Ja, jag inser det, jag förstår. Jag vet om det. Jag kan säga det till er hur många gånger som helst. Jag kan gråta hur många tårar som helst. Jag kan skratta högljutt samtidigt som jag talar om saken. Allt detta kan jag göra för jag tror inte på det.
Jag har hört det så många gånger, jag har sagt det så många gånger, jag har tänkt det så många gånger... Jag vet att det är sant, men jag tror inte på det. Does that make sense?
Jag insåg något idag. Jag fick inte riktigt ett nytt perspektiv på det hela, men nästan. Jag kan inte riktigt få det förrän det har skett. För jag tror inte på det. För mig är det nästan som en lek. En lek lögnare emellan. Jag är en del av den - du är en del av den. Men det är inte dags att sluta än. Så fortsätt, jag spelar med. Schhh!
Jag tror inte på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar