Mysan

Idag hände något jättesorgligt. Min vän Mysan lämnade jordelivet för att evigt lugnt få vila i vår Herres omhändertagande.

Jag brukade alltid säga att hon alltid levde upp till sitt namn, för hon ville alltid mysa. Det finns inget namn som hade passat henne bättre. Hon ville alla väl, den hunden. Hon var försiktig, men ändå tyckte jag mig se den där glimten av bus som finns i hundars ögon. Jo, nog var hon lite knasig ibland. Men det ord som alltid kommer tillbaka till mig i slutändan är: mysig.

Men jag vet att hon har det bra där hon är. Hur kan hon inte ha det? Hon har de bästa som tar hand om henne. Sunny finns där för att ta hand om sin gamle vän, och jag kan nästan vara säker på att Compis direkt började leka tafatt med henne. Det tröstar mig att veta det.



Vila i frid.