Klockan är nu tolv. Det är inte ens särskilt sent, men det känns som det. Jag steg upp tidigt idag och gick till vårdcentralen där de tog bort ett födelsemärke som stört mig. Egentligen var det ingen fara så länge man inte petade på det men det kunde jag ju inte låta bli med, vilket resulterade i att jag sade till dem att det helt enkelt störde mig. Jag behövde ju inte nämna detaljerna, eller hur? ;) Det var ett litet ett som jag hade på ryggen, men nu är det som sagt väck. Min tidiga morgon resulterade i huvudvärk och trötthet, därav känslan att det är senare än det egentligen är.
Jag har precis beställt lite kläder från Zalando, en sommarklänning och ett par mjukisbyxor. Det fanns fler klänningar jag ville ha, men jag får prioritera. De kan jag alltid köpa sedan! Jag ska till Stockholm den 12:e ju och då hittar jag nog säkert något jag kommer vara glad över att ha sparat lite pengar till! :) Dessutom fick jag 100 kronor rabatt och det är inte illa! Jag tycker nog att Zalando är bättre än Nelly. Man får bättre rabatt av dem också!
Nu ska jag gå och lägga mig innan klockan blir alltför mycket. Jag ska upp tidigt (klockan åtta, det tycker jag är tidigt) och tvätta så att jag har några kläder att ta med mig till Sikfors. Det kommer bli lite hektiskt på torsdagen för jag har ett seminarium till klockan 16 så jag måste sprida ut in packningstid. God natt!
Du kan bara hålla John Blund
från ögonen en liten stund
Sömnen kommer till dig snart,
målar dina drömmar klart
Ögonlocket blir sakta tungt
och dygnet börjar om som ungt
onsdag 27 januari 2016
måndag 25 januari 2016
Lyckat
Nu har jag tagit ytterligare ett steg in i arbetslivet. Jag har blivit erbjuden jobbet på Collector och jag har tackat ja. Nu behöver jag inte snåla på London-resan, jag kan kanske till och med resa utomlands under sommaren och jag kan köpa alla 10 körlektioner + uppkörning och teoriprovet. Jag ska fortfarande försöka spara så mycket som möjligt så att jag har möjlighet att flytta utomlands sedan. Eller egentligen bara för att ha en buffert, men det vore kul att kunna flytta utomlands i nästa års januari. Det lär inte bli till hösten, men jag har mitt sikte på Europa och New England. Om jag åker till New England kan jag ju inte arbeta där (inte vitt i alla fall) och därför skulle jag behöva mer pengar, vilket gör att det lutar mot Norge, Tyskland, Frankrike eller England. Men man vet aldrig. Jag kanske skaffar jobb först och sedan får en position utomlands. Vem vet?
Det känns som att en tyngd har lyfts från mina axlar i och med det här jobbet. Det är riktigt bra dagar och tider och jag hoppas på att få åtminstone 2 pass per vecka. Det är inte så mycket att göra till den här kursen i litteraturvetenskap, så jag kommer nog kunna ha en del flexibilitet. Jag märker att nu när jag har läst ett par fortsättningskurser och en kandidatkurs utöver en hel radda grundkurser, har jag en annan förståelse för hur universitetet funkar och i synnerhet en högre förståelse för litteratur. Det är inte så kul att gå denna kurs nu eftersom att det är lite för lätt. Jag önskar att jag hade gått den här kursen i Stockholm för nu är jag lite övermogen för denna kurs.
Det känns som att en tyngd har lyfts från mina axlar i och med det här jobbet. Det är riktigt bra dagar och tider och jag hoppas på att få åtminstone 2 pass per vecka. Det är inte så mycket att göra till den här kursen i litteraturvetenskap, så jag kommer nog kunna ha en del flexibilitet. Jag märker att nu när jag har läst ett par fortsättningskurser och en kandidatkurs utöver en hel radda grundkurser, har jag en annan förståelse för hur universitetet funkar och i synnerhet en högre förståelse för litteratur. Det är inte så kul att gå denna kurs nu eftersom att det är lite för lätt. Jag önskar att jag hade gått den här kursen i Stockholm för nu är jag lite övermogen för denna kurs.
lördag 23 januari 2016
Oredigerat
Dödskonstnär. Allt du gör faller ur folks minne lika lätt som de som aldrig känner sommarvinden. Jag kände den. Tempus är aldrig en slump. Jag befinner mig i preteritum och du lunkar vidare mot futurum. Du fejkar konsten, jag känner den. Jag är likväl en bluff, det är vi alla. Jag gungar högre och högre, jag ska kasta mig av när som helst nu. Skriv så länge hjärtat förmår. Jag vet när det är dags, när vinden tilltar.
fredag 22 januari 2016
Nothing really matters, anyone can see
Tankar jag har just nu:
- Varför kan inte den 25:e infalla på en söndag så jag kan få mina pengar nu?
