know.

I don't even know where the fucking vacuum cleaner is, and that has tipped the scale.

Ett brottstycke av helgen

Idag har jag varit och sett Doktor Glas på Dramaten! Det var helt underbart! Jag älskar hur de lyckades göra en bra pjäs av en så svår bok att göra teater av. Samma underbara språk var det också. Naturligtvis med vissa ändringar, men i hela taget var det oftast Söderbergs exakta ord. Vid ett tillfälle secklade Henriksson på scenen, så passionerad var han i sitt skådespeleri. Efteråt blev det långa och högljudda applåder, fast ingen stående ovation som på smygpremiären av HP7 del 2. Ha ha!

Helgen har mestadels spenderats med en fågelskrämma. Annars har jag bara sett på teater och samtalat med Jehna! Hon skulle se Breaking Dawn ikväll och det fick mig att bli sugen på bio också, dock inte samma film. Min hyresvärd har jobbat, vilket har gjort mig till en glad människa. Jag måste verkligen flytta härifrån... Ett glas har råkat krossas och dammsugaren står inte på sin vanliga plats och ingenstans där jag kan gå för att leta den heller. Så krossat glas får väl helt enkelt ligga där på golvet ett tag till. Det är ju senaste modet enligt vad jag har hört... Det skulle fan kunna vara sant! Så länge något är inne är folk villiga att följa den trenden, hur knäppt det än är!

Är det inte konstigt att jag gissade rätt på när det var Lasse Berghagen i Copycat singers alla gånger ikväll? Jag brukar inte ens lyssna på honom, men skillnaden mellan honom och de andra var att de andra försökte för mycket, inte själva rösten. De andra wailade mer o.s.v. medan Lasse bara sjöng på som vanligt och det gjorde att man hörde vem det var. Mäkta stolt blev jag. Eller så inte.

lördag 19 november 2011

Tiderna förändras

Heathcliff, it's me your Cathy. I've come home, I'm so cold... När jag hör den låten tänker jag på så många olika saker. Bland dem sakerna finns minnet av när jag och Angelica satt på Hanssons och snackade bort några timmar enligt vårat vanliga manér. Det är en av mina favoritsaker att göra, och på något sätt slutar det alltid med att just hon och jag gör det. Ja, antingen tills det går en militärparad förbi eller 6 olika sällskap har hunnit komma och gå till restaurangen, det är vårat tecken på att gå.

Då gick jag IB, och de flesta förstod vad jag sade (med möjligtvis undantag av någon enstaka HP-referens, men även dem förstod i a.f. någon). Igår hade någon skrivit "IA" på ett bord och jag skulle börja förklara det, men fann det lönlöst. Förklarar jag kommer de att förstå vad det är, men inte vad det innebär. Ja, eller innebar. För de tiderna är över nu, för hur underbara och bedrövliga de stunderna än har varit vill jag inte tillbaka dit. Nej, jag trivs här i Stockholm, bland stressade 08:or, dragspelsmusikanter i varenda tunnelbana och tusentals sjaskiga ställen så att man måste gå ett och ett halvt varv runt Södermalm för att hitta just det rätta (eller är det bara jag?). Jag trivs för att det är inte övervägande. Det är det genuina Stockholm tillsammans med underbara byggnader, trevliga personer och hela Södermalm! Angelica tänker ju hälsa på mig härnere och då kan vi återigen sitta på ett kafé i några timmar (jag har valt ut några stycken redan. ;P) Och så har jag ju Fia och Gurra, vad mer kan man önska. ;)

onsdag 16 november 2011

Boredom in its purest form.

Bitch, you just made me forget my food! Here's a tip for you - don't eat moist cereals. They ain't gonn' be tastin' fine! I don't know, maybe I'm writing so many posts because I'm compensating for the very modest amount of posts I've been writing this month or maybe it's because I'm bored. Or maybe it's because you need to stop touching yourself at night. BICHES.

Or, yeah, maybe I'm bored.

