Mitt favoritcitat

Favoritutstyrsel

Yeah, whatever, we're still living like that

Just nu lyssnar jag på Avril Lavigne. "Vad tjôtar hon om nu?" kanske ni tänker. Var det inte Lana Del Rey hon skulle prata om? Jo, det kommer. Men nu vill jag passa på att prata om Avril. Igen. När man haft samma blogg i 5 hela år tenderar man att prata om samma saker om igen. Men förhoppningsvis blir det en ny vinkel på det varje gång.

Avrils senaste skiva var en total djävla miss. Hon sjunger en del grejer som inte är okej och i övrigt är de flesta låtarna bara skräpiga. Men innan dess har hon ju fått in några träffar! Nostalgin av att lyssna på Let Go-skivan är underbar. Jag kan låtarna lika bra, nej, bättre än förr. Allt oftare på sistone har jag lyssnat på henne. För det första har hon en karakteristisk och vacker röst. För det andra var hennes låtar badass när de kom ut, vilket smittar av sig på min nuvarande uppfattning av dem. Jag blir glad av att tänka på att jag prickade rätt på en gång. Första gången jag hörde Complicated visste jag att det var in favoritsång, vilket den också förblev flera år framöver. Det var inte så att jag fann henne, utan hon fann mig sittande i mitt rum med radion på. Jag skyndade mig att ta ett papper och skriva ned det jag kunde höra av refrängen. Jag var rädd att jag aldrig skulle höra den igen om jag inte fick ned en bit av texten som bevis på den bästa låten som någonsin strömmat ut från min brusiga klockradio. Jag har sagt förut att hennes låtar inte riktar sig mot mig längre. Men förut gjorde de det. När jag lyssnar på Avrils nya låtar är det som att träffa en gammal vän och höra dem prata om deras nya liv. Jag känner igen rösterna, men inte handlingarna. Att lyssna på de gamla är som att prata igenom gamla minnen i timtal.

It's better than I ever even knew

Mitt favorit-Lana Del Rey-uppträdande är när hon är hos David Letterman och sjunger Video Games. Hon sjunger så vackert. Och så känner jag inte till så många fler... ;)

Snap

Och min snapchat-värvning fortsätter. Vissa skickar inte så ofta, det är lite tråkigare! Men det hindrar inte mig från att skicka till dem! ;) Sedan jag börjat med snapchat har min selfie-kvot jag tar per vecka ökat. Haha, narcissismen frodas! ;)

Musikvideo

Min favoritmusikvideo av Lana Del Rey är National Anthem.
Och Ride. Återigen obeslutsam.

Lucia*tid=totala värdet

Idag vaknade jag hemskt tidigt av ett hemskt alarm. Gustaf tyckte att 06.45 var en bra tid för att vakna och titta på Lucia. Själv tyckte jag det räckte med konserten vi ska se i Mariakyrkan ikväll. En från klassen, Anna, ska sjunga i kören. Men efter att ha blivit lovad att vi ska sitta i sängkläderna och inte bädda soffan gav jag med mig. Efter Luciafirandet tog det ytterligare en timme innan jag orkade resa mig. Så är det när man kliver upp före tuppen på en lördag.

I övrigt försöker jag att inte tänka på hur mycket jag måste plugga och hur tråkigt jag insett att jag tycker att ekonomi faktiskt är. I alla fall vissa delar. Men ett halvår kvar - sedan får jag ju skriva en uppsats om vad jag vill! Organisation och ledarskap är ju själva anledningen till varför jag ville gå denna utbildning. Däremot klarar jag mig mer än gärna utan dessa vedervärdiga redovisningsrelaterade kurserna. De är två mardrömmar som manifesterats i sammanlagt 15 högskolepoäng! Fortsättningskursen innehåller också två "mattekurser". Voi!

Lana Del Rey-sång

Första delen av min Lana Del Rey-lista börjar idag. Jag ska alltså lista min favoritsång av henne. Jag önskar att det vore så enkelt men saken är den att jag har ett par stycken jag skulle kunna kalla mina favoriter. Jag har bestämt mig för att lista dem jag valt ut.

1. Gods and monsters
2. Old Money
3. Ride

Gods and monsters var länge min favorit, men sedan Ultraviolence släpptes har jag ändrat mig lite. Jag har egentligen ingen riktig favorit längre. Old Money blev den nya favoriten, men jag vill hinna tänka igenom sådant en längre tid innan jag fastställer något. Ride är en som jag kom att tänka på i och med denna lista som jag länge uppskattat, utan att tidigare riktigt vetat hur mycket förrän nu.

Bubblare: Lana Del Reys cover av Goodbye Kiss med Kasabian. Originalet suger men med Lana är det en av mina favoriter att lyssna på.

Challenge accepted

Jag hittade den här när jag googlade på Lana Del Rey och den är ju perfekt för mig! Nästa gång börjar jag. :)

Något vi behöver tala om

Nu ska vi tala om musik. Nej, snarare om personerna bakom den och lite hur samhällets syn på kändisar och kvinnor återspeglas i kritiken de får. Och jag pratar inte om fansen, utan mer om personer som inte lyssnat på fler än de låtar som spelats på radio.

Vi börjar med Lana Del Rey. Jag förstår mig inte på folk som inte gillar henne för att hon känns "oäkta" och att de tvivlar på hennes "genuinitet". För det första grundar sig det i sexism. Är det någon som ifrågasätter manliga artisters genuinitet för att de gillar att till exempel röka cigaretter på scen? Nej, inte i lika hög utsträckning. Kvinnliga artister får inte bara sjunga bra och skriva bra låttexter - de måste vara helt felfria i övrigt också. Lyssnar man på hennes texter framgår det att det hon sjunger om är hennes genuina verk. Men vill man snöa sig fast i vare sig hon kanske röker på scenen för att hon verkligen är nihilistisk eller för att det är en del av hennes image, tycker jag att man inte behöver yttra sig alls. För det hör inte till poängen. Att ha en image är en del av musikstjärnelivet. Jag vet inte vem hon, kvinnan Lizzy Grant, är, men jag vet vem låtskrivaren och artisten, inklusive imagen, Lana Del Rey är. Det är allt jag behöver veta. Med detta sagt vill jag även påpeka att man kan ta avstånd från en artist för att de gjort uttalanden som varit människorättsvidriga eller av dylik art. Men en så självklar grej som alla artister har - deras image, det är konstigt att klaga på.

Inte heller är jag glad över reportern som sade till hela världen hur hon glorifierade en för tidig död. Jag har läst intervjun och hört på den släppta ljudfilen och det framgår helt klart för mig att hon talar om att personer som dött i förtid har uppnått ikonstatus efteråt - för att reportern tog upp ämnet. Utöver det säger hon att hon önskar att hon vore död för att hon är leds på livet och allt. Denna reporter har sedan vinklat detta till att få det att låta som att hon vill dö för att hennes musik ska anses vara bättre och för att även hon ska uppnå samma ikonstatus. Han vinklade frågorna och tolkade svar som hon inte angett. Efter att Lana Del Rey påpekat detta och han försöker försvara sig är det som att folk automatiskt tror på honom och inte på henne. Men jag har inte läst så många källor kring detta. En vuxen människa som pratar allvar om sin död och säger att de inte skulle säga att de ville dö om de inte kände så - är det en person att hänga ut för detta? Är det verkligen smart att utnyttja dem för att få lite publicitet? Tänk På Robin Williams, som tog sitt liv för att han mådde dåligt. Tänk på Lana Del Rey. Tänk sedan på vad du säger.

Jag är dessutom utled på alla som bara "Taylor Swift sjunger bara om alla otaliga killar hon dejtar!" Det börjar bli gammalt! För det första sjunger hon inte bara om killar, men hon tar mycket inspiration från sitt eget liv, och som vi alla vet är kärlek den starkaste känslan. Det resulterar i att många låtar handlar om kärleksupplevelser. Men är det någon som hånar Ed Sheeran eller Michael Bublé för att deras låtar handlar om kärlek? Nej, så klart inte. (Manliga artister brukar förresten oftast bli hånade om de är mest populära bland tjejer. Till exempel Justin Bieber, One Direction och till och med The Beatles till en början.) Taylor Swift skriver sina låtar själv och de innehåller komplexa textrader, både i låtarna om kärlek och de som inte handlar om det. Fokuserar någon på det? Så klart inte. Förresten har hon inte dejtat många sedan hon blev känd, så där har vi ett faktafel. Ett fel i de allmänhet dock, är att man talar om hennes kärleksliv som om man överhuvudtaget hade något med det att göra och som om det vore ett kriterium för att bedöma en annan människa på. Som om det faktum att hon inte varit tillsammans med så många skulle göra henne till en bättre människa.

Man kan inte alltid gilla en artists musik och det är okej. Man får också tycka vad man vill om själva artisterna. Tänk däremot efter lite kring vad det grundar sig i. Du behöver fortfarande inte gilla personen, men du behöver inte komma med irrelevanta och kvinnofientliga åsikter. Jag har redan genomskådat dig.

Kärlek

Lägesrapport

Jag har handlat julklappar till nästan alla nu och jag ska lämna in Nätternas gräs imorgon, men jag har fortfarande en massa pluggande att göra. Jag har bestämt mig för att inte plugga någonting förutom företagsekonomi nästa termin. Det kommer bli så skönt! Om det inte vore för alla föreläsningar skulle jag ha mer ork till att läsa i boken, men jag behöver ju uträkningshjälp så jag måste dit ändå. Att plugga på distans funkar jättebra för mig. När jag läste bokhistoriekursen förra terminen läste jag flera timmar om dagen bara för att kunna hänga med i undervisningen. Nu har jag mest ork till att läsa i kursboken om jag inte måste kliva upp tidigt och har en massa andra sysslor att ta itu med. Jag försöker bättra mig och det blir inte lika många lektioner före klockan 13 denna delkurs, så det ska nog gå bra. Och så har man ju hela jullovet på sig. ;)

Nu ska jag läsa och sedan sova.

Jag ger upp för idag

Satan i gatan

Här sitter jag och lyssnar på låtar jag nog inte hört på tre hela år. Låtar från den senaste plattan jag köpte (kommer mina syskonbarn veta vad en platta är?) och som jag köpte när jag precis flyttat till Stockholm. Det är Veronica Maggios Satan i gatan jag talar om. Min favorit är Inga kläder, tror det var det då med. Det som slår mig med denna skiva är att den var bra då och nästan bättre nu. Jag lessnade väl på låtarna då, men nu har det gått nog lång tid för att jag ska kunna lyssna på dem på ett nytt sätt tillika uppskatta dem på ett nytt sätt. Samtidigt har jag kvar mina nostalgiska känslor; hösten 2011 har lite Satan i gatan över sig. Flemingsberg, dunkelt ljus och orangea gardiner för fönsterna. Jag flydde in till stan, mitt Södermalm. Men det var inte förrän senare i Sundbyberg jag skulle finna min plats igen. Ensam sitter jag här återigen och blickar ut över en framtid som jag spelar upp i mitt inre, till tonerna av Veronica Maggio. Jag undrar vilket som blir mitt nya Sundbyberg.

Förändring

Jag skulle söka på seterra för att spela geografispel och råkade missa s:et. När jag hunnit skriva "et" och förslagen inte kom fram upptäckte jag missen. Min första tanke då var: "Vad tokigt, med tanke på hur ofta jag spelat borde den veta att det är seterra jag menar!"

Datorerna har blivit så bra att jag förväntade mig att den automatiskt skulle fatta vad jag menade. Tänk dig 90-tals-Marika som satt och tittade på labyrintskärmsläckaren och var fascinerad över att man kunde få fram bilder på hundar på Altavista eller Google. Förutsatt att ingen pratade i telefon det vill säga.

Vissa saker ändrar sig inte i alla fall...

Ombytta roller

När man pratar om dags- och kvällsutstyrslar brukar man mena att kvällslooken är den lite finare och festligare. Redo för AW:n liksom. När jag klär mig är dags- och kvällsutstyrslarna lite ombytta...

Dagslooken

Kvällslooken

Ja, som ni märker är jag lite mer nedklädd nu på kvällen. Men Piteå-tröjan är ju fintröja. ;)

Hinder

Ju mer jag kollar in regeringskansliet desto mer känns det som arbetsplatsen för mig. Det hade varit kul att kunna arbeta där i några år. Jag måste ju hinna med en hel del fler saker först. Just nu gäller det att komma förbi det lilla hindret som kallas redovisning. Jag satsar på att klara omprovet. Denna erfarenhet har förberett mig inför ekonomistyrningen i alla fall och jag ska börja läsa litteraturen i förväg. Jag brukar aldrig behöva kämpa för att lära mig något egentligen. Inte om jag hittar rätt sätt att göra det på. Beroende på omfattningen kanske jag måste lägga ned mer tid, men annars går det bra. Detta har gjort mig lite lat och att jag inte utnyttjar min maximala potential för jag vet att jag klarar det ändå. Med redovisningen är det som med derivata i matte - det tar tid. Fast derivatan struntade jag i och lärde mig allt annat för jag visste att det skulle ge mig nog mycket poäng ändå. Men jag har accepterat att detta tar lite längre tid än annat och jag fixar det genom att förbereda mig inför omprovet. Vilket hinder jag än stöter på hittar jag ett sätt att komma över det!

Den leende tjejen

Jag har tenta i redovisning på torsdag och det känns ju sisådär. Jag har pluggat hela dagen och så har jag hunnit med en sväng på gymmet. Det finns en video som spelas hela tiden med tre personer som träningscyklar. De ser alla skitcreepy ut för de ler och cyklar samtidigt så att deras kroppar svajar och svetten lackar. Men det är en tjej i synnerhet som ser mest creepy ut. Hon ler värsta skönhetstävlingsleendet, stirrar in i kameran och blinkar jätteofta. Det påminner om den där creepypastan med den leende mannen. Hon gör ju bara sitt jobb, men det är obehagligt faktiskt.

Det är så här jag tolkar den stackars tjejens ansiktsuttryck. Nä, inte riktigt, men ni fattar poängen kanske.