- Hur länge räcker mina pengar i Frankrike om jag drar nu och couchsurfar/arbetar för boende då jag kan?
- Is this the real life? Is this just fantasy?
- Hur länge tar det innan jag kan skaffa en katt?
- Alla andra har en katt förutom jag
Anekdoter om mitt sociala liv
Från måndag till torsdag var Issa hos oss. Egentligen skulle hon bara stanna två nätter, men det blev tre eftersom att tåget hon tänkte ta sålde slut på biljetterna. Tack vare henne upptäckte vi en indisk restaurang som vi gillade. Det finns en annan indisk restaurang vid Handels, men den är inte lika bra. Den nya är vid skolan jag går på nu, vilket ju är passande för mig.
Idag var det mingel för alla studenter på min institution i skolan. De hade lite mat, typ kex, snacks och tillbehör. Jag åt jättemycket, pratade lite och drog. Jag tyckte att det var kul. Det påminde lite om den baltiska festen jag och Gustaf gick på när baltiska institutionen i Stockholm höll i en sådan. Då hade de 1,5 l petflaskor med öl i som någon tagit med sig från Baltikum.
Ikväll är det kulturnatta (jag tycker det är lejt, men det heter alltså -natta inte -natten) men jag hittade inget jag var tillräckligt intresserad att gå på, i synnerhet inte när det är så kallt. Vi ska gå imorgon till biblioteket och se om deras utgallring av biblioteksböcker finns kvar. Det har utgallringsförsäljning ikväll i alla fall.
torsdag 21 januari 2016
Glas
Min underbara bok, min vackra fina historia. De vet ingenting om den, de kan inte se den. De ser rad efter rad, de ser historien men inte karaktären, inte konsten. Och de vågar säga någonting annat än dess komplexitet, dess språk och dess konstnärliga anda. De talar om hur karaktären gör, vad författaren har gjort och de ställer den i kontrast med en skymf. De är litteraturvetare, jag strävar efter att vara en litteraturkonstnär.
Jag tyckte jag kände lukten av nyfallen snö.
Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften.
Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla.
Jag tyckte jag kände lukten av nyfallen snö.
Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften.
Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla.
söndag 17 januari 2016
Gnag
Jag lämnade in uppsatsen idag via GUL. Däremot har jag inte lämnat in den i pappersformat ännu för att jag gjorde en lite miss. Jag trodde att när jag kopierade en mapp som var en genväg till ett USB-minne så skulle jag kunna gå in på den mappen. Det gjorde det så klart inte, så jag hade stressat helt i onödan. Som tur var hade den kursansvariga sagt att uppsatsen går att lämna in i pappersformat imorgon förmiddag, vilket jag redan visste om. Om jag inte hade vetat att den gick att lämna in imorgon hade jag tagit med mig datorn, för då hade jag inte vågat chansa. Sådant här händer alltid mig. Som tur var fanns det en back up som jag visste om.
Jag ville slippa ha ångest även om det bara varade i en kväll. Jag ville slippa undan den där munnen som gnager på mig likt de i Den Gudomliga Komedin. Men nu kommer jag att vara orolig ända tills Gustaf lämnar in den imorgon. Jag hoppas verkligen att jag klarade den för jag orkar inte med den rent emotionellt något mer. Jag är ändå glad att den är inlämnad för det betyder att jag inte kan arbeta på den längre. Nu har jag bara allt som jag skjutit upp på grund av uppsatsen kvar att göra, vilket är en hel del. Jag har en massa sidor jag ska ha läst till imorgon. Jag får väl helt enkelt ta och börja nu. Adjö!
Jag känner mig typ så här, lite glad, lite ledsen, lite som att jag vill skrika:
Jag ville slippa ha ångest även om det bara varade i en kväll. Jag ville slippa undan den där munnen som gnager på mig likt de i Den Gudomliga Komedin. Men nu kommer jag att vara orolig ända tills Gustaf lämnar in den imorgon. Jag hoppas verkligen att jag klarade den för jag orkar inte med den rent emotionellt något mer. Jag är ändå glad att den är inlämnad för det betyder att jag inte kan arbeta på den längre. Nu har jag bara allt som jag skjutit upp på grund av uppsatsen kvar att göra, vilket är en hel del. Jag har en massa sidor jag ska ha läst till imorgon. Jag får väl helt enkelt ta och börja nu. Adjö!
Jag känner mig typ så här, lite glad, lite ledsen, lite som att jag vill skrika:
lördag 16 januari 2016
Frigörelse
Det här skulle bli en bra termin. Det skulle bli vändpunkten för allt som hänt de senaste åren men nu när vi kommit hit faller allting platt. Allt går på rutin, som en oändlig teater av "imorgon blir det bättre", men det blir aldrig bättre. Livet står stilla. Antingen jobbar jag och har ångest över att jag antagligen kommer sluta efter ett halvår då jag hatar att binda mig en längre tid till saker som dödar mig på insidan eller så jobbar jag inte och måste hålla hårt, hårt i pengarna.
