Höst

I och med att jag läser de tumblr-bloggar jag läser har jag stött på höstälskare och bilderna de bloggar vidare för att alla ska kunna ta del av dem. Detta har nu ingjutit i mig en längtan efter gul/röd/orangea träd och små vägar täcka utav löv och kyliga dagar med frost på backen, då månen lyser klar på himmelen. Men det är inte så hösten ser ut här där jag bor. Här är den grå och regnig. Träden är visserligen fina, men dem finns det inte så många av. Det skulle vara kul att upptäcka den där färggrannt lövtäckta världen. Regn som faller i måttlig mängd och en luft fylld av klar och frisk luft.

Holiday

Jag märker att jag är redo för en magisk jul i Vermont (nej, ingen resa bokad, bara en innerlig önskan) när jag trycker på kategorin Holiday på en klädbutik på internet och förväntar mig en massa röda julkläder eller eventuellt hallowenkostymer, men istället blir besviken av att inse att de menar sommarsemester.

(Det här är anledningen till varför det inte är någon idé för mig att skaffa twitter. Jag kan fatta mig kort, men vill inte hålla mig till gränsen för 140 tecken.)

Minnesåll

Tidigare under Unge kommissarie Morse-avsnittet som Gustaf och jag ser på så satte Morse en kille på plats som försökte sätta sig över de andra när att han talade om ett specialområde inom historia. Min kommentar efter att Morse med en replik slaktat honom genom att visa att han kunde mer var:
"You got bitch slapped in the brain!"

Jag ville bara minnas det för framtiden.

Hör hemma

Nu är jag tillbaka i Göteborg och det känns som att en del har förändrats. Att vara här känns inte lika mycket som hemma som det gjorde förut. Jag antar att det beror på att mitt liv också förändrats och vetskapen om att min studietid snart är över för den här gången. Jag kommer nog aldrig vilja sluta studera i hela mitt liv, vare sig det är en 7,5 hp-kurs jag läser utav rent intresse eller en heltidskurs jag läser för att få lite meriter. Men till våren vet jag inte om jag kommer jobba, läsa franska utomlands, läsa kandidaten i tyska eller något helt annat. Jag vet inte ens om jag kommer att bo kvar i Göteborg då. Kanske den här känslan av att inte känna mig lika mycket tillrätta här kommer utav att jag är redo för nya äventyr på en ny plats. Men låt mig klargöra att jag är hemma här. Jag är bara inte lika emot att bo någon annanstans än på Lindholmen det närmsta året.

Här

Idag är min sista dag häruppe i Sikfors. Det känns bitterljuvt. Jag gick ut i skogen idag och hittade ett jättefint blåbärsställe tidigare under dagen. Det var soligt, men svalt i skuggan och jag påmindes om dagar från förr då jag gick i skogen varje dag. I sommar har det tyvärr inte blivit lika många skogspromenader på grund av att jag har jobbat. Hundarna har inte varit hemma så mycket så jag har inte gått lika mycket på grund av det heller. De bästa dagarna på sommaren har varit mina sista. Jag har haft tillfälle att bada i Grenbergstjärn med mina vänner, promenera i skogen med mina hundar och ta en sista vända i staden. I Sikfors ska man vara ledig, har jag kommit fram till. Förhoppningsvis får jag möjligheten att vara ledig nästa sommar och i sådana fall ska jag vara här en del.

Lärdom

Jag ska åka hem snart. Jag ska faktiskt åka hem snart. Det fanns inget här för mig att hämta. Bara en krossad bild av ett förfallet samhälle som inte längre kan ses med barnets oförstående blick. Skogen hindrade mig från att se vad som fanns bortom den och nu när jag levt på utkanten av den en hel sommar vill jag inte stanna. Betongen och asfalten ger mig inte mycket, men små hus i rader och samma gamla invånare som tittar snett på en gräsmatta med några centimeter för högt gräs ger mig ännu mindre. Bakom det grå finns liv och stimulans, bakom husen ligger skogens lugn och väntar. Jag kan få det bästa av två världar om jag bara inser vad det är som lockar mig med vardera ställe; det lärde jag mig denna sommar.