Välgörenhetskvällen

Välgörenhetskvällen, som arrangeradeds till förmån för Wateraid, blev jättelyckad! Det tycker då jag! Visst, det blev några tekniska fel. Men(!) som en busschaufför som brukade ta mig till skolan under högstadietiden sade en gång efter att jag hade ramlat och alla mina grejer föll ut ur ryggsäcken till allas beskådan - Det kan hända den bäste!

För mig började dagen med att jag kom för sent till skolan (brukar ju aaaldrig hända *sarkastisk*). Jag brukar alltid ta vägen genom J-korridoren och som nog för många bekant är så är det HR:s korridor. Där mötte jag vår psykologilärare, som stod i kön för att handla mat. Hon berättade att vi skulle få arbeta med förberedleserna inför välgörenhetskvällen och jobba hemma i stället. Så när jag kommer till korridoren så hjälper jag till med det som behövs.
När det var klart hjälpte Jennifer mig med att fixa håret och det blev jättefint! Hon är jätteduktig! Så nu har jag också köpt en trippeltång! It is awesome...

Efter skolan så var det jobb som gällde! Vi fixade i ordning en fin entré och Björksalen blev också jättefin. Jag hann även öva en stund, men när det blev dags för genrepet så fick jag en uppgift. Ni förstår, jag skulle nämligen växla pengar. Det gick bra att göra det på Coop första gången, men när jag skulle växla en gång till så var jag tvungen att gå till en massa andra ställen och till slut kom jag till Pressbyrån som växlade 1100 se.k. i hundralappar till tjugor! Killen i kassan var min räddande ängel och jag lät honom veta det också!

Sedan blev det inte lika hektiskt. Missade dock The Mercimerdemoproject, men man måste göra vad man måste göra. =P Efter första pausen var det dags för mig själv att uppträda. Inte ensam, det var med Florian, Jehna, Martin och Maddis också. Det var kul. ^^

Artisterna var jättebra allihopa! När Amira och Larse spelade Kents låt Pärlor så fick jag en annorlunda känsla som jag aldrig fått innan när jag hört den på radion eller efteråt när jag sökte efter samma känsla och samma låt på youtube. Men jag tror det bara var den gången. Bara då.
Jag fick några uppenbarelser medan Ludvig Svartholm spelade så jag gillade han fick lite extrapoäng av mig. Och så var han så himla rolig också! Så där härligt flummig. Sådant är alltid kul!

Efteråt sprang jag barfota genom skolan. Det var så otroligt härligt att få springa! Att få accelera till en fart så att man bara susar fram. Jag kanske till och med är snabbare nu än förr, vem vet? Fast sedan glömde jag både min jacka och min tröja i skolan, fast det visade sig att mitt bankomatkort inte alls var där. He he he!

Kort sagt, kvällen var underbar och lyckad! Och jag vill ge en stor eloge till arrangörerna och de medverkande!