måndag 30 mars 2015

Konstig konst

Idag har Issa och Jörgen hängt lite med oss ute på Lindholmen. Det var kul! Igår var vi alla fyra på poetry slam ute i Majorna. Det var en duktig tjej som vann. Dagens poesi är lite mer berättande, realistisk och samtidigt som den är subjektiv tyckte jag att det var tydligt att den skulle vara objektiv. Vad jag menar är att de var skapta för publiken. De var rätt politiska. Poesi-politiska? Jag har också skrivit politiska dikter, men de har ändå varit mer subtila och där jag lekt med orden för att få fram en berättelse. Inte berättat en berättelse och benämnt det dikt. Det var lite mer spoken word poetry hos diktarna och lite mindre av urdriften som ville ut. Det är intressant, samtidigt som det inte riktigt är min grej att skriva. Det är kul att lyssna på och jag tycker att vissa är bra, men de som är bra kommer inte ens i närheten av bra "vanlig" dikt. Detta är så klart enligt mig. Jag ska gå på vårfinalen om jag kan! Det vill jag inte missa. :)

P.S. Jag hade sett Blå är den varmaste färgen i lördagskväll och hade den i huvudet hela söndagen. Se den! Finns på Netflix! D.S.

lördag 28 mars 2015

Min vecka i bilder

Gustaf och jag åt på Port Arthur igår. Det var skönt att kunna äta ute för vi var båda lite trötta och orkade inte riktigt laga mat.






















Här stter jag och väntar på min tredje lektion på körskolan. Det var en dubbellektion, så jag fick köra extralänge. Jag lärde mig hur man startar i både uppförs- och nedförsbacke och så övade jag på en del andra saker. Jag tycker det går bra att köra i storstan. Det jag måste lära mig bättre är att manövrera själva bilen utan att behöva tänka. Därför hade jag behövt mängdträna, men det ska jag göra intensivt i juni.






















Jag gillar inte hur dålig min hy blivit. Ack och ve! :( Men jag äter ju min medicin så snart är det över. Jag tröstar mig med vetskapen om en bättre framtid. Jag lyssnade inte på Josè när han föreslog en längd som vi skulle klippa av utan sade att han kunde klippa lite till. Nu är jag rädd att det inte ska hinna växa ut innan sommaren. Jag är inte så snygg i kort hår. Därför är jag dubbeldeppig över mitt utseende. Jag ville ju bara vara fin till sommaren, nu är jag rädd att jag får vänta till hösten. Usch, jag är inte redo för ännu en grå och regnig höst. Men jag ska göra det bästa jag kan av sommaren. Tummen upp för det! ;)






















Den här klänningen köpte jag från Vintage. Jag skrev om den i ett tidigare inlägg. Den är mycket finare på. Ryggen är rätt låg och den har en väldigt fin passform. Jag hittade ett par skor idag som passade mig som Askungen och hennes glassko. Men de lär jag inte kunna köpa. De hade passat jättefint till denna klänning annars.


















Jag och Gustaf! Sunny och Brunbjörn i bakgrunden. Min familj! ;)

onsdag 25 mars 2015

Tursamt

Alltså, 1,5 dags pluggande och inte en enda artikel läst är vad jag hoppas ska ge mig ett godkänt på tentan jag skrev idag. Jag hade världens tur när de ropade ut att på sista frågan skulle en av artiklarna strykas och det var just den jag inte kunde! Det var tydligen någon som hade påstått att en lärare hade sagt att den inte behövdes inför tentan, så då fick de ju ändra på det. Tur för mig!

Efter tentan köpte jag en klänning på Vintage. Det är en butik som säljer - överraskning - vintage-kläder. Jag köpte en Alice+Olivia-klänning som är i vit spets. Jag älskar det märket, de har ofta så fina kläder! Det roliga är att jag såg den klänningen förra året också, men den blev såld! Nu har det alltså kommit in en likadan eller så är det samma klänning som kommit tillbaka... Vem vet? Jag är glad att den butiken finns, för det märket är lite dyrare men när det är begagnat reduceras priset så pass mycket att jag har råd.

Det har alltså varit en rätt okej dag. Jag ska däremot inte sitta hungrig på en tenta i framtiden igen. Usch, vilken tortyr när folk satt och åt. "Åh, bilar! Åh, Coca-Cola! Åh, banan! Åh, en macka!" Ja, kort sagt tog det upp ganska mycket tankeverksamhet. ;)

tisdag 24 mars 2015

Sista rycket

Nu tar jag en kort pluggpaus. Jag hittade en studieteknik som kan funka även om jag bara har haft en dag på mig att plugga. Nu kör jag så det ryker. Jag måste ju hinna se Bitten ikväll, det gör jag inte om jag inte skyndar mig. Heja heja! (Och att be lite kan ju aldrig skada...)  ;)

måndag 23 mars 2015

Ack

Allt jag ville var att plugga och hinna se Bitten. Nu har jag ångest över hur lite jag har hunnit plugga. Jag ska ge upp och se Bitten, annars kanske jag inte hinner se så mycket jag vill. Jag vill både sova och inte sova. Vem har tid med det? Vem har energi att inte göra det? Jag är stressad över medicinen också, rädd att jag får för liten dos. Jag bara önskar att jag inte vore så djävla nära den där berömda väggen. Jag har varit det sedan i höstas. Efter kandidaten ska jag jobba, för jag är så sjukt leds på detta nu! Jag är inte samma som jag var förut. Då kunde jag ändå dra mig igenom tråkiga ämnen och jobbiga pluggdagar med motivationen att det åtminstone är över efteråt. Nu har jag ingen ork alls, känner mig för att ge upp och flytta till Alaska och leva utanför samhället. Även om jag vet att det kommer bli bättre om jag bara drar mig igenom detta kan jag inte förmå mig själv att faktiskt känna det. Att läsa över 150% och terminen efter läsa ett urtråkigt ämne tog kål på mig. Jag känner mig som björnen i Lycksele djurpark som stod med nosen vänd mot väggen. Jag tyckte så synd om den för jag tyckte den såg så ledsen ut.

söndag 22 mars 2015

3 dagar i Stockholm

Jag och Gustaf har varit hemma från Stockholm sedan i förrgår kväll. Vi hann med rätt mycket när i var där, såsom flera turer till Södermalm. Första dagen gjorde vi stan. Vi åt frukost på Vete-katten. Jag tog deras supergoda räkmacka, något jag rekommenderar alla att göra som fikar där! Efter det gick jag gick på Oasis, där jag köpte en söt tröja med hjärtan på. Vi kollade även in en butik med utförsäljning på grund av ombyggnation. Där fyndade jag et par jeans och ett par shorts, men eftersom att det inte bara var hala priset utan även ta 3 betala för två fick jag ytterligare ett par shorts till. Gustaf fyndade hela tre par jeans. De var skitsnygga dessutom! Efter det åkte vi till Tjärhovsplan för att jag äntligen skulle få gå på 44:an. Men vad möttes vi av om inte en stängt-skylt! Tydligen har de kraftigt dragit ned på sina öppettider. Det är jättesynd. Det är säkert för att jag inte är där och fikar längre. Vad får de nu in huvuddelen av sina pengar från liksom? Skämt åsido blev jag ledsen utav att se det. 44:an var mitt ställe när jag bodde där.

När 44:an ändå inte var öppen och vi ändå var i krokarna gick vi till Nytorget och närmare bestämt Stadsmissionen som ligger där. Jag hittade ingenting, men på promenaden mot Skanstull sneglade jag in i en liten butik med fina kläder. Jag tänkte först bara gå förbi, men stannade i mina steg, tog ett kliv bakåt och gick in genom dörren. En söt pudel låg på en liten soffa bredvid dörren. Den lyfte slött på huvudet för att se vem det var som kom in, men sänkte det igen när det inte var någon speciell. Det första jag såg var en underbar mörkgrön klänning som hängde på ett ställ. Det var en klänning som vore perfekt för bröllopet i juni, tänkte jag. Vad som skulle så på prislappen var mitt största hinder. "Samsøe & Samsøe, är inte de dyra?" Men när jag såg priset blev jag glatt överraskad - 1300 kronor! Inte jättebilligt, men helt i den prisklass jag tänkt mig vore okej. Jag kikade dock vidare och gick sedan därifrån, men klänningen fanns fortfarande i bakhuvudet.

Innan det var dags för operan skulle i äta middag, så vi gick till Prinsen på Mäster Samuelsgatan. Det var en väldigt fin restaurang, vilket fick mig att tänka på en diskussion kring klassuppdelning som jag och Gustaf hade haft tidigare under dagen. Vi pratade då bland annat om att de olika klasserna har olika sociala skick. Jag skulle förstås härma överklassen och fick ett gyllene tillfälle när Gustaf pratade om hur det kanske inte va smart att dricka öl då det rinner rakt igenom. "Ja, du kommer bli... pudra näsan-nödig." sade jag och så började jag skratta åt hur befängt det lät. När jag skrattat klart konstaterade jag att överklassen nog inte nämner toaletten överhuvudtaget och att de nog synnerligen inte skrattar så mycket vid matbordet. Mitt försök att låta som överklassen fick alltså motsatt effekt! Operan var bra, fast vi hade sämre platser än vad vi brukar köpa. De var helt okej, men lite svindel fick man nästan. Vi såg Othello. Den handlar om mäns våld mot kvinnor och så hade de white washat själva huvudkaraktären, men som sagt var den bra i övrigt.

Andra dagen spenderade vi för det mesta i Råcksta. Men den där klänningen fick jag ju inte hur huvudet. Det kan ju inte skada att prova den, tänkte jag. Om den inte passar så vet jag det i alla fall. Passar den jättebra kan det vara värt att köpa den. Men när jag provade klänningen tänkte jag både att den var vacker, men samtidigt var jag tveksam. Det fick mig ju att tänka på det ännu mer. Jag bestämde mig för att fundera en dag extra och sedan gick vi till Urban Deli för att kolla in vad de hade för skoj. Jag hittade en körsbärslemonad som jag ville prova. Den var god, så det var ett lyckat köp. Vi åkte sedan hem till Råcksta och åt middag med Gustafs mamma och mormor.

Den tredje dagen vaknade vi tidigt och åkte in till centralen med våra väskor, där vi lämnade dem i en förvaringsbox. Vi åt frukost på Vete-Katten igen, men denna gång fikade jag bara en bakelse. Det var en smultronbakelse och den var så klart jättegod. Det är ju trots allt Vete-katten vi pratar om! Efter det åkte vi till Kunigunda, butiken med klänningen. Jag hade lockat håret på morgonen för att kunna se hur klänningen skulle passa på mig om jag piffade upp mig lite. Nä jag provade den tyckte jag att den såg finare ut än dagen innan och det var då jag bestämde mig för att köpa den. Vad som dock var jobbigt var att det regnade och butiken inte ligger i närheten av någon tunnelbana, så jag fick gå med jackan över huvudet hela vägen till butiken för att håret inte skulle förstöras innan jag hunnit prova klänningen. Efteråt struntade jag dock i det. ;) Efter vi handlat klänningen gick vi till Stockholm tea & garden. Jag hade fått en smartbox och valde at anända den där. det var trevligt! Vi fick varsin scones med jättegoda tillbehör, två trekantssandwichar med olika pålägg, varsin tårtbit och så en kanna med te. Vi gick mätta därifrån, kan jag ju avslöja.

Direkt efter vårt afternoon tea tog vi tunnelbanan ut till Alvik bara för att kunna ta tvärbanan till Sundbyberg. Det var första gången jag åkte åt det hållet med den. I Sundbyberg kollade Gustaf på lite skor och jackor, men han hittade inga. Jag njöt av nostalgin. Det var två år sedan jag gick andra terminen på skrivarlinjen i Rissne. Det är rätt länge sedan nu, men har satt spår i mitt liv. Aldrig har jag haft det bättre än då och jag visste det då, även om jag aldrig uppskattat det så mycket som i efterhand. Det är något jag aldrig kommer att ångra så länge jag lever.

Vi stannade inte i Sundbyberg så länge, utan åkte tillbaka in till stan. Gustaf letade skor och jackor på NK och vid Humlegården, men hittade inga. Vi såg en Jamie Oliver-restaurang vid Humlegården och den verkade bra, men det var fullbokat. Istället bestämde vi oss för att gå till Därmedpasta via Gamla stan. Därmedpasta var dock en besvikelse. Det var inte alls så gott som jag mindes det och vi gick rätt snabbt därifrån, jag ville inte ens äta upp min mat. Istället gick vi till Gunnarssons och beställde varsin varm choklad. Där visade det sig att chokladen var alldeles vedervärdigt sur! Gustaf bytte sin mot kaffe, men jag hade druckit för mycket av min i tron om att den skulle bli godare när grädden hade blandat sig med chokladen. det var besvikelse på besvikelse alltså! Vid det laget hade jag börjat längta hem ganska mycket!

