The thing I hate the most about being a ghost
is that no one believes in me
Jag känner mig konstig. Jag vet vad det är, tror jag. Jag går nedför berget och in i dalen med den vilt rusande forsen. Och jag, jag går motvilligt nedför och förbereder mig inför en kamp. Det är en evig kamp, den här. Den är som ett krig vars slag måste utkämpas hårt och brutalt ibland. Men jag vägrar att tro att det inte kan ta slut. Eller är det för att fortfarande står med båda mina fötter på berget? Nej, jag vägrar helt enkelt att tro det!
Sometimes the world makes it hurt,
but that's okay because you're geared for action
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar