Satan i gatan

Här sitter jag och lyssnar på låtar jag nog inte hört på tre hela år. Låtar från den senaste plattan jag köpte (kommer mina syskonbarn veta vad en platta är?) och som jag köpte när jag precis flyttat till Stockholm. Det är Veronica Maggios Satan i gatan jag talar om. Min favorit är Inga kläder, tror det var det då med. Det som slår mig med denna skiva är att den var bra då och nästan bättre nu. Jag lessnade väl på låtarna då, men nu har det gått nog lång tid för att jag ska kunna lyssna på dem på ett nytt sätt tillika uppskatta dem på ett nytt sätt. Samtidigt har jag kvar mina nostalgiska känslor; hösten 2011 har lite Satan i gatan över sig. Flemingsberg, dunkelt ljus och orangea gardiner för fönsterna. Jag flydde in till stan, mitt Södermalm. Men det var inte förrän senare i Sundbyberg jag skulle finna min plats igen. Ensam sitter jag här återigen och blickar ut över en framtid som jag spelar upp i mitt inre, till tonerna av Veronica Maggio. Jag undrar vilket som blir mitt nya Sundbyberg.