måndag 31 oktober 2016

Halloween

Vilket bättre sätt att fira halloween på än med att se på Scream Queens halloween-avsnitt? Inte så mycket när halloween är på en måndag och man ska upp klockan 6 imorgon bitti. Gustaf ska upp 5.20 så han somnade framför avsnittet så jag fick inte ens se klart det. Och så tog min halloween-kväll slut. Men innan dess hade vi kul. Gustaf mötte mig efter jobbet och vi gick och kollade på heminredning, gick lite i stan och fikade på Ahlströms. En bra dag allt som allt.

söndag 30 oktober 2016

Riktig skräck

Jag måste bara säga att jag är rädd för någonting. Det känns dumt, för hade det inte redan hänt mig någonting liknande hade jag nog inte varit så rädd. Jag är rädd för att säga mitt namn till de som ringer in på jobbet. Mitt namn är inte så vanligt. Hade jag hetat Anna eller Maria hade jag kanske inte brytt mig så mycket, men mitt namn är någonting som är nog ovanligt för att ge mig obehag när det gäller att lämna ut mitt namn. Ibland frågar de som ringer om mitt namn och jag hatar när det händer för de behöver egentligen inte veta mitt namn. När de ber om efternamnet svarar jag bara att det bara finns en med det namnet på jobbet, vilket är sant. Jag har googlat företagsnamnet med mitt förnamn för att se hur enkel jag är att hitta. Min Linkedin kommer upp som första förslag, vilket ger dem mitt efternamn och i sin tur min hemadress. Med moderbolagets namn är det svårare att hitta men efter ett par sidor på Google hittar man min Instagram.

Dessa personer som ringer in kan vara hur galna som helst, det är jag vittne på. De kan till och med sitta i fängelse, vilket är egalt när jag hjälper dem men när de frågar om mitt namn känns det inte längre okej. Jag vet att jag låter paranoid, men en gång blev jag förföljd från jobbet och sedan dess har jag förstått att det inte är att vara paranoid - det är att inte låta sig glömma, att komma ihåg vad folk är kapabla till.

Jag ville bara dela med mig om min skräck för jag har burit på den så länge nu. Jag vill veta att det finns någon därute som vet vad jag menar. Jag vill kunna släppa taget för jag låser redan dörren och stänger fönstret om varma sommarmorgnar och att jag inte behöver inskränka mitt liv mer än så. Det räcker nu.

Nya tag

Nu går vi snart in i November och Gadden, Fantastic Beasts and Where to Find Them och Gilmore Girls säsong 8! :) Jag ska färga håret den här månaden, hade jag också tänkt. Jag ska bara färga det ljusar blont, men det kommer bli en synbar förändring i alla fall. Mitt hår har blivit så råttfärgat med åren. Jag och Gustaf firar 5 år tillsammans i slutet av månaden. Det finns mycket positivt att fokusera på med andra ord, vilket är bra för jag kommer att få plugga en hel del så kvalitativa pauser är något jag kommer behöva.

Jag kommer inte kunna jobba lika mycket den här månaden och på ett sätt är det skönt. Jag hinner blir less mellan gångerna. Jag har märkt att jag har börjat tappat tron allt mer på mänskligheten. Jag har aldrig varit en som gillar folk i allmänhet men nu känns det som att det är värre än förr. Så är det att jobba med kunder. Ingen person borde behöva lyssna på folk när de visar sig från sin sämre sida dagarna i ända.

torsdag 27 oktober 2016

Jag börjar om

Jag är antagen på kursen Antropologins kritiska samhällsengagemang nu. Jag har alltså bytt ut uppsatsen och språkvetenskapen mot den kursen, Offentlig granskning samt kursen Språk och genus. Jag gick alltså från 45 poäng till 30 poäng till 7,5 poäng och nu till 37,5 poäng. Det har varit en verklig resa de senaste par veckorna. Sena anmälningar är alltid ett spel eftersom det inte går att veta vad det finns platser kvar på samt att man har ett mycket begränsat urval. Jag ska ge er en överblick över de senaste veckorna och så kommer ni att slippa fler uppdateringar om min situation. Nu har jag löst den.

Jag var registrerad på hela den tyska kandidatkursen; litteraturvetenskap, språkvetenskap och uppsatsen. För varje lektion kände jag dock mer och mer att det inte kändes rätt. Litteraturen var okej, men språkvetenskapen och uppsatsen tyngde mig mycket. Jag kände mig helt maktlös över min situation. Trots hur fel det kändes att gå dessa kurser hade jag en "Har man tagit Fan i båten får man ro honom i land"-mentalitet som skapades och förstärktes av ett slags vilja att bara göra saker för görandets skull, att det på något sätt kändes som att det förväntades av mig att fortsätta. När jag till slut mådde så dåligt över min situation att jag fantiserade över att hitta på något som skulle skada mig nog för att jag skulle kunna sjukskriva mig för resten av terminen men inte mycket nog för att faktiskt döda mig, kände jag att det var dags att kravla mig upp från graven jag befann mig i.

Jag har skrivit tidigare om textraden ur Baysides låt, Though I'm ten feet deep I'll claw my way back out from in my grave. Det inspirerade mig, men det gjorde även min känsla av tillhörighet till Gryffindor. Jag erkänner hellre mitt misstag och säger att jag har gjort fel som valde en viss utbildning än att behöva leva med de dåliga känslorna över att gå någonting jag inte känner för eller orkar med mentalt bara för att jag ska "ro Fan i land". Blotta tanken på att behöva bry mig om språkvetenskapen eller ägna tid åt att skriva uppsatsen var betungande. Jag vet mitt värde och det ligger inte i vad jag har valt att avsluta eller fortsätta med. Ärligt talat var det ett väldigt lätt beslut, vilket tyder på att jag inte kommer blicka tillbaka en sekund och ångra det jag gjort. Jag skiter i vad någon säger om att jag hade kunnat fortsätta, det vet väl jag. Men jag är en Gryffindor och jag är inte rädd för att stå upp för mitt beslut och våga säga: "Jag slutar!" för egentligen säger jag: "Jag börjar om!" Och det var jag som tog mig själv hit till startlinjen igen - och det var inte lätt.

tisdag 25 oktober 2016

Sömnig

Ikväll ska jag lägga mig väldigt tidigt. Jag försov mig i morse. Jag hade tänkt kliva upp tidigare för att prata med studievägledaren om att eventuellt påbörja en ny kurs innan lektionen. Det visade sig dock att det inte gjorde något för jag hade kollat fel och sett studentexpeditionens öppettider istället för studievägledaren så jag kunde prata med henne efter lektionen istället för innan. Men, faktum kvarstår dock att jag är jättetrött och kommer därför lägga mig typ nu. Jag ska upp vid 6 imorgon eftersom jag jobbar heldag 8-17 då. På torsdag jobbar jag också heldag, fast 10-19 så då får man kliva upp i en lite mer human tid.

Bildresultat för sleeping fox

måndag 24 oktober 2016

Allt jag behövde göra var att stanna kvar

Jag blev så glad när jag vaknade i morse och såg att jag kunde registrera mig för en av kurserna trots att den var på avancerad nivå och jag inte har min examen än. Sedan såg jag att den kursen bara var på 7,5 och inte 15 hp som jag hade trott. Det innebär att om jag inte kommer in på den sista kursen, vilket inte är så troligt med tanke på att de redan har reserver sedan innan på den kursen, så kommer jag bara att läsa 75%. Allt hänger egentligen på hur många som registrerar sig och på hur många reserver det finns. Om jag bara läser trekvartsfart måste jag meddela CSN, för jag har snmält till dem att jag läser på helfart.

Jag skojade med Gustaf om att låten All you had to do was stay är skriven av Marknadsföringskursen till mig. Här nedan ser ni refrängen och lite till. Gustaf tyckte att det var lika spot on som jag gjorde. Om jag bara hade fortsatt marknadsföringen och struntat i tyskan hade jag inte haft detta problem nu. Ack och ve!

Stay, hey, all you had to do was stay
Had me in the palm of your hand
Then, why'd you had to go and lock me out when I let you in
Stay, hey, now you say you want it
Back now that it's just too late
Well could've been easy

All you had to do was stay
All you had to do was stay
All you had to do was stay
All you had to do was stay

Let me remind you this was what you wanted
You ended it
You were all I wanted
But not like this

söndag 23 oktober 2016

Kval

Idag gick jag och Gustaf in på Buttericks en snabbis. Då såg jag ett par jättefina änglavingar och tänkte att det hade varit roligt att klä ut sig om vi ska gå på Halloween på Liseberg. Men så började jag tänka att vi ska dit närmare Alla helgons dag än Halloween och då kan det vara lite dumt att klä ut sig om ingen annan gör det. Men jag vet egentligen inte när Halloween kommer att firas, om det är helgen innan eller efter. Jag vet helt enkelt inte hur jag kommer göra.

Just nu är hela min tillvaro rätt oviss, som jag redan skrivit om i tidigare inlägg. Imorgon tar jag nya tag men det är egentligen den sista dagen innan det blir för sent att göra något åt det. Då får jag ta så många arbetspass som jag bara kan och hoppas på det bästa. Jag försöker verkligen. Sista chansen nu.


lördag 22 oktober 2016

Sann historia

Jag när jag säger att jag är klar om fem minuter
Bildresultat för ace ventura

Vägar att gå

Hela den här "fixa ihop livet"-grejen jag håller på med drar ut på tiden, vilket i sin tur trasslar till saker ytterligare. Jag hoppas innerligt att allt kommer att lösa sig som jag vill. Det känns som att jag bara skriver om det just nu, men det tar upp så mycket av mina tankar bara.

Igår såg jag Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Jag tyckte först att den var rätt dålig, men sedan ändrade jag mig till att jag tycker den är halvbra. Den går att se en gång för den tog upp tänkvärda saker, men jag ser framför mig många förbättringar. Jim Carrey's bästa roll var det inte. Det är Ace Ventura, det vet alla.

Jag och Gustaf tar det lugnt idag. Vädret är inte så fint, annars funderade vi på att gå på Lisebergs Halloween idag. Bowling var lite för dyrt eftersom det är helg och Gustaf var inte sugen på biljard. Vi ska ta en promenad i tråkvädret istället, men det blir nog mysigt ändå. Då kan man komma hem och dricka varm choklad.

Bildresultat för autum cozy

onsdag 19 oktober 2016

Ambitioner

Jag har kommit in på offentlig förvaltning! Hurra! Jag sitter och fiskar efter att komma in på andra kurser, men jag inväntar än svar. Jag hoppas att jag kommer in på en eller två kurser till. I sådana fall hoppar jag av språkvetenskapen och slipper känna av konsekvenserna av mitt dåliga beslut att läsa kandidatkursen i tyska. Jag fattar inte vad jag tänkte alls! Eller jo, jag tänkte på hur det var när jag gick grundkursen och att det nog skulle kunna bli kul. Dessutom var det mer meriterande än litteraturvetenskapen jag gick i våras, om man säger så, så jag kände väl att jag behövde överkompensera. Men när jag väl började insåg jag hur mycket jag har tappat intresse för tysk kultur. Dessutom insåg jag att jag är alltför ringrostig för att platsa in där. Jag har läst fortsättningskursen men den var till och med sämre än grundkursen i Stockholm. Jag har nog aldrig varit så bra på tyska som jag var när jag precis hade gått ut grundkursen i ämnet! Just nu inväntar jag ivrigt mail från studievägledarna från GU och Handels med besked om mina chanser att komma in efter att ha gjort sena anmälningar.

Men nu ska jag gå och äta något, jag har faktiskt inte ätit något förutom en kaka på hela dagen. (Höll på att skriva kakka, lol.)

tisdag 18 oktober 2016

Clawing

Livet rullar inte på som det ska just nu. Jag försöker trassla ut denna oreda men det är svårt. Allt grundar sig egentligen i att jag gjorde fel val i att gå tyska, men det har jag redan pratat om i tidigare inlägg. Jag försöker, som sagt, reda ut det som jag känner har trasslat ihop sig och har jag riktigt tur kan det gå min väg! Det är bara så energiödslande att tänka på detta då tiden är knapp nu, men jag ska verkligen försöka göra allt jag kan för att det ska gå vägen. Sådana här gånger inspireras jag än idag av en text från en låt med Bayside:

Though I'm 10 feet deep
I'll claw my way back out from in my grave

Den raden är inte så speciell skild från sitt sammanhang, men tillsammans med resten av låten blir den mäktig. Detta i synnerhet med tanke på hur känslofyllt sångaren, Anthony Raneri, sjunger. Jag hade inte lyssnat på dem så mycket de senaste åren men för ett litet tag sedan kände jag mig för att lyssna på dem igen. De har inte gjort så mycket bra på sistone, i alla fall inte baserat på det jag har lyssnat på. De har dock en hel del bra från deras tidigare skivor. Jag rekommenderar Winter, Devotion and desire, A synonym for acquiesce och Blame it on bad luck, som jag citerat ovan. Egentligen lyssnar jag inte så mycket på dem längre alls, det blir mest Lana Del Rey eller Taylor Swift, men vill man kolla in Bayside rekommenderar jag att man gör det.

måndag 17 oktober 2016

Ovisshet

Min framtid ser väldigt oviss ut just nu. Jag önskar att jag hade valt att gå kandidatkursen i marknadsföring istället för att "satsa på tyskan" som jag ville då när jag var två månader yngre och full av naivitet. Jag vill inte gå tyskan överhuvudtaget, men jag har inget att falla tillbaka på så jag måste gå dessa två delkurser i tyska i alla fall. Jag kanske inte ska läsa något resten av denna termin efter delkurserna i tyskan, i sådana fall kommer jag under den tiden att försörja mig på extrajobbet och det jag har undansparat. Jag har inte fått ett besked på mina efteranmälningar ännu. Jag såg fram emot att äntligen ha lite ekonomisk frihet men nu verkar det bli tvärtom, att jag får snåla. Om jag inte läser några kurser efter tyskakurserna kommer jag att vara ledig från 8 december och en månad framåt. Jag kommer nog att åka till Norrbotten lite tidigare än Gustaf i sådana fall, men inte alltför tidigt för jag vill ju spendera julmånaden med honom också. Som sagt, min framtid är oviss.

Jaja. Jag antar att jag får föröka att se det bra i det. Jag får en massa tid på mig att förfina mitt CV inför jobbsökande och se på serier, men även mer tid till att jobba vilket kan generera mer inkomst till mig. Just nu ser jag på Stranger things på netflx, men jag har bara fyra avsnitt kvar så den kommer jag hinna bli klar med innan dess.

Jag hade velat semestra i USA. Jag och Gustaf funderar på det till nästa sommar men man vet ju aldrig hur framtiden blir. För 1,5 månader sedan skulle jag läsa 45 poäng, nu är jag nere på 15 poäng i ett ämne jag verkligen inte vill läsa. Jaja, man gör misstag och vissa kan man backa ur men vissa inte. Det är vår lott i livet som människor.

söndag 16 oktober 2016

Sådant här händer bara mig

Min datajävel försöker tvinga mig att starta om datorn, men jag håller på med ett arbete som det är viktigt att jag jobbar med just nu. Jag brukar jobba bra på kvällen och såg fram emot att få det här gjort men så poppar det upp ett jävla meddelande om att jag har 15 minuter på mig innan den startar om av sig själv. Naturligtvis vet jag inte hur man stänger av den irriterande funktionen och jag har inte tid att sitta och hålla på med det. Det är ju den sämsta funktionen någonsin. Min daor tvingar alltså mig att stänga av den fast jag håller på och arbetar på den!!! Jag förlorade en hel del arbete nyss för att den startade om av sig själv. Jag stängde genast av den och satte igång den och trodde att det skulle räcka, men nu fick jag återigen ett meddelande om att den skulle starta om sig själv om en kvart. Jag har inte tid med det! Som om denna uppgift inte har skapat nog vånda för mig.

Bildresultat för shoot me meme

torsdag 13 oktober 2016

Universitetslärare

Det finns olika typer av lärare på universitetet och dessa typer går säkert att känna igen från gymnasiet eller annan typ av skola också, men jag generaliserar inte vidare än universitetet just på grund av att lågstadielärare inte riktigt stämmer in på profilerna jag tänker lista.

Några av de vanligaste typerna är:

1. Läraren som bryr sig så mycket om det den gör att den verkligen skiner upp av att få prata om sitt favoritämne. Den älskar det den håller på med och vill att alla andra också ska göra det.

2. Läraren som främst är där för att få skryta om sin egen forskning.

3. Läraren som älskar sitt arbete men inte eleverna. Den måste vara där men vill verkligen bara gå tillbaka till sitt arbete. Denna typ är den sista som kommer in i föreläsningssalen och den första som går.

4. Gästföreläsaren. It's their time to shine and they're gonna brag! (Har haft en gästföreläsare som visade en bild på utsikten från dess hus och berättade om lägenheten den köpt i innerstan.)

5. Läraren som är målfokuserad. Alla ska klara kursen och den är där för att göra sitt bästa för att det ska hända.

6. Den trötta läraren. En senior. Den vill inte vara där, du vill inte vara där. Ibland ställer en av de mest intresserade eleverna frågor och svaret blir antingen: 1. Läraren lyser upp då den inser att någon faktiskt lyssnar! 2. Svaret kommer snabbt och rakt på sak och läraren fortsätter med föreläsningen genast så att inga följdfrågor hinner ställas.

Det finns fler lärartyper om jag ska lista de som finns på gymnasiet och högstadiet men denna lista räcker ganska gott för universitetet. Allt är så klart baserat på mina egna erfarenheter och är väldigt generella. De allra minst vanliga typerna har jag inte tagit med ens för de är för svåra att generalisera. Tyckte ändå att listan täckte de allra flesta.

Novemberhändelser

Det är tre stora grejer som händer i november!

2-3 november: Gadden

Gadden är arbetsmässan jag pratade om i mitt tidigare inlägg. Det är en tradition som jag längtar till varje år och snart sker det äntligen!

16 november: Fantastic Beasts and Where to Find Them har premiär!

Först blev jag så förvirrad.Enligt tidigare uppgifter skulle den ha världspremiär 18 nov men på SF:s sida står det att den har premiär 16 nov. Även på imdb:s sida där de listar premiärer i olika länder för filmen ska den ha Sverigepremiär 16 november. Jag hade fattat om USA och Storbritannien var listade för det datumet, men de ska ha premiär 18 november! Jag trippelkollade på Bio3:ans hemsida och där står det också 16 november. Jag tror knappt att det är sant.

25 November: Gilmore Girls har premiär på Netflix!

Det är 4 stycken 90 minuter långa avsnitt som är namngivna efter årstiderna. Den nya säsongen utspelar sig 8 år efter senaste säsongen. Jag har längtat så länge efter det här. Jag såg alla 7 säsonger inom loppet av ungefär två månader. Det är 153 avsnitt på kanske 60 dagar, vilket blir 2,55 avsnitt per dag. Det är inte jättemycket egentligen men med tanke på att det fanns några sällsynta dagar då jag inte såg ett enda eller bara ett enstaka avsnitt är det ändå ganska bra gjort. Det är helt klart en av mina favoritserier genom tiderna.

Det var tur att Gilmore Girls kom in i mitt liv igen precis då för den serien var någonting jag behövde under tiden jag skrev uppsatsen. Det är en underbar serie och den höll mina tankar på plats på något sätt. Jag tänkte på Connecticut, som serien ska utspela sig i (dock är den inspelad i en studio annars hade jag redan flyttat till Stars Hollow), och min bild av New England som en dröm att bo i växte sig större. Jag tänkte även på själva berättelsen som var intressant, rolig, charmig och som gav mig något annat att tänka på än uppsatsen just då.

onsdag 12 oktober 2016

Skymten av ljus

Nu är jag äntligen officiellt avhoppad från uppsatsen och "omhoppad" till att bara läsa kandidatkurserna utan uppsatsdelen i tyska. Det känns som ett djävligt bra beslut. Offentlig granskning ska bli kul att ta upp, förutsatt att jag kommer in. Jag antar att jag åtminstone kommer in på 2 av kurserna jag har sökt in till, men det handläggs ännu enligt antagnings hemsida.

