Den jag älskar

Jag fick träffa mitt brorsbarn för första gången någonsin idag! Det gör mig jätteglad. Jag var den andra personen förutom barnets föräldrar och sjukhuspersonalen som fick träffa honom. Det var ren lycka jag kände när jag fick ha Terry nära mig.
Jag hade trevligt sällskap på bussen dit, dock inte på vägen hem. Men det ska vi inte prata om i detta inlägg.

Emma följde med mig på skolan idag. Det var jättekul! Och farbror Barbro fick äntligen sitt efterlängtade Final fantasy-spel.

Just nu är det Bayside som gäller. Vissa låtar. Lyssna på Devotion And Desire och Winter. De är bäst! Dear Tragedy är också väldigt bra, det är den jag lyssnar på för tillfället. Skrev nyss ned refrängen på min arm. Kom på att det kanske räknas som fusk på mocksen imorgon... Nä. Eller? Ojsan. Ha ha! Jaja. Får väl gnugga bort det senare då.

Det för mig också in på ämnet tatueringar. Jag vill ha en tatuering, men ändå inte. Jag skulle vilja ha en för att det är coolt att ha ett litet, eller stort för den delen, konstverk på sig som betyder något för en. Men samtidigt så vill jag vara an empty canvas. Ett tomt ark som man kan skriva vad man känner för för tillfället på. Jag känner för att göra olika saker på mig själv hela tiden. Olika texter och figurer. Så om jag tatuerar mig gör jag det nog som gammal.

Tack Elena! Du ska bara veta hur lycklig det här gjorde mig!