Det finns ingen lycka som varar länge, endast korta perioder av ens liv då man är fri. Jag är bunden till denna stad, denna plats, denna lägenhet och detta liv. Om jag kastar mig utåt finns det inget som tar emot mig. Jag tänker låta mig falla fritt och jag tänker aldrig landa.
Det finns ingen lycka som varar länge, endast korta perioder av ens liv då man är fri. Jag är bunden till denna stad, denna plats, denna lägenhet och detta liv. Om jag kastar mig utåt finns det inget som tar emot mig. Jag tänker låta mig falla fritt och jag tänker aldrig landa.
fredag 15 januari 2016
Vart är vi på väg
Issa ska komma till oss och sova över två nätter. Det är skönt att ha soffan för nu kan vi ha vänner som stannar ett par nätter. Nu har jag litteraturvetenskapen och det att se fram emot. Jag ska lämna in uppsatsen om två dagar och det känns skönt att bli av med den men läskigt för jag vet inte vad den kommer att få för betyg. Jag blir oändligt glad om den får ett G, om det blir komplettering dör jag. Jag har ännu inte hört av Collector igen. Jag har blandade känslor inför det. Om jag inte får jobbet ska jag nog ansöka om något annat eller gå tyska. Nu börjar På spåret så jag ska gå. Jag och Gustaf tävlar tillsammans som ett lag mot de på TV. Hejdå!
torsdag 14 januari 2016
Allt och ingenting
Just nu har jag tagit en paus från finslipandet av uppsatsen. Det är en del som ska läggas till i analysen, annars är det bara förtydliganden och omformuleringar som ligger framför mig. På söndag lämnas den in. Opponeringen gick bra dessutom. Det är tydligt att det inte är många som förstår vad diskursanalys innebär eller tycker att det är svårt. Själv tycker jag att det är kul, men det var faktiskt lite svårt att förstå sig på diskursanalys till en början. Jag längtar tills jag har lämnat in den. När jag har släppt taget om den finns det inget annat kvar att göra än att låta den stå för sig själv och se om den är bra nog.
Jag har ett nytt favoritnagellack. Det är från märket Mavala och heter Velvet. Så här ser det ut:
Jag gillar att ha nagellack på mig. Jag har så svaga naglar att de ofta bryts och kräver några månader på sig att växa sig starka igen. Jag har ett nagellacksborttagningsmedel som är jättedåliga för mina naglar, det torkar verkligen ut dem. Jag har dock börjat med ett nagelförstärkningsmedel. Ta i trä, men det verkar funka. Eller så är det en slump att mina naglar helt plötsligt inte bryts av och skivar sig direkt efter att jag använt mitt nagellacksborttagningsmedel (som jag dessutom har använt säkert 4 gånger de senaste 3 veckorna). Jag hoppas att det är nagelförstärkaren. Om någon skulle vara intresserad av någon anledning så är det den här nedan som jag använder:
Jag har ett nytt favoritnagellack. Det är från märket Mavala och heter Velvet. Så här ser det ut:
Jag gillar att ha nagellack på mig. Jag har så svaga naglar att de ofta bryts och kräver några månader på sig att växa sig starka igen. Jag har ett nagellacksborttagningsmedel som är jättedåliga för mina naglar, det torkar verkligen ut dem. Jag har dock börjat med ett nagelförstärkningsmedel. Ta i trä, men det verkar funka. Eller så är det en slump att mina naglar helt plötsligt inte bryts av och skivar sig direkt efter att jag använt mitt nagellacksborttagningsmedel (som jag dessutom har använt säkert 4 gånger de senaste 3 veckorna). Jag hoppas att det är nagelförstärkaren. Om någon skulle vara intresserad av någon anledning så är det den här nedan som jag använder:
onsdag 13 januari 2016
OTP
När folk på t.ex. tumblr pratar om sina OTPs (One true pairing, det vill säga de fiktiva figurerna någon känner en extra stark passion för) så har jag alltid förstått, men jag har inte kunnat komma på några som skulle kunna vara mitt OTP. Sedan kom jag på Heathcliff och Cathy. Men ett till sådant par som jag tycker hör ihop i själen är Rory och Jess. Det funkade inte, men det betyder inte att de inte själsligt passade ihop. Sådant tycker jag är viktigt att veta och förstå, att man inte alltid kan vara med någon man älskar oavsett skälet. Ibland är inte kärlek samma sak som lycka.
På tal om lycka så har jag hämtat ut mina första böcker och köpt kompendiet till min litteraturvetenskapskurs. Jag ska läsa Doktor Glas (igen) och Mordets praktik av Kerstin Ekman. Jag är lite besviken över att jag har läst och analyserat många av böckerna redan. De är nämligen sådana jag läst på gymnasiet och skrivarlinjen. Vissa av dem gillar jag inte, men jag kan ju bara undvika att läsa just dem. 50 shades of abuse fanns med på listan, men den tänker jag inte heller läsa. Jag har läst utdrag och analyser, det räcker för mig om man säger så! Jag blir bara triggad av sådant och i ett led att hantera min ilska inför orättvisor har jag lärt mig att jag ska undvika sådant material. Jag kan nämligen inte kontrollera mig så bra när det kommer till orättvisor, jag säger alltid vad jag tycker och inte på ett fint sätt.
