Att flyga fritt

Är ensam hemma för tillfället. Sitter och chillar lite med The Killers. Vi sitter just nu och diskuterar konsten att läsa tankar. ;) Eller, det är egentligen mer en monolog från deras sida.

Idag var det en ekorre utanför vårt fönster. Det brukar vara ekorrar där och äta fågelmat. Men när den skulle gå gjorde den inte som ekorrarna brukar, d.v.s. hoppade till taket till förrådet i källaren, sedan till häggen och sedan hoppade ned till marken alt. till ett annat träd. Istället hoppade den först på förrådstaket och sedan tog den ett språng och hoppade ned på marken. Det var nästan som att den flög när den var mellan taket och marken. Då började jag tänka på när man hoppar längd- och höjdhopp. De få sekunderna som man befinner sig i luften är underbara. Det är som om tiden står still och det känns typ som om allt upphör att existera och man fokuserar bara på att komma så långt som möjligt. Den känslan sporrar en nästan till att vilja komma längre. Men tänk er då de som kan hoppa över 6 meter! Så otroligt underbart det måste vara.
Att hoppa höjdhopp är inte lika härligt som att hoppa längdhopp måste jag nog säga att jag tycker. När man hoppar höjdhopp så är ställningen inte lika naturlig, om man säger så. Man skulle ju aldrig hoppa på det sättet om man inte hade en mjuk madrass att landa på. Och om man river ribban så tar magin slut och man landar i verkligheten innan man faktiskt har hunnit landa! Men det är härligt ändå.
Kanske är det delvis därför som jag tycker att höjd- och längdhopp är det allra roligaste inom idrotten.
Jag har bestämt mig att jag till antingen våren eller sommaren ska gå till skolan och hoppa längdhopp. Jag har inte gjort det sedan jag gick i åttan tror jag. Det är alltför länge sedan. Jag hoppar höjdhopp ibland, men jag kommer aldrig över 1,20 m. Det är p.g.a. min undermåliga teknik. Men använder jag mig inte av den tekniken kommer jag inte ens över 1,15! Men jag får väl öva lite till kanske? Vad som helst för att få sväva i några hundradelar av en sekund till...