Längtan

Jag önskar att Muffin och Cookie kunde följa mig till Stockholm. De två har lagt sig vid mina fötter, såsom de alltid gör när man sitter vid datorn. Jag busade med Cookie idag, men då kom Muffin och gick emellan för hon tyckte att vi inte skulle livas med varandra. Tror jag.

Jag har varit i Piteå idag tillsammans med Issa, Jonathan och Jakob. Det var roligt att få träffa dem. Jag fick ett par jättefina örhängen av Issa! När jag kom hem därifrån hade jag fått ett paket av Henrik också. Det var Vänner säsong 10, så nu har jag en massa att kolla på på min nya bärbara DVD! =)

Jag längtar tills jag får fara till Boden imorgon. Det är så roligt att träffa mormor och morfar, och så naturligtvis kusinerna! Men efter att ha bott med mormor och morfar i tre år känns det konstigt att träffa dem så lite. När jag är uppe är jag ju mest i Sikfors och så bara i Boden över dagen! I övermorgon blir det färd hemåt igen och det längtar jag också till. Norrbotten i all ära, men Gustaf är bättre.

Nuläget

Idag ska jag vara med tremänningarna och det kommer bli superkul! =D Jag har ingen aning om vad vi ska göra, men att det kommer bli kul är det ingen tvekan om. ^^ Gårdagen var också jätterolig. Jag shoppade tillsammans med Linn i Luleå. Jag inhandlade en kjol och ett par örhängen åt mig själv, sedan var det bara lite krimskrams jag köpte. Blev nöjd med allt i a.f. Efteråt for jag till Bergnäset eftersom att mamma, Storis och Henrik befann sig hos Storis mamma. Det var inte riktigt my kind of people där, d.v.s. ungdomar, men jag klarade mig. När vi kommit hem spelade jag och mamma alfapet. Det tog längre tid än det skulle för att jag avbröt spelet för ett 1,5 timmars långt telefonsamtal.

Imorgon blir det Boden och i övermorgon Stockholm. Det känns som att saker och ting klarnar ju längre tiden går. Framtiden ser nåbar ut.

Osäkerheter

Så mycket har hänt under de senaste dagarna. Jag tänker inte göra ett utlägg för dessa ting, men jag kan då säga att jag har haft det bra. Jag längtar till Stockholm lite grand, men jag känner på samma gång att jag har för lite tid här uppe. Men så brukar det vara. Denna gång har jag i a.f. inte planer på att stanna i F-berg, vilket känns hur bra som helst. Men så finns det annat att tänka på istället. Det är så det är att vara vuxen. Hatar tråkiga vuxensaker. Vill få Januaris oro överstökat och gå vidare!

Nog om det! Bara för att mitt liv just nu präglas av tråkiga plikter och ansvar betyder inte att min blogg måste göra det! Jag kan berätta vad jag fått i julklapp igår! Jag fick en bärbar DVD (som mina storebröder ska inviga idag när de tar tåget till Stockholm över dagen), alla HP-filmer i en box, choklad, pengar och en bok. Idag fick jag ytterligare en present av Erica och Johan, en tröja med trycket "Världens bästa syster" och en Werther´s-påse. Jag blev jätteglad över det.

Är rädd att jag inte har något mer att skriva för tillfället. Bilder från julen kommer när jag är tillbaka i huvudstaden, om alls... Hejdå!

Frohe Weihnachten!

God jul! Merry christmas! Och denna är speciellt till Gusten: Feliz Navidad! ;)

Mer och mer och mer

Ibland ter sig livet annorlunda. Det är som om man nästan inte vore en del utav det. Man kan agera som vanligt, men saker och ting bekommer en inte på samma sätt. Det är som vore man en åskådare på andra sidan en barriär som utgör gränsen mellan min värld och den verkliga - mitt sinnes frihet och verklighetens skarpa linjer.

I am the master of my fate; I am the captain of my soul Och glöm aldrig det, för på senaste tiden har det känts som att jag har famlat i blindo efter en lösning på mina huvudbryn. Det är som om jag varit vanmäktig inför alltihopa, men nu känner jag att jag är på väg att finna min väg ut. Att kravla mig ur min grav, för att citera Bayside.

Det var kväll, ja, nästan natt
Och ni ska veta att
jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ned
Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
Ja, hela tiden kom det bara mer

Hemma nu

Nu är jag hemma i Sikfors. Jag och Lillis ska till stan idag och inhandla de sista julklapparna. Jag vet att jag borde gå ned och duscha och göra mig i ordning, men istället sitter jag här vid datorn och bara njuter av att slippa stället jag bor på och alla bekymmer som kommer med att bo där. Jag har bara klappat hundarna, sovit och läst DN - och ty fusan vad skönt det är!

I förrförrgår bytte jag, Gustaf och Sofia julklappar med varandra. Det var jättemysigt och jag fick så fina presenter. =) Dagen efter var det julavslutning på sista konversationslektionen. Det känns konstigt att jag inte ska komma tillbaka och fortsätta läsa tyska med samma personer igen nästa år, men det är så det är på universitetet och det är inte nödvändigtvis en dålig sak heller. Jag och Fia var tvungna att gå tidigare från lektionen för att hinna med bussen till Sundsvall. Det var så himla skönt att ha sällskap hela vägen upp till Sikfors, för jag åkte ju med Frank, Emma och Linn på vägen från Sundsvall. Tydligen hade det skett en olycka i Sikfors tidigare på gårdagsmorgonen. Två bilar hade kört in i en lastbil. Hur det gick till har jag ingen aning om, så fråga mig inte. Är lika förundrad själv.

Lillis kommer att vara sur på mig för att jag inte gjort mig i ordning än, så nu ska jag... göra som blixten? Ok, jag ska inte försöka härma en viss herr Morty. Vad jag försöker säga är att jag ska gå nu!

Hejdå!

P.S. Det är da'n före doppareda'n idag! =D D.S.

Trötthet

Jag är trött, men orkar inte sova. Jag vet att när jag lägger mig ned i sängen måste jag ta itu med morgondagen; evig stress, ständiga bekymmer. Jag vill sova, så länge jag slipper vakna. Eller så vill jag konstant vara vaken. Att slippa sömnen och ha massor med tid till allt. Tiden rinner sakta ut och jag kommer att vara trött imorgon. Jag är alltid trött.

Teater

Idag ska jag på teater med dessa raringar minus gubben i bakgrunden. Vi ska se Fröken Julie på stadsteatern. Det blir nog himla roligt! Ska möta Gustaf innan för middag på Oskar-stället. Kommer ej ihåg vad det heter, men det finns en katt där vid namn Oskar III. Hörs sedan!

At peace

It feels like most things are spiralling downwards right now. That's not even the worst part. The worst thing is that I feel there's nothing I can do about it. It's not like I'm indifferent to it, it's just that I've kind of lost all my spirit. I've made attempts to do something about it, but really they are mere attempts to try to convince me, fool me into thinking things will work out. But they won't ever. And I'm in an abyss. I just need to be better in every single way so I can finally be at peace with myself.

I can do anything

Vanligtvis förstår inte folk mig när jag uttrycker min enorma kärlek till J.K. Rowling och hela den magisk värld hon skapat i och med Harry Potter-böckerna. Men nu ska jag försöka förklara detta för er en gång för alla.

Harry Potter är mer än bara en bra bok, Harry Potter är mer än bara en värld till vilken jag kan fly och känna mig tusen gånger bättre än annars. J.K. Rowling har tillåtit oss alla att lämna ramarna och tänka utanför dem. Harry Potter tillåter mig att släppa alla fjättrande kedjor och bli fri, Harry ger mig styrkan att vara den jag är. Det är inte bara karaktärer i en bok jag läser om, det är personer jag växt upp med och som blivit en del av mitt liv och min vardag. När Harry förlorar någon, gör jag detsamma. Harry Potter är en stor inspiration och kraftkälla för mig; ofta tänker jag: "Kan Harry, kan jag!"

Harry Potter frigör mig helt enkelt. Historien och hela världen är så underbart bra att jag kan finna trygghet och styrka i dem och applicera det till verkliga världen.

Försöka att förklara går ju, fast själv tycker jag att man inte kan säga det bättre än Harry and the Potters i "This Book is so Awesome", här framförd av Ministry of Magic:

I'm being observed...

Why else would there be cartoons of me on 9gag?

Stockholm ligger öde och världen håller andan

Trots den stora folkmassan som råder här i huvudstaden finns det ändå stunder då det känns som om jag vore ensam. Ensam om att ta upp plats på en del av de gigantiska områdena täckt av asfalt och betong, ensam om att vandra vidare genom tiden.

Här är jag utsatt. Stockholm är underbart när saker och ting är lätta, men förvandlas till en matta av glödande kol när det blir svårt. Här finner jag ingen plats där jag i min ensamhet kan få andas ut och stärka mig. Det tär en del på mig, men det finns annat här i stället som gör det allt lättare att ta nästa steg. Jag har ju faktiskt helt underbara vänner här som Stockholm bara vore en trist och tråkig stad utan. Och jag väljer detta alla dagar. Detta ska jag göra allt för.