Jag ser fram emot att läsa litteraturvetenskap men samtidigt ligger ångesten och gror. Kan jag verkligen unna mig detta? Då kommer jag ihåg att jag kanske vill doktorera inom detta någon dag och hur jag ofta har grämt mig över att jag inte läste den här kursen i Stockholm utan hoppade av. Jag tänker att någonstans måste man ju börja och det här kanske är sista chansen för mig att läsa något kul. Jag funderar dock fortfarande på att lägga till kandidatkursen i tyska, men jag vet inte. Jag vill satsa på det här men samtidigt så tickar klockan och jag tänker att jag kanske borde läsa tyska ändå... Jaja, nog om det. Jag har säkert skrivit om det i varje inlägg. Nu ska jag se Gilmore Girls och sluta tjata om mitt velande.
På tal om lycka så har jag hämtat ut mina första böcker och köpt kompendiet till min litteraturvetenskapskurs. Jag ska läsa Doktor Glas (igen) och Mordets praktik av Kerstin Ekman. Jag är lite besviken över att jag har läst och analyserat många av böckerna redan. De är nämligen sådana jag läst på gymnasiet och skrivarlinjen. Vissa av dem gillar jag inte, men jag kan ju bara undvika att läsa just dem. 50 shades of abuse fanns med på listan, men den tänker jag inte heller läsa. Jag har läst utdrag och analyser, det räcker för mig om man säger så! Jag blir bara triggad av sådant och i ett led att hantera min ilska inför orättvisor har jag lärt mig att jag ska undvika sådant material. Jag kan nämligen inte kontrollera mig så bra när det kommer till orättvisor, jag säger alltid vad jag tycker och inte på ett fint sätt.
Jag ser fram emot att läsa litteraturvetenskap men samtidigt ligger ångesten och gror. Kan jag verkligen unna mig detta? Då kommer jag ihåg att jag kanske vill doktorera inom detta någon dag och hur jag ofta har grämt mig över att jag inte läste den här kursen i Stockholm utan hoppade av. Jag tänker att någonstans måste man ju börja och det här kanske är sista chansen för mig att läsa något kul. Jag funderar dock fortfarande på att lägga till kandidatkursen i tyska, men jag vet inte. Jag vill satsa på det här men samtidigt så tickar klockan och jag tänker att jag kanske borde läsa tyska ändå... Jaja, nog om det. Jag har säkert skrivit om det i varje inlägg. Nu ska jag se Gilmore Girls och sluta tjata om mitt velande.
tisdag 12 januari 2016
Matrealism i Gilmore Girls
Jag har en del att säga om mat och realism i Gilmore Girls.
1. Det är helt orealistiskt att de går till Luke's diner och köper mat bara för att ta en tugga och sedan gå. Ibland hinner de inte ens ta en tugga utan går innan de ätit någonting. De gör så väldigt ofta. Vem lägger en massa pengar på mat för att sedan inte äta upp det? Ibland beställer de mat och sedan går de innan de hunnit få maten. Vem gör så? Måste de ändå betala om maten hunnit börja tillagas?
2. Lorelai och Rory äter en massa skräpmat och hamburgare men ser orealistiskt smala ut. Vilka signaler sänder det ut, att människor ska se perfekta ut samtidigt som de ska kunna äta en massa godis och hamburgare varje dag? Det sänder ut signalen om att tjejer som inte möter den standarden är det något fel på. Hur hade deras "knasiga" diet tolkats om de varit överviktiga? Det hade knappast setts som knasigt längre.
Jag tar upp detta eftersom Lorelai och Rory skämtar om tjocka människor, även fast några av deras vänner är överviktiga. De driver dessutom konstant med folk som tränar eller som gillar att äta nyttigare mat. Det sänds ut en massa dubbelsignaler. Självklart ska alla äta vad de vill, oavsett kroppsstorlek, men det verkar inte Lorelai och Rory ha fattat. De anses vara "quirky and funny" för att *tihi* de äter skräpmat hela dagarna och är supersmala samtidigt, medan andra som joggar (för att den har fått ett idrottsstipendium så att de kan gå på Yale!) är "sådana där människor, du vet". Jag tror att Lorelai och Rory kanske lider av den där sjukdomen där man måste äta jättemycket, typ tre mål mat, för att få i sig lika mycket energi som en "vanlig" människa får i sig av endast ett mål mat. Antingen det eller så har de bara en sådan kroppstyp som funkar så. Det är helt enkelt inte realistiskt och det på ett sätt som sänder ut farliga signaler om vilka ideal kvinnor ska uppnå men att de minsann ska äta skräpmat på vägen dit för annars är de losers som joggar och äter sallad.
