Fågel fenix

Så lättad jag känner mig. Jag behöver inte tänka på något och mina drömmar har talat för mig: Jag har det bra. Samtidigt är det sorgligt. Men på samma sätt som min värld färgades röd i somras har jag än en gång ryckts upp ur askan.

Pånyttfödd är jag nu stark tills nästa gång jag brinner. Jag försöker att inte förlita mig på andras hjälp, men det är en för stor del av den jag är. Så länge jag vet att jag har någon att älska kommer jag alltid att värdera mig själv genom dem. Eller? Det är det jag har försökt att slå mig fri från. Jag tar ingen skit, men den påverkar mig ändå. Och hamnar jag i skiten så tar jag mig inte upp själv. But when you rise from the ashes, that is when you will have the energy and motivation to move forwards, to develop. While you're strong.

Nu gick jag off topic. Lättad. Förvirringen släpper. Min hjärna binder mig inte längre. Jag är fri att känna.