Lullaby

När allting är pest och pina tar hon bort allt det dåliga, när allt känns meningslös och själen känns tom fyller hon livet med mening och skulle jag falla tar hon emot mig. Jag talar naturligtvis om Ms. Avril Lavigne.

Ingen musik berör mig lika mycket som hennes. Låtar som Nobody's Home, Slipped Away och Keep Holding On har tagit mig igenom en mörk vardag, låtar som Skater Boy, Hot och What The Hell har fördubblat min glädje och låtar som Who Knows och Alice har ingjutit hopp i mig när det nästan kunde räknas som förlorat.

Och p.g.a. bl.a. hennes skitbra attityd (I Don't Give, Nobody's fool, I Can Do Better) har hon lyckats få mig till en starkare människa. Avril gör det lättare för mig att stå på mig och med det vill jag tillägga att har ni något negativt att säga om Avril så säg det inte till mig för jag lyssnar med döva öron! Smaken är som baken, that's the way it is, bro. Ni får naturligtvis säga till mig om ni inte tycker om henne - jag bryr mig inte! Men, som sagt, I won't be takin' it to heart...

Låttips för er som kanske inte lyssnar på henne så ofta, men kanske vill det:
Let Go: Complicated, My World och Naked.
Under My Skin: Nobody's Home, Fall To Pieces och Slipped Away.
The Best Damn Thing: I Can Do Better, Runaway och Keep Holding On.
Goodbye Lullaby: För tidigt för att säga egentligen, men Goodbye, Darlin' och Alice.

Nu ska jag sluta prata om Avril, fast jag egentligen vill prata mycket mer om henne! Jag ska se Glee istället. ;D