Ovisshet

Jag ska läsa litteraturvetenskap och det är knappt att jag tror på det. Jag ska nog inte gå Matix i alla fall för jag är leds på att göra saker jag egentligen inte vill göra. Om jag vill gå den i framtiden kan jag ju alltid göra det. Jag vill inte sluta plugga, men jag måste. I och för sig kommer det bli skönt att få ett jobb för att då kan man få lön. Men saken är den att jag inte är så säker på vad jag vill göra längre. Eller snarare är det så att jag inte är säker på när jag vill göra det. Jag har inte fått resa som alla andra i min ålder redan har gjort. Jag gick direkt vidare till universitetet och jag ångrar det verkligen inte! Jag personligen skulle inte vilja resa omkring som 19-åring för jag inser att det inte hade varit lika bra som att göra det... tja, nu. Men för att resa behövs pengar och jag har ingen lust att vara au pair och behöva ta hand om ungar (det vore en mardröm) och dessutom binda mig i ett helt år. Jag hade gärna sökt jobb i Frankrike, Tyskland eller England men då behöver jag ett startkapital för hyra och resa plus för grejerna man behöver innan den första lönen o.s.v. Samtidigt drar jag mig tillbaka mot Stockholm igen, för där finns Regeringskansliet.

Jag inser att jag pratar väldigt mycket om min framtid nu, men det är för att den är så oviss. Jag gillar det, men samtidigt har jag insett att man behöver planera i förväg för att vissa saker ska kunna ske. Jag hoppas verkligen att jag får det där extrajobbet jag blivit intervjuad för. Då skulle jag kunna spara till en flytt utomlands. Sex månader i Frankrike låter inte illa liksom.

Jag ska bara tillägga att företaget jag sökt jobb hos ville ha referenser. För första gången i mitt liv har någon velat ha referenser - från mitt senaste arbete! *Ångest, ångest, ångest* De ville ha av en medarbetare, vilket är ok. Men så ville de även ha av en chef och det är ett djävla wild card. Jag ville inte säga att det inte var det bästa. Förresten så säger referenser ingenting om personen i fråga och deras förmåga att sköta arbetsuppgifter, i synnerhet inte när arbetsuppgifterna är olika. Allt beror på om chefen är juste eller inte. Jag vet att man kan säga att situationen inte har varit så bra med chefen, men samtidigt känns det som att man förlorar på att göra så också. Jag kan skriva ett helt eget inlägg om mig och jobb, men det ska ni få slippa. Nu ska jag gå, rant over.