Inte fullt så lätt

Nu har jag fixat ett sommarjobb inför nästa sommar! Jag ska jobba på campingen i Sikfors. Det känns kul, samtidigt som jag gärna hade spenderat en sommar i Göteborg. Jag har upplevt Stockholm under sommaren och vet att staden är annorlunda då. Jag har förvisso upplevt Göteborg i Juni och Augusti, men Juli vore också skönt. Men älskar man Göteborg under hösten - då är det äkta, då behöver man inte sommaren för att övertyga en. ;) Men Göteborg blir verkligen annorlunda på sommaren. Kanske den enda årstiden här då det inte blåser kallt. Jag menar, det blåser ju - bara inte så att man undrar hur man hamnade på Nordpolen. Sikfors är fint på sommaren, så jag är glad ändå. Jag kommer att sakna Gustaf mest.

Jag ska börja på en andra kur roa om allt ser bra ut med mina värden. Jag hoppas att problemen denna gång försvinner för evigt. Jag har läst om folk som behöver en andra kur innan de blir fullt botade. Jag har inte så mycket problem som förut, men ändå nog mycket för att jag ska förstå vars det är på väg och vilja mota Olle i grind.

Många nyheter och blandade känslor kring båda grejerna. På TV:n i bakgrunden visade de en bld på en skådespelerska som heter Jane Birkin. Jag googlade på bilder på henne för hon var så vacker. Hon ser typ ut så som jag vill se ut! Med lugg så klart, förväntade du dig något annat?

Ohämmad

Mitt huvud har snurrat av tankarna de senaste dagarna och det gör mig trött. Att dessutom kliva upp tidigt på morgonen de två senaste dagarna har bara gjort mig tröttare. Livet är inte vänligt mot mig just nu, men det är vad jag försöker ändra. Kommer med en progress report på det sedan.

Jag såg melodifestivalen i lördags. Det är bäst om man vill skratta lite åt något. Ett bidrag jag faktiskt gillade var det sista med Jon Henrik Fjällgren. Jojk fascinerar mig; det är en speciell känsloyttring. Jag har själv försökt jojka, men då jag varken är uppvuxen i en samekultur eller särskilt musikaliskt begåvad gick det inte alls bra. Tur att det bara var Gustaf som var tvungen att lyssna på det då. Jag såg en dokumentär om livet som same en gång, den var mycket intressant. Ett inslag i dokumentären var om jojk. En kvinna berättade om en man som brukade jojka. En gång när han sov hade hon hört honom jojka och hon berättade att det var den vackraste jojken som hon någonsin hade hört. Det var som att han i sömnen var mindre begränsad av sitt medvetande och kunde uttrycka sina känslor helt fritt. Det tycker jag visar på jojkens fria och känslomässiga natur. Det är som en form av poesi inbäddat i sång.

Jag lämnar er med detta. Jag ska se Supernatural och se om livsgnistan återvänder. Lycka till mig!

Lista

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
New Girl. Mina favoritserier innehåller för många monster för att jag skulle välja dem, tyvärr. Att hänga med Jess och de andra hade däremot varit så underbart!

2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn?
I ordning: Prinsessa, konstnär eller violinist, konståkare och så hund- och kattskötare. Men det första "riktiga" jag verkligen velat bli r författare och det vill jag fortfarande.

3. Vilken är din favoritdoft?
Det finns en doft som inte går att fånga. Den går att känna i skogen en varm sommardag, men bara på vissa ställen. Den doftar utav blommor, mer går den inte att beskriva för att det finns ingen doft som den. Den är som de varma sommardagarna, de svalkande baden och som hjärtats lättnad av att vara förälskad. Det är lycka i en doft, ofjättrad och flyktig.

4. Om du vore en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
I skogen bredvid en stig i Sikfors. Alternativt i Madison Square Garden så att jag fick lite underhållning. Jag skulle kunna vara en turistattraktion: "Kom och kolla på stenbumlingen mitt i Madison Square! Ingen vet hur den kom dit eller varför ingen tar bort den, men den är där!"