Jag skulle vanligtvis inte ens ta upp det faktum att de äter en viss kost, men eftersom att man för det första tolkar tjocka och smalas dieter olika oavsett om de ser likadana ut ville jag påpeka det, samt för det andra, att de själva hånar folk som är tjocka, de som tränar och de som vill äta nyttigt. Det är det jag reagerar på.
3. Pajbitarna är gigantiska. Ok, det är antagligen så i USA, men nu utgår jag ifrån en svensk kontext. Deras pajbitar är typ dubbelt, om inte trippelt, så stora som de man får på svenska kaféer. Som sagt kanske det är så i USA och då är det ju inte orealisitiskt, men det är fuskigt som fan!
1. Det är helt orealistiskt att de går till Luke's diner och köper mat bara för att ta en tugga och sedan gå. Ibland hinner de inte ens ta en tugga utan går innan de ätit någonting. De gör så väldigt ofta. Vem lägger en massa pengar på mat för att sedan inte äta upp det? Ibland beställer de mat och sedan går de innan de hunnit få maten. Vem gör så? Måste de ändå betala om maten hunnit börja tillagas?
2. Lorelai och Rory äter en massa skräpmat och hamburgare men ser orealistiskt smala ut. Vilka signaler sänder det ut, att människor ska se perfekta ut samtidigt som de ska kunna äta en massa godis och hamburgare varje dag? Det sänder ut signalen om att tjejer som inte möter den standarden är det något fel på. Hur hade deras "knasiga" diet tolkats om de varit överviktiga? Det hade knappast setts som knasigt längre.
Jag tar upp detta eftersom Lorelai och Rory skämtar om tjocka människor, även fast några av deras vänner är överviktiga. De driver dessutom konstant med folk som tränar eller som gillar att äta nyttigare mat. Det sänds ut en massa dubbelsignaler. Självklart ska alla äta vad de vill, oavsett kroppsstorlek, men det verkar inte Lorelai och Rory ha fattat. De anses vara "quirky and funny" för att *tihi* de äter skräpmat hela dagarna och är supersmala samtidigt, medan andra som joggar (för att den har fått ett idrottsstipendium så att de kan gå på Yale!) är "sådana där människor, du vet". Jag tror att Lorelai och Rory kanske lider av den där sjukdomen där man måste äta jättemycket, typ tre mål mat, för att få i sig lika mycket energi som en "vanlig" människa får i sig av endast ett mål mat. Antingen det eller så har de bara en sådan kroppstyp som funkar så. Det är helt enkelt inte realistiskt och det på ett sätt som sänder ut farliga signaler om vilka ideal kvinnor ska uppnå men att de minsann ska äta skräpmat på vägen dit för annars är de losers som joggar och äter sallad.
Jag skulle vanligtvis inte ens ta upp det faktum att de äter en viss kost, men eftersom att man för det första tolkar tjocka och smalas dieter olika oavsett om de ser likadana ut ville jag påpeka det, samt för det andra, att de själva hånar folk som är tjocka, de som tränar och de som vill äta nyttigt. Det är det jag reagerar på.
3. Pajbitarna är gigantiska. Ok, det är antagligen så i USA, men nu utgår jag ifrån en svensk kontext. Deras pajbitar är typ dubbelt, om inte trippelt, så stora som de man får på svenska kaféer. Som sagt kanske det är så i USA och då är det ju inte orealisitiskt, men det är fuskigt som fan!
måndag 11 januari 2016
Ovisshet
Jag ska läsa litteraturvetenskap och det är knappt att jag tror på det. Jag ska nog inte gå Matix i alla fall för jag är leds på att göra saker jag egentligen inte vill göra. Om jag vill gå den i framtiden kan jag ju alltid göra det. Jag vill inte sluta plugga, men jag måste. I och för sig kommer det bli skönt att få ett jobb för att då kan man få lön. Men saken är den att jag inte är så säker på vad jag vill göra längre. Eller snarare är det så att jag inte är säker på när jag vill göra det. Jag har inte fått resa som alla andra i min ålder redan har gjort. Jag gick direkt vidare till universitetet och jag ångrar det verkligen inte! Jag personligen skulle inte vilja resa omkring som 19-åring för jag inser att det inte hade varit lika bra som att göra det... tja, nu. Men för att resa behövs pengar och jag har ingen lust att vara au pair och behöva ta hand om ungar (det vore en mardröm) och dessutom binda mig i ett helt år. Jag hade gärna sökt jobb i Frankrike, Tyskland eller England men då behöver jag ett startkapital för hyra och resa plus för grejerna man behöver innan den första lönen o.s.v. Samtidigt drar jag mig tillbaka mot Stockholm igen, för där finns Regeringskansliet.
