Min underbara bok, min vackra fina historia. De vet ingenting om den, de kan inte se den. De ser rad efter rad, de ser historien men inte karaktären, inte konsten. Och de vågar säga någonting annat än dess komplexitet, dess språk och dess konstnärliga anda. De talar om hur karaktären gör, vad författaren har gjort och de ställer den i kontrast med en skymf. De är litteraturvetare, jag strävar efter att vara en litteraturkonstnär.
Jag tyckte jag kände lukten av nyfallen snö.
Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften.
Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar