En dröm

Jag hade en intressant dröm inatt. Jag kommer inte ihåg så många detaljer nu eftersom att jag vaknade klockan 12 och nu har det gått 5 timmar sedan jag vaknade. Men det hölls en fest/bal typ någonstans och vi hade varit där tidigare. (Med vi så menar jag mig själv och en annan kvinna och typ tre män, som alla utgjorde en grupp tillsammans med mig.) Men nu var vi i vårat hus och kämpade mot zombiesar. Och nu ska jag förklara vad för sorts zombiesar det var, ty det finns olika sorter. Det var sådana från filmen Shaun of the Dead (jag såg en del av den hos Dima igår). De zombiesarna går, de springer alltså inte, är ute i dagsljus och dör av halshuggning eller om man förstör deras hjärna.

Jag och gänget var, som sagt, hos mig då och vi skulle bekämpa dem. De stod utanför fönstrena i källaren och jag var ensam i vårat extrarum medan de andra var i tvättstugan. Jag skrämde zombiesarna med ett rött paraply, ty de var rädda för färgen röd. De gick undan från fönstret och såg plötsligt ut som apor en stund. (Weeeird... Kan bero på Fruits Basket) Ibland kom det någon från gänget och hjälpte mig eftersom att jag var själv därinne). Då sade jag att jag ju kunde he ner rullgardinen eftersom att den är röd och då borde de hålla sig borta. En av männen, som precis var och hjälpte mig, tyckte att det lät som en bra idé. Sedan låg jag plötsligt på andra sidan av rullgardinen med fötterna mot fönstret. Men jag lyckades ta mig därifrån utan att någon krossade fönstret och ryckte i dem.

Jag pratade med de andra om vad vi skulle göra, om vi skulle ta oss till festen/balen. Men de andra sade att det nog hade spridit sig lika mycket där också och att det inte var någon idé. Jag tror att jag behövde hjälp med något och kvinnan sade att de hade fullt upp där och att ingen kunde hjälpa mig. Då gick en av männen (han som hjälpt mig tidigare) för att hjälpa mig. Då skulle kvinnan hindra honom och då råkade hon döda honom genom att spetsa något genom hans huvud. Jag såg på honom och dubbelkollade utifall att det fanns någon chans att han levde. Det gjorde det inte - han var verkligen död. Jag kände att med ett dödsfall i gruppen skulle vi inte lyckas hålla zombiesarna borta. Precis då kom en man som brukade rida tror jag, men då satt han inte på sin häst. Jag visste inte om han var zombie eller en människa som förråt sitt släkte. Men senare var det typ så att han var en människa. Det var i a.f. det jag trodde mest på.

Det var då jag bestämde mig för att ta ett strategiskt smart beslut. Jag lämnade min grupp, som jag ändå hade känt inte skulle klara sig längre, och gick upp på övervåningen. Där var en man som liknade Shawn från Psych. Han hade också varit på festen/balen. Eftersom att det är bättre med sällskap om man ska ge sig ut i en zombiefylld värld så frågade jag honom om han ville följa med mig. Han svarade ja. Jag tor att han insåg att det var hans bästa chans till överlevnad. Jag sade till honom att vi skulle ha ett, och bara ett, vapen var. Jag tänkte att annars hade det blivit svårt att bära dem. Fast jag tänkte att om han hade en pistol så gör det inget om han hade två stycken. Jag gick upp på övervåningen för att hämta svärdet i min brors gamla rum (ja, vi har ett svärd där på riktigt!). Då hörde jag att mannen som brukade rida kom upp till nedervåningen. Jag hade förväntat mig att de andra skulle kunna motstå honom lite längre, och därför trodde jag även att jag hade mer tid på mig än jag gjorde. Jag gissade att han skulle döda mannen där nere och funderade på om jag skulle rädda honom. Men sedan tänkte jag att det fanns en chans att han redan hade dödat honom med tanke på hur snabbt han dödade de andra. I sådana fall kanske han var på väg upp och då skulle jag kanske inte lyckas döda honom. Så jag stod i Lillis rum och väntade in honom...

Sedan vaknade jag av väckarklockan. Jag borde inte ha ställt den! Den här drömmen var så himla intressant för mig. Jag ville veta om jag dödade honom eller inte! Men något annat som var intressant var att jag var så beslutsam och tänkte rationellt och fokuserade på att inte bli en zombie själv. Jag var ganska illojal i drömmen och det är något som jag föraktar. Men jag gjorde ju vad jag var tvungen att göra egentligen. När jag vaknade kände jag mig modig och stark och försökte somna om igen så att jag kunde döda honom. Men vet ni vad, det är ändå rätt okej. Jag tror att jag hade mördat honom om jag hade drömt vidare. Och på något sätt... ger det mig styrka.