Samvetets röst

Jag klarar inte av att vara den sämre av oss. Tror du bina vet om att de dör efter sticket? Att medvetet göra fel mot dig, är inte samma sak som att samvetslöst göra fel mot dig. Och jag bara fortsätter.

Upptagen

Jag har två muntliga redovisningar i veckan, varav det ena är avklarat. Jag ska hinna dela ut mina CV:n också, men lycka till, för jag har Ronja 3 dagar och alla dagar har jag henne mycket längre än vanligt. Jag ska också boka min resa till Norrbotten, vilket är ett plus för mig men också ett minus för plånboken. Jag har helt enkelt haft, och har fortfarande, mycket att göra i veckan.

Jag ska prata om Affix i 10 min. imorgon. Hur klarar man det? 5 minuter är ok, men 10. Det är så tråkigt att jag knappt står ut, vilket kan vara orsaken till gårdagens prokrastinering.

Jag ska åka till Norrbotten för att gå handledarutbildningen för körkortet. Har jag tur kan jag övningsköra mycket när jag är i Norrbotten och då kan jag förhoppningsvis ta en intensivutbildning nästa sommar. Men för det krävs pengar, och som sagt, körerfarenhet. Annars blir det nog 2016.

Våren är kommen, men det fina vädret kommer ytterst sporadiskt. I måndags och tisdags var vädret underbart. Jag hade Ronja i tisdags och det blev en jättefin promenad med henne. Däremot var gårdagen inte lika trevlig. I morse sken solen, men den verkar ha försvunnit nu. Göteborg har en vana av att göra så.

En bild som påminner dig om gamla tider

En bild + fem fakta om mig

1. Jag hatar att ha på mig byxor

2. Däremot älskar jag att bära klänning
3. Min favoritfärg är blodröd

4. Poesi är roligast att skriva

5. Mina favoritartister just nu är Lana Del Rey och Taylor Swift

Återträffen

Ikväll såg jag och Gustaf Återträffen av Anna Odell på Aftonstjärnan. Jag tyckte att den var jättebra och jag rekommenderar den. Det finns inte så många väldigt stora filmer om mobbing. En som jag känner till är dokumentären Bully från USA. Den blev jag väldigt besviken över. Återträffen skildrade jargongen i en skolklass, den mobbades synvinkel och hur mobbing kan gå till på ett gripande sätt. Bullys budskap var fint, men de lyckades inte engagera nog mycket. Visst är man redan emotionellt inställd på ett visst sätt, men Bully tog en aldrig med på en vidare emotionell resa, medan Återträffen bjöd in till den, maximerade den och förlöste den. Jag kände en tillfredsställelse efter att ha sett den, en känsla av att ha sett något riktigt skickligt gjort. Ett underbart konstverk som lämnar efter sig en hel drös med reflektioner, bilder som man kan återgå till om och om igen och se ur nya vinklar. Den sade inte åt oss hur vi skulle känna, den bara lät de egna känslorna välla fram. Därmed förstod vi. Underbar.

En person du kan berätta allt för

Helgnöjen

Helgen har varit väldigt bra. I fredags åt jag och Gustaf lunch på Sibylla. Inget fancy, men bättre än att laga mat själv. ;) Vi delade sedan ut presenter och tittade på film. På kvällen gick vi ned till Port Arthur och åt middag. Det var fullsmockat inne på restaurangen och man hörde nästan inte vad den andre sade. Till efterrätt åt vi jordgubbar med glass. Jag hade nästan glömt hur gott det var med färska jordgubbar och nu längtar jag ännu mer efter sommaren.

Igår kom Ronja till oss. Vi har gått ut med henne och det har varit trevligt, men om jag ska vara ärlig är det skönt att vara ensamma. Jag gillar att vara hemma med Muffin och Cookie, men det kan ha att göra med att jag kan gå ut i skogen med dem. Sådant saknar jag. Men mest beror det nog på att de inte morrar fientligt åt andra hundar...

En dålig grej med helgen var träningsvärken i magen och benen. Jag ska inte glömma att stretcha igen.

Några du tycker är väldigt snälla

Innan sommaren

Nu väntar jag på sommaren. Det förgångna är förträngt sedan länge. Val kan inte göras om och jag förstår att det spelar ingen roll. Det förflutna leder ingenstans för framtiden går ändå alltid att ändra på. Icke att tas alltför bokstavligt.

Jag är Gud. Klockan har stannat.

Jag bara skrattar.

Debatt

Igår var jag och Gustaf med som publik i Debatt. Det var jätteroligt att vara där och jag vill definitivt vara med en gång till. Jag tänkte berätta lite om hur det var att vara med där. Först åkte vi till SVT-huset, som ligger ca. en kvart från vår lägenhet. När vi kom in möttes vi direkt av en säkerhetsvakt. Han ordnade så att vi fick våra besöksbrickor, som låg på ett bord vid entrén redo och klara att stoppas på jackan. Det var redan många besökare där fast vi kommit redan en halvtimme innan man senast skulle vara där. Vi slog oss ned vid ett bord och läste på lapparna som var utplacerade på borden vad programmet skulle handla om. Fast det visste vi redan och faktum var att jag hade förberett något jag ville säga angående Sorans avstängning. När vi fick informationen tidigare under dagen hade hon som fixade allt runtomkring frågat om vi ville säga något och det var åtminstone jag och en till tjej som ville det. Men ni som såg programmet märkte att det inte blev av, men det kommer jag till sedan.

De kom ut med en fikavagn åt oss där det fanns kakor, frukt, kaffe, te, vatten och karameller. När vi tagit fika, var det en man som slagit sig ned vid bordet bredvid som började prata. För det första märkte man honom när han kom in för han skickade ut vibbar om dålig attityd och så. Sedan när tjejen som fixade allt kom fram till honom visade det sig att han var en inbjuden gäst, inte publik. Ordagrant sade han: "Jag är då inte med de här clownerna!" Snälla, den enda clownen här inne är du, tänkte jag bara.

Vid ungefär halv tio släppt de in oss till studion. Vi fick hänga av oss jackorna och sedan blev vi utplacerade utifrån det att vi hade meddelat att vi eventuellt ville säga något eller inte. Därför blev jag inte placerad bredvid Gustaf, utan bredvid två andra tjejer istället. En av dessa tjejer hade något hon ville säga, men jag fick aldrig veta vad det var. Hon fick förresten byta plats med en kille, så att ni inte blir förvirrade om ni ser programmet i repris. De tände lampor som lös mig rakt in i ögonen. Till en början gjorde det ont, så starkt var det, men sedan vande ögonen sig.

Janne Josefsson kom in efter ett tag och skakade hand med de inbjudna och pratade lite med oss att vi skulle ta för oss i debatten och så vidare. Stämningen var bra och allt jag kunde tänka var att om tio minuter skulle stämningen växla helt om och kriget skulle börja. Så blev det också. Men när övergången mellan första och andra ämnet kom blev jag förvånad och ganska besviken. Jag tittade bort mot den andra tjejen som också skulle säga något om Soran. Jag tänkt att om inte hon skulle få säga något så skulle inte jag få göra det heller. Jag visste ju att det kanske inte skulle finnas tid för att publiken inflikade och det är synd. Jag tycker att man gott kan förlänga programmet med en kvart eller hålla sig till enbart 2 ämnen, istället för 3. Ämnet om Soran tömdes inte alls ut på något sätt, jag kände att det fanns mycket kvar att säga om det. Det är bättre att man ger utrymme för den debatten i tidningar eller så, för annars riskerar man att inte få en så nyanserad bild av det. Jaja. Programmet fortgick. När de filmade killen bredvid mig var jag på väg att börja le eftersom att jag blev lite pirrig. Men när jag påminde mig om vad ämnet var kände jag att det inte var en smart idé att börja fånle.

Sedan tog programmet slut och vi gick hem och det var det. Ha en glad alla hjärtans dag! =)

En bild på någon i din släkt

Saker på gång

Den här veckan har jag haft mer på gång än vanligt. Jag har haft Ronja-besök, gymmat, fikat med Mats på Kafé Elena och idag ska jag sitta i publiken på Debatt. Sedan är det ju alla hjärtans dag imorgon och då ska jag och Gustaf ut och äta och ta det lugnt, och till helgen ska vi ta hand om Ronja igen. Trevlig vecka, kort sagt. Nu ska jag och Gustaf gå ut med Ronja. Det gäller att passa på när solen väl är framme.

Personer som du saknar

Emilia


Theo, som håller i Nova, och Micke


Alvin


Nu fick jag med mig alla syskonbarnen i tre bilder. Ärligt stulna bilder från facebook och bloggar, så känner ni igen dem vet ni varför.

Who's that girl?

Jag har lite New Girl-abstinens just nu, men Gustaf vill inte se om säsong 1 med mig. Vad göra? Hmm... Oreo-chokladkaka och Breaking Bad medan jag fortsätter mina övertalningsförsök? I think I'll do that. Först ska jag skräm-väcka honom för han sover. Han kommer bli jätterädd! X)

En bild som du aldrig lagt upp

En bild på dig och en vän du inte varit med på länge

Promenaden

Det var när jag var ensam hemma som jag bestämde mig för att ta en promenad. Hettan hade härjat landet de senaste dagarna, men det verkade ha lagt sig nu för just denna dag var så mild som den skönaste sommardag. På min väg stötte jag på de vanliga landmärkena. Där var det sneda trädet, där var den lilla sjön med alla näckrosblad och där hade jag stenen som lagts mitt på stigen som ett hinder för de som tog sig för snabbt fram längs vägen. Vanligtvis var det där jag vände, men när jag kom fram till platsen så undrade jag för mig själv vad som kunde finnas på andra sidan den. Jag tog några steg framåt tills jag var förbi den. Jag stannade och tittade bakåt. Jag funderade om jag inte borde vända om. Men innan jag hade hunnit tänka längre hade mina ben börjat föra mig bortåt.

Jag fortsatte att gå och jag såg mer än vad jag någonsin hade trott kunde finnas i min närhet. För varje steg jag tog blev det allt svårare att vända om. Men mina fötter började tröttna och jag fick stanna. Det var inte förrän då, när jag såg mig omkring, som jag insåg att jag befann mig i ett helt främmande område. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig att se och ska jag vara ärlig skrämde det mig lite grand. Jag bestämde mig för att, trots den långa vägen hemåt, vända tillbaka. När jag vände mig om upptäckte jag att vägen var borta. Jag måste ha strövat bort från den, tänkte jag. Så jag började att söka efter den. Jag sökte åt alla håll jag kunde hitta, men jag fann den aldrig. Jag stod för mig själv och tänkte åt vilket håll jag skulle gå härnäst. Jag hade tappat bort mig helt och hållet. Jag ville vända om men förstod att det var för sent, så jag började på en ny väg och följde den.

Jag hittade hem till slut, men den gamla vägen längs vilken jag brukade vandra fanns inte kvar. Istället låg där vid mina fötter en nyligen upptrampad stig från det hållet jag nyss kom.

Konstnären

Och jag lärde mig att när en tavla väl blivit målad är det inte längre upp till konstnären att bestämma dess öde. Den finns där som en egen entitet, vare sig man vill det eller inte.

I väntan på vår

Nu väntar jag bara på våren. Solen lyser allt oftare om dagarna och luften doftar av tö. Snön smälter bort här nere, men det är ändå vinter. Vädret styr mina känslor och här nere varvas det hela tiden. Ena dagen blir man glad för man tror att våren är på väg, den andra ser det ut som att vintern kommer hålla sig för evigt kvar. Det är lite annat i Norrbotten, där är det vinter och börjar snön töa bort så är det vår. Det är enkla tecken. Jag tror att det har gjort mig ovan vid att pendla mellan väderkänslorna så ofta. Jag läste i tidningen att i Paris hade alla på sig ballerinaskor trots att det kunde vara lite kyligt. Bättre än i Sverige där alla har på sig fula kängor. Jag hatar vintern och jag hatar klumpiga skor. Jag tror jag drar ned till Frankrike. Au revoir!

En gammal bild på dig själv

En bild på en konstig tid i ditt liv

Jag skulle faktiskt säga att hela tiden från att jag var typ 13 fram till dess att jag frälstes av min eyeliner (typ 19) har varit en enda stor awkward och konstig tid för mig. Men en som alltid muntrar upp är Tindra.

En bild på någon i din familj

Det fick bli en bild på mamma.

Val

Det är svårt att bestämma vem man ska lägga upp en bild på. Jag älskar ju alla mina syskonbarn, men jag valde Theodor för att jag hade en riktigt fin bild på honom. De andra vill jag ju också ha med, så de kommer väl senare.

Jag funderar på att köpa en klänning från nelly, men jag och Gustaf planerar att åka till Köpenhamn så jag kanske inte köper den ändå. Det vore dumt att åka till Köpenhamn utan att kunna äta något gott och shoppa loss. ;) Jag har ännu en resa planerad och det är till Sikfors i Mars. Jag hade tänkt slå två flugor i en smäll och gratta Theo samtidigt som jag går handledarutbildningen med mamma och Storis. Jag körde lite i somras och det var jätteroligt. Jag lärde mig jättesnabbt hur allt funkade, men jag behöver så klart träning. Nu pratar jag ju så klart inte om något illegalt, jag pratar bara om att köra med häst och vagn. ;) Det hade fan varit läskigt på riktigt!

Vi ska äta på Port Arthur ikväll. Jag vet inte om det ska uttalas svenskt eller engelskt, så jag kallar det bara för Porten. Rätt och slätt!

En bild på någon du älskar