Sista dagen i Sikfors

Idag ska jag hälsa på mormor och morfar. Det ska bli kul för jag har inte fått träffa dem på jättelänge. Jag brukar hälsa på dem åtminstone en gång medan jag är här, men senast jag var här var de i Cypern på deras årliga resa dit. De lyxar till det om vintern och åker iväg till Cypern i några veckor, men nu är de hemma igen. =)

Just nu är Theo här och tittar på Scooby Doo. Han kom in till mitt rum när jag låg och läste och då frågade han vad jag gjorde. "Jag läser", svarade jag. "Den är jättebra!" tillade jag och höll upp boken. Då fick jag svaret: "Jaja, jag vet. Jag vet det." Jag har ingen aning om vars han fått det ifrån, men han är så söt när han säger det. När jag påpekade för honom att han var söt vid ett senare tillfälle sade han återigen: "Jag vet det!" Han är härlig!

Imorgon åker jag hem till Stockholm. Jag åker 08.05 från Piteå och är framme i Stockholm 21.05. Jag ser verkligen inte fram emot det. Jag hade mycket hellre åkt tidigare bara för att slippa åka i 13 timmar, men det gick ingen tidigare anslutande buss till Stockholm om jag skulle ta den tidigare bussen från Piteå. Det suger! Jag har Buffy och böcker i alla fall och Gustaf kan ju räkna med att bli bomarderad med telefonsamtal!

Svindlande höjder

Jag vill dela mig itu och vara på två ställen samtidigt. Jag vill inte vara någonstans, jag vill klättra upp i ett träd och gömma mig, bara betrakta världen och aldrig låta en rödhake finna mig.

Jag vill skita i musiken, i litteraturen och i orden, men de förföljer mig. Melodier spelas i mitt huvud, men jag har hört alla förut. De har förlorat sin udd och jag har blivit avtrubbad.

Sårbar inför dig. Jag tillintetgör mig själv för att komma undan, men i dina ögon lever jag än.

Statusrapport

Statusrapport: Julen var bra, nu är jag trött och helt sysslolös. Därav bloggandet. Om några dagar åker jag hem till Stockholm igen, vilket är bitterljuvt. Jag längtar jättemycket efter Gustaf men jag hade velat stanna här ett tag till också. Jaja, det ska bli kul att fira nyår med honom och nästa år firar vi jul tillsammans också. Men det är långt kvar tills dess så det behöver man inte planera ännu. Denna jul är inte ens över helt och hållet!

Jag sitter och knåpar lite på en dikt som tar mig ganska lång tid att slutföra. Jag kommer på den bit för bit. Det beror på att den är kluven. Så är det ibland. Skrivandet till ära ska jag avsluta inlägget med en juldikt.

En ensam gran står bland björkar hög och stark
Bland dem är han ensam, delar inte samma bark
Om vintrarna lövträden slumra kala och svarta
Men även granen är frusen ned i rötterna, dess hjärta

Två mansfolk vandrar, de yxan över axeln bär
De suckar, det finns ju inte ett enda barr här
Så plötsligt ser det en ståtlig gran, stor och fin
De blev så förundrade, lyste med ett belåtet grin

Men de ville inte granen förflytta
"Att döda en sådan fin, till vilken nytta?"
Så de tog sitt pynt och gick till skogen ut
Gjorde granen fin tills allt glitter var slut

Det är sagan om den ensamma gran
som en gång om året lyser upp stan
Inte längre är den så ödsligt allen
Den sprider glädje med sitt starka sken

I need space

Nu är jag i Sikfors. Man märker på Cookie att hon är trött efter omständigheterna. Lilla Cookie blev sjuk och var tvungen att operras, men nu mår hon bra igen. Hon och Muffin blev så glada när jag och de andra kom hit igår. Jag åkte med Sundsvallarna hem och då fick de se de nygamla huset i dess befintliga skick för första gången. Micke var här igår en stund innan Lillis och Lisa kom och hämtade honom. Jag följde med dem för att kolla på film och jag tycker fortfarande att deras hus är gigantiskt. Jag gillar gigantiska hus, de är så roliga för man vänjer sig inget snabbt. Och så är det betydligt mycket rymligare än mina ynka pyttesmå 10 kvadratmeter. Jag känner mig som Anden i lampan ibland.
Nu ska jag fixa lite grejer för vi får snart främmande.

"HERREN AV EN KOSMISK KRAFT! På en pytteliten bostadsyta." - Anden i lampan

Livet just nu

Jag är så glad att jag går skrivarlinjen. Jag känner verkligen att mitt skrivande har utvecklats och känslan av att faktiskt fullfölja ett projekt har aldrig legat närmre mig än förut. Men det är ändå inte det som är det viktigaste. Det viktigaste med allt detta är själva skrivandet, att låta min själ sätta sitt avtryck på ett tomt ark.

Sedan då? Man får ju ingen lön på att vara opublicerad författare. Det bekommer mig inte. Jag får hanka mig fram på "vanliga" jobb tills jag antingen blir publicerad eller väljer en annan utbildning.

Till hösten? Kanske jobb i Norge. Tyskland är fortfarande ett av valen, men jag väljer hellre Norgejust nu. Men jag ändrar mig så lätt, som ni nog vet...

Normalitet

Nu mörknar dagarna snabbt och med dem även mitt hår. Därför har jag bestämt mig för att tona det ljusare för jag är leds på den tråkiga mörkcendre-aktiga färgskala mit hår anammar varje vinter. På tal om hår har jag köpt en stor locktång, d.v.s. en locktång som ska ge stora lockar, men den var en besvikelse. Det blir fan inga lockar hur jag än gör och hur många tutorial-videor jag än ser! Jag kommer aldrig få de där stora, eleganta lockarna! Bummer.

Jag har julpyntat i rummet och möblerat om lite så jag är betydligt nöjdare med rummet nu! Jag trivs verkligen med att vara hemma. Annars känns det knappt som att man hinner vara hemma. Jag är typ mer i Sundbyberg och Vällingby än jag är hemma.

Jag och Gustaf bakade förra veckan. Vi har gjort semlor och pepparkakor. Baksuget är inte ett av mina typiska karaktärsdrag, kanske ni tänker. Det är det inte heller, det är Gustaf som står för energin och engagemanget - jag är blott en medhjälpare.

Jag åker hem nästa vecka. På fredag åker jag till Sundsvall och åker därifrån med bil på lördag. Jag kommer natutligtvis sakna min älskade, men jag får nog superkul ändå! Nu fick du ett normalt inlägg, apa!