måndag 28 mars 2011

The walking wounded

Sådana kapitel som "Ingmar Ingmarsson" är sådana jag kan läsa om och om igen. Jag älskar att läsa om människor vilkas närvaro har sådan makt över andra, men endast då de har makten frivilligt från andra och genom respekt. Dumbledore i de första Harry Potter-böckerna är ett sådant exempel. Jag fick förresten igenom Dumbledore på TOK:en i fredags. Det var en magnifik dag, ytterst magnifik.

Jag tror att jag ska se Glee ikväll, även om jag bara borde ägna mig åt psykologin. Egentligen hade jag velat se Harry Potter 6 men jag måste ju faktiskt sova också. Jag fokuserar på psykologin nu, sedan ska jag fokusera på biologin. Historian gör jag lite grand sporadiskt, ty det vore dumt att lägga ned jättemycket krut på den när det bara är mitt sjunde ämne. Jag kämpar vidare för att förstå, men det är inte min största prioritet precis...

Jag ska köpa te. Det teet planerar jag på att ta med mig när jag börjar på universitetet sedan, om det är något kvar av det då. Ibland blir jag orolig och ångestfylld inför resor som planeras långt i förväg och nu blir det en flytt långt bort. Men jag har för en lång stund sedan nått den punkten då jag inte kan vara kvar här längre. Jag måste bryta mig fri från nätet och inte låta spindeln ta mig.

You stretch the truth like a crooked salesman.
Telling lie after lie,
After lie but,
Where's the line?
You burn bridges,
You're breaking down dams.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar