tisdag 25 april 2017

Mänskligheten

Imorgon är det tentadags, men idag kom lönen och CSN och då kan jag inte hjälpa det att jag känner mig rätt lugn ändå. Apropå lugn i stormen, jag läste på tumblr av användaren revelationed, att eftersom att regn och annat vatten i rörelse har negativa joner, vilket leder till en biokemisk reaktion som minskar stress. Vi är oftast omringade av positivt laddade joner som skapas av elektronik och luftcirkulationer. En studie vid Columbia University ska även ha kommit fram till att negativt laddade joner kan ha samma effekt som antidepressiva medel.

Det är intressant. Det kan ju vara en anledning att många gillar regn eller stormar, men jag tror att det finns andra anledningar också. En storm utlöser ett slags katarsis, kanske skapad av jonerna, vem vet, men känslomässigt blir tilldragningen annorlunda. Det är någonting inneboende poetiskt med en storm för naturen kan ofta återspegla våra inre på ett sätt vi kan ha svårt att uttrycka själva.

Vad gäller regn gillar jag personligen det faktum att världen töms på folk. Samma med nätter. Nu gäller detta inte större städer, men i byar och mindre städer som Boden försvinner folk rätt snabbt när regndropparna faller från himlen. Det är skönt att känna att man är ensam på en plats som vanligtvis är fylld med folk. Sedan är det grejen med att vara på andra sidan regnet, att höra smattrande regn mot en ruta. Vare sig man sitter i bilen eller inne i sitt hus känns det tryggt att veta att man befinner sig i trygghet med endast ett tak mellan dig och väta och kyla. Eller om man gett sig ut i regnet och blivit alldeles dyngsur och man tar av sig alla kläder och byter om till något mjukt och varmt samtidigt som man tittar ut mot ovädret. Vi ska inte ens prata om åska! Åh, det är allt det här och katarsis i ett!

Det finns nog fler anledningar till varför regn och storm är så lugnande eller i alla fall tilltalande. Men vare sig det kan förklaras vetenskapligt eller inte så finns det alltid personliga, själsliga skäl till varför vi gör som vi gör. För vetenskapen är ändå bara en förklaring till hur saker kan ske, det är inte vad som gör oss till människor. Poesin vi finner i livet, i regndroppar som faller mot jorden, i känslorna som uppstår och hur vi minns dem, hur vi beskriver dem; det är vad som gör oss till människor.

måndag 24 april 2017

Det kommer att gå bra

Bra saker som väntar:
  • Lana Del Reys nya skiva släpps
  • Sommaren börjar på riktigt efter min sista arbetsdag 16 juni
  • Jag jobbar bara 9 dagar enligt sommarschemat
  • Jag ska se Lana Del Rey och Oskar Linnros på Way Out West i augusti med Issa
Sedan kanske jag får ett jobberbjudande till hösten? Jag har börjat med CV:n nu och ska fortsätta med det under sommaren.
Sedan kanske Taylor släpper en ny skiva. Jag tror att hon tänker göra det, men inget är bekräftat, allt är bara spekulationer.
Sedan kanske det går bra för mig i en kurs. Jag kanske lyckas ta igen några poäng som släpat efter? Eller inte, vem vet?

Nu när jag står på tröskeln mellan studentlivet och arbetslivet så vill jag inte ta steget ut. Det känns som att universitetsvärlden är så öppen och fri medan arbetslivet är inskränkt och förlegat. Vem skickar mail om att bara kvinnor får använda toan med klänning och bara män får använda toan med två ben "för att det är fräschast för alla" 2k17?! Vem orkar inte ha en demokratisk företagsstruktur 2k17?! Vem säger sexistiska saker rakt ut på arbetsplatsen 2k17?! Alla kan inte få jobb på Google liksom. Jag kommer att börja fila på mina 13 band om jag måste jobba på fler arbetsplatser som den jag jobbar på nu. Jag hatar den företagskulturen och av det jag har studerat så inser jag att många storföretag försöker ändra till en mer modern managementstil, men vilka är de då? Vars finns de? Jag kan tänka mig att arbeta offentligt med något intressant, inom organisationer som står för det jag står för, med arbetsuppgifter som är dynamiska, och/eller ett jobb som är flexibelt och självständigt samtidigt som det är roligt. Är inte det vad alla vill?

Egentligen vill jag skriva. Det känns som en evighet sedan jag började på skrivarlinjen, men jag minns det så väl. Vädret var milt och jag visste att det var början på något underbart när jag gick från tunnelbanan min andra dag. Jag visste redan då att det var det bästa som jag någonsin skulle göra och därför försökte jag ta vara på det även de dagar då jag inte hade lust att göra någonting alls. Jag ska samla ihop mina Norrlandsdikter och se hur många de är, kanske lägga till fler och ändra på de jag har. Jag tror att de blir min första hela samling, men jag får se. Jag ska försöka sammanställa mina andra dikter också och se vilka som är färdiga och inte. Det är lite roligt, för den mest använda frasen som kom ur mina läppar under skrivarlinjen var just "Den är inte färdig." Vi får väl se hur många det blir. Mina Norrlandsdikter är då för det mesta helt färdiga, på något sätt så kommer hela dikten alltid på en och samma gång med dem.

fredag 21 april 2017

Spara

Jag har sparat mitt Riverdale-avsnitt till idag, något jag fick reda på var bra för att det är uppehåll just denna vecka så jag får ändå kolla på serien fast alla andra måste vänta en vecka till. Jag ville egentligen se två på raken, men jag kan leva med detta med tanke på omständigheterna.

"Den som spar den har." Det yttrycket har jag aldrig gillat. Jag minns serien Spara och Slösa som var i KP när jag var liten. Själv har jag oftast sparat precis som Spara i serien, och hon hade alltid minsann. Men Slösa hon hade inget i slutändan för att hon hade slösat. Jag har alltid sympatiserat med underdogs, men vem gör inte det? Jag vet egentligen inte varför jag inte gillade den så mycket, förutom det jag nämnde nu.

"Den som spar har antagligen kapital som gör att den inte behöver slösa alla pengar den har." Så borde uttrycket vara. Det är sällan världen är så svartvit som i Spara och Slösa, där den ena köper en glass så fort hon fått veckopengen och den andra sparar den och kan köpa två glassar när de är på halva priset eller något liknande. Oftast handlar sparande om hur mycket man har att lägga undan när alla basbehov blivit tillgodosedda. Men så finns det så klart konsumtion vi behöver socialt, t.ex. fika, kläder och resor, eller för nöje, såsom bio, TV-spel, badhus och böcker. Dessa två exempelkategorier kan förstås gå in i varandra. Det finns mycket kritik av konsumtion, i synnerhet det som kallas överkonsumtion. Men en sak vill jag poängtera i och med detta, och det är att fattiga ska kunna njuta av saker. Fattiga som står med en femhundring till övers kan gå på Liseberg, det är inte fel att ibland vilja unna sig saker, i synnerhet när det är saker som kan ge värde i livet. Fatta mig inte fel nu, jag förespråkar inte att alltid se till att man handlar upp sin inkomst ned till den sista kronan eller att leva över sina tillgångar. Det jag förespråkar är en avslappnad syn på vad folk "förtjänar", det vill säga att ingen måste förtjäna att göra något kul för sina slantar. Ingen måste ha en si och så stor inkomst för att få gå på Liseberg när hyran och maten etc. är betald och det finns en extrapeng över. Det är viktigt att komma ihåg.

Ikväll blir en bra kväll, jag har min serie för jag hade inte tillgång till Netflix under långfredagen.

Bildresultat för spara och slösa KP

tisdag 18 april 2017

Åter

Återkommen från Gullholmen, återhämtad till viss del. Det var skönt att vara ute på Gullholmen och få chansen att bara göra ingenting, inget skolarbete och inget jobb. Bara vara, samla sig lite. Falla isär till de minsta beståndsdelarna och utgå därifrån. Mest av allt var det skönt att få vara i stugan. Jag ville bo där, jag vill bo där. Inte på ön. Visst är det fint och jag kommer gärna tillbaka dit, men stugan var som ett perfekt litet hem. Det är mer än vad jag kan önska mig just nu. Vetskapen om att jag inte kommer få något sådant på länge gnager lite i mig. Men just nu söker jag efter någonting. Jag är än ung, säger de. Men varför känns det så som att alla broar är brända? Jag har lagt upp den förut, men jag tycker att den är så fin i sin enkelhet. Själens resa av Sigitas Geda:

varje
vår
klär sig
min
själ
och går ut

hur
många gånger
har jag
inte
försökt
fråga
henne

vart
hon vet inte
vart

tisdag 11 april 2017

Torka

Det verkar råda bloggtorka överallt nästan, i alla fall bland de få bloggar jag läser. Men så är det ibland, i synnerhet när det känns som att man inte vet hur många eller vem som läser. På många sociala medier finns det en gilla-knapp. Om man har fått ett visst antal likes så vet man i alla fall att det finns ett antal människor som ser och bryr sig. Samma med Snapchat, där kan man se vilka som kollar på bilderna som skickas och vilka som inte är aktiva. På bloggen kan man bara se hur många gånger någon har gått in på sidan och det spelar inte så stor roll för det kan vara vem som helst och en person kan ha gjort det flera gånger.

Fast spelar det så stor roll egentligen? Jag har haft sociala medier-torka sedan typ ett år tillbaka. Jag brukade lägga upp cirka en bild per dag på Instagram. Även om jag inte behöver göra det så ofta så är det lite tråkigt att jag inte längre lägger upp med regelbundet mellanrum. Det var kul att vara en del av ett samspel, men jag har ju faktiskt inte försvunnit bara för att jag nite lägger upp så ofta. Det blir betydligt lättare att hitta ett inlägg i sitt eget flöde i alla fall. Och så har jag ju Snapchat!

Jag ska förbereda mig inför jobbet nu. Efter detta kvällspass är jag ledig i en vecka!

Här är en oldie but goldie!