Jag inser att jag pratar väldigt mycket om min framtid nu, men det är för att den är så oviss. Jag gillar det, men samtidigt har jag insett att man behöver planera i förväg för att vissa saker ska kunna ske. Jag hoppas verkligen att jag får det där extrajobbet jag blivit intervjuad för. Då skulle jag kunna spara till en flytt utomlands. Sex månader i Frankrike låter inte illa liksom.
Jag ska bara tillägga att företaget jag sökt jobb hos ville ha referenser. För första gången i mitt liv har någon velat ha referenser - från mitt senaste arbete! *Ångest, ångest, ångest* De ville ha av en medarbetare, vilket är ok. Men så ville de även ha av en chef och det är ett djävla wild card. Jag ville inte säga att det inte var det bästa. Förresten så säger referenser ingenting om personen i fråga och deras förmåga att sköta arbetsuppgifter, i synnerhet inte när arbetsuppgifterna är olika. Allt beror på om chefen är juste eller inte. Jag vet att man kan säga att situationen inte har varit så bra med chefen, men samtidigt känns det som att man förlorar på att göra så också. Jag kan skriva ett helt eget inlägg om mig och jobb, men det ska ni få slippa. Nu ska jag gå, rant over.
Jag inser att jag pratar väldigt mycket om min framtid nu, men det är för att den är så oviss. Jag gillar det, men samtidigt har jag insett att man behöver planera i förväg för att vissa saker ska kunna ske. Jag hoppas verkligen att jag får det där extrajobbet jag blivit intervjuad för. Då skulle jag kunna spara till en flytt utomlands. Sex månader i Frankrike låter inte illa liksom.
Jag ska bara tillägga att företaget jag sökt jobb hos ville ha referenser. För första gången i mitt liv har någon velat ha referenser - från mitt senaste arbete! *Ångest, ångest, ångest* De ville ha av en medarbetare, vilket är ok. Men så ville de även ha av en chef och det är ett djävla wild card. Jag ville inte säga att det inte var det bästa. Förresten så säger referenser ingenting om personen i fråga och deras förmåga att sköta arbetsuppgifter, i synnerhet inte när arbetsuppgifterna är olika. Allt beror på om chefen är juste eller inte. Jag vet att man kan säga att situationen inte har varit så bra med chefen, men samtidigt känns det som att man förlorar på att göra så också. Jag kan skriva ett helt eget inlägg om mig och jobb, men det ska ni få slippa. Nu ska jag gå, rant over.
onsdag 6 januari 2016
En frustrerad människas klagan
Jag har kommit in i uppsatsens slutskede nu. Imorgon ska jag skriva det sista av analysn och på fredag ska jag fixa det allra sista innan jag lämnar in den för opponering. Vi ska ha opponering den 13:e men jag kommer att arbeta med uppsatsen innan dess också. Skillnaden är dock att jag slipper producera en massa text och kan istället fokusera helt och hållet på att göra min uppsats bättre.
Jag är som ett bränt barn som skyr elden från och med denna uppsats. Jag tror inte att jag kommer skriva uppsatsen i tyska till våren, även fast jag tror att det vore oändligt bättre. Jag får se, men det känns som att hela den här upplevelsen har fått mig att tappa tron på allt hopp. Jag blir så upprörd över det faktum att jag kämpar på så gott jag kan efter min förmåga att klara detta helt ensam. Min partner bidrar ju inte alls till uppsatsen. Det futtiga hon faktiskt har orkat skriva har antingen varit helt irrelevant för uppsatsen, extremt dåligt skrivet eller både och! Därför har jag varit tvungen att ta bort i princip allt som hon har skrivit och sedan får jag höra att "det är svårt att skriva på analysen för jag vet ju inte hur du vill ha den". Hur jag vill ha den? Tjaa, vad sägs om en bit text som det inte verkar som att en 13-årig högstadieelev har producerat?! Fast ärligt talat hade jag nog kunnat göra bättre ifrån mig som 13-åring än hon gör nu... Jag har inte en enda gång klagat till henne på att hon inte fattar något, jag har ställt upp på att göra hela uppsatsen då jag insåg att om inte jag gör det så kommer det inte att bli av. Och det här är vad jag får tillbaka - en spydig attityd.
Jag skickade in en väldigt reviderad version till min handledare, som heter Nanna. Ni vet, som i Bumbibjörnarna! Vem heter ens så?! Jag kan inte respektera en människa med ett så barnsligt namn. Det hade varit okej som smeknamn kanske. Jag har flera exempel på sådana namn, men nu ska jag gå tillbaka till det jag tänkte skriva. Den reviderade versionen jag skickade in saknade empiri/analysdelen. Jag är ingen superhjälte, jag kan inte göra allt även om jag hade velat. Jag har jobbat nästan alla dagar under hela jul"ledigheten" förutom vissa dagar, såsom julafton och nyårsafton. Ändå verkar det tänkt att jag helt själv ska ha haft tid att skriva empiri/analysdelen. Min handledare verkar tro att jag är helt dum i huvudet och inte fattar att analysdelen hade varit viktig att få feedback på, i synnerhet i kombination med resten av uppsatsen. Det fick mig att må ännu sämre för jag vet hur viktigt det är och jag kämpar verkligen för att få ihop allt helt ensam men ändå förväntas mer av mig.