I början av November drar Gadden igång. Det är Handelshögskolans stora arbetsmässa och den ska jag absolut gå på! Det är alltid kul och i år ska dessutom Regeringskansliet dit igen, vilket ger mig en chans att ställa frågor till dem. Förra året fick jag det jobb jag har nu genom att möta företaget på Gadden och ansöka om jobb på så sätt. Det är kul när man själv vet att det leder någonvart att komma dit och prata med företagen.

måndag 10 oktober 2016

Dödläge

Det har länge känts som att jag har befunnit mig i ett dödläge. Att kliva upp på morgonen bara för att det går på rutin eller att tvinga mig upp för att inte ge vika för rösten som viskar lockande om att stanna kvar i sängen och bara släppa taget om allt har varit min vardag på sistone.

Till slut bestämde jag mig för att hoppa av uppsatsdelen på tyskan, så imorgon ska jag berätta för studievägledaren att jag inte vill skriva uppsatsen. En tyngd lyftes från bröstet. Jag har istället sökt in till en del kurser på förvaltningshögskolan och handels och inväntar nu besked. Jag ska även ansöka till ett praktikprogram på svenska konsulatet i San Fransisco som jag har i princip 0% chans att bli antagen till, men jag ska göra det ändå för då vet jag åtminstone att jag har försökt. Jag kollar in jobb som copywriter och kollar regelbundet upp regeringskansliets hemsida för lediga jobb som passar mig. Men det är lugnt, jag har ingen brådska än. Jag kollar dessutom upp boenden i New England, främst Connecticut och Vermont, för att se om det finns någon bostad att hyra under en kortare period. Med andra ord gör jag allt för att hålla mig ovanför vattenytan och det funkar.

tisdag 4 oktober 2016

Tillsammans blir vi ett lag

Idag kom ett par barn, två pojkar, fram till mig och frågade om det var jag som spelade Pokémon. Jag hade slagits mot ett gym och de snodde det innan jag själv hann ta det. "Ja", svarade jag. Pojkens ansikte lyste upp i ett flin och han erkände att han och den andra pojken hade tagit över gymmet efter jag hade slagits klart. För er som inte vet är det ett välkänt dick move inom Pokémon-världen. Jag har gjort det själv någon gång också, ska jag säga, men eftersom att det går ut på att låta någon annan göra allt jobb för att sedan skörda frukterna av den andras hårda arbete gör jag det inte numera. Efter att pojken erkänt kunde jag inte längre vara irriterad över att ha blivit snuvad på konfekten, i synnerhet när denna manöver oftast görs av barn då de ofta inte har så starka Pokémon själva. Den andra pojken kom också fram och de frågade vilken min starkaste Pokémon var. När jag svarade Dragonite berättade båda barnen om sina historier med hur de nästan fångat Dragonite. Sådana har nog alla, även jag har några sådana historier från tiden innan jag faktiskt lyckades fånga denna Pokémon med stort P. När jag gick önskade barnen mig lycka till och jag önskade dem detsamma. Jag gick sedan för att låna en bok från biblioteket, mitt egentliga ärende, och tog sedan över ett annat gym på vägen hem.

söndag 2 oktober 2016

New clothes

Jag har precis upptäckt att jag totalt missat att hela New Girl säsong 5 sändes i våras och håller nu på att ta igen det! Jag fullkomligt älskar alla Jess kläder. På en hemsida, som tyvärr inte blivit uppdaterad på länge nu, finns det bilder på sådant Jess har burit i serien och var de går att finna på internet, men de är ofta åt det dyrare hållet och nu finns de ändå inte kvar på grund av att det var så länge sedan kläderna började säljas. Igår handlade jag kläder från Beyond retro. Jag gillar deras butik i Göteborg för kläderna är speciella utan att vara dyra. Man kan få ett par outfits utan att det har kostat skjortan (no pun intended). Däremot på Beyond retro i Stockholm ser det ut som att Röda korset i Alingsås, 80-talet och Klubben för Bortglömda Balklänningar tillsammans har gått in och dumpat alla kläder de har i lokalerna. Jag vet inte varför skillnaden är så stor, men det är den.