Livsfara

Nu har jag gått ut med soporna och komposten. Det tog mig två veckor. Jag ville göra det förra veckan, men då var varje minut viktig. Jag hade inte tid. Men aldrig igen - för så lång tid som jag inbillar mig att det tar varje gång jag är stressad gör det inte. Och det värsta av allt var att det hade börjat mögla på utsidan av kompostpåsen. Jag förstår inte hur jag kunde leva så. Alltid när folk frågar mig hur jag ska göra när jag bor själv och måste slänga något mögligt, så svarar jag att jag inte kommer låta det gå så långt. Men jag tänkte inte på komposten! Måste. Undvika. Mögel.

Jag vill på semester. Det behöver inte vara utomlands, det behöver inte ens vara långt bort. Jag vill till Sundsvall. Det hade varit så himla roligt att fara dit och få träffa mina kusiner igen. =)

Och så har jag skaffat planer inför nyår också. Jajamensan. Trevligt värre. Och slut pengar på mobilen har jag också. Inte lika trevligt. Nu ska jag läsa på Doktor Glas. Yay! Jag såg två rävar igår. Nu blir det slut på random information. Hejdå!

P.S. Om byggnaden sprängs eller hamnar i lågor, så kände jag en gasolliknande lukt ute i trapphuset. Jag vill inte bli räddad om jag blir alltför illa skadad. Ex. svårt brännskadad, borttappade lemmar, så att säga, o.s.v. D.S.