Om jag hade börjat i tid, inte tre veckor för sent för att försöka vara min inkompetenta partner till lags och resultatlöst väntat på svar från företag, eller om jag inte hade haft den sämsta uppsatspartnern i historien som hängde över mig som ett tungt moln hade det kunnat gå bättre. Jag hade kunnat skriva den här uppsatsen själv, men inte under dessa förutsättningar. Jag blir så emotionellt stressad av att de klagar på mig när jag gör allt för att hålla det här skeppet flytande.
Jag är som ett bränt barn som skyr elden från och med denna uppsats. Jag tror inte att jag kommer skriva uppsatsen i tyska till våren, även fast jag tror att det vore oändligt bättre. Jag får se, men det känns som att hela den här upplevelsen har fått mig att tappa tron på allt hopp. Jag blir så upprörd över det faktum att jag kämpar på så gott jag kan efter min förmåga att klara detta helt ensam. Min partner bidrar ju inte alls till uppsatsen. Det futtiga hon faktiskt har orkat skriva har antingen varit helt irrelevant för uppsatsen, extremt dåligt skrivet eller både och! Därför har jag varit tvungen att ta bort i princip allt som hon har skrivit och sedan får jag höra att "det är svårt att skriva på analysen för jag vet ju inte hur du vill ha den". Hur jag vill ha den? Tjaa, vad sägs om en bit text som det inte verkar som att en 13-årig högstadieelev har producerat?! Fast ärligt talat hade jag nog kunnat göra bättre ifrån mig som 13-åring än hon gör nu... Jag har inte en enda gång klagat till henne på att hon inte fattar något, jag har ställt upp på att göra hela uppsatsen då jag insåg att om inte jag gör det så kommer det inte att bli av. Och det här är vad jag får tillbaka - en spydig attityd.
Jag skickade in en väldigt reviderad version till min handledare, som heter Nanna. Ni vet, som i Bumbibjörnarna! Vem heter ens så?! Jag kan inte respektera en människa med ett så barnsligt namn. Det hade varit okej som smeknamn kanske. Jag har flera exempel på sådana namn, men nu ska jag gå tillbaka till det jag tänkte skriva. Den reviderade versionen jag skickade in saknade empiri/analysdelen. Jag är ingen superhjälte, jag kan inte göra allt även om jag hade velat. Jag har jobbat nästan alla dagar under hela jul"ledigheten" förutom vissa dagar, såsom julafton och nyårsafton. Ändå verkar det tänkt att jag helt själv ska ha haft tid att skriva empiri/analysdelen. Min handledare verkar tro att jag är helt dum i huvudet och inte fattar att analysdelen hade varit viktig att få feedback på, i synnerhet i kombination med resten av uppsatsen. Det fick mig att må ännu sämre för jag vet hur viktigt det är och jag kämpar verkligen för att få ihop allt helt ensam men ändå förväntas mer av mig.
Om jag hade börjat i tid, inte tre veckor för sent för att försöka vara min inkompetenta partner till lags och resultatlöst väntat på svar från företag, eller om jag inte hade haft den sämsta uppsatspartnern i historien som hängde över mig som ett tungt moln hade det kunnat gå bättre. Jag hade kunnat skriva den här uppsatsen själv, men inte under dessa förutsättningar. Jag blir så emotionellt stressad av att de klagar på mig när jag gör allt för att hålla det här skeppet flytande.
måndag 4 januari 2016
Nu sker det
Uppsatsen börjar lida mot sitt slut. Det är ungefär två veckor kvar tills den absolut sista inlämningen. Jag lämnade in en version till min handledare idag, på fredag ska en version lämnas in för opponering och den 17:e ska den slutgiltiga versionen lämnas in. Jag börjar bli klar snart, men det kommer ju vara en hel del jag måste ändra på så jag ska kämpa för att bli helt klar med all text tills på fredag. Då kan jag helt och hållet satsa på finslipningen efter dess. Jag kommer att ha en hel del att göra nu till veckan alltså. Men om jag blir klar kommer det att vara värt det. Jag hoppas verkligen att jag blir godkänd.
Jag säger "jag" när det skulle vara "vi". Men nu är det så att jag har gjort i princip hela uppsatsen själv. Min partner har inte bidragit alls. Hon verkar inte ens ha förstått vad vi ska göra fast jag har förklarat det jättemycket. Hon lägger upp saker som är helt irrelevant för uppsatsen, dåligt skrivet och dåligt bidraget material. Om jag hade haft en kompetent partner hade jag kunnat vara klar redan nu, alternativt om vi inte hade förlorat tre veckor i början.