When I need to unplug reading you is the escape I need

Fuck the system

Idag har jag varit med Gustaf och Sofia. Vi skrev grammatiktentan idag och efteråt gick vi på stan en stund. Gustaf och jag skulle gå på bio på kvällen, men gjorde det inte för att utbudet av bra filmer var minimalt. När vi skulle gå till Sergel-biografen kunde vi inte gena över torget för att det var Nobelprisutdelning. Jag tänkte att vi kunde smita förbi poliserna lite, men det gick minsann inte. Jag låtsades helt enkelt bara vara oförstående om vad som försiggick när de frågade om vi var gäster. Inget fel i att försöka väl?

Jag hatar processkrivningen till döds. Den har förstört allt. Dessutom är den meningslös, ja, om inte det är meningen att man ska vara flytande i tyska! Jag kommer då aldrig klara det förrän jag blir flytande i tyska. Hur ska jag kunna skriva ett referat på felfri tyska?! Åh, vänta, så dumt av mig. Jag glömde ju visst bort att nämna detta viktiga fakta: man får ju faktiskt ha tio fel. Vilken tur för mig som alltid har minst 50 fel!!! Den detaljen bryr jag mig verkligen om. Märker man den drypande ironin? Det är omöjligt. Jag kan skriva ett referat på fläckfri engelska i sömnen vid det här laget, but German - fuck no! Pfft! Engelska 1 är inte svårt. The IB was fucking hard, but English 1? The guidance counsellor in the English department told me she thought English 1 would be easy for someone who attended the IB, i.e. me. You don't say. (Can't even act surprised.) You know, at some colleges and universities in the US, you get to skip a year if you're an IB student. In Sweden you still have to study language one year before you can become a translator. In English. Fuck the Swedish school system for being one of the most fucked up systems we have in our country.
I thought education payed off, turns out it's the other way around.

Åland

Ja just det ja. Ålandsresan skulle jag berätta lite om. Den var awesome. Hotellet var mysigt, vi hade VH1 på rummet! Vet ni hur länge sedan det var man kunde lyssna på VH1?! Det var mysigt med hotellfrukost också. =)

På lördagen åt vi på Koti pizza. Man måste ju älska namnet. Elf gick på TV medan vi åt. Jag älskar den filmen!!! Vi gick ned till hotellbaren senare den kvällen. Det var trevligt.

På söndagen bestämde vi oss för att stanna en dag till. Det var härligt att få ännu en dags semester från Stockholm med skola, Flemingsberg och hyresvärden... Fast eftersom att Åland är typ det dödaste stället på Jorden hade bara ett sjaskigt matställe öppet vid sjutiden på kvällen. Deras mat var nog vad som gjorde både mig och Gustaf sjuka på måndagen, när vi skulle hem. (Väldigt) Kort och gott är detta vad som hände.

When covers sound original

Jag presenterar - Luke Conard med bihang. Skämt åsido, Landon Austin är också bra. Fast inte lika bra som bandmedlemmarna i Ministry of Magic, som ex. Luke Conard. Just sayin'.

Ich bin krank gewesen

Jag har varit sjuk och därmed inte orkat slå på datorn överhuvudtaget den senaste veckan, vilket gör att man missar mycket. Jag blev sjuk min och Gustafs sista dag på Åland. Åland är dött och därmed hade bara ett enda ställe öppet och misstaget jag gjorde var att beställa the devil´s burger. Aldrig mer djävulshamburgare. Stackars Gustaf blev också sjuk.

Ålandsresan och fler ointressanta detaljer om sjukdomen får komma senare dock, ty nu måste jag göra mig i ordning. Håller på att tvätta också, så I'm on a tight schedule here.

Spegelbilden

Ibland känns det som att jag ser på mig själv från en helt annan människas synvinkel. Inte som en personlighetsstörning, utan snarare en egenhet jag måste ha för att distansera mig från mig själv. Det är som att jag ser min spegelbild göra alla snedsteg, inte jag. Det får inte vara jag, ty det skulle jag aldrig orka med. Ibland hinner verkligheten ikapp mig och jag måste bort, bort från mitt huvud. Det är dock svårt.

Men! Det är de gångerna man ska tala med Angelique! Hennes resonemang är en av få saker som kan lugna mig när jag börjar varva upp mig själv över någon noja eller så! Jag saknar henne, men vi ska träffas på jullovet och när hon kommer till Stockholm! =D Januari-Februari kommer nog bli bra månader. Det måste jag tro.