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Jag åker upp till Norrbotten med Gustaf och sitter vid älven.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?
Jag tror att jag skulle fått uppleva ett samhällsprivilegium på ett annat sätt; inte blivit diskriminerad inom vården, inte vara rädd för att gå ensam på kvällen, tagit nattliga promenader genom stan, inte veta hur det känns att bli förföljd på väg hem från jobbet och så vidare. Jag hade tagit sådant för givet. Samtidigt hade jag nog ändå brytt mig om kvinnors rättigheter och förstått att vi inte lever på lika villkor om vi inte är en del av förändringen och så vidare.

7. Vilket är ditt favoritverktyg?
Yxan. Det kan aldrig gå fel med den! Förutom den gången jag högg av mig en halv fingernagel med en...

8. Vad gör du om tio år?
Säljer knark på Plattan. Ärligt talat, jag vet inte. Förhoppningsvis gör jag något som gör mig glad, har tid och ro att skriva och så kanske jag har en liten hund eller en katt. :)

9. Vilken är din bästa danslåt?
Jag dansar verkligen inte förutom på skämt och då är det någon kul, typ Cotton Eye Joe.

10. Om du vore skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Jag skulle, hands down, sy en massa klänningar åt mig själv! Jag har funderat på att lära mig sy någon typ av enkel klänning. Även om jag egentligen är ointresserad av att sy, hade jag kunnat lära mig hur man syr en modell och kört på den. Typ som mamma sade att mormor gjorde när hon var liten.

11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?
För det första skulle jag vara världens rikaste person. Men om vi säger att summan är mer realistisk, typ att valutan är i svenska kronor, så skulle jag köpa en lägenhet i både Stockholm, Göteborg och ett hus i England. Sedan hade jag betalat saker åt mina släktingar, typ lån på hus och så vidare. Jag hade lagt undan en hel massa pengar åt mina framtida barn och andra nära släktingar. Sedan hade jag bjudit hela min familj på resor och sett till att ingen i min familj skulle behöva gå fattig i hela sina liv! Jag hade också försökt ge bort en massa pengar till välgörenhet och investerat i aktier och fonder.

12. Vad tycker du om ordet hen?
Jag tycker att det är ett användbart ord. Till exempel kan det vara bra om man inte vill trampa någon på tårna om man är osäker på könet (äntligen en ursäkt att slippa den pinsamma stämningen när man säger han om någons barn och så är det en hon) eller om det är någon som varken definierar sig som en hon eller han. Däremot är det farligt att tro att hen ensamt kan radera könsroller och så vidare. Man får respektera om någon personligen vill bli kallad det eller inte.

13. Vilket är ditt bästa recept och varför, det får vara både mat och bak?
Mitt bästa recept är på plättar för att det är användbart, enkelt och smakar gott.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?
Det är en komplex fråga. Det är viktigt med bra djurhållning som standard för all köttproduktion.

15. Är du beroende av något?
Socker kanske? Inte bra.

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför? Det jag lyssnade på som ung tonåring, typ Simple Plan, Under My Skin-skivan av Avril och Beautiful Disaster (live) med Kelly Clarkson m.m.

17. Vad gör dig riktigt förbannad?
Orättvisa, hat mot kvinnor och grupper, att bli ignorerad m.m.

18. Har du något riktigt bra husmorstips?
Nä, men min förra hyresvärd har det! X'D (Internskämt)

19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?
Om de är riktigt roliga tycker jag oftast om dem.

20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Nej! Vissa likheter i personligheten har jag kvar, men mitt beteende är ändå väldigt förändrat!

Hockey

Idag gick jag och Gustaf på hockey i Scandinavium. Det var hans alla hjärtans dag-present från mig. Vi såg Frölunda mot Skellefteå och matchen var jättespännande! Det blev förlängning och Frölunda vann då. Det blev en liten incident som ledde till att Frölunda fick en extraspelare på planen (istället för att en Skellefteåspelare skulle utvisas) och detta ledde så klart till vinst. Jag såg faktiskt att Frölunda-spelaren hookade Skellefteå-spelaren och att denne då gav igen. Därmed trodde jag att båda skulle få straff, men det blev bara Skellefteå-spelaren. Jag trodde att det bara var ännu av de där gångerna då jag inte förstod mig på reglerna, men det var tydligen fler som tyckte att det var fel gjort av domaren. Alltså, om till och med jag såg att det var fult spel borde domaren också ha gjort det, för jag brukar nästan aldrig se sådant. Jag brukar bara se att domaren blåser av utan någon aning varför. Eller tja, om en spelare ligger ned på isen kan jag ju ana mig till vad som hänt. ;)

Gustaf blev glad i alla fall och det blev jag med! Hela matchen var så spännande. Jag brukar ha lite vidskepliga lycko-grejer för mig på matcherna, sådant jag tänker kommer bringa spelarna tur. Jag satt där och ville så gärna att Skellefteå skulle reducera, när jag helt plötsligt får för mig att om jag sjunger Perfect Day från Legally Blonde så kommer Skellefteå göra mål. Tror ni inte då att när jag sjunger den så gör de ett mål! Haha, jag kan inte riktigt ta äran för det, men det var kul ändå!

En bild från kvällens match. Det var väldigt knökfullt, dock inte på Skellefteås hörna, som ni kan se.

Finaste fotot

Jag hoppar över "favourite candid photo" för jag har inget. Det är svårt att hitta ett foto som är det finaste, men här är en bild på henne då jag tycker hon har coola kläder, så det fick bli den. Det här är alltså sista punkten på Lana Del Rey-listan. Jag har kommit fram till att jag inte borde ta mig an långvariga listor. ;)

Inte viktigt

Idag gick jag för att få ett recept utskrivet och då fick jag frågan vad min vikt var. Jag får den frågan varje gång jag går till ungdomsmottagningen och brukar svara att jag inte vet förutom på ett hum eftersom att jag sällan väger mig och att det var något år sedan sist. Jag brukar helt enkelt ge dem en ungefärlig siffra. Men idag räckte inte det. Jag är varken under- eller överviktig och inte nära varken det ena eller det andra hållet. Dessutom spelade vikten i det här fallet inte heller någon roll. Det var alltså inte en fråga om medicinska skäl, typ att jag ska äta en dos per kilogram. Därför skulle det inte spelat roll om jag vore ens 20 kilo tyngre än jag trodde. Varför var det då viktigt att veta min vikt?

Jag väger mig inte längre och äger inte ens en våg för att jag insåg att vikten inte spelade någon roll och att det viktigaste var att jag tyckte om hur jag såg ut. Vikten var en evig påminnelse om att det fanns något att passa in i, oavsett hur smal jag var. Jag var lycklig; jag hade inget behov av att veta min vikt. Men idag när jag sade att jag inte vägt mig på länge sade min barnmorska att "Då är det väl dags nu då." Jag tyckte att det lät konstigt, jag ville inte väga mig. Samtidigt ville jag inte säga nej. Jag ville visa henne att jag inte hade något problem med det. Jag har egentligen inget problem att väga mig - men bara om jag själv bestämmer det! Det är lätt att vara efterklok. Jag borde ju ha sagt nej, men det är inte så lätt när tankarna snurrar i huvudet och man inte har tid att sortera dem. Jag fick inte ens väga mig i ett rum; det var låst och hon ides inte hämta nycklarna så jag fick ställa mig på en våg i hallen.

Då kände jag något jag inte känt på länge. Jag kände en oro inom mig - vad kommer vågen visa? Jag hatar henne för det. Jag har inte brytt mig om min vikt på flera år, men idag när jag stod där med ytterkläder och skor på så visste jag att vågen skulle visa flera kilo mer än min verkliga vikt. Men vad var den verkliga vikten då? Tankar jag inte har tänkt på flera år, osäkerheter jag inte haft på flera år bubblade upp till ytan. Jag mår i efterhand bra, jag vet att jag har rätt och hon har fel. Jag vet fortfarande att min vikt inte spelar någon roll. Men i några minuter var det inte så. I några minuter var jag 14 år igen och tyckte att jag inte dög för att siffran på vågen inte stämde med "vad den borde vara", även om jag såg en helt vanlig tjej i spegeln. Vikt är inte bara en siffra - det är ett uttryck för hur vi värderar andra och oss själva. Det är ett maktmedel för all fettfobi och för att undertrycka oss själva oavsett storlek.

Hon bestämde att det var viktigt för mig att veta min vikt. Det är fel att förstärka idén att det är viktigt för mig att veta min vikt och att därigenom försöka lägga ett värde som inte finns i det.

Alla hjärtans dag

Igår var det alla hjärtans dag och jag har alltid tyckt om den högtiden. Jag tycker visserligen inte att man behöver göra något speciellt, det räcke med ett alla hjärtans dag kort. Och lite godis, det är mig du pratar med. ;) Men denna gång var det så att Gustaf hade köpt en jättefin present åt mig som jag bara ville ta emot om vi sade att det var en tidig alla hjärtans dag-present och det gick han med på. Därför fick jag äran att hitta på något lite större åt honom på alla hjärtans dag. Därför gav jag honom två biljetter till Frölunda-mtachen mot Skellefteå på torsdag. Det ska bli jättekul! Han fick också en trerättersmiddag som vi skulle laga tillsammans, men på något sätt blev det att han tog över. Det var lite misslyckat, haha. Det kan ha att göra med att han är så van vid att laga maten och jag mest stod som ett frågetecken. Men vi hade kul ändå!

Här är lite bilder från gårdagen:

En bild på mig innan mina lockar helt och hållet åkte ut.

Här är en söt liten kanin som jag ville ta bild på. Det var tre-fyra stycken bland kolonilotterna när vi var på väg in till stan. Gustaf tyckte inte att de skulle få äta lite mat där. Han pratade om "odlarens hårda arbete", men jag tycker minsann att de söta små kaninerna måste få i sig lite mat! :)

Den sista bilden är på vår otroligt goda bakelse från Ahlströms

Hoppas att ni alla hade en fin alla hjärtans dag!

Det enda sättet att få ro

Jag har arbetat med hemtentan hela dagen idag, vilket har gjort mig helt slut i huvudet. Jag lyssnar mycket på Oskar Linnros skiva Klappar och slag nu för tiden. Jag är så sen med att upptäcka artisters mindre kända låtar, känns det som. Jag älskar denna skiva och tycker den är bättre än hans förra, som jag också utforskat djupare på sistone. Jag blir så inspirerad av poesi som jag tycker om. Hos Linnros känner jag samma textkvalitet som hos Lana Del Rey. Det är poesi, fast i form av låtar. Det blir som en annan form när man skriver låttexter. När jag gick skrivarlinjen hade vi ett samarbete med sång- och teaterklassen. Då parades jag ihop med en tjej som gjorde min dikt till en låt och det blev väldigt häftigt. Jag har aldrig kunnat skapa musik men alltid velat kunna det. Att då höra sin dikt i låtform var sjukt skönt. Det är nästan som att man får hybris. Hursomhelst är det inte alltför många jag tycker når upp till samma kvalitet som Linnros och Del Rey, men det är ju mitt högst personliga tycke. Någon kanske föredrar någon annan, men jag känner inte samma inspiration av att lyssna på Lars Winnerbäck, Daniel Adams Ray eller ens Veronica Maggio (även om sistnämnda är otroligt talangfull) som jag gör av att lyssna på Linnros.

Ibland krossar det mig, tanken på att inte kunna syssla med skrivandet lika mycket som jag gjorde förut. Eller är det att jag känner inspirationen, men inte kan förmå mig själv att få ut den på papper? På sistone har jag haft känslan jag får av att simma i älven när strömmen är så stark att om jag slutar simma för den mig långt med sig. Jag ska fortsätta lyssna på Oskar Linnros och låta mig svepas med av strömmen.

Dag på museet

Igår var det grått väder i Göteborg och då blev jag sugen på att gå på konstmuseet. Jag och Gustaf gick dit och kollade in konsten där ett tag, men efter att ha fastnat vid namnet "The Sprite" blev hungern alltför påträngande att vi inte såg klart hela utställningen. Det är det som är så bra med att det är gratis inträde, vi kan komma tillbaka hur många gånger vi vill. Tills vi fyller 25, då får vi börja betala. Men vi ska nog bli klara med museet innan dess! ;)

På museet hade de även ett pingisbord, så vi passade på att spela lite.

Här är en bild på Gustaf vid pingisbordet.

Bästa liveframträdandet

Det här är mitt favorit-liveframträdande just för att det är så emotionellt.

Hysch-hysch

Jag har vart dålig på att uppdatera utifrån Lana Del Rey-listan, så nu ska jag köra de sista inom de närmsta dagarna. Näst på tur är min favoritdel ur Lanas sångtexter. Jag har en favoritdel, men den ska jag nog hålla för mig själv. Jag kan inte riktigt skriva ut allt på bloggen, tyvärr. Det kan vara av olika orsaker jag inte vill skriva något, men så är det. Jag kan säga att det är en textrad ur Video Games. Hela Born to die är ju underbar rent lyriskt, men om jag tar en del ur den skulle det nog vara:

Feet don't fail me now
Take me to the finish line
Oh, my heart; it breaks every step that I take
But I'm hoping that the gates, they'll tell me that you're mine

Fritid

Idag gick jag sista lektionen på två hela veckor. Det är väldigt mycket ledig tid. Jag ska ju inte vara helt ledig, vi har en hemtentamen. Ändå känner jag att det kommer bli mycket dötid om jag inte gör något speciellt. Jag hade tänkt läsa lite böcker, men jag hade velat passa på att åka till Stockholm eller Norrbotten nu. Det är så klart dyrt, men de skulle kunna gå. Det hade varit värt det om jag hade kunnat övningsköra i en vecka, men jag är rädd att det hade varit bortkastade pengar. Jag kanske ska ta tummen ur och passa på att boka ett par körlektioner. Det vore kul att få prova köra i storstan också och jag har ju lagt undan en hel del pengar till detta.

Till Stockholm ska jag i mars, då fyller Gustafs morfar jämnt. Det blir förhoppningsvis kul, det var länge sedan jag fick vara i min gamla stad. Ibland längtar jag tillbaka, men jag tänker aldrig flytta dit igen om jag inte får ett ordentligt boende. Att hyra rum funkar ett tag, i synnerhet när man är ung; nöden kräver ingen lag. Men efter att ha bott i lägenhet i nästan två år känns det som att jag skulle dö av att vara tvungen att gå tillbaka till ett sådant boende.

Idag åt jag och Gustaf lunch i Haga. Det var gott. Efteråt tog vi en promenad och sedan åkte jag hem och kollade lite på Fresh Prince. Jag har kommit på något som gör det lättare för mig att kliva upp på morgonen. Jag slår helt enkelt på Fresh Prince i Bel Air! Förut låg jag och drog mig och när jag kom till skolan var de bästa platserna ofta tagna. Nu på sistone har jag tänkt att om jag inte kliver upp hinner jag inte se Fresh Prince och det är mycket mer effektivt. Nu är jag en av de första som kommer dit och får välja och vraka bland platserna - och tro mig, det är viktigt i salen vi oftast använder. Dessutom hinner jag ju äta frukost samtidigt som jag ser på min serie. Det är ju perfekt!

Dystopi

Nu har den där sommarjobbsångesten infunnit sig. "Var ska jag jobba? Om jag inte tar körkort innan sommaren är det bättre att söka här i Göteborg, även om jag inte kommer kunna vara i Sikfors alls på hela sommaren. Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Äsch, jag söker allt!"

Självklart samsas den med ekonomiångesten. Jag ser fram emot att kunna arbeta på regeringskansliet i framtiden, det verkar jättekul. Men jag kör inte på något "vägen dit är mödan värd" utan snarare på ett "ändamålet helgar medlen". Även om det känns som om jag precis blivit kysst av en dementor så fortsätter jag för att jag måste. Mina CSN-år är snart slut. men mycket har jag fått med mig! Jag tycker egentligen att man ska läsa lite av varje och i synnerhet tycker jag att humaniora är viktigt att läsa. Vi värderar humaniora-ämnen för lågt och naturvetenskapliga som om det vore det ända viktiga. Men de är minst lika viktiga och båda behövs, speciellt i dagens cyniska samhälle. Nu låter jag dystopisk. Svårt när allt jag försökt skriva på sistone mest blivit stoff. I och för sig var det vad Hjalmar Söderberg utgick ifrån när han skrev Doktor Glas, så en strimma hopp kanske finns trots allt.