Imorgon har jag jobbintervjun och jag hoppas att jag får jobbet. Jag måste inhandla nya träningskläder eftersom att någon snodde mina (så är teorin i alla fall, de var borta efter att jag tvättat en gång). Jag har ett par, men när de är i tvätten får jag plocka ihop lite allt möjligt. Att få gå lite på stan är i alla fall någonting jag kan se fram emot när jag bara skriver på uppsatsen. Och så har jag ju Gilmore Girls så klart.
Jag säger "jag" när det skulle vara "vi". Men nu är det så att jag har gjort i princip hela uppsatsen själv. Min partner har inte bidragit alls. Hon verkar inte ens ha förstått vad vi ska göra fast jag har förklarat det jättemycket. Hon lägger upp saker som är helt irrelevant för uppsatsen, dåligt skrivet och dåligt bidraget material. Om jag hade haft en kompetent partner hade jag kunnat vara klar redan nu, alternativt om vi inte hade förlorat tre veckor i början.
Imorgon har jag jobbintervjun och jag hoppas att jag får jobbet. Jag måste inhandla nya träningskläder eftersom att någon snodde mina (så är teorin i alla fall, de var borta efter att jag tvättat en gång). Jag har ett par, men när de är i tvätten får jag plocka ihop lite allt möjligt. Att få gå lite på stan är i alla fall någonting jag kan se fram emot när jag bara skriver på uppsatsen. Och så har jag ju Gilmore Girls så klart.
fredag 1 januari 2016
Året som gått
Årets musik: Lana Del Reys skiva Honeymoon och Taylor Swifts skiva 1989. Också nämnvärt är att jag i somras upptäckte några låtar av Håkan Hellström och enligt min Spotify lyssnade jag en hel del på Oskar Linnros i år med.
Årets bästa låt: Terrence Loves You av Lana Del Rey
Årets bästa film: Om det är filmer som kom ut i år så får det bli Star Wars: The Force Awakens. Det har inte varit ett så bra filmår i allmänhet men den var jättebra.
Årets bästa bok: Bonjour Tristesse av Françoise Sagan
Årets bästa spel: Jag har inte spelat så många så det får väl bli Harry Potter 6 på Xbox.
Årets bästa tv-serie: I år är det Supernatural jag har sett mest på.
Årets viktigaste händelse: Att jag skriver kandidatuppsatsen
Har du några nyårslöften? Nej.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jag fick en till liten kusin.
Vad var din största framgång 2015? Att allting ledde dit jag vetat att det skulle i flera år och att jag fick högsta betyg på mina managementkurser.
Bästa köpet? Klänningen jag bar på Richard och Idas bröllop
Vad spenderade du mest pengar på? Se ovan. ;) Nä, men medicinen kostade en hel del faktiskt.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja, att vara ledig från jobbet, att bli bättre på att köra bil, att läsa management och inse att det var bättre än jag anade att det skulle vara m.m.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare.
Vad önskar du att du gjort mer? Sagt ja.
Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Öppnade paket, åt tårta, skulle gå på museum bara för att inse att de hade stängt, åt räkmacka och drack drink på Gothia Towers, åt middag på Port Arthur och bäst av allt - var med Gustaf hela dagen.
Hur skulle du beskriva din stil år 2015? Mjukisbyxor hemma, annars ovanligt ofta jeans för att vara jag.
Årets bästa låt: Terrence Loves You av Lana Del Rey
Årets bästa film: Om det är filmer som kom ut i år så får det bli Star Wars: The Force Awakens. Det har inte varit ett så bra filmår i allmänhet men den var jättebra.
Årets bästa bok: Bonjour Tristesse av Françoise Sagan
Årets bästa spel: Jag har inte spelat så många så det får väl bli Harry Potter 6 på Xbox.
Årets bästa tv-serie: I år är det Supernatural jag har sett mest på.
Årets viktigaste händelse: Att jag skriver kandidatuppsatsen
Har du några nyårslöften? Nej.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jag fick en till liten kusin.
Vad var din största framgång 2015? Att allting ledde dit jag vetat att det skulle i flera år och att jag fick högsta betyg på mina managementkurser.
Bästa köpet? Klänningen jag bar på Richard och Idas bröllop
Vad spenderade du mest pengar på? Se ovan. ;) Nä, men medicinen kostade en hel del faktiskt.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja, att vara ledig från jobbet, att bli bättre på att köra bil, att läsa management och inse att det var bättre än jag anade att det skulle vara m.m.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare.
Vad önskar du att du gjort mer? Sagt ja.
Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Öppnade paket, åt tårta, skulle gå på museum bara för att inse att de hade stängt, åt räkmacka och drack drink på Gothia Towers, åt middag på Port Arthur och bäst av allt - var med Gustaf hela dagen.
Hur skulle du beskriva din stil år 2015? Mjukisbyxor hemma, annars ovanligt ofta jeans för att vara jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