Tystnad

Vad ska jag säga? Jag kan inget säga. Jag ville säga någonting. Jag såg en sak igår. Kanske vet du redan. Jag vill så mycket, men kan så lite. Kan inte förstå, kan inte göra någonting och kan inte säga någonting.

Det har aldrig tidigare bekommit mig lika mycket som då. Igår. Jag såg det. Jag tänker på det så mycket nu. Jag tror aldrig den tanken kommer försvinna. Det är så konkret, där fanns den, rakt framför mig. Men jag kunde inget säga, får inget säga.

Tystnad, tagning. Och så går jag vidare igen.

Jag vet inte

Ibland bluffar jag. Jag vet nästan aldrig vad jag vill eller vad som är på riktigt, jämt far tankarna fram och tillbaka i huvudet som en evig dialog. Två olika röster, två olika viljor, och i slutändan är det bara en som kan vinna. Det är tröttsamt, som att följa en pendel i en farfarsklocka. Mina ord blir halva, mina tankar tar sig inte ut. De spärras in.

Ibland bluffar jag, det är enda sättet att kunna säga sanningen. Det blir svårare att hålla reda på skillnaden då. Men oftast vet jag bara inte. Kan du syna min bluff?

Att grovt missförstå alt. Dima-skadad

Jag satt och läste en del olika artiklar på DN:s hemsida när jag kom till en artikel om att ett gift par med Aspergers. I denna artikel står skrivet om hur paret, eftersom att båda har Aspergers, inte gillar att titta andra människor i ögonen, och t.o.m. ibland fortfarande har svårt att titta varandra i ögonen trots deras äktenskap. När jag då kom till den här passagen blev jag väldigt creeped out:
"När de spelar rollspel fungerar däremot ögonkontakten alldeles utmärkt. Då behöver de inte känna sig osäkra eftersom de gör en roll."
Ni förstår väl? När jag då fortsatte läsa för att undersöka om jag misstagit mig blev jag lättad:
"För tillfället är Robert spelledare i ett äventyr med Solomon Kane, en mytisk gestalt som bekämpar ondska och jagar vampyrer i 1600-talets England."
- Ur DN

Vi kan kalla det ett grovt missförstånd eller att vara Dima-skadad. Jag går på det senare.

måndag 14 november 2011

Confusion

Don't confuse neediness for love
Because obsession never lasts
You're insane by a landslide
I never cared for you much 'til death do us part
Always need to stress
I've lost control of life

I just can't handle this
I'm just so scared of it
A challenge fit for a man when I'm just a kid
I'm all torn at the seams,
just like you said I'd be
If this is love then I don't want a part of it.

söndag 13 november 2011

På rikt'

Vad fan har helgen och veckan som gått bestått av? He vette fan, men kul har det varit. Jag och Gustaf har beställt biljetter åt honom, mig och Sofia. Vi ska se Fröken Julie i December, på Lillis födelsedag närmare bestämt. Det är inte långt kvar nu tills jag själv ska se Doktor Glas på Dramaten. Det kommer att bli underbart.

Idag ska jag fika med en bekant från UNF-föreningen. Det ska nog bli kul, men annars är det bara skolarbete som gäller för idag. What a bore. Jag råkade somna ifrån skolarbetet igår, så jag ställde klockan och klev upp och gjorde det som skulle in idag i morse istället. Ich bin tüchtig. ^^

Jag har lånat 4 filmer under veckan/helgen, men endast hunnit se en allt som allt. What's up with that?! Nu ska jag skärpa mig. Fo rizzle!

tisdag 8 november 2011

Uppdatering (läs procrastination)

Jag har varit tyst de senaste dagarna. Eller egentligen inte, jag får typ ont i halsen av mitt babbel. Stackars Gurra. Fia hade i a.f. tur som slapp det idag. Man ska inte låta mig prata på sådär. (Fast jag har upptäckt att jag själv brukar be stackars Gustaf att vara tyst. Jag är hemsk.)

I lördags var jag, Fredrik och Mikael hos pappa. Vi åt på Milano, fast jag ville äta på Rönnbäcks (jag har typ seriösa Rönnbäcks-cravings). Mikael bara busade, men jag var så lat och kollade på extreme home makeover. Jag tycker det är bra när man får se ett ruckel förvandlas till ett fint och robust hus, men det är desto mindre roligt att tänka hur de ska klara av skatten däremot. Jag brukar även tänka på hur det måste se ut i de fattiga områdena, där husen är förfallna typ, och så kommer värsta lyxhuset mitt i smeten. Ha ha, utbölingar måste bli väldigt förvånade när de kör förbi.

I söndags stressade jag över min dåliga presentation till tyska litteraturen. Det var det sämsta framförande jag någonsin tagit mig an. Ty fusan vad skönt det ska bli att slippa snacka på tyska när man börjar översättarlinjen. =) Jag sov så himla dåligt på tåget ned, mina ben har än idag inte återhämtat sig riktigt.

Så vad har jag gjort idag? I typisk IB-anda har jag procrastinated och gått på spelning på Kafé 44 istället för att göra översättningsläxan, som jag f.ö. håller på med nu. Jag träffade lite trevliga personer där. Annars har jag mest tjatat sönder Gustaf om alla de ting. Snart blir det ljuv, efterlängtad sömn. Mmm...

lördag 5 november 2011

This is why we love Jacksfilms, BICHES!



And there is more where that came from...

Spanish break!
Echa un vistazo a jack-película. Recomiendo "su gramática es horrible". (Jag använde mig av google translate, klaga inte.)

fredag 4 november 2011

Why can't you be more like bus 62?!

Gömman

Home at last! Jag kom hem vid 06.45 igår, d.v.s. före fan. Vi fick besök av Richard och Theodor på morgonen, så jag höll mig vaken tills jag utmattad lade mig på soffan och visst råkade slumra till lite. Jag gick sedan upp på mitt rum och råkade visst somna där också och sov på tok för länge med tanke på att jag hade en buss till Ä-byn att passa. Men jag fick skjuts av mamma istället och så träffade jag Petra! =D Det var roligt, det var så längesedan. Hon är i Sthlm nu, ironiskt nog. =P

På kvällen åt vi köttsoppa. Mikael tyckte om klimpen han fick av mig. ^^ Egentligen är klimpen min favorit, men jag ger gladeligen bort den till Mikael om han vill ha den. Efter maten och Storis hembakta bullar följde jag med Lillis, Lisa och Mikael till nybyn och sov över där. Först vaknade jag av att Mikael skrek, men först trodde jag att det var i min dröm. Men han fick kliva upp och åka till dagis medan jag sov vidare. Tydligen sov jag som en stock, för Lisa berättade att det kommit någon från posten och knackat på och lämnat av ett paket utan att jag vaknade, trots att jag sov i rummet bredvid.

Idag for vi in till stan. Lillis jobbade bara halv dag idag, så Lisa och jag hämtade Mikael på dagis innan vi for för att hämta Fredrik. Vi käkade på Kifas, som jag nu har upptäckt är skitbra. Bättre än jag minns dem. Kanske för att jag typ aldrig brukade köpa något därifrån när jag gick på Solander... Efter vi varit på stan for vi hem till Sikfors, där jag lagade stuvade makaroner för första gången. De blev goda, jag är tydligen helexpert när det kommer till pasta. ;) Självutnämnd naturligtvis... Men ändock en expert. Efter det kom Erica med tårtan hon bakat åt mig. Det tycktre jag var supersnällt av henne att göra! Det var en prinsesstårta, och jag som älskar marsipan. ^^

Jag gick ut med Muffin på promenad ikväll. Det regnade, men det bekom oss inte. Snarare föredrog jag regnet. Det var helt underbart, som om jag aldrig farit iväg. Jag kommer alltid att ha mina stiger och mina ställen; mina gömmor av ensamma vrår i skogen.

Imorgon blir det Boden med Lillis och Mikael. Vi ska hälsa på Mikaels farfar, d.v.s. min pappa.

onsdag 2 november 2011

Kunde ha gjort det bättre

Imorgon bär det av till Sikfors. =) Just nu sitter jag och försöker komma på om det var något mer jag skulle packa... Det är det säkert. Usch, jag måste kliva upp tidigt imorgon. Jag hoppas att jag kan sova på tåget i alla fall. Jag hatar sittplatser, men det var ju så förbannat dyrt att åka upp denna vecka. Det är säkert för att det är lov, men vem fan bryr sig om lov när man ändå inte har dem?! Fan, nu ska jag upp om ca. 6 timmar.

Idag var jag med Issa och Rose. Först spenderade jag och Issa lite tid på 44:an, men när Rose kom drog vi vidare hem till Issa. Jag åt en sojaköttsmacka på 44:an och jag måste då säga att de inte lurar någon, sojakött smakar verkligen inte som vanligt kött, även om man marinerar det! Det är gott, jovars. Men det smakar definitivt inte som vanligt kött, så jag tycker inte att de borde kalla det sojakött, utan snarare substitutssoja.

Lär inte bli ett blogginlägg imorgon, så här får ni en bild av mig som tröst. ;) Suddig och med mamma i bakgrunden, men det är den senaste tagen på mig som jag har.

tisdag 1 november 2011

Our troubles will be miles away

Jag har någonting att bekänna. Jag har redan börjat lyssna på julsånger. Inte bara nu i November, jag började lite smått för ett par veckor sedan och sedan dess har det bara eskalerat. Ha ha! Å andra sidan brukar jag ibland lyssna på julsånger i Juli också. Allt beror på mitt sinnestillstånd.

Det var inte det jag egentligen ville berätta om. Jag ska berätta om någonting bedrövligt ironiskt. Jag satt nyss och lyssnade rofyllt på When Christmas Comes To Town från Polarexpressen, när jag bestämde mig för att läsa de översta kommentarerna, de med flest röster. Första kommentaren skrattar jag bara åt för jag tänker att det helt enkelt är en massa dumma Amerikaner som har sett på den där videon, den lyder nämligen så här: "Merry Christmas every1!!!!! lets remember what truley matters and lets all pray for the troops in iraq."
Låt oss nu ignorera alla skrivfel och fokusera på innehållet. Egentligen förstår jag att det är en fin tanke, men är vad som verkligen räknas kriget i Irak? Eller snarare trupperna där. Naturligtvis vill vi att de ska leva, men det känns som att hjärntvättade Amerikaner inte riktigt är vad julen handlar om... Förstår ni vad jag menar? Och Irakierna då? Hm, nä nu släpper vi den kommentaren och riktar oss mot den andra, med näst flest likes.

"This song is so sweet! Every year my family spends $200 on the poor".
"This song is so sweet!" Yeah, I totally agree! Actually, we sang thi- "Every year my family spends $200 on the poor"... *Crickets chirp* Jaha... Jag vet inte riktigt var jag ska börja här. För det första: K bry?!? För det andra: Öh, hört talas om ödmjukhet?! Antagligen inte. Vaddå random fact! Jag tror inte julen handlar om att ni spenderar 200 dollar per år för att hjälpa fattiga för att sedan sitta och skryta om det till varenda människa ni råkar ha möjlighet att kommunicera med. Att hjälpa de fattiga med så mycket pengar är jättebra, men det är ju för deras skull man gör det! Det är väl ändå ens medkänsla till andra människor som styr en till sådana handlingar, inte ära och berömmelse bland ens ekonomiska jämlikar? Det är inte vad julen handlar om.

Jag skall nu återgå till mitt julsångslyssnande en stund till och skaka bort de där kommentarerna ur mitt huvud. När julen nalkas ännu mer blir det julfilmer, julpynt, ännu mer julsånger och naturligtvis att sprida julkänslor. Det är vad julen handlar om; julkänslorna. Den genuina glädjen som delas av så många människor. Kanske är det våra själar som länkar starkare till varandra?

Have yourself a merry little Christmas
Let your heart be light
From now on,
Our troubles will be out of sight

Have yourself a merry little Christmas
Make the yuletide gay
From now on,
Our troubles will be miles away