Dåligt orienterad

Nu ska jag klaga. Så är ni sådana fascister som inte anser att man borde få klaga, så slå bara dövörat till. Faktiskt, det är inte så svårt nu när ni fått en varning.

Allt är så jobbigt. Jag orkar inte vara utåtriktad. Jag orkar bara vara den ensamvargen jag skapades till. I alla fall just nu. Just nu kommer det vara som när jag var liten och lekte örn ensam på skolgården. De andra blev nyfikna och fick vara med, men de lessnade snabbt. Men jag fortsatte att leka örn för mig själv. Det rörde mig inte ryggen. Jag ska leka örn ett tag nu också, ja, så kommer det att bli.

Min fristad är till ytan förstörd, men den har fortfarande samma betydelse för mig. Nu när den inte är tillgänglig kan jag endast söka skydd i mina drömmar. Där finner jag det också. I alla fall ibland. Och, åh, vad trygg jag är.

Nu ska jag vidare till att kanske göra ett misstag. Det vet man aldrig, men jag är självisk och jag gör vad jag vill och så var det med det! Nu passar det även att än en gång lägga upp mitt favoritcitat, av August Strindberg: "Det finns två sätt att få lugn: det ena är att aldrig göra vad man ångrar, det andra är att aldrig ångra det man gör." Nu ska jag försöka med det senare.

Hejdå!