Mina vänner

Jag fick precis ett minne från i somras. Snabbt kom det och snabbt var det förbi, men ändock var det där. Naturligtvis var det ett av minnena med Jonathan och Jakob, då vi badade fötterna i älven och hade oss. Tänk att så enkla minnen gör en så lycklig, och tänka sig att om flera år lär det ingjuta en minst lika lycklig känsla i mig som det gjort nu. För jag tänker inte bara på hur ena verkligt bra vänner de är till mig nu, utan hur jag kände när jag var med dem då, i stunden som jag faktiskt spenderade med dem och skapade det där minnet. Vad vi än kommer bli för varandra i framtiden så har jag alltid det där minnet att hålla kärt. Det är ju mina vänner vi talar om.