Människans bästa vän

Idag fick jag mer jobb. Yay! Jag vill ha mer jobb, men jag tar vad jag kan få! Det nya är i Eskilstuna, vilket inte känns så superlockande... Men det är pengar! Välbehövda sådana också. Jobbet i Norrtälje gick bra. Just nu är ena tentan i Stockholms historia avklarad. Jag har jobb/inlämningar/tentor under så gott som hela maj.

Jag fortsätter att gå ut med Messi och saknar henne de dagar jag inte behöver gå ut med åbäket. ;) Hur skulle jag kunna låta bli att gilla henne så mycket när hon räddar mig från fula gubbar? Messi är en kraftig, livlig och absolut supersnäll hund. En dag var det en tant med två barn som ville hälsa på henne och även om hon var lite burdus genom att hälsa på ett av barnen genom att slicka det mitt i ansiktet, så gick det jättebra. Messi var glad och lät sig glatt bli klappad. När vi då senare under promenaden stötte på en man som också började tala med mig om "vacker", så antog jag genast att han ville hälsa på Messi när jag inte hörde vad han sade. Så fort jag stannade till började Messi skälla på honom tills han backade ett steg bakåt. Han fortsatte att prata lite om Messi och frågade försäkrande om jag hade kontroll över henne. När jag svarade ja vågade han sig ett steg närmre och då skällde Messi till ordentligt igen. Han fick inte komma nära mig enligt Messi. Jag förstod inte vad hon höll på med och trodde att hon bara var uppspelt, så jag tyckte att det var bäst att gå hem. Då säger mannen: "Du är mycket vacker prinsessa" eller något och det är då jag insåg att det var vad han hade sagt till mig i början! Jag gick bara iväg utan att säga något och det var då som jag förstod att Messi, som ju är en Rhodesian ridgeback, en vaktande och beskyddande ras, hade känt av hans dåliga "energi" som Cesar Milan kallar det och skyddat mig från honom. Jag vill även tillägga att man märkte på honom att han var lite utav en skummis från början. Med Messi behöver jag aldrig tveka över min trygghet - jag litar på henne.

Nu ska jag hem från universitetet! Imorgon blir det nya snygga väskor, plugg, Mumin-lektion och Jensens med Gustaf.

Tankar om natten

Nu ska jag sova. Nu! Riktigt snart, jag ska bara tänka lite först. Åh, varför tänker jag när jag ska sova, det för inget gott med sig. Bara trötthet när man ska stiga upp. Ibland går saker fel och då ska man försöka göra de rätt igen. Det kan vara prov, ett recept eller något man sagt till någon annan. Jag gör mycket fel, det är mina försök att ställa saker till rätta jag får förlita mig på då och då. Men ibland kan jag inte göra saker bra igen. Ibland duger jag helt enkelt inte. Jag antar väl att det är det jag tänker på just idag. Det finns dock en plats där man får glömma allt sådant; vare sig man känner sig på topp, oduglig eller riktigt låg - Hogwarts! Kom igen nu, ni visste vars jag ville komma med det här, eller hur? ;) Skogen i Sikfors är också en sådan plats! Jag saknar den. Men den plats i världen jag gillar aallra mest är hos den jag gillar allra mest. Nu blev jag väldigt trött. Bloggen krånglar alltid från mobilen. Alltid, utan undantag. Godnatt nu!

There's nothing else better to do anyway

"Vad falls?!" tänker ni. "Marika bloggar?" Ja, jag bloggar av den anledning att jag råkar befinna mig på universitetet utan att ha något att göra. Jag trodde att jag hade lektioner idag, men det visade sig att jag inte en endaste! Skitjobbigt! Jag har i a.f. fått spendera den med min älskade Gustaf och det var ju tur att inte hela dagen gick till spillo p.g.a. detta.

Det var fantastiskt bra ute vid stugan i påsk. Jag längtar bort från denna stad nu, jag blir leds på sådana här ställen fortare än vad de flesta andra blir. Stockholm är extremt, jag är mätt. Men det betyder inte att jag inte kan komma tillbaka. Jag vill utomlands nu, men först blir det Borås för att utbilda mig. Jag upptäckte det när jag for ut till skärgården och allt var lugnt. Visst, det fanns saker att göra, men inte på samma sätt. Det var inte: flänga sig hit och sen dit och sedan överallt annars, sedan en timma hem... Ja, ni fattar.

Jag har även hunnit få ytterligare bekräftelse på att jag egentligen är en gammal tant: Mina höfter tar stryk i nedförsbackar. Aha! Det är nu alltså hörseln, knäna, axlarna, armbågarna och höfterna som känner sig gamla och som vill vila. Men det får de inte. Asfalt och dåliga skor=dålig kombination. Jag får väl skylla mig själv. Men det finns inga skor med normalt utseende och som är sköna. And I don't wanna wear trainers! Punkt slut.

Imorgon blir det stuvade makaroner och fransk film på Bio Rio.

Påskhälsning

Imorgon blir det födelsedagskalas. Idag har vi förfirat lite, men imorgon är det den riktiga födelsedagen. Det är naturligtvis Gustafs födelsedag vi talar om här, inte min. Fast alla vet väl när jag fyller år. Ha ha, snarare tvärtom, va? Det var en retorisk fråga.

Till påsk blir det skärgården som gäller. Jag behöver koppla av och komma bort från alla nya tankar och all ny oro. Skönt! Bara jag och Gustaf (och hans släkt). ;) Det var allt jag ville säga för denna gång. Nu ska jag packa, tvätta och sova.

Glad påsk!

Tankar som inte hörs

Jag hatar avslut. Ibland. Ibland bryr jag mig inte, men ibland känns det så starkt att det ekar genom hela min existens. Minnen förändras, nuet ter sig annorlunda och framtiden stöps på ett annat vis. Ibland förstår jag inte varför saker och ting tar slut. Varför gjordes bara 3 säsonger av Veronica Mars? Varför ljuger folk? Varför ljuger de? Jag hatar avslut. Ibland.

Fin.

Ord som låter

Nej, jag har inget bättre för mig än att blogga medan jag väntar på Gustaf. Vi ska hem till mig snart. Lillis och Lisa har åkt hem nu. Sedan dess har jag nästan bott hos Gustaf. Vi for till Uppsala för att Gustaf skulle jobba en dag. Själv ska jag jobba i Norrtälje nästa/nästnästa vecka.

Jag och Gustaf ska gå på bio någon dag. Det är uppenbart vilken film jag vill se, men för er som inte vet någonting alls om mig alternativt inte vet någonting om vilka filmer som går på bio, så är det Underworld: Awakening. Awesomeness.

That will be all!