Vi konstaterade att det var annorlunda att bo i Stockholm än att besöka staden. När man är en del av allt märker man inte hur stressigt allt är, hur mycket folk det finns och hur liten man är i det stora folkhavet. Men nu när jag hälsat på där tänker jag att det nog är skönare att bo i Göteborg. Jag är säker på att om jag skulle flytta dit igen skulle jag hinna vänja mig vid allt det igen. Den där målinriktade blicken, att ta sig förbi alla snabbast möjligt. Ett sicksack-mönster genom folkhopen, ett vis att ta sig från a till b på. Ingen tid att stanna upp och se på staden. varför skulle jag? Det är något jag ser varje dag ändå. Men samtidigt njöt man av det på andra sätt och dessutom njöt man av det i högre grad än de infödda. Vissa hade aldrig varit på Dramaten ens en gång. Det var min vardag.

lördag 14 mars 2015

Roas utav Roa

Nu har jag börjat om med Roan. Det känns bra än så länge, det har ju bara gått tre dagar. Inga torra läppar eller så och jag är riktigt nyfiken på vad biverkningarna kommer vara denna gång för mig. Förhoppningsvis slipper jag en del av problemen som jag hade förra gången. Jag vill inte berätta om det blir några svåra biverkningar, som förra gången då jag sov kanske 12-13 timmar om dygnet (och hade sovit mer om jag inte tvingat mig att kliva upp, bland annat för skolan). Jag vill att det ska gå snabbare den här gången, sommaren kommer ju snart! Jag vill inte att det ska behöva ta 9 månader. Det är en lång tid att gå runt och se ut som jag gör just nu när man vant sig vid att inte behöva göra det. Jag tror att medicinen har blivit billigare nu, vilket är ett stort plus. Den kostade bara ca. 500 kronor för 100 tabletter. Det räcker i 50 dagar om jag inte får höja dosen till nästa gång!

Jag skrev omprovet i ekonomistyrningen idag. Eller, skrev och skrev. Jag hade lika gärna kunnat lämna blankt. Jag började plugga för sent och var tvungen att arbeta med strategi-grupparbetet denna vecka istället, så det får helt enkelt bli tredje gången gillt för mig. Strategin känns roligare nu när motivationen har kommit tillbaka lite. Tänk så mycket lite solsken kan göra. Göteborg är ju så grått om "vintern" (=hösten) och det regnar så mycket att man blir ännu mer påverkad av bristen på ljus än annars. Och så får jag spendera sommaren i ljusa Norrbotten. (Jag ville göra en sol-emoji, men insåg att detta är en vanlig dator...)

tisdag 10 mars 2015

Kultur

På Kobra visar de om hur Babadook-filmen var så himla läskig. Jag och Emma såg den tillsammans senast jag var uppe och den var inte så läskig. Jag hade tyckt att den varit bra om det inte vore för att jag blivit utlovad en skräckfilm utav filmmakaren - inte en psykologisk thriller. Ibland rör sig de genrerna över varandras gränser, men jag älskar en skräckis som kan skrämmas riktigt bra. Babadook fick mig att vilja börja analysera den. Men det ena utesluter ju inte det andra. Den var ändå rätt bra som psykologisk thriller/skräckis, men jag gillade inte slutet.

Mitt drömjobb nu är att jobba med kultur och mänskliga rättigheter på en politisk nivå. Därför kollar jag på Kobra - jag längtar tills jag får jobba med kultur. :)

Våren har kommit till Göteborg förresten

söndag 8 mars 2015

Internationella kvinnodagen

Ja, nu när det är internationella kvinnodagen ska jag dela med mig av en liten historia. Hur många gånger sedan jag blev vuxen och flyttade till Stockholm och Göteborg har jag inte fått ta emot skit från män jag aldrig bad om att få prata med? Många. Det värsta som hänt är att jag blivit förföljd nästan hela vägen hem tills jag lyckades skaka av honom. Ändå hade jag tur. Några av de lättare sakerna, men som ändå får mitt kvinnohjärta att vilja explodera av ilska, är när någon främmande man kommit fram och pratat med mig och tycker att jag ska ge dem deras nummer och sedan blir sura när jag säger nej; och biltutor.

Att tuta åt en kvinna är en form av catcalling, eller så som det uppfattas av kvinnor: en påminnelse om din samhälleliga maktställning över mig, om att du anser dig ha rätten att påkalla min uppmärksamhet när jag försöker leva mitt vardagliga liv - att du har rätten över mig och var jag ska vrida mitt huvud. Det här citatet är taget från BuzzFeeds hemsida: "A catcall reveals a disregard for the woman’s humanity, the possibility of her discomfort or irritation or fear, and signals that a woman is nothing more than her body or the ways in which she chooses to dress it."

När kommer vi till historien? undrar ni kanske nu. Jag har ju trots allt utlovat en sådan. Jo, mina medsystrar och alla som läser därute, här kommer den. Förra gången jag blev tutad åt hann jag inte reagera, så jag har hunnit tänka mycket på hur jag skulle reagera om det hände en gång till. (Om - snarare när! Vi lever trots allt i ett patriarkat.) Häromdagen när jag var på väg till skolan blev det röd gubbe vid ett övergångsställe, så jag fick helt enkelt ta och stanna för att vänta på att ljuset skulle slå om. Då var det en ung man som tutade åt mig och sedan hängde över passagerarsätet för att stirra på mig medan han körde förbi. Det tog mig en sekund att reagera, men jag gav honom ett stort djävla långfinger att glo på! Jag hoppas som fan att han såg mig och jag hoppas att alla andra som stod där såg det med! Det må vara en liten seger, men det är ett litet steg mot att visa dessa män att: ni har inte rätt över oss, jag tänker visa fingret åt dig och jag tänker inte ta din skit. Jag mådde bättre när jag kände att jag hade chansen att åtminstone göra något för att visa mitt missnöje än gången innan, då jag förvirrat nästan vinkade till bilen innan min medvetenhet tog över och jag insåg att jag inte kände människan. Jag bara önskar att det inte behövde ta mig flera erfarenheter för att kunna göra något; flera gånger av att må dåligt över att någon annan tar sig friheten över min kropp eller mitt vardagliga rum.

Vi behöver internationella kvinnodagen och ännu fler dagar för att uppmärksamma och aktivt försöka få slut på inskränkningen av kvinnors frihet i det vardagliga livet, våldet mot kvinnor och diskrimineringen av kvinnor - det vill säga, att värna om våra grundläggande rättigheter. Alla andra dagar har män lagt beslag på.

söndag 1 mars 2015

Deppig dag

Ibland kan Göteborg verkligen bjuda på tråkigt väder. Det finns inget att göra. Jag tänkte gymma, men så kom jag på att provveckan på Nordic Wellness gick ut igår. Imorgon ska jag fixa nytt kort på Fysiken. Det är så rymligt där och de har bra och nya fräscha maskiner, medan Nordic Wellness var trångt och flera maskiner var ur funktion! Jag ogillade verkligen att behöva trängas bland både maskiner och människor. På Fysiken kan det vara många, men så finns det många maskiner och mycket utrymme också. Och folk betalar 250 spänn i månaden för det dåliga gymmet medan jag betalar 100 för ett dagskort på Fysiken. Gissa vad som är mest värt?

Jag saknar mina hundar. Mamma sade att de skulle vara i Överkalix rätt mycket under sommaren. En del av anledningen att jag vill vara där uppe är på grund av hundarna. Jag saknar dem jättemycket när jag är här nere. Men jag får väl låna Tindra, Saga och Elvis lite kanske.

Det är så konstigt hur snabbt man kan glömma vissa saker. Jag mindes inte att jag alltid brukade vända bort mitt ansikte från folk innan jag åt roa första gången. Nu märker jag hur jag outtröttligt vänder bort mitt ansikte från folk eller gömmer det bakom jackkragen, och det påminner mig om hur det brukade vara förut. Utbrottet kom väldigt snabbt, ändå är det inte lika hemskt som det brukade vara. Jag tar knappt några selfies längre heller. Förut tog jag jättemånga om dagen, men nu raderar jag dem så fort jag ser dem. Det finns ett jättelångt glapp på flera år då det inte finns bilder på mig eftersom att jag inte ville se mig själv på bild. Selfies är ett uttryck för hur man själv vill bli sedd. Att inte vilja bli sedd överhuvudtaget är så nedslående.

Det här är ungefär så optimistisk jag orkar vara: