Alltid har man drömmen

Dagen började bra. Det märks att de inte är hemma. Heh. Mamma och jag hade tänkt gå och hälsa på Richard, Ida och Theodor men när vi kommit halvvägs ungefär så är det någon som knackar på fönstret inifrån Jenny och Niklas's hus. Det var Richard. Han och Ida var där och hälsade på. Så vi gick dit istället för till Richard, och nu vill jag ha en pyrenéer! De har nämligen en sådan och den var bara för mysig! Tänk er en isbjörn i miniformat - så såg han ut! Och så fick jag hålla i Theodor också. Han är söt, men tung blir han efter ett tag.

Jag skulle vilja berätta lite om min dröm. Sofia: Åh, nu får vi höra om ännu en dröm. Great... Not. J/K ;P I a.f. Nu ska jag sluta skoja och berätta om drömmen. En del av drömmen var så härlig, ty jag drömde att Sunny hade återuppstått typ. Eller, jag tror att det var typ så att hon aldrig riktigt hade dött, som att hon var skendöd. Och så sedan började hon leva ca. 4,5 år efter hennes bortgång. Eller vad vi trodde var hennes bortgång. Det var nog tur att jag inte kom ihåg drömmen direkt när jag vaknade för då hade jag blivit grymt besviken när jag insåg att det bara var en dröm.
Jag tycker att drömmar är intressanta. Det är roligt att drömma också! För man vet oftast inte om att man drömmer när man väl är inne i drömmen så det blir nästan som en fantasyvärld. And that's awesome!

Nu ska jag dra mig tillbaka, det blir en tidig morgon imorgon. Jag ska nämligen ta en ganska tidig buss till Ä-byn imorgon och träffa Petra. Det ska bli så kul!

Hejdå!