Avsked

Idag sade jag ett sista farväl till den gamla lägenheten. Sedan jag flyttade hemifrån har jag aldrig bott på ett och samma ställe så länge som i just den. Det är dessutom min första förstahandslägenhet, även om jag så klart delade den med Gustaf. Men jag är glad för att vi fick den här tvåan. Ingen mer total insyn, jag behöver inte ha släckt eller låg volym på TV:n om kvällen för att Gustaf ska sova, och vi har lite mer utrymme för sovgäster och för oss själva. Men aldrig mer kommer jag att se när pilträdets grenar svajar lätt i vinden, titta ut mot teater Aftonstjärnan och påminnas om att det är en föreställning just den kvällen och aldrig mer kommer jag att uppleva nya minnen där. Så jag förvarar de gamla minnena istället. De känslor och händelser jag upplevde där kommer jag att minnas, även om vissa saker med tiden suddas ut. En sak som jag har tänkt på är hur noga jag minns saker i alla hus jag har bott i, såsom var rummen låg, vars saker och ting hade sin plats, och vilka möbler som fanns där. Jag kanske inte minns varenda detalj, men jag vet att jag kommer minnas hur det var att vara i den lägenheten. När jag är 60 år kommer jag att kunna blunda och färdas tillbaka till denna plats och känslan av att ligga på soffan och titta på träden, stanna uppe till alltför sent för att sista minuten-plugga eller då vi tog hem Tasse för första gången.

Men nu har jag tagit mitt sista avsked och imorgon lämnar jag tillbaka nycklarna. Jag kommer att göra det